När avslöjas s-regeringens ekonomiska bluff?

Just nu står Sverige på toppen av en högkonjunktur. Ändå utvecklas sysselsättningen mycket svagt. Antalet unga utan arbete är rekordhögt. Tillväxten är i ett längre perspektiv fortsatt låg. Och förr eller senare viker utvecklingen nedåt igen. Detta visar att vi har problem som måste åtgärdas, inte att allt är bra.

En regering har alltid ett intresse av att påstå att det mesta går bra, i syfte att rättfärdiga sin politik. I Sverige har dock detta gått över alla rimliga gränser; stora problem döljs och siffror läggs tillrätta. Oppositionen håller i stort sett med.

Men Sveriges ekonomiska tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet har utvecklats avsevärt sämre än regeringen påstår. Det visar objektiv statistik från till exempel OECD, SCB och Eurostat.

Finansminister Pär Nuder påstod i en debattartikel i Dagens Nyheter den 30 januari följande: ”Sverige ligger på en högre långsiktig tillväxtbana. Sverige har de senaste tio åren haft högre tillväxt än såväl EU-snittet som OECD-snittet.”

Det är en felaktig beskrivning – tillväxten har varit lägre än OECD-snittet under såväl 1980- och 90-talen som 2000-talet hittills. Huvudsakligen bygger påståendet om hög tillväxt på ett enkelt trick: användning av ett missvisande basår, nämligen åren just efter finanskrisen. Då räknas den svenska ekonomins återhämtning med, men inte nedgången dessförinnan.

Nästan vilket annat basår som helst – 1980, 1985, 1990 eller 1999 – ger en låg genomsnittlig tillväxt. Nedan redovisas årlig tillväxt i Bruttonationalinkomst per capita, BNI, under olika perioder:

1980-1990 + 1,8 % Genomsnitt under 80-talet
1990-1993 – 3,4 % Kris
1993-1999 + 3,4 % Återhämtning
1999-2006 + 1,8 % Tillbaka till 1980-talet?

Tillväxten 1990-2006, en period som således innefattar både upp- och nedgång på 1990-talet, var i genomsnitt 1,4 procent per år. Det är lägre än USA och genomsnittet i EU och OECD; Sverige är på plats 16 av 20 OECD-länder. (Bland andra Norge, Luxemburg och ett antal länder i Öst- och Centraleuropa har haft högre tillväxt än Sverige, men inkluderas inte på grund av bristande jämförbarhet och data.)

1980-2006 är bilden densamma; 1,5 procents genomsnittlig tillväxt. Även ett genomsnitt för de allra senaste åren – om man inte vill ha med 1990-talskrisen alls – ger mediokra 1,8 procent.

Fifflet med statistiken innefattar även att ofta i beräkningar av tillväxt inte presentera de siffror som tar hänsyn till Sveriges bytesförhållande med omvärlden, vår så kallade ”terms of trade”. Det dramatiska fallet i Sveriges relativa exportpriser har sedan 1990 motsvarat en förlust på ca 113 miljarder kronor, per år.

Det finns tvärtemot finansministerns påstående inga som helst belägg för att Sverige skulle befinna sig på en ”högre långsiktig tillväxtbana”. Sverige tycks ligga på ungefär samma svaga tillväxtbana som västra kontinentaleuropa, samma som under 1970 och 80-talen.

Detsamma gäller den nuvarande högkonjunkturen. Konjunkturinstitutet räknar med god tillväxt i år, 3,3 procent i real BNI per capita, som dock faller redan 2007. I genomsnitt fortsätter nivån att vara låg.

Sysselsättning och arbetslöshet. I nämnda artikel i DN skrev finansministern också att ”Sverige har fått fart på sysselsättningen igen”. Statsminister Göran Persson påstod den 22 maj i TV4 att ”snabbt växer nya jobb till”. I partiledardebatten den 15 juni kom statsministern med en rad liknande påståenden. Det är än mer missvisande än tillväxtbluffen.

Mellan 1980 och 2005 ökade befolkningen i arbetsför ålder med 560 000 personer, men under samma period skapades bara 49 700 nya arbeten netto. Sysselsttningsgraden i riktiga arbeten (regeringen räknar AMS-åtgärder som sysselsättning) har fallit med en tiondel jämfört med 1980-talet, motsvarande 420 000 förlorade jobb. Under det senaste året kan ingen förändring av sysselsättningen noteras, om hänsyn tas till befolkningsutvecklingen, enligt SCB.

Att den totala arbetslösheten är vida större än den så kallade öppna arbetslösheten är relativt oomtvistat, även om arbetslivsminister Hans Karlsson har kallat diskussionen ”smutsig”. I Sverigerapporten från KcKinsey anges den svenska arbetslösheten till cirka 15 procent.

Den svenska ungdomsarbetslösheten är femte högst bland EU:s 25 medlemsländer, enligt Eurostat. Med 26,5 procent är den högre än den var i januari. Antalet förtidspensionerade under 30 års ålder har nästan fördubblats sedan 1999.

Ett sätt att mäta den totala arbetslösheten, utan diskussion om definitioner, är antalet arbetade timmar per vuxen svensk. Den siffran har fallit från 26-28 timmar per vecka i genomsnitt för en generation sedan till 24 timmar 2004. Det handlar inte om en arbetstidsförkortning, de med jobb arbetar lika många timmar, utan en mindre andel av befolkningen jobbar.

Det vore fantastiskt om det gick så bra för svensk ekonomi som regeringen påstår. Tyvärr är det långt ifrån korrekt. Sanningen om vår tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet måste redovisas. Döljs problemen kommer de aldrig att lösas.

Johnny Munkhammar
Programansvarig på Timbro

Tino Sanandaji
Doktorand i nationalekonomi vid University of Chicago

Författare till ”Sant och falskt om svensk tillväxt och arbetslöshet” (Timbro)