Förslaget delar upp människor i mer eller mindre betrodda

Grundlagsändringen: Tobias Billström och Andreas Norlén beskriver behovet av förändringar i Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som ett uttryck för omsorg om individens integritet. I sin replik på Krister Thelins kritiska text angående regeringens förslag till förändringar i TF och YGL konstruerar de en konflikt mellan två intressen – å ena sidan integritetsskyddet på persondataområdet, å andra sidan den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen. Men det är inte där konflikten ligger, menar Ann Heberlein.

Det främsta argumentet för att genomföra en tämligen omfattande grundlagsändring tycks vara att förhindra den webbaserade tjänsten Lexbases existens. Lexbases affärsidé är att göra domstolsavgörande i brottmål tillgängliga för allmänheten. På Lexbase kan man genom en enkel sökning få information om sin grannes, arbetskamrats eller potentiella partners eventuella kriminella förflutna.

Det är naturligtvis inte så muntert för den som avslöjas som en före detta kriminell: onekligen ett intrång i hans eller hennes personliga integritet. Å andra sidan bör man ställa frågan om förhindrandet av ett tillgängliggörande av uppgifter som utgör offentliga handlingar verkligen motiverar ändringar i grundlagen, vilket kan få långtgående konsekvenser för den fria journalistiken och som de facto gör skillnad på människors tillgång till offentliga handlingar.

Det är här den konflikt som förtjänar att belysas och diskuteras finns: I förslagets oblyga uppdelning i människor som anförtros information och människor som inte betraktas som förmögna att ta del av densamma. Kritiken handlar alltså inte om ett förringande av värdet av individens rätt till personlig integritet. Kritiken handlar om förslagets olyckliga uppdelning av människor i mer eller mindre betrodda, i klumpiga formuleringar som ”traditionell, journalistisk verksamhet”. Kärnan i kritiken är att förslaget strider mot den grundläggande tanken i den svenska offentlighetsprincipen, nämligen att alla ska ha samma rätt att få tillgång till offentliga handlingar. Att ge medieföretag tillgång till information som förvägras vanliga medborgare är ett steg i riktning bort från transparens och öppenhet och som vi inte bör ta.

De fri- och rättigheter vi släpper ifrån oss kommer vi aldrig att få tillbaka. Därför bör en ändring i grundlagen som innebär att allmänheten mister en del av sin tillgång till offentliga handlingar diskuteras grundligt. Vidare bör frågan angående förslagets konsekvenser för den fria, ofta nätbaserade journalistiken och opinionsbildningen blir ställas. Farhågan är att konsekvenserna kan bli stora – och i praktiken slå ut oberoende medieaktörer vilka inte faller under kategorin ”traditionell, journalistisk verksamhet”.

Det är en förlust för den offentliga debatten, för det politiska samtalet och inte förenligt med fundamentala, demokratiska värderingar.

Ann Heberlein är teologie doktor i etik, författare och riksdagskandidat (m).