2013 – så blir det
Har borgerligheten råd att reducera två partier till tankesmedjor?
Tendensen att de små borgerliga partierna blir allt mindre visar inga tecken på att avstanna. Moderaterna, som med sitt förslag om fortsatt starkt statligt ägande fortsätter på den inslagna vägen där inga tidigare liberalkonservativa grundpelare är för viktiga for att stå emot omprovningens tidevarv, belönas även framöver av väljarna i sin strävan att bli ett ”samhällsbarande parti”.
De i dagsläget minsta borgerliga partierna – C och Kd får allt mer rollen av ett slags tankesmedjor – det verkar vara där de intressanta diskussionerna förs och det är därifrån de radikala forslagen kommer. De behövs också, men borgerligheten kan aldrig behålla regeringsmakten utan dem, ens med ett aldrig så starkt moderaterna. Hur den frågan ska hanteras kommer att bli allt viktigare inför valet 2014. Tyvärr har den knappast något enkelt svar.
Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.
Det behövs en debatt mot alla förslag om marknadsregleringar
Svensk Tidskrift är en plats för frihetlig debatt. Förra året varnade jag för vänstersväng i politiken och med den att marknadsregleringar blir legio. Och visst har vi sett en lång rad regleringsförslag under året.
IMF vill reglera fria valutaflöden. Arabstater, Kina och Ryssland vill reglera internet. De senare har sett hur fri kommunikation påskyndat den arabiska våren och vill inte se ytterligare spridning av sådana tendenser. Fredspristagaren EU vill också möta framtiden med minskad frihet. Banker, bolagsstyrelser och skatter är några områden där EU vill reglera mer. I Sverige vill socialdemokrater reglera företag inom välfärdssektorn. Vinst och hur företaget bedrivs ska regleras om företag ska få göra affärer med det offentliga. Så nog finns det många områden där det behövs en frihetlig debatt.
I Tyskland blir det förbundsdagsval 2013. Prognoserna pekar på framgång för Merkel och CDU. Men CDUs framgångar gäller inte för koalitionspartnern FDP som präglats av interna ledarproblem. Risken är stor att Merkel måste söka en annan koalitionspartner. Blir det med de gröna som det senaste året rönt stora framgångar, inte minst i storstäderna, eller en stor koalition med SPD? Med valet av Peer Steinbrück som SPDs utmanare till Merkel lutar det mycket åt det senare. Kolumnisten Wolfgang Münchau pekar redan ut Peer Steinbrück som toppkandidat till ny finansminister hos Merkel (FT 121202).
För Sverige blir det extra intressant att följa Tyskland under valåret 2013. Samma valscenario kan nämligen upprepas här. Håller dagens väljarprognoser kan Moderaterna göra sitt bästa val 2014 samtidigt som partiet förlorar regeringsmakten om något av de andra allianspartierna faller under fyraprocentsstrecket. Det blir därför oerhört spännande att se hur partierna positionerar sig i förhållande till varandra inför 2014.
Anders Ydstedt är entreprenör, författare och styrelseordförande för Svensk Tidskrift.
Tillit behövs när extrema krafter vinner mark
För ett år sedan vid den här tiden gjordes ett försök att blicka framåt, mot 2012. I min kristallkula såg jag ”religionernas återkomst”. Så här i efterhand får det sägas ha varit en nog så intressant underström både i Sverige som utomlands. De senaste veckorna har rasat debatter både om skolavslutningar i kyrkan som om pepparkaksgubbar. Oviljan mot kors och Lucia kommer sällan från judar och muslimer utan mer från uttalat sekulära grupper som tycks tro att julen firas till åminnelse av Disney på TV klockan 15 den 24 december. Jesusbarnet uppfattas vara något som kan retuscheras bort. I andra delar av världen har det gått mer hett till. De olika turerna i exempelvis Egypten har såväl politiska som religiösa och sociala dimensioner. Så religionernas återkomst kan nog komma att gälla även för 2013. Det som då kan vara det nya för året är måhända behovet av en inkännandets politik. Medan ledande företrädare i Bryssel funderar på storheten i traktatsförändringar och både kommission som Europaparlament lägger fram orealistiska budgetförslag tar ekonomisk oro sig alltmer politiska uttryck. Extrema krafter vinner mark på de återhållsammas och modererades bekostnad. Det finns anledning att försöka förstå känslorna och vreden, men också ha som ambition att hålla samhällen samman. I Sverige har under en längre tid vid Statsrådsberedningen arbetat en spännande grupp betitlad Framtidskommissionen. Den som är intresserad av politikens underströmmar här hemma kan ta del av rapporterna. Vad sägs om ordet ”tillit” som ett värdeord med framtiden för sig? Mot 2013 och vidare!
Hans Wallmark är riksdagsledamot (M) och medlem i Svensk Tidskrifts redaktion.
Gott nytt kulturdebattår!
Vilket kulturdebattår det har varit! Det hela briserade redan den 4 januari när kulturvänstern, förmodligen fortfarande bakrusiga efter nyårsfirandet, satte morgonkaffet i vrångstrupen. Intet ont anande slog de upp husorganet dagens Nyheters kulturdel – sedan 40 år tillbaka en trygg bastion för deras likasinnade, och fick till sin fasa se hur författaren Bengt Ohlsson över tre helsidor resonerade kring frågan om kulturlivet verkligen måste vara vänster. JA! löd det rungande svaret från Twitter, där vänsterdebattörerna genast strömmade till och bekräftade Ohlssons verklighetsbeskrivning.
Samma morgon som Bengt Ohlssons artikel publicerade mer obskyra tidskriften ETC en ledare signerad Maria-Pia Boethius som handlade om bråket kring nya Slussen i Stockholm. Rubriken löd ”Benny slåss mot makten” och syftade på den stackars marginaliserade kulturpersonlighyeten Benny Andersson i dennes fruktlösa kamp mot ledningen i Stockholms stadshus. I slutet av artikeln kunde man läsa om förändringens vindar som börjat blåsa i svenskt kulturliv, enligt Boethius:
”Och nu har signalen gått för kulturarbetare, som ska bytas ut mot nya högerintellektuella från Axess och Timbro. Det är fascinerande att betrakta. Jag som varit med länge kan se hur den ena efter den andra byter sida för att få verka på maktens planhalva. Roddare och bidvindseglare kallades de under andra världskriget, klarare uttryckt; medlöpare och kollaboratörer. Anledningen till att jag inte nämner namn är densamma som Occupy-rörelsens; namnbråk förvandlas bara till mediefoder, som döljer själva strukturen.”
Borgerliga personer inom kultursektorn var alltså att jämföra med nazistiska kollaboratörer under andra världskriget.
När debattvågorna efter Ohlssons artikeln nästan ebbat ut fick stormen ny fart i form av en diskussion om huruvida det är lovvärt att hata människor på grundval av deras föräldrars inkomstnivå, initierad dels av det vänsterextrema nätverket ”Allt åt alla” som ordnade ”överklassafari” till rika bostadsområden, dels av poeten Johan Jönsson som på Dramatens stora scen deklamerade en dikt om klasshat.
Detta refererades i Dagens Nyheter av Jens Liljestrand som ifrågasatte hatretoriken, vilket blev inledningen till en lång debatt på kultursidorna där en hel rad vänsterdebattörerrykte ut till hatets försvar.
Ridande på denna kulturdebattvåg arrangerade Timbro tillsammans med Teater Brunnsgatan Fyra tre stycken debattkvällar i teaterns källare där höger- och vänsterdebattörer möttes på scenen och diskuterade frågor som privat kontra offentlig kulturfinansiering och kultureliten och verklighetens folk, finns de och vilka är de?
Särskilt den sista debatten, där bland andra Kristina Lugn, Göran Hägglund, Åsa Linderborg och Johan Lundberg medverkade, blev minnesvärd. Inte minst sedan Lundberg ställde Linderborg mot väggen angående hennes inställning till Lenin och Aftonbladets kulturchef blev svarslös.
Förhoppningsvis kommer kulturdebatten att fortsätta med samma intensitet under 2013 och förhoppningsvis kommer fler gamla ”sanningar” från 1970-talets omvärldsanalys att kastas över ända. Lite pluralism och meningsskiljaktigheter har ingen dött av. Gott nytt kulturdebattår!
Lars Anders Johansson är kulturansvarig vid näringslivets tankesmedja Timbro och kulturredaktör för Svensk Tidskrift