Veckan som gick

Det rör sig i utrikespolitiken. Tidigare är det ju mest utrikesministern som rört sig, därefter statsministern under ordförandeskapet. Nu har båda lyckats resa samtidigt till Moskva för att läxa upp regimen om mänskliga rättigheter, vilket är utmärkt. Under tiden utnämner de folkpartister till alla viktiga poster: Cecilia Malmström och Birgitta Ohlsson gratuleras, väl meriterade.

På vänsterkanten händer också saker: Lars Ohly har tagit makten och dikterar nu villkoren för den rödgröna utrikespolitiken. Till nyligen gällde Persson-doktrinen – att man inte kunde lita på kommunister – men Mona Sahlin klarar uppenbarligen inte att hålla gränsen.

Hans Linde (v)

Det framgick av riksdagens utrikespolitiska debatt härom veckan när Hans Linde (v) anförde den rödgröna attacken på det tidigare samförståndet mellan alliansen och socialdemokraterna. Det är nu avskaffat, liksom på det försvarspolitiska området.

Nya tider gäller också i säkerhetspolitiken. Tidigare kunde utrikesutskottets vice ordförande Urban Sahlin (s) låta som vilken normal västpolitiker som helst, en man att göra affärer med. Nu ska han tillsammans med kamraterna till vänster förverkliga en brytning med den klassiska svenska linjen att lita på det västliga försvarssamarbetet mellan USA och EU i Nato, och att Sverige har en roll i detta.

I den gemensamma vänsterplattformen står – föga uppmärksammat i medierna – att ”en rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser”. Efter murens fall brukade den officiella s-linjen vara att den välkomnade en amerikansk militär närvaro i Europa som ett viktigt uttryck för den transatlantiska länken. Men vad innebär den nya Ohly-doktrinen? Ska Sverige i händelse av regeringsskifte verkligen uppmana USA att till exempel stänga Rammstein-basen i Tyskland och flottbasen för sjätte flottan i Neapel? Eller verka för en ensidig avveckling av det kärnvapenparaply som i ett halvsekel försvarat också Sverige?

Man anar poängen i förlängningen – så ska det svenska samarbetet med Nato försvåras och gemenskapen med övriga EU-länder försvagas. Alltså bingo för de rödgröningar som vill lämna väst och återgå till neutralismen, utanför.

I så fall väntar med all säkerhet fler steg i den riktningen, bekräftat i ett uttalande av talesmannen Hans Linde (v): ”Det kommer att bli ett helt annat tonläge jämfört med det vi ser idag när vi har en borgerlig regering som hela tiden pratar om den transatlantiska länken med USA.”

En regering ledd av Mona Sahlin och styrd av Lars Ohly kan bli den mest USA-fientliga och EU-kritiska i modern tid. De måste jubla i Moskva.