Litteratur
1936
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LITTERATUR
SVERIGES EKONOMISKA HISTORIA
Den uppfattningen att historikern har att ägna sina lärda mödor
uteslutande åt sådana »Haupt- und Staatsaktionen», som i gammal
tid ansågos som det höga dramats enda rätta ämnen, samt att ett
sysslande med t. ex. ekonomisk historia skulle ha något speciellt partibundet över sig, är väl nu stadd i utdöende. Man tar knappast fel,
om man antar, att vår egen tids erfarenheter härvidlag framkallat
en nyorientering. Men även om Sveriges betydande 1800-talshistoriker
till övervägande del inskränkte sig till att skriva riksdagsförhandlingarnas eller de diplomatiska aktionernas historia, finns det redan
på den tiden en annan och viktig linje som forskningen följde; dess
mest lysande företrädare var Hans Forssell, vars banbrytande verk
om Sveriges inre historia under Gustaf I ter sig som en av 1800-talshistoriografiens märkligaste insatser. Denna linje fullföljes i Eli F.
Heckschers stora framställning av Sveriges ekonomiska historia\
vars två första band (på tillsammans inemot 800 sidor) nu föreligga
och ha väckt en i allo berättigad uppmärksamhet.
Heckschers verk är en orädd prestation. Det är sällan en svensk
historiker vågar ta ett så djärvt grepp. Förf. har velat ge en sammanfattning av andras och egna forskningar samt av egna synpunkter på Sveriges ekonomiska historia under hela nyare tiden, utan att
avskräckas av att en sådan sammanfattning alltid får provisoriets
karaktär. Hans verk måste komma att få en ytterst befruktande inverkan på svensk historieforskning, där just sådana grepp under en
period av sträng forskningsspecialisering – för att inte säga försiktig speciminering – blivit alltför ovanliga.
Sveriges historia under 1500- och 1600-talen, den tid som Heckscher
hittills hunnit behandla, har ett väldigt, episkt lopp, men bakgrunden till detta epos, dess miljö och förutsättningar, kan man först
uppleva, när händelseförloppet lyftes ut ur det lufttomma rum, vari
det alltför ofta inplacerats – alldeles särskilt gäller detta om stormaktstidens enorma kraftutveckling. Heckscher ställer som sin första
uppgift att teckna utgångsläget, Vasatidens ekonomiska liv, och han
gör detta i sitt första band, som han skrivit under huvudsynpunkten
>>medeltidshushållningens organisation».
Den första enorma omvälvningen i folkets ekonomiska liv ligger i
en grå urtid, långt före de skriftliga källornas första oklara vittnesbörd: det var, då någon gång vid den yngre stenålderns början åkerbruk och boskapsskötsel för första gången bedrevs i Sverige, då brö-
1 Eli F. Heckseher: Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa. Första
delen: Före frihetstiden, I-II. 1935-1936.
805
Litteratur
dets och mjölkens tidsålder grydde. Till den tidsåldern hör fortfarande 1500-talet. Byalagens liv, sådant vi kunna följa det i 1500-talets
källmaterial, har gamla anor, och jordbruket och boskapsskötseln dominerade med oerhörd övervikt över alla andra näringsfång. Kungen,
adeln, bönderna, ja även åtskilliga av de små städernas borgare –
alla hade de sin näring och utkomst av åkern och betesmarkerna.
Människornas liv följde på den tiden naturens viixlingar åt, så nära
att vi torde behöva anstränga vår fantasi avseviirt för att fatta det.
De odlade sin råg och sitt korn, framför allt det sistnämnda sädesslaget, under ålderdomliga former. Sina småviixta kor, sina smärta
och skarpsprungna svin, släppte de så tidigt som möjligt på våren
ut på bete, dit djuren anlände i utmärglat tillstämt efter vinterns
svältfödning. På sommaren slaktade man undan vad man inte kunde
föda över kommande vinter, och sedan levde man till nästa vegetationsperiods början på förråden: det torra grova brödet och det salta
köttet, likaledes på torr och salt fisk, som i den tidens hushållning
säkert spelade en knappast överskattbar roll, liksom fisket i de otömda
sjöarna och åarna säkert var en mycket viktig del av det dagliga
arbetet. För att få ner den torra födan krävdes kvantiteter av öl,
som för vår tids svenskar torde te sig sagolika – det är begripligt
när man skulle ge sig i lag med det årsgamla salta köttet och det i
stora engångsbak tillverkade brödet. – Så levde bonden på sin egen
marks produkter från sommar till sommar; och så levde Sverige under 1500-talet i stort sett på sina egna produkter: vad man importerade var salt (till förrådshushållningen), humle (till ölbryggandet),
tyg och lyxartiklar.
Heckscher kommer nu till det resultatet, att den kaloriförsörjning
som bestods 1500-talets genomsnittssvensk, var av utomordentligt rikligt slag, betydligt rikligare än under följande sekel. Man kan redan
nu se, att hans uppfattning av dessa frågor, sammanhängande med
den bild han ger av tidens folkmängdsförhållanden och den mening
han hyser om källmaterialet för livsmedelsanvändningen (utspisningsstaterna vid kronans gårdar), kommer att ge uppslag till en
livlig diskussion om svenskarnas levnadsstandard under nyare tidens
två första århundraden. Att bedöma riktigheten av de folkmiingdsberäkningar, varpå förf. bygger, ställer sig ännu svårt, och om kronans utspisningsstater iiga allmängiltighet för hela landet, iir också
en invecklad fråga. Men allt detta är problem som Heckscher ställt
under debatt, inte slutgiltigt lösta problem: de äro i varje fall ställda
på ett ytterst fruktbart sätt. – Om kalorierna voro mång·a till antalet, var i varje fall födan både enformig och ofta, på grund av sin
vördnadsvärda men i dylika fall föga önskvärda ålder, direkt hälsovådlig: Heckscher har anfört ett fall, då Gustav Vasa föreskrev att
skattesmör, som på grund av något glapp i organisationen råkat
bli liggande i tre år (med trots den hårda saltningen lätt tänkbara
följder), »skulle användas till utspisning åt de på slottet arbetande
dalkarlarna, med deras sedan gammalt kända goda matsmältningsförmåga» – ett landsfaderligt tack för sist för dalupproren.
806
r –
Litteratur
Det iir omöjligt att dröja vid förf:s många undersökningar av olika
,.;idor inom 1500-talets ekonomiska liv, vid penning- och kreditförhållanden, vid den stora prisrevolutionens återverkningar på Sverige,
enligt Hecksehers mening på allvar märkbara först vid sekelskiftet,
vill den ekonomiska politiken, Vasatidens »försörjningspolitik». Det
är doek viirt att fiista uppmärksamheten vid en sida av denna för- ,.;örjningspolitiks betingelser, som mången gång gör dess utslag fullt
begripliga och möjliga att inordna i ett större sammanhang: dess intima förbindelse med den utrikespolitiska situationens skiftningar
oeh frågan om rikets försvar.
Om landet vid 1600-talets början importerade salt, humle och kläde,
exporteralle det till gengiild smör och andra fettämnen, hudar och
skinn, triivaror oeh tjiira samt koppar och järn. Heckscher påpekar
t1·äffande, att medan förändringen till våra dagar varit mycket stor
beträffande importen, gäller detta i mindre grad om exporten: »långt
mer iin på importsidan gäller det i fråga om exporten ganska ofrånkomliga grundföreteelser i svenskt näringsliv». Redan under 1500-
talets senare del miirkes en ökning i jiirr1ets och förhållandevis än
mer kopparens andelar i utförseln. Ett nytt avsnitt av det ekonomi,;ka epos, som vi hiir ha möjlighet att följa, tar därmed sin början: Sverige vinner sin första betydande ställning som exportör av
mf’taller. Det börjar en ny tid med 1600-talet: Sveriges isolering brytes, hushållning’eu kommer under internationell påverkan, som Heck- ,;elter uttrycker saken. Sverige träder ut i europeisk storpolitik och
europeisk hushållning. Hela denna process kan nu studeras i Hecksehers miiktiga statistiska bilagor.
Sveriges stormaktsställning möjliggjordes ekonomiskt framför allt
genom dess tillgång på jiirn och koppar, vilka under 1600-talet utgjorde den vida överviigande delen av landets export. De starkt stigamle kopparpriserna vid århundradets början gynnade en forcerad
produktion, och under många bekymmer och svårigheter från de styramles Rida lades kopparen delvis till grund för de långa krigsårens
Pkonomi. Nya tekniska procedurer, införda under 1600-talets förra
del, praktiserades inom bergshanteringens olika grenar, en ström av
utlänningar gick till Sverige – där de i regel snabbt nationaliseradeR – och det var i stor utsträckning dessa som släppte till behövligt kapital. Härtill korn av allt att döma stor kreditgivning direkt
från utlandet; det finns ett uttalande från auktoritativt håll, som
Heekscher eiterar: Sverige kan ej »komma fort i sin handel utan
holländarnas kredit, som i Sveriges bergsbruk .och fast alle svenskes
näring så äre intresserade, att comrnercierna lika som med deras
}Jenningar drives». Det är omöjligt att här gå in på alla de märkliga
vroblem som samrnanhiinga med denna process, och det må endast
antydas, att Heckschers behandling av »kapitalanskaffning och företagsorganisation» utgör ett av de mest fängslande avsnitten i boken,
vilket skulle kunna ge anledning till många instruktiva jämförelser
med senare tiders ekonomiska liv. – Utrikeshandelns förskjutningar
vittna hur allt lades om, proportionerna mellan importen av de olika
807
Litteratur
varorna blev delvis andra än under den föregående perioden. Sida
vid sida med dessa förändringar oeh på många olika sätt förknippad
med dessa, skedde en genomgripande anpassning efter »statshushållningens nya uppgifter» under stormaktstiden, och en ny näringspolitik, merkantilismens, bryter igenom.
Men med hela denna märkliga utveckling iir det alltfort jordbruket och boskapsskötseln som försörjer befolkningens vida överviigande massa, och fortfarande med hjälp av de uråldriga metoderna:
det nya som kommer till, är finnkoloniseringen och de stora herrgårdsbildningarna, säterierna, och om dessa senare anser Heckscher,
att ej ens där någon mera markant förändring av jordbrukstekniken
ägt rum. De kraftiga förändringarna inom 1600-talets bergshantering
böra ej komma oss att glömma, framhåller han, att inom de verkliga huvudnäringarna oföränderligheten »var det karakteristiska för
situationen». Ännu på 1600-talet kan livet i småstäderna, vilkas antal
under denna period målmedvetet ökas, återspeglas i en så betecknande detalj som att några lösgående svin till stadsbornas stora bekymmer böka upp stortorget. Det sker stora omvälvningar i de
svenska böndernas liv på 1600-talet, men de ligga 11å ett annat plan
än jordbrukets allmänna metoder.
Heckscher har ägnat dessa omvälvningar uppmiirksamhet i översikter över folkmängds- och bebyggelseförhållanden samt välståndsutvecklingen (den senare frågans läge antydd ovan), och han markerar missväxternas och sjukdomshärjningarnas stora betydelse. I
detta sammanhang upptas också till diskussion den roll som krigen
spelat för folkmängden, särskilt då under Karl XII:s tid, där det
med hjälp av det senare 1700-talets statistiska material är möjligt att
nå resultat, som synas ofrånkomliga; Heckscher sammanfattar: det
diskuterade materialet tyder på »att något stort manfall i själva stora
nordiska kriget icke kan ha förekommit, och att detta särskilt iir
osannolikt i fråga om krigets senare del».
De utåt mest påtagliga förändringarna i de svenska böndernas liige
under 1600~talet äro emellertid de som sammanhänga med först godsavsöndringarna och senare reduktionen – det svenska bondeståndets
stora kris och dess övervinnande; och Heckscher har gett en utförlig och ytterst fängslande framställning av dessa frågor, med gellomarbetande av förut känt material och med framdragamle av nytt.
Denna framställning är av stort intresse och skulle förtjiina en särskild diskussion; men det är tyvärr omöjligt att hiir närmare redogöra för hans tolkning av dessa händelseförlopp och för hans uppfattning av Karl XI:s återgång till ett ålderdomligare statshushållningssystem, med övergivande av den tidigare stormaktstidens försök att komma till rätta med »statshushållningens nya uppgifter.»
Dessa utomordentligt betydelsefulla händelser studerar man emellertid med fördel i Heckschers verk, liksom hans instruktiva redogörelse
för hur under och närmast efter reduktionen nya adliga godskomplex
växte fram, en företeelse som på ett intressant sätt belyser »något
ofta förbisett, nämligen att just tider av stora ekonomiska rubb- 808
Litteratur
ningar ofta ge tillfälle att bilda nya förmögenheter, därför att de låta
många fiska i grumligt vatten».
Det har här endast varit möjligt att ge en antydan om vissa huvudlinjer i Heckschers verk – en uttömmande recension skulle nödgas
komma in på så gott som alla sidor av denna tids liv i Sverige. Penningväsendet under 1600-talet får en utförlig behandling, de första
ansatserna till en ekonomisk litteratur i Sverige uppmärksammas,
ehuru, som förf. säger, »de avgörande bidragen till de ekonomiska
ideerna i Sverige under 1600-talet härstammade från de olika offentliga yttrandena och överläggningarna, icke från litteraturen». Den
intresserade, vilken måste påträffas inom många grupper – bland
historiker, jurister, statistiker, näringslivets män –, överhuvud var
och en som från en eller annan, praktisk eller teoretisk, utgångspunkt
sysslar med Sveriges förgångna, måste gå till Heckschers eget, på
olika sätt eggande verk. I en vidlyftig – föreläsningsmässig, skulle
man kunna säga – men utomordentligt klar och logisk form finner
man här vitala frågor i Sveriges historia under tvåhundra år fram-·
ställda och diskuterade. Författaren poängterar ofta, att hans arbete ej kan eller vill vara en slutgiltig framställning; men »Sveriges.
ekonomiska historia» är i varje fall ett »stort verk», som ingen kan
gå utom, och man inväntar med livligaste spänning den fortsättning,
som man med kännedom om författarens forskarpersonlighet tryggt
kan motse.
Ingvar Andersson.
809
SVERIGES EKONOMISKA HISTORIA
Den uppfattningen att historikern har att ägna sina lärda mödor
uteslutande åt sådana »Haupt- und Staatsaktionen», som i gammal
tid ansågos som det höga dramats enda rätta ämnen, samt att ett
sysslande med t. ex. ekonomisk historia skulle ha något speciellt partibundet över sig, är väl nu stadd i utdöende. Man tar knappast fel,
om man antar, att vår egen tids erfarenheter härvidlag framkallat
en nyorientering. Men även om Sveriges betydande 1800-talshistoriker
till övervägande del inskränkte sig till att skriva riksdagsförhandlingarnas eller de diplomatiska aktionernas historia, finns det redan
på den tiden en annan och viktig linje som forskningen följde; dess
mest lysande företrädare var Hans Forssell, vars banbrytande verk
om Sveriges inre historia under Gustaf I ter sig som en av 1800-talshistoriografiens märkligaste insatser. Denna linje fullföljes i Eli F.
Heckschers stora framställning av Sveriges ekonomiska historia\
vars två första band (på tillsammans inemot 800 sidor) nu föreligga
och ha väckt en i allo berättigad uppmärksamhet.
Heckschers verk är en orädd prestation. Det är sällan en svensk
historiker vågar ta ett så djärvt grepp. Förf. har velat ge en sammanfattning av andras och egna forskningar samt av egna synpunkter på Sveriges ekonomiska historia under hela nyare tiden, utan att
avskräckas av att en sådan sammanfattning alltid får provisoriets
karaktär. Hans verk måste komma att få en ytterst befruktande inverkan på svensk historieforskning, där just sådana grepp under en
period av sträng forskningsspecialisering – för att inte säga försiktig speciminering – blivit alltför ovanliga.
Sveriges historia under 1500- och 1600-talen, den tid som Heckscher
hittills hunnit behandla, har ett väldigt, episkt lopp, men bakgrunden till detta epos, dess miljö och förutsättningar, kan man först
uppleva, när händelseförloppet lyftes ut ur det lufttomma rum, vari
det alltför ofta inplacerats – alldeles särskilt gäller detta om stormaktstidens enorma kraftutveckling. Heckscher ställer som sin första
uppgift att teckna utgångsläget, Vasatidens ekonomiska liv, och han
gör detta i sitt första band, som han skrivit under huvudsynpunkten
>>medeltidshushållningens organisation».
Den första enorma omvälvningen i folkets ekonomiska liv ligger i
en grå urtid, långt före de skriftliga källornas första oklara vittnesbörd: det var, då någon gång vid den yngre stenålderns början åkerbruk och boskapsskötsel för första gången bedrevs i Sverige, då brö-
1 Eli F. Heckseher: Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa. Första
delen: Före frihetstiden, I-II. 1935-1936.
805
Litteratur
dets och mjölkens tidsålder grydde. Till den tidsåldern hör fortfarande 1500-talet. Byalagens liv, sådant vi kunna följa det i 1500-talets
källmaterial, har gamla anor, och jordbruket och boskapsskötseln dominerade med oerhörd övervikt över alla andra näringsfång. Kungen,
adeln, bönderna, ja även åtskilliga av de små städernas borgare –
alla hade de sin näring och utkomst av åkern och betesmarkerna.
Människornas liv följde på den tiden naturens viixlingar åt, så nära
att vi torde behöva anstränga vår fantasi avseviirt för att fatta det.
De odlade sin råg och sitt korn, framför allt det sistnämnda sädesslaget, under ålderdomliga former. Sina småviixta kor, sina smärta
och skarpsprungna svin, släppte de så tidigt som möjligt på våren
ut på bete, dit djuren anlände i utmärglat tillstämt efter vinterns
svältfödning. På sommaren slaktade man undan vad man inte kunde
föda över kommande vinter, och sedan levde man till nästa vegetationsperiods början på förråden: det torra grova brödet och det salta
köttet, likaledes på torr och salt fisk, som i den tidens hushållning
säkert spelade en knappast överskattbar roll, liksom fisket i de otömda
sjöarna och åarna säkert var en mycket viktig del av det dagliga
arbetet. För att få ner den torra födan krävdes kvantiteter av öl,
som för vår tids svenskar torde te sig sagolika – det är begripligt
när man skulle ge sig i lag med det årsgamla salta köttet och det i
stora engångsbak tillverkade brödet. – Så levde bonden på sin egen
marks produkter från sommar till sommar; och så levde Sverige under 1500-talet i stort sett på sina egna produkter: vad man importerade var salt (till förrådshushållningen), humle (till ölbryggandet),
tyg och lyxartiklar.
Heckscher kommer nu till det resultatet, att den kaloriförsörjning
som bestods 1500-talets genomsnittssvensk, var av utomordentligt rikligt slag, betydligt rikligare än under följande sekel. Man kan redan
nu se, att hans uppfattning av dessa frågor, sammanhängande med
den bild han ger av tidens folkmängdsförhållanden och den mening
han hyser om källmaterialet för livsmedelsanvändningen (utspisningsstaterna vid kronans gårdar), kommer att ge uppslag till en
livlig diskussion om svenskarnas levnadsstandard under nyare tidens
två första århundraden. Att bedöma riktigheten av de folkmiingdsberäkningar, varpå förf. bygger, ställer sig ännu svårt, och om kronans utspisningsstater iiga allmängiltighet för hela landet, iir också
en invecklad fråga. Men allt detta är problem som Heckscher ställt
under debatt, inte slutgiltigt lösta problem: de äro i varje fall ställda
på ett ytterst fruktbart sätt. – Om kalorierna voro mång·a till antalet, var i varje fall födan både enformig och ofta, på grund av sin
vördnadsvärda men i dylika fall föga önskvärda ålder, direkt hälsovådlig: Heckscher har anfört ett fall, då Gustav Vasa föreskrev att
skattesmör, som på grund av något glapp i organisationen råkat
bli liggande i tre år (med trots den hårda saltningen lätt tänkbara
följder), »skulle användas till utspisning åt de på slottet arbetande
dalkarlarna, med deras sedan gammalt kända goda matsmältningsförmåga» – ett landsfaderligt tack för sist för dalupproren.
806
r –
Litteratur
Det iir omöjligt att dröja vid förf:s många undersökningar av olika
,.;idor inom 1500-talets ekonomiska liv, vid penning- och kreditförhållanden, vid den stora prisrevolutionens återverkningar på Sverige,
enligt Hecksehers mening på allvar märkbara först vid sekelskiftet,
vill den ekonomiska politiken, Vasatidens »försörjningspolitik». Det
är doek viirt att fiista uppmärksamheten vid en sida av denna för- ,.;örjningspolitiks betingelser, som mången gång gör dess utslag fullt
begripliga och möjliga att inordna i ett större sammanhang: dess intima förbindelse med den utrikespolitiska situationens skiftningar
oeh frågan om rikets försvar.
Om landet vid 1600-talets början importerade salt, humle och kläde,
exporteralle det till gengiild smör och andra fettämnen, hudar och
skinn, triivaror oeh tjiira samt koppar och järn. Heckscher påpekar
t1·äffande, att medan förändringen till våra dagar varit mycket stor
beträffande importen, gäller detta i mindre grad om exporten: »långt
mer iin på importsidan gäller det i fråga om exporten ganska ofrånkomliga grundföreteelser i svenskt näringsliv». Redan under 1500-
talets senare del miirkes en ökning i jiirr1ets och förhållandevis än
mer kopparens andelar i utförseln. Ett nytt avsnitt av det ekonomi,;ka epos, som vi hiir ha möjlighet att följa, tar därmed sin början: Sverige vinner sin första betydande ställning som exportör av
mf’taller. Det börjar en ny tid med 1600-talet: Sveriges isolering brytes, hushållning’eu kommer under internationell påverkan, som Heck- ,;elter uttrycker saken. Sverige träder ut i europeisk storpolitik och
europeisk hushållning. Hela denna process kan nu studeras i Hecksehers miiktiga statistiska bilagor.
Sveriges stormaktsställning möjliggjordes ekonomiskt framför allt
genom dess tillgång på jiirn och koppar, vilka under 1600-talet utgjorde den vida överviigande delen av landets export. De starkt stigamle kopparpriserna vid århundradets början gynnade en forcerad
produktion, och under många bekymmer och svårigheter från de styramles Rida lades kopparen delvis till grund för de långa krigsårens
Pkonomi. Nya tekniska procedurer, införda under 1600-talets förra
del, praktiserades inom bergshanteringens olika grenar, en ström av
utlänningar gick till Sverige – där de i regel snabbt nationaliseradeR – och det var i stor utsträckning dessa som släppte till behövligt kapital. Härtill korn av allt att döma stor kreditgivning direkt
från utlandet; det finns ett uttalande från auktoritativt håll, som
Heekscher eiterar: Sverige kan ej »komma fort i sin handel utan
holländarnas kredit, som i Sveriges bergsbruk .och fast alle svenskes
näring så äre intresserade, att comrnercierna lika som med deras
}Jenningar drives». Det är omöjligt att här gå in på alla de märkliga
vroblem som samrnanhiinga med denna process, och det må endast
antydas, att Heckschers behandling av »kapitalanskaffning och företagsorganisation» utgör ett av de mest fängslande avsnitten i boken,
vilket skulle kunna ge anledning till många instruktiva jämförelser
med senare tiders ekonomiska liv. – Utrikeshandelns förskjutningar
vittna hur allt lades om, proportionerna mellan importen av de olika
807
Litteratur
varorna blev delvis andra än under den föregående perioden. Sida
vid sida med dessa förändringar oeh på många olika sätt förknippad
med dessa, skedde en genomgripande anpassning efter »statshushållningens nya uppgifter» under stormaktstiden, och en ny näringspolitik, merkantilismens, bryter igenom.
Men med hela denna märkliga utveckling iir det alltfort jordbruket och boskapsskötseln som försörjer befolkningens vida överviigande massa, och fortfarande med hjälp av de uråldriga metoderna:
det nya som kommer till, är finnkoloniseringen och de stora herrgårdsbildningarna, säterierna, och om dessa senare anser Heckscher,
att ej ens där någon mera markant förändring av jordbrukstekniken
ägt rum. De kraftiga förändringarna inom 1600-talets bergshantering
böra ej komma oss att glömma, framhåller han, att inom de verkliga huvudnäringarna oföränderligheten »var det karakteristiska för
situationen». Ännu på 1600-talet kan livet i småstäderna, vilkas antal
under denna period målmedvetet ökas, återspeglas i en så betecknande detalj som att några lösgående svin till stadsbornas stora bekymmer böka upp stortorget. Det sker stora omvälvningar i de
svenska böndernas liv på 1600-talet, men de ligga 11å ett annat plan
än jordbrukets allmänna metoder.
Heckscher har ägnat dessa omvälvningar uppmiirksamhet i översikter över folkmängds- och bebyggelseförhållanden samt välståndsutvecklingen (den senare frågans läge antydd ovan), och han markerar missväxternas och sjukdomshärjningarnas stora betydelse. I
detta sammanhang upptas också till diskussion den roll som krigen
spelat för folkmängden, särskilt då under Karl XII:s tid, där det
med hjälp av det senare 1700-talets statistiska material är möjligt att
nå resultat, som synas ofrånkomliga; Heckscher sammanfattar: det
diskuterade materialet tyder på »att något stort manfall i själva stora
nordiska kriget icke kan ha förekommit, och att detta särskilt iir
osannolikt i fråga om krigets senare del».
De utåt mest påtagliga förändringarna i de svenska böndernas liige
under 1600~talet äro emellertid de som sammanhänga med först godsavsöndringarna och senare reduktionen – det svenska bondeståndets
stora kris och dess övervinnande; och Heckscher har gett en utförlig och ytterst fängslande framställning av dessa frågor, med gellomarbetande av förut känt material och med framdragamle av nytt.
Denna framställning är av stort intresse och skulle förtjiina en särskild diskussion; men det är tyvärr omöjligt att hiir närmare redogöra för hans tolkning av dessa händelseförlopp och för hans uppfattning av Karl XI:s återgång till ett ålderdomligare statshushållningssystem, med övergivande av den tidigare stormaktstidens försök att komma till rätta med »statshushållningens nya uppgifter.»
Dessa utomordentligt betydelsefulla händelser studerar man emellertid med fördel i Heckschers verk, liksom hans instruktiva redogörelse
för hur under och närmast efter reduktionen nya adliga godskomplex
växte fram, en företeelse som på ett intressant sätt belyser »något
ofta förbisett, nämligen att just tider av stora ekonomiska rubb- 808
Litteratur
ningar ofta ge tillfälle att bilda nya förmögenheter, därför att de låta
många fiska i grumligt vatten».
Det har här endast varit möjligt att ge en antydan om vissa huvudlinjer i Heckschers verk – en uttömmande recension skulle nödgas
komma in på så gott som alla sidor av denna tids liv i Sverige. Penningväsendet under 1600-talet får en utförlig behandling, de första
ansatserna till en ekonomisk litteratur i Sverige uppmärksammas,
ehuru, som förf. säger, »de avgörande bidragen till de ekonomiska
ideerna i Sverige under 1600-talet härstammade från de olika offentliga yttrandena och överläggningarna, icke från litteraturen». Den
intresserade, vilken måste påträffas inom många grupper – bland
historiker, jurister, statistiker, näringslivets män –, överhuvud var
och en som från en eller annan, praktisk eller teoretisk, utgångspunkt
sysslar med Sveriges förgångna, måste gå till Heckschers eget, på
olika sätt eggande verk. I en vidlyftig – föreläsningsmässig, skulle
man kunna säga – men utomordentligt klar och logisk form finner
man här vitala frågor i Sveriges historia under tvåhundra år fram-·
ställda och diskuterade. Författaren poängterar ofta, att hans arbete ej kan eller vill vara en slutgiltig framställning; men »Sveriges.
ekonomiska historia» är i varje fall ett »stort verk», som ingen kan
gå utom, och man inväntar med livligaste spänning den fortsättning,
som man med kännedom om författarens forskarpersonlighet tryggt
kan motse.
Ingvar Andersson.
809