Utan idéerna stannar Sverige

Gör den borgerliga idédebatten skillnad? Det var temat för Svensk Tidskrifts seminarium under Almedalsveckan som ägde rum på ett fullsatt Strand Hotell i onsdags. Örjan Hultåker från SKOP inledde genom att presentera en opinionsundersökning utförd för Svensk Tidskrifts räkning. Den tog bland annat upp frågan om vilka aktörer som uppfattas som de mest intressanta av väljarna. Mest intressanta idéer om hur samhället kan och bör förändras har, enligt svenskarna, forskare och samhällsdebattörer. Partierna kommer på andra plats – 25 procent tycker att de har mest intressanta idéer. (Läs mer om undersökningen här.)

Därefter vidtog en paneldiskussion mellan Tove Lifvendahl, senior fellow vid tankesmedjan Fores, Marcus Svensson, ledarskribent Smålandsposten, Johnny Munkhammar, riksdagsledamot (M) och Maria Eriksson, chefredaktör Svensk Tidskrift, under ledning av Anders Ydstedt, styrelseordförande Svensk Tidskrift.

Tove Lifvendahl valde att peka på två saker. Dels att samhället är större än staten, och dels att borgerligheten är större än Alliansen. Borgerligheten har gjort sig själv en otjänst genom att vara så nöjd över att ha en regering av borgerligt ursprung. Man måste vara mer kritisk och utmana för att bredda debatten, menade Lifvendahl.

Johnny Munkhammar illustrerade betydelsen av idédebatt med hur Sverige förändrats sedan 1980-talet och framåt. Svenskarna reser inte till något utan från något, hette det i filmen Sällskapsresan. I dag är Sverige annorlunda. Anledningarna stavas Reagan, Thatcher, Timbro, SAF och kampanjer som ”Hälften kvar!”. På den tiden var det alltså ett radikalt krav att medborgarna skulle få behålla hälften av den sista tjänade kronan.

Så vad betyder den borgerliga idédebatten i dag?

Marcus Svensson hade lyssnat på Fredrik Reinfeldts tal kvällen innan och tyckt sig höra en moderatledare som snarare betonade vikten av en skyddande stat än ett starkt civilsamhälle.

Ett av problemen med dagens politiska klimat är att partierna mer refererar till vad opinionen tycker än att försöka ändra den, sa Maria Eriksson. Här har idédebatten en mycket stor uppgift.

Kan det vara farligt för politiker att vara den som först reagerar på opinionen?

Partierna och politiken måste vara lyhörda och reagera och ta in idéer, ansåg Johnny Munkhammar. Däremot är det väldigt sällan som de själva är initiativtagare, ytterst kommer idéerna någon annanstans ifrån.

Vi kan inte förvänta oss att partierna ska hålla idédebatterna igång. De saknar kunskap och processer för att klara det. Därför är vi andra aktörer väldigt viktiga, menade Tove Lifvendahl.

Enligt Johnny Munkhammar ligger mycket av kritiken mot Moderaterna på just ett missförstånd att partierna ska prata om ideologi och principer. Så fungerar inte politik i praktiken. Däremot kan det mycket väl finnas ideologiska motiv bakom vissa åsikter även fast om paketeras på ett annat sätt.

Att sträva efter ideologisk renlärighet och att sitta och läsa Hayek hör ungdomsförbunden till, påstod Marcus Svensson. Varpå Tove Livendahl kontrade att så inte verkar vara fallet, sedan Muf slagit fast att man inte ska läsa gamla böcker.

Är tempot tillräckligt högt i idédebatten?

Marcus Svensson pekade på vad han ser som en en politiskt driven idédebatt inom rättsområdet, där han menade att den borgerliga regeringen har lyft fram rättsfrågorna på ett annat sätt än tidigare regeringar.

För ett politiskt parti är makten den stora grejen! Tyckte Johnny Munkhammar, som samtidigt påpekade att det finns en idémässig skillnad mellan Alliansen och oppositionen. Det är med andra ord betydelsefullt att just Alliansen regerar.

Fast det håller inte, när man suttit i regeringsställning i sex år, att bara säga att det skulle ha varit sämre om de andra satt vid makten, sa Maria Eriksson, som inte tyckte att reformtakten var tillräckligt hög.

Vi har sänkt skatterna med en femtedel på sex år, påpekade Johnny Munkhammar. Det har nog inget västerländskt land tidigare gjort i modern tid. Vi måste dock gå till val på en ny reformagenda. Kanske kan arbetsgrupperna komma fram till en sådan, kanske inte. Men det är den metod vi har just nu.

Det är inte tempot som är det viktiga, utan kvaliteten på idéerna, kontrade Tove Lifvendahl, som inte hade alltför stort hopp för moderaternas tio arbetsgrupper att komma fram till nya, intressanta idéer. Det räcker inte att bara titta på forskning och vilka effekter olika förslag får. Det måste också finnas utrymme för en moralisk debatt och dimension, menade Lifvendahl. Därför är den långsiktiga idédebatten oerhört viktig.