Katrineholm ligger fjärran från Kalahari

Göran Greider
Den solidariska genen : anteckningar om klass, utopi och människans natur
Ordfront Förlag 2014

Formas människans utveckling främst av sitt genetiska arv eller av miljöfaktorer? Tänkare som Platon och Descartes menade att vissa saker är medfödda eller helt enkelt förekommer naturligt oavsett miljöpåverkan. John Locke såg sinnet som ett oskrivet blad. Allt som vi är och all vår kunskap bestäms av vår erfarenhet.

Många socialister har sett människan som formad av sin omgivning, inte minst när vänstern argumenterar för postmodernism och relativism. Den solidariska genen är en annorlunda debattbok där författaren och poeten Göran Greider för fram en socialistisk syn på vad den mänskliga naturen borde betyda för samtiden. Målet är att återge vänstern nyfikenheten på naturvetenskaperna.

Läsaren presenteras för tänkare som Charles Darwin, Pjotr Kropotkin, Konrad Lorenz och Friedrich Engels. Greider är mycket beläst och ger en bildad bakgrund till debatten om evolutionens betydelse och hur begrepp vuxit fram. Anslaget är personligt, blandat med inslag från vardagen, vilket ger Greider möjligheten att vara uppriktigt nyfiken i sina resonemang. Det är modigt och hans argument vinner på det, även om en del intressanta resonemang avbryts i förtid. Språket gränsar mot det poetiska, ibland tappar han helt enkelt tråden.

Boken argumenterar mot sociobiologer som Richard Dawkins och E.O. Wilson och tanken på socialdarwinismen som Greider menar har tolkats som ett allas krig emot alla och därför ligger till grund för nyliberalismen. Hur kommer det sig att vi inte dödar varandra hela tiden i kampen för överlevnaden? Där finner han en del svar hos primatforskaren Frans De Waal och i Lasse Bergs skildringar av pratglada, arbetsbefriade och fredliga samlare-jägare i Kalahari.

Antropologer och evolutionsbiologer, anser Greider, beskriver i dag människans historia som en lång kamp för att främja altruistiska värderingar mot hierarkier och dem som sätter sitt före gruppen. Om någon i gruppen hittar mat så delas den med alla. Svartsjuka, heteronorm och monogami beror på äganderätten som följde på det klassamhälle som utvecklas av jordbruket. Socialismen är den ursprungliga naturen, det sätt som människan är avsedd att leva på.

Det är inte första gången som biologin varit vänsterns argument. Då handlade det inte om att återvända till det ursprungliga. Genetiker som JBS Haldane och JD Bernal ville med tekniken förändra den mänskliga naturen, vilket inspirerade Aldous Huxley till Du sköna nya värld. Alva och Gunnar Myrdal samt Elise ”Ottar” Ottesen-Jensen ville eliminera de delar som inte passade in.

Den mänskliga naturen är inte bara naturlig. Människans beteende och livsstil har gradvis förändrats bortom all igenkänning från de varelser vi utvecklades från. Alla djur har ett evolutionärt förflutet, bara människan en historia och har format oss. Evolutionen kan ange en förklaring, inte anledningen.

Den gruppsammanhållning boken hyllar har även skapat samhället hos Yanomamistammen i Amazonas. Antropologen Napoleon Chagnon gick emot synen på den ädle vilden som dominerat forskning på naturfolken. Chagnon visade att en framgångsrik strategi har varit att kidnappa kvinnor från grannbyarna för att öka avkomman. Gruppen innebär inte allas krig mot alla, men mot alla som inte tillhör den egna gruppen. Kontroversen är stor, men Yanomami och bushmän studeras särskilt noga för att de är extrema även jämfört med andra folk i liknande miljö.

Civilisationen är mer än en fernissa på förhållningssättet att den lilla gruppens moral borde följas av alla. Att människor är förnuftiga, sociala varelser betyder att de har gemensamma målsättningar, möjligheter och begränsningar som möts på likartade sätt i olika kulturer. Fast de likartade sätten spänner över hela mänsklighetens kulturarv.

Kognitionsvetaren Steven Pinker har pekat på vikten av en civilisationsprocess för att ta fram vår bättre natur. Idéerna som främjar handel, utbyte och civilisation har drivit på utvecklingen mot mindre våld. Det har skapat institutioner som förstärker de positiva delarna av vår natur och till de senaste hundra årens välståndsökningar.

Greider kan inte riktigt föreställa sig frivilliga gemenskaper eller andra instanser mellan socialstaten och den atomiserade individen. Det leder till bokens pessimism om ett samhälle där ömsesidig fiendskap är det normala.

Om moralen förminskas till sin enklaste form kan vi hitta likheter mellan oss och djuren. Fast människans särställning kan förklaras med darwinistiska principer. Intelligens är en ny egenskap i naturen och människor föds inte med en färdig etik. Vi lär oss den, småbarn bedömer handlingar efter konsekvenserna snarare än efter avsikterna.

Lockelsen med biologismen är att ge den egna politiken en vetenskaplig fernissa och att man inte längre behöver argumentera för dess rimlighet. Naturen innehåller ingen ritning för vad empati är, än mindre för mänsklig politik. Steget från den lilla stammens nära sammanhållning till den anonyma och byråkratiska välfärdsstaten i Katrineholm på Olof Palmes tid känns långt, om inte främmande.

Waldemar Ingdahl är bland annat författare till boken Som egenmäktiga gudar om gen- och bioteknikens utveckling.