Sven Otto Littorin; Akvedukten vid Zaghouan
1994
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
r—–~~———-==~~——–
SVEN O’ITO LI’ITORIN:
AKVEDUKTENVID ZAGHOUAN
S
äkert är det fler än jag som under studenttidens ”Jerum jerum” rest sig upp i den textrad
som lyder ”De voro män av äkta
halt” och därvid fatt en lagom dos av
skratt och hån till belöning.
Smycke i bokfloden
En av de ta som verkligen har anledning
att resa sig här är Per Molander. Men det
gjorde han säkert inte – hans blygsamhet
fOrbjöd honom sannolikt. Istället har
Molander publicerat ett litet smycke i
årets bokflod.
Per Molander är fysiker och doktor i
tillämpad matematik. En naturvetare
alltså. Men han har samtidigt i flera år varit sekreterare for Expertgruppen for studier i offendig ekonomi (ESO). Således
en ekonom. Och samtidigt har han forskat i historia och samhällskunskap och
skrivit en bok vars innehåll är en nästan
ekelöfsk eufori i de senaste fem årtusendenas politiska och filosofiska historia.
En samhällsvetare, en historiker alltså.
mängd, utnytgad i sin fulla glans, är en
fröjd for var och en som möter den. Ödmjukt nalkas läsarens Molanders breda
bildning som den tagit sig form i en
ovanligt välskriven, och vacker, bok.
Bokens titel anspelar på den akvedukt
som påbörjades av kejsar Hadrianus och
som utgjorde en flera millång livlina av
vatten i Kartago. Med denna utgångspunkt for Molander läsaren genom den
liberala idetraditionen i vid bemärkelse.
Centralfrågorna i boken är två: Kan en
långsiktigt stabil social sammanhållning
grundas på egennyttan, utan ett underforstått hot om våld? Det är den liberala
hypotesen. Eller kan en långsiktigt stabil
social sammanhållning garanteras med ett
sådant hot om våld? Det är Hobbes hypotes.
Samarbete vinner
Molander resonerar med hjälp av ny
samhällsvetenskaplig forskning, spelteori,
historia och antropologi och svarar nekande på bägge frågorna.
I en uppmärksammad bok av Robert
Kejsar Radrianus Axelrod (Från konflikt till samverkan,
En så djup och samtidigt bred kunskaps- SNS, 1987) beskrivs datasimulerade övAltveduk~n vid Ztlghoun – En essä om stat, moral och
liberalismens.framtid. Per Molander. Atlantis 1994.
ningar av ett fangamas dilemma-spel.
(Med fangamas dilemma avses en situation där vårt individuellt rationella val le- 350 SvEN sK TIDSKRI FT
der till ett otillfredsställande samlat utfall.) kan erbjuda en långsiktigt stabil grund for
Hos Axelrad vinner den långsiktiga stra- en samhällsformation.” Inte heller det
tegi som bygger på samarbete. Men Hobbeska alternativet löser problemet.
Axelrad har fel, menar Molander. Istället
visar en ganska enkel kalkyl att den rent Lyrisktfängslande
icke-kooperativa strategin i ett fangamas Vart leder detta? Molander vet att berätta
dilemma-spel är minst lika stabil som att den brittiske historikern Arnold
motsatsen. Därigenom kan Molander Toynbee lär ha kategoriserat 26 större
forkasta den liberala hypotesen att sam- civilisationer sedan tidernas begynnelse,
hället kan överleva utan hot om våld. varav den sista är vår egen. Med MolLegitimitet viktig
Men inte heller ett hobbianskt samhälle
kan överleva, menar Molander. Varje
form av stabil maktutövning forutsätter
ett visst mått av legitimitet hos de människor över vilka makten utövas. Både
skapandet och upprätthållandet av statsanders resonemang är det inte säkert att
just vår civilisation inte kommer att följa
de andra i spåren. Framfor den delvis raserade akvedukten i Zaghouan i dagens
Tunisien blir resonemanget påtagligt och
närmast lyriskt fängslande. Men samtidigt
bländas man stundtals av textens lyster
och budskapets subtiliteter riskerar att gå
makten, suveränen hos Hobbes, är i sig läsaren förbi.
exempel på ett fangamas dilemma. Oförmågan att upprätthålla en långsiktigt sta- Storafrågor
bil social sammanhållning utan hot om
våld gör att den heller inte går att upprätthålla med hot om våld. Kritiken mot
Hobbes har därmed, enligt Molander,
träffat bredvid målet. Felet med Hobbes
är inte att han löst problemet på ett for
somliga frånstötande sätt. Problemet är
att han inte löst problemet alls.
Slutsatsen av Molanders arbete är enkel. ”Innebörden är att liberalismen, analyserad med sitt eget analys- . och
beslutsintrument – den rationalistiska
begreppsapparaten – av allt att döma inte
Akvedukten av Zaghouan är skriven av
Per Molander, och som det verkar, for
Per Molander. Och det är inget fel i det.
Vi som läser den har fatt formånen att
komrna en bildad mans intellekt närmare
och samtidigt se det i arbete med några av
vår civilisations stora frågor. Trevligare
kan det sällan bli. Och liksom när man
läser Ekelöf lämnar boken läsaren tillfredsställd över frågans vackra formulering men otillfredsställd över dess bristande svar. Jag är fortsatt förvirrad, men
på ett betydligt högre plan!
SVENSK TIDSKRIFT 351
SVEN O’ITO LI’ITORIN:
AKVEDUKTENVID ZAGHOUAN
S
äkert är det fler än jag som under studenttidens ”Jerum jerum” rest sig upp i den textrad
som lyder ”De voro män av äkta
halt” och därvid fatt en lagom dos av
skratt och hån till belöning.
Smycke i bokfloden
En av de ta som verkligen har anledning
att resa sig här är Per Molander. Men det
gjorde han säkert inte – hans blygsamhet
fOrbjöd honom sannolikt. Istället har
Molander publicerat ett litet smycke i
årets bokflod.
Per Molander är fysiker och doktor i
tillämpad matematik. En naturvetare
alltså. Men han har samtidigt i flera år varit sekreterare for Expertgruppen for studier i offendig ekonomi (ESO). Således
en ekonom. Och samtidigt har han forskat i historia och samhällskunskap och
skrivit en bok vars innehåll är en nästan
ekelöfsk eufori i de senaste fem årtusendenas politiska och filosofiska historia.
En samhällsvetare, en historiker alltså.
mängd, utnytgad i sin fulla glans, är en
fröjd for var och en som möter den. Ödmjukt nalkas läsarens Molanders breda
bildning som den tagit sig form i en
ovanligt välskriven, och vacker, bok.
Bokens titel anspelar på den akvedukt
som påbörjades av kejsar Hadrianus och
som utgjorde en flera millång livlina av
vatten i Kartago. Med denna utgångspunkt for Molander läsaren genom den
liberala idetraditionen i vid bemärkelse.
Centralfrågorna i boken är två: Kan en
långsiktigt stabil social sammanhållning
grundas på egennyttan, utan ett underforstått hot om våld? Det är den liberala
hypotesen. Eller kan en långsiktigt stabil
social sammanhållning garanteras med ett
sådant hot om våld? Det är Hobbes hypotes.
Samarbete vinner
Molander resonerar med hjälp av ny
samhällsvetenskaplig forskning, spelteori,
historia och antropologi och svarar nekande på bägge frågorna.
I en uppmärksammad bok av Robert
Kejsar Radrianus Axelrod (Från konflikt till samverkan,
En så djup och samtidigt bred kunskaps- SNS, 1987) beskrivs datasimulerade övAltveduk~n vid Ztlghoun – En essä om stat, moral och
liberalismens.framtid. Per Molander. Atlantis 1994.
ningar av ett fangamas dilemma-spel.
(Med fangamas dilemma avses en situation där vårt individuellt rationella val le- 350 SvEN sK TIDSKRI FT
der till ett otillfredsställande samlat utfall.) kan erbjuda en långsiktigt stabil grund for
Hos Axelrad vinner den långsiktiga stra- en samhällsformation.” Inte heller det
tegi som bygger på samarbete. Men Hobbeska alternativet löser problemet.
Axelrad har fel, menar Molander. Istället
visar en ganska enkel kalkyl att den rent Lyrisktfängslande
icke-kooperativa strategin i ett fangamas Vart leder detta? Molander vet att berätta
dilemma-spel är minst lika stabil som att den brittiske historikern Arnold
motsatsen. Därigenom kan Molander Toynbee lär ha kategoriserat 26 större
forkasta den liberala hypotesen att sam- civilisationer sedan tidernas begynnelse,
hället kan överleva utan hot om våld. varav den sista är vår egen. Med MolLegitimitet viktig
Men inte heller ett hobbianskt samhälle
kan överleva, menar Molander. Varje
form av stabil maktutövning forutsätter
ett visst mått av legitimitet hos de människor över vilka makten utövas. Både
skapandet och upprätthållandet av statsanders resonemang är det inte säkert att
just vår civilisation inte kommer att följa
de andra i spåren. Framfor den delvis raserade akvedukten i Zaghouan i dagens
Tunisien blir resonemanget påtagligt och
närmast lyriskt fängslande. Men samtidigt
bländas man stundtals av textens lyster
och budskapets subtiliteter riskerar att gå
makten, suveränen hos Hobbes, är i sig läsaren förbi.
exempel på ett fangamas dilemma. Oförmågan att upprätthålla en långsiktigt sta- Storafrågor
bil social sammanhållning utan hot om
våld gör att den heller inte går att upprätthålla med hot om våld. Kritiken mot
Hobbes har därmed, enligt Molander,
träffat bredvid målet. Felet med Hobbes
är inte att han löst problemet på ett for
somliga frånstötande sätt. Problemet är
att han inte löst problemet alls.
Slutsatsen av Molanders arbete är enkel. ”Innebörden är att liberalismen, analyserad med sitt eget analys- . och
beslutsintrument – den rationalistiska
begreppsapparaten – av allt att döma inte
Akvedukten av Zaghouan är skriven av
Per Molander, och som det verkar, for
Per Molander. Och det är inget fel i det.
Vi som läser den har fatt formånen att
komrna en bildad mans intellekt närmare
och samtidigt se det i arbete med några av
vår civilisations stora frågor. Trevligare
kan det sällan bli. Och liksom när man
läser Ekelöf lämnar boken läsaren tillfredsställd över frågans vackra formulering men otillfredsställd över dess bristande svar. Jag är fortsatt förvirrad, men
på ett betydligt högre plan!
SVENSK TIDSKRIFT 351