Så utnyttjas flyktingkrisen i desinformationskriget

Flyktingsituationen har lett till ökad politisk spänning både i Sverige och andra europeiska länder. Dessa spänningar riskerar att späs på ytterligare av främlingsfientliga informationskampanjer som stöttas av tredje part, skriver Elin Castlin.

Den senaste tidens bränder av flyktingbostäder har på ett brutalt sätt demonstrerat hur olika det svenska folket ser på flyktingpolitik. Medan många vill ta emot alla flyktingar med öppna armar anser sig andra ha rätt att förstöra mottagandet så gott det går.

De två positionerna kan till viss del sägas representera extrempunkter i frågan och det finns givetvis ett spann av olika ståndpunkter däremellan. Tydligt är dock att flyktingpolitiken är ett ämne som väcker starka känslor hos många.

I takt med att åsiktsyttringarna blir allt skarpare kan det konstateras att de ökade motsättningarna, som nu fått en skjuts framåt av de stora flyktingströmmarna till Europa, bidrar till en ökad nationell splittring. Detta märks inte minst genom den parlamentariskt svaga situation Sverige nu befinner sig i.

På kontinenten har flyktingsituationen bland annat lett till att stängsel satts upp mellan grannländer istället för att de tillsammans löser de humanitära problemen i krigens svallvågor. Denna försämrade nationella och internationella koordinering bör ses som ett steg bakåt för det europeiska samarbetet. Ett steg bakåt som utomstående makter naturligtvis kan tjäna på.

Spänningarna späs på ytterligare av de för närvarande starka högervindarna i Europa, något som kan vara annat än en tillfälligt. Efter att ha noterat ett antal gemensamma nämnare i främlingsfientliga informationskampanjer runt om i Europa misstänker Natos strategiska kommunikationscenter, Stratcom, att det finns en tredje part som försöker påverka spridningen. Vem som kan tänkas ligga bakom en sådan samordning har dock inte fastslagits, eller åtminstone inte gjorts allmänt känt.

Samtidigt som Sverige och många andra europeiska länder står inför utmaningen att handskas med ett ökat opinionsmissnöje rörande invandringspolitik har desinformation dessutom kommit att bli ett allt mer uppmärksammat problem. Något som även det bidrar till såväl nationell som internationell splittring.

I början av året upptäcktes exempelvis ett förfalskat brev i den svenska försvarsministerns namn. Brevet, som hade för avsikt att ge sken av att Sverige vapenexporterade till Ukraina, tolkades som ett försök att få Sverige att framstå i sämre dager. Att dementera desinformation av denna typ leder till att onödiga resurser förbrukas.

Det har även blivit allmänt känt att propagandakanaler såsom de ryska Sputnik och RT (tidigare Russia Today) vunnit allt mer terräng. Detta gäller såväl utbudet av nyheter som ges ut av kanalerna som spridningen av dem i västerländska medier.

Att sprida tvivelaktig information eller, som talespersonen Katerina Azarova från Sputnik uttrycker det i en intervju med DN, rapportera om en nyhet ”från alla vinklar” får anses syfta till att skapa en osäkerhet om vad som går att lita på. Att vara källkritisk till producerat material får således anses ha stor vikt.

I praktiken har emellertid en brist på källkritik visat sig hos svenska etablerade medier. Timbro Medieinstitut har exempelvis funnit att svenska nyhetskanaler vid ett flertal tillfällen misslyckats med att förmedla en korrekt bild av bland annat de ryska propagandakanalerna. Istället för att återge dem som just statliga propagandakanaler har de framställts som tillförlitliga nyhetsbyråer, vilket givetvis kan leda till förvirring hos läsaren.

Med anledning av den desinformationskampanj Sverige står inför utvecklar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, en avdelning med syfte att hitta och bekämpa informationskrigsföring. Denna statliga satsning får anses väl motiverad då desinformation kan bidra till osäkerhet hos såväl allmänheten som det politiska toppskiktet. En bristande insikt i vad som är sant och vad som är påhittat riskerar även att kunna leda till en försämrad reaktionsförmåga. Något som får anses potentiellt förödande om hotbilden skulle förstärkas.

Att Sverige och flera andra länder hotas av konsekvenserna av främlingsfientliga informationskampanjer samt desinformation visar på ett behov av ifrågasättande. För att motverka processerna och sätta grus i propagandamaskineriet är det således av högsta vikt att såväl privatpersoner som organisationer och stater förhåller sig källkritiska till information som inte utan vidare kan verifieras. På så sätt kan vi tillsammans försöka undvika att en oorganiserad hönsfarm skapas av en fjäder.

Elin Castlin är pol kand i statsvetenskap och nationalekonomi. Under hösten är hon praktikant på tankesmedjan Frivärld.