Norbergs karta till samtiden

Johan Norberg
Leva och låta dö
Hydra 2014

Johan Norberg har återvänt till samtidsskildringen från snävare teman om lyckoforskning, eurokris och intelligensforskning. På sätt och vis handlar Leva och låta dö om hur det gick till att skriva boken. Norberg fick möjlighet att skriva genom att samla in bidrag på internet från sina fans. En gång i tiden behövde en rik finansiär eller ett förlag öppna plånboken. I dag kan författare ändå hitta publik och finansiering, de gamla institutionerna behövs allt mindre. Gör-det-själv har fått sällskap av grupparbetets fördelar.

Fast nog skulle Leva och låta dö fått ett större genomslag i samhällsdebatten om den getts ut av en av förslagsbranschens stora drakar? De allra flesta som lyckas med en gräsrotsfinansiering är redan berömda och har hittat sin publik. Andra hugade författare har inte råd att ta samma risker, och får det därför svårare när institutionerna tappar mark. Det gamla har inte riktigt dött, och det nya har inte riktigt fötts. Norbergs bok handlar om denna medeltid, interregnum.

De senaste åren har vi sett en svindlande mängd innovationer och trender; Norberg tar upp exempel som smartphones, fiberoptik, frihandel, 3D-printrar och mycket till. Det är många komplicerade utvecklingsskeden i samhället som läggs på varandra; så många att författaren löper risken att läsaren tappar tråden. Till sist går det ändå bra, när Norberg sätter in den omvälvande tekniska utvecklingen och samhällsförändringarna i ett sammanhang av globalisering, digitalisering och individualisering som läsare alltid kan återkoppla till.

Globaliseringen handlar om effekterna av billigare transporter, World Wide Web och större ekonomisk samt politisk frihet. Världens ekonomiska tyngdpunkt håller på att förändras och effekterna av en global medelklass slår igenom fullt ut.

Digitaliseringen handlar om att kostnaden för att lagra, behandla och sprida alla typer av information har kollapsat. Fysiska varor och arbetskraft omvandlas till data och kod. Spridningen har gått sanslöst fort: år 2005 fick internet sin första miljard användare, redan år 2010 var det två miljarder. Viktigast för spridningen av innovationer och förändringar är att de är vardagliga. De misslyckas ofta, men i så liten skala att det är lätt att prova igen. En kommitté kanske inte lyckas sämre, men misstagen blir så mycket dyrare.

Individualiseringen handlar om att det visserligen är lättare än någonsin att hitta andra som delar ens åsikter, men också att det är svårare än någonsin att bygga konsensus. Människor tycker mer olika, får allt mer olika smak och preferenser när de är medvetna om sina möjligheter. De byter dessutom ut dessa under livets gång. Varor och tjänster styrs allt mer av att kunderna vill ha dem personligt anpassade. Samtidigt som tilliten för traditionella institutioner minskar, ökar toleransen för andras val och smak.

Norberg pekar på att 68-vänstern och nyliberalismen var två sidor av samma antiauktoritära trend där samhället öppnades upp kulturellt, ekonomiskt och teknologiskt. Förändringen nu blir större då dagens förnyare inte försöker att ändra systemet inifrån, utan startar upp sina egna institutioner.

Norberg poängterar Joseph Schumpeters koncept om den kreativa förstörelsen. De nya förändringarna måste få ta plats och inte stoppas av befintliga företag och institutioner. Detta inte minst då många av dagens förändringar handlar om att transaktionskostnader på varor, tjänster och arbetskraft rasar. Konstgjord andning i form av bankstöd och nollränta kostar för mycket i längden.

Styrkan hos Norberg är att han är en berättare bland siffermatare. Leva och låta dö är en inspirerande bok, med bra driv i texten och gott humör. Han försvarar experimenten, sökandet efter att skapa upp nya sätt att göra saker på och den omvälvande förändringen då möjligheten att påverka sina livsvillkor sprids till fler. Den övergripande berättelsen känner nog många av hans läsare till, men den tar också upp många intressanta delfrågor, som den om automatiseringen verkligen kommer att ta alla jobb.

Det hade varit intressant om Norberg diskuterat mer om hur tiden efter bjässarna i politik, näringsliv och kultur ser ut. Styrkan i trenderna är att alla kommer på en gång, och förstärker varandra. Även liberala idéer och partier drabbas av just kreativ förstörelse. Omvälvningens betydelse underskattades vid millennieskiftet. Därför möttes förändringarna med svar på enskilda frågor eller jämförelser med en idealiserad gårdag. Då kom liberalerna att uppfattas som försvarare av den stormiga medeltiden.

Förändringen har inte så många talföra vänner. Norberg pekar på att omvälvningen särskilt drabbar dem som har till yrke att tänka eller agera åt de stora institutionerna. Det behöver inte vara i vår del av världen som utvecklingen går bäst. Här går Leva och låta dö från att vara en läsvärd bok till att bli nödvändig för att förstå vägen till en önskvärd framtid den är alltför ensam om att kartlägga.

Waldemar Ingdahl är bland annat författare till boken Cities on the Edge om framtidens stadsutveckling.

Läs mer:

Bortom maskinrymdens tao av Per Ericson