Konjunkturer och konjukturpolitik i USA
1937
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
KONJUNKTURER
OCH KONJUNKTURPOLITIK I U. S. A.
Av fil. lic. E..LA5′ BÖÖK, Stocklwlm
UNDER de sista månaderna ha uppgifter om produktionsinskränkningar, vikande sysselsättning och minskad ordertillgång
synts allt oftare i pressen. I flertalet fall ha de gällt Förenta staterna och huvudsakligen de tunga industrierna. Dylika meddelanden ha efter hand förändrat den diskussion om konjunkturutvecklingen, som oavbrutet pågår och som sedan det sista stora omslaget från hög- tilllågkonjunktur år 1929 lagt beslag på ett ständigt stigande utrymme i flertalet tidningar och tidskrifter.
Tidigare i år, under sommaren och förhösten, rörde sig diskussionen huvudsakligen om det isolerade bakslag på börser och rå-
varumarknader, som ägde rum i april; detta bakslag betraktades
i allmänhet ej som ett förebud till ett allmänt konjunkturomslag,
utan man sökte visa, att alla övriga, ekonomiskt betydelsefulla
faktorer voro sådana, att man kunde vänta en fortsatt konjunkturuppgång. Sedan det numera visat sig, att konjunkturkurvan faktiskt ej längre är på väg uppåt, har det stora flertalet
av de ledande ekonomiska skribenterna inriktat sig på att draga
fram argument, som kunna stödja uppfattningen att konjunkturnedgången ej kommer att få ens tillnärmelsevis den omfattning,
som den fick åren närmast efter 1929.
Det är emellertid ej alltid, och säkerligen ej i den nuvarande
situationen, korrekt att behandla världen som en enhet och uteslutande resonera om världskonjunkturer. Särskilt tydligt framträder detta, då man söker sammanställa prognoserna för några
månader sedan med utvecklingen under den sista tiden. I stort
sett voro konjunkturprognoserna för vart och ett av länderna
Förenta staterna, England och Sverige optimistiska. I den mån
man betraktar de tendenser till det sämre, som börjat visa sig i
England och Sverige under den sista tiden, uteslutande såsom
återverkningar av omslaget i Förenta staterna, måste man er- 727
Klas Böök
känna, att det egentligen endast är prognosen beträffande den
amerikanska utvecklingen, som visat sig vara otillförlitlig. Vid ett
bedömande av läget i England eller Sverige måste man nämligen
alltid antingen stödja sig på en viss uppfattning om läget i Förenta staterna eller också reservera sig för betydelsefulla förändringar i detta land. Nu råder det knappast något tvivel om, att
impulsen till ett allvarligare och mera generellt omslag uppstod
i Förenta staterna, och att detta omslag hittills praktiskt taget
uteslutande kommit till synes i det amerikanska näringslivet.
Detta är överraskande så till vida som råvaruhaussen under sista
halvåret av 1936 och de första månaderna av 1937 huvudsakligen
bottnade i förhållandena inom Englands näringsliv och politik
och var starkast utpräglad i detta land.
Om konjunkturavmattningen kunde betraktas som väsentligen
en reaktion efter en tid av prisstegring, spekulation och spänning
på råvarumarknaderna, skulle man sålunda vänta sig det kraftigaste bakslaget i England. Då detta land ännu ej uppvisat några
andra betydelsefulla tecken på ekonomisk stagnation än vikande
aktiekurser och råvarupriser, torde man få söka det allmänna omslagets orsaker i första hand på andra områden än råvarumarknaderna, även om man ej kan avvisa den möjligheten, att försvagningen på dessa marknader varit den första impulsen och
framkallat sekundära verkningar – i första hand i Förenta staterna – vilka efter hand kommit att spela en självständig roll
som krisskapande faktorer, även sedan situationen på råvarumarknaderna upphört att i och för sig vara oroande.
Liksom så många gånger tidigare är det till Förenta staterna
man får vända sig för att finna den första utgångspunkten för en
konjunkturbedömning. Kan man ej få någon uppfattning om vad
som pågår i detta land och hur framtiden kan komma att gestalta
sig där, famlar man i blindo, om man försöker bedöma utsikterna
i England och i Sverige. Därför skall på de följande sidorna ett
försök göras att giva en kortfattad översikt över läget i Förenta
staterna. Det lämpligaste sättet härför torde vara att skildra den
senaste tidens viktigare händelser på det ekonomiska området och
den utveckling, som lett fram till den nuvarande situationen.
Allt sedan det amerikanska näringslivet började bana sig väg
ut ur den djupa depressionen har det kännetecknats av en utomordentligt stor labilitet. Man ser det tydligt om man betraktar
728
Konjunkturer och konjunkturpolitik i U. S. A.
en kurva över den industriella produktionens volym. Sedan mitten av år 1932 ha kraftiga, men kortvariga stegringar följts av
häftiga fall; trots det har kurvan i stort sett varit stigande. Enligt en kalkyl i en engelsk finanstidning ligger den sista siffran i en
amerikansk konjunkturindex 54 poäng över siffrorna för september 1932. Om man följer indexen månad för månad finner man
emellertid, att sammanlagt en uppgång på icke mindre än 147
poäng ägt rum under åren 1932-37; under samma tid registreras
givetvis också nedgångar från en månad till den följande på tillsamman 93 poäng. En motsvarande beräkning för Englands del
giver vid handen, att en stegring på 45 poäng förekommit utan att
någon nedgång iakttagits. Även om en dylik beräkning på grund
av möjliga olikheter i indexseriernas konstruktion naturligtvis
måste tydas med den yttersta försiktighet, giva siffrorna säkerligen uttryck för en faktiskt existerande olikhet mellan konjunkturutvecklingen i Förenta staterna och i en rad andra länder,
bl. a. England.
Den ekonomiska verksamheten i Förenta staterna har i allmänhet varit utsatt för mycket häftigare växlingar än i flertalet övriga länder. Att dylika kastningar visat en tämligen tydlig tendens att tilltaga under de senare åren och, kanske ännu mera utpräglat, under de sista månaderna, torde bero på den centrala
roll, som den ekonomiska politiken i allt större utsträckning kommit att spela för det amerikanska näringslivet. Det verkar emellertid ofta, som om de viktigaste och mest verksamma faktorerna
härvidlag ej skulle vara de åtgärder, som statsmakterna faktiskt
vidtagit, utan hoppet om eller fruktan för vissa statliga ingrepp,
som av en eller annan anledning väntas komma att ske under
den närmaste framtiden. Detta förlänar den sista tidens amerikanska konjunkturförlopp dess särprägel och gör med nödvändighet en beskrivning av detta förlopp till huvudsakligen en redogörelse för olika realiserade eller blott väntade ingripanden från
statens sida samt för det sätt, på vilket den ofta till synes besinningslösa och överdrivna reaktionen inför dessa ingripanden
gestaltat sig inom olika områden av näringslivet.
Den ekonomiska politiken i Förenta staterna förändrades fullständigt till sin karaktär ungefär i mitten av innevarande år.
Från att hava varit restriktiv och kontrollerande hlev den plötsligt expansionistisk. Tydligast kan man följa dess olika faser på
det monetära området.
729
•32- :177fJö. S1!CIIsk ’l’iri.~krift 1931.
Klas Böök
I mitten av år 1936 präglades den amerikanska penningmarknaden av en utomordentlig likviditet. Ett uttryck härför voro de
väldiga kassareserver, som affärsbankerna samlat och som huvudsakligen bestodo av tillgodohavanden hos Federal-Reservebankerna. I juli 1936 uppgingo dessa senare till i det närmaste
6 miljarder dollar, varav endast ungefär hälften utgjorde det belopp, som banklagen krävde att affärsbankerna skulle hava innestående som säkerhet för allmänhetens deposition i bankerna.
Aterstoden eller omkring 3 miljarder dollar voro överskottsreserver, vilka när som helst kunde förvandlas till cirkulerande betalningsmedel om en stark efterfrågan efter kredit, t. ex. för spekulativa ändamål, skulle uppstå.
Dessa överskottsreserver hade börjat samlas, då Federal-Reserve-systemet åren 1932 och 1933 verkställde omfattande inköp
av statsobligationer i den öppna marknaden. Därefter hade de
skjutit i höjden huvudsakligen på grund av den stora guldtillströmningen till Förenta staterna sedan guldpriset i januari 1934
fixerats till 35 dollar per uns. De latenta möjligheterna till en
kreditexpansion av väldiga mått och inflationsrisken oroade centralbanksstyrelsen, och i mitten av juli 1936 bestämde den sig för att
handla. En del av överskottsreserverna skulle steriliseras innan
de hade hunnit utnyttjas, och därför skärptes bestämmelserna om
affärsbankernas skyldighet att hålla reserver mot depositioner.
Åtgärden, som trädde i kraft i mitten av augusti, ledde ej till
något annat resultat än att överskottsreserverna minskades till
omkring hälften. Då guld fortsatte att komma in i landet började
de emellertid snart att växa på nytt. För att i fortsättningen
hindra gulduppköpen att leda till en ansvällning av reserverna
beslötosig myndigheterna i december för att, efter engelskt mönster, tillämpa en ny metod för finansierandet av guldköpen. Räntebärande statspapper skulle av skattkammaren säljas på samma
gång som guld köptes; därigenom skulle de medel absorberas, som
eljest hade kommit ut på penningmarknaden och ökat den potentiella tillgången på betalningsmedel. Guldet skulle redovisas i
en »inaktiv guldfond)> och sålunda kunna betraktas som »steriliserat», eftersom det ej tilläts att utvidga kreditbasen i landet.
Denna fond har sedan dess inrättande tillförts omkring 1 1/2 miljarder dollar i guld.
Under sista halvåret 1936 och i början av 1937 skärptes konjunkturuppgången i flertalet länder. Priserna stego starkt, sär- 730
Konjunkturer och konjunkturpolitik i U. S. A.
skilt på råvarumarknaderna och i stor utsträckning under intryck av det engelska rustningsprogrammet. Aktiekurserna gingo
i höjden, och den industriella produktionen utvidgades i rask takt.
För Förenta staternas del kan man från juni 1936 till början av
april 1937 räkna med en uppgång av råvarupriserna med närmare 40 0/o, av medelkurserna för industriaktier med omkring 25 Ofo
och av industriproduktionens volym med nära nog 20 0/o. Denna
utveckling betraktades med oro av myndigheterna, vilka voro angelägna om att ej låta högkonjunkturen fortskrida okontrollerad.
Särskilt den delvis ganska omfattande spekulationen på råvarumarknaderna och börshaussen betraktades som allvarliga företeelser. Risken för en inflationistisk utveckling syntes ökad, och
då centralbanksstyrelsen i slutet av januari beslöt att på nytt
skärpa reservfordringarna, hade den säkerligen de föregående
månadernas företeelser på varu- och värdepappersmarknaderna
för ögonen, ehuru deras beslut officiellt motiverades med förhållandena på penningmarknaden i praktiskt taget samma ordalag
som vid föregående tillfälle. De nya bestämmelserna trädde i kraft
i två etapper den l mars och den l maj.
Då bankerna skulle anpassa sig efter den nya situationen,
tvingades de att minska sin behållning av statspapper. Resultatet
blev en nedpressning av kurserna för guldkantade obligationer,
som hotade att hindra fortsättandet av »de låga räntornas politik», vilken de monetära auktoriteterna sedan 1932 bekänt sig till.
Huvudsakligen av denna anledning ingrep centralbanksstyrelsen
i april månad och köpte, för att möjliggöra för bankerna »en ordnad anpassning» till de nya reservbestämmelserna, för omkring
100 miljoner dollar statsobligationer i öppna marknaden. Till
detta beslut bidrog också den omständigheten, att bankerna i
New York och Chicago visade sig hava förhållandevis större svå-
righeter att möta de nya kraven än de övriga bankerna, emedan
dessa senare i stor utsträckning voro tvungna att anlita sina tillgodohavanden i New York- och Chicago-bankerna för att skaffa
sig tillräckligt stora behållningar i centralbankerna. Köpen av
statspapper voro även avsedda att utjämna dylika skiljaktigheter
i belastningen på bankerna de olika distrikten emellan.
Denna åtgärd har blivit föremål för skarp kritik, emedan den
ansågs vittna om brist på konsekvens i penningpolitiken. Kritiken torde ej vara berättigad. Skärpningen av reservfordringarna i mars och maj minskade affärsbankernas överskottsreserver
731
Klas Böök
med i runt tall 1/2 miljarder dollar; centralbanksledningens köp av
statspapper hjälpte bankerna att anpassa sig efter de nya fordringarna med ett belopp, som utgjorde endast omkring en femtondedel av denna skärpning. Detta kan knappast anses som en
omläggning av den penningpolitiska kursen, utan nödvändiggjordes säkerligen av att de krav på bankerna, som revideringen av
reservbestämmelserna ställde, av tekniska skäl gjorde sig gällande
alltför plötsligt i ett läge, där en viss smidighet var önskvärd. En
dylik smidighet åstadkoms i någon mån genom Federal-Reservebankernas marknadsoperationer.
Innan de skärpta fordringarna på reserver helt trätt i kraft,
hade emellertid situationen på börserna och råvarumarknaderna i
viss mån förändrats. Redan i mitten av mars hade kurserna på
industriaktier varit vikande, delvis under intryck av utvecklingen
i England, där börsen uppvisat en svag tendens sedan slutet av år
1936, men sannolikt huvudsakligen beroende på fallet i obligationskurserna. Detta betraktades emellertid blott som ett tillfälligt avbrott i uppgången, vilken antogs skola fortsätta sedan den press på
statspapperskurserna upphört, som försäljningen från bankernas
sida utgjorde. Prisstegringen på råvarumarknaden var under mars
månad i Förenta staterna såväl som i England ovanligt kraftig
och av allt att döma starkt spekulativt betonad. Inom industrikretsar började man bliva allvarligt orolig över möjligheterna att
anskaffa råvaror. Trots att restriktionerna på produktion och
export av ett flertal viktiga råvaror mildrades eller upphävdes,
visade tillgången ej samma tendenser att ökas som efterfrågan,
och man ansåg allmänt, att produktionen under den närmaste
framtiden ej skulle kunna utvidgas tillräckligt hastigt för att
hindra industriens, särskilt rustningsindustriens, stigande behov
av råvaror.
Emellertid hade, enligt vad som senare visade sig, detta behov
starkt överskattats. situationen på råvarumarknaderna var i slutet av mars ytterst labil. I hörjan av april yttrade Roosevelt i
ett tal, att den starka prisstegringen på råvaror, särskilt stål och
koppar, oroade honom. Han ansåg priserna alltför höga och meddelade, att regeringens inköpspolitik skulle revideras så att mera
konsumtionsvaror och mindre produktionsvaror skulle uppköpas.
Detta blev vändpunkten för utvecklingen på råvarumarknaderna.
Priserna föllo starkt i april och voro liksom aktiekurserna i stort
sett vikande till i slutet av juni. En kraftigt bidragande orsak
732
Konjunkturer och konjunkturpolitik i U. S. A.
härtill var dels oron på arbetsmarknaden, dels och framför allt
den s. k. guldpaniken, som utbröt i april månad.
Denna guldpanik är ett typiskt exempel på, vilka vittgående
följder blotta möjligheten av ett ingripande från regeringens sida,
i detta fall på det monetära området, kan hava på näringslivets
mera känsliga grenar. Den sista ökningen av affärsbankernas
skyldighet att hålla reserver hade uttömt regeringens makt att
inom ramen av existerande lagbestämmelser på denna väg kontrollera penningmarknaden. Man ansåg, särskilt efter Roosevelts
ovan nämnda förklaring, att statsmakterna övervägde andra
möjligheter att ingripa i restriktiv riktning. Det låg då nära till
hands att antaga, att ett försök skulle göras att angripa vad som
officiellt betecknats som huvudorsaken till den stora anhopningen
av likvida medel på penningmarknaden och den därav följande
inflationsrisken, nämligen inströmningen av guld. Metoden skulle
vara att sänka dollarpriset på guld, d. v. s. att öka dollarns guldinnehåll.
Det är svårt att bedöma, hur och i vilken utsträckning en sänkning av guldpriset hade påverkat förhållandena i Förenta staterna, om den kommit till stånd. Från flera håll har gjorts gällande, att verkningarna i detta land och även i England hade blivit obetydliga, och att endast de länder, vars produktion huvudsakligen var inriktad på guld, och, naturligtvis, guldgruveindustriens direkta intressenter, hade drabbats i större utsträckning.
Hur härmed förhåller sig kan i detta sammanhang lämnas därhän, ty faktiskt reagerade börser och råvarumarknader som om
en sänkning av guldpriset skulle medföra ödesdigra konsekvenser
för näringslivet i dess helhet. Tre kraftiga baisseattacker ägde
rum, samtidigt på börsen och på råvarumarknaderna, i slutet av
april, början av maj och mitten av juni.
Ett flertal officiella förklaringar avgåvos, vilka, om än i tämligen svävande ordalag, framhöllo, att någon ändring av guldpriset ej för tillfället vore aktuell, utan att oron dämpades annat än för ögonblicket. Guldpaniken upphörde först sedan meddelande ingått mot slutet av juni, att den engelska valutafonden
skulle ökas med 200 miljoner pund. Detta togs som ett bevis på
att England ämnade fortsätta att stödja guldmarknaden. Då priser och aktiekurser dessutom sjunkit starkt sedan i april, ansågos
myndigheterna hava mindre anledning än tidigare att reducera
guldpriset.
733
Klas Böök
En mindre stegring av råvarupriserna inträffade de sista dagarna i juni och under första hälften av juli, tydligen till stor del
på grund av marknadstekniska orsaker. På aktiemarknaden ägde
från och med juli månads ingång en mera markerad stegring rum,
vilken tycktes diskontera den ökade livaktighet i affärsverksamhet och produktion, som väntades komma till stånd under höstens
lopp, efter sommarens säsongmässiga avmattning. I juli började
det emellertid bliva allt mera uppenbart, att den statistiska positionen på råvarumarknaderna hade förändrats. Resultatet av
vårens restriktionslättnader började visa sig i ett ökat utbud, och
beträffande världsskördarna meddelades privata och officiella uppskattningar, vilka talade om kvantiteter, som man tidigare ej
räknat med. Till mitten av augusti utvecklades råvarupriserna
i långsamt fallande riktning.
Delvis på grund av råvarumarknadernas svaghet, men huvudsakligen till följd av rapporter om minskad ordertillgång inom
olika industrigrenar bröt aktiebörsen fullständigt samman i mitten av augusti. Sedan dess har till i slutet av november det ena,
kraftiga kursfallet avlöst det andra, och en rad »svarta dagar» ha
kunnat registreras i New York-börsens annaler. Det var framför
allt nedgången i byggnadsindustrien, i de stora järnvägarnas inkomster och nyinvesteringsverksamhet samt i efterfrågan efter
kapitalvaror från »public utitities’», d. v. s. gas- och elektricitetsverkens, sida, som, återspeglad i den amerikanska stålindustriens
sysselsättning, utlöste en våg av pessimism. Det procenttal, som
uttrycker hur stor del av produktionskapaciteten inom stålindustrien, som utnyttjas, motsågs varje vecka med spänning och
gav från och med andra hälften av september månad impulser
till kursfall på börserna och prisfall på råvarumarknaderna. I
början av augusti utnyttjades omkring 85 °/o av stålindustriens
kapacitet; i början av oktober hade denna siffra sjunkit till ungefär 70 och i början av november till 47. Sista veckan i november
var utnyttjningsgraden 31 0/o och första veckan i december 29,G Ofo.
Om konsumtionen av järn och stål ej skulle visa någon stegring
under den närmaste framtiden, väntar man sig på sina håll, att
siffran kommer att gå ned ända till 20, allt efter som den redan
starkt minskade orderreserven ytterligare krymper samman.
Orsaken till nedgången i konsumtionen av stål såväl som av
flertalet övriga kapitalvaror är givetvis i första hand en kraftig
avmattning i investeringsverksamheten. Men det torde vara
734
Konjunlcturer och konjunkturpol.itik i U. S. A.
uppenbart, att efterfrågeminskningen gått betydligt längre än
vad som kan anses motiverat av minskningen i löpande investeringar. Detta får i sin tur tillskrivas två omständigheter, nämligen dels de köp för att täcka framtida behov av råmaterial, som
huvudsakligen kapitalvaruproducenterna gjorde under råvaruhaussen och som bidrogo till att skärpa denna, dels bristande förtroende till den framtida utvecklingen. Man tycks knappast vänta
sig, att ens den nuvarande investeringsvolymen skall kunna upprätthållas under den närmaste framtiden, och inskränker därför
sina inköp och lager av råvaror ytterligare.
Det skulle föra för långt att här göra ett försök att behandla
de olika, mera djupliggande faktorer, som kunna antagas utgöra orsaker till den investeringsminskning, som inträffat, och
till den ytterligare inskränkning i investeringarna, som tydligen
väntas. Både beträffande byggnadsverksamheten, »public utilities»
och järnvägarna kan man peka på den kostnadsökning, som framför allt stegrade arbetslöner och inskränkning av arbetstiden medfört. Kostnaderna torde på många områden ha utvecklats så att
jämvikten mellan dessa och produktpriserna rubbats med det resultatet, att vinstutsikterna minskats och följaktligen den kraftigaste stimulansen till nyanläggningsverksamhet och produktionsökning eliminerats. Särskilt tydligt är detta inom byggnadsindustrien: priserna på byggnadsmaterial och lönerna för byggnadsarbetare ha gått i höjden utan att hyrorna i motsvarande grad
stigit. Vad den första av dessa kostnadsfaktorer beträffar kommer givetvis en fortgående nedgång av råvarupriserna efter hand
att bidraga till balansens återställande.
De allvarliga försök att balansera budgeten, som regeringen
gjort, torde även kunna betecknas som en av orsakerna till konjunkturavmattningen, även om den utjämning av inkomst- och
utgiftssidan, som eftersträvas, å andra sidan påverkat utvecklingen i motsatt riktning, i det att förtroendet för det statsfinansiella läget stärkts. Budgeten för 1935/36 visade ett underskott på
i det närmaste 4 1/2 miljarder dollar och för 1936/37 på omkring
2 3/4 miljarder dollar. Det är sålunda betydande belopp, som genom offentliga utgifter pumpats ut i marknaden. Då budgeten
under det löpande året ur allmänt ekonomisk, om än icke ur
statsfinansiell, synpunkt måste anses såsom i stort sett balanserad, har den stimulans för näringslivet, som underbalanseringen
utgjort, plötsligt upphört.
735
Klas Böölc
Med utgångspunkt i den kamp beträffande tarifferna, som på-
gått mellan regeringen och de stora gas- och elektricitetsbolagen,
samt framför allt mot bakgrunden av de försök, som gjorts från
statsmakternas sida för att reglera och kontrollera viktiga grenar av näringslivet, i första hand börs- och penningväsendet, har
man i samband med bakslaget på aktiemarknaden på många håll
talat om en statsinterventionens kris. Från denna synpunkt ser
man orsaken till omslaget praktiskt taget uteslutande i en vacklande tro på statsmakternas förmåga att framkalla och vidmakthålla ett »naturligt» och »normalt» konjunkturuppsving. I den
mån konjunkturuppgången efter 1931-32 års depression anses
hava varit ett resultat av regeringens åtgärder, leder ett dylikt
betraktelsesätt till en fruktan för en ny, djup, långvarig och oundviklig depression. Att inställningen inom mycket betydande kretsar verkligen är denna, torde bevisas av bl. a. det förhållande,
att de olika försök att bromsa de senaste månadernas nedgång
inom näringslivet, som gjorts av regeringen, haft så ytterst ringa
effekt.
Dessa försök kunna anses hava inletts i slutet av augusti, dit
Federal-Reserve-banken i New York sänkte sitt diskonto från l 1/2
till l 0/o. Denna åtgärd, som av allt att döma i första hand var
avsedd att stödja marknaden för statsobligationer, vilkas kurser
varit fallande sedan mitten av augusti, markerar den omsvängning i regeringens ekonomiska politik, varom ovan talats. I mitten av september togs det andra steget på denna väg. 300 miljoner dollar i guld frigjordes nämligen från den inaktiva guldfonden, vilket innebar, att bankerna befriades från skattkammarväxlar till motsvarande belopp och i stället fingo sina kassareserver, vilka kunna tjäna som bas för en utvidgning av kreditgivningen, ökade. Samtidigt kungjordes, att centralbanksystemet
skulle vid behov och »i tillräcklig utsträckning» köpa statspapper
på öppna marknaden för att därigenom förhindra en åtstramning
på penningmarknaden. Därigenom hade den monetära politiken
ställts i en expansionistisk, allmänt ekonomisk politiks tjänst.
Under oktober vidtogos två åtgärder av samma karaktär. Bestämmelserna angående de papper, som skulle anses rediskonterbara, reviderades, så att, som en amerikansk finanstidning något
drastiskt uttrycker det, »fordringar på växlar vid diskontering
och vid upplåning i centralbankerna ha minskats till den grad,
att bankerna numera kunna rulla ihop sina mattor, bära dem till
736
Konjunkturer och konjunkturpolitik i U. S. A.
en Reserve-bank och låna på dem». Vidare mildrades marginaltäckningsbestämmelserna vid börsaffärer. Sedan februari 1936
hade vid köp av aktier fordrats en kontant inbetalning på 55 °/o
av köpesumman; från och med november månad i år behöver endast 40 °/o erläggas kontant.
Då kursreduceringar och prisfall ej hejdades genom dessa åtgärder, började från några håll ett krav resas att guldpriset skulle
höjas, med andra ord att dollarn skulle deprecieras. Gällande
lagar möjliggöra för regeringen att höja guldpriset från nu rå-
dande 35 till 41,4o dollar per uns. Detta skulle reducera dollarn
från 59 °/o till 50 °/o av den före 1933 gällande guldpariteten. En
dylik åtgärd, företagen utan att vara motiverad av stark yttre
press på valutan, omfattande guldutströmning eller kraftig passivisering av handelsbalansen, skulle givetvis innebära, att upprätthållandet av en bestämd valutaparitet fullständigt hade underordnats den interna konjunkturpolitikens momentana krav. Ingenting tyder emellertid på, att regeringen överväger ett dylikt steg.
Tvärtom har den sista tidens händelser tämligen entydigt givit
vid handen, att myndigheterna i stor utsträckning upphört med
försöken att uteslutande med hjälp av monetära medel stimulera
näringslivet, och i stället inrikta sin uppmärksamhet och sina ansträngningar på den punkt, som i den nuvarande situationen torde
få anses vara den avgörande, nämligen investeringsverksamhetens
omfattning.
Av största betydelse härvidlag torde det program vara, som
Roosevelt framlagt för kongressen vid den nu pågående extra sessionen, och som går ut på att främja bostadsbyggandet. Programmet innebär, att mellan 3 och 4: miljoner nya bostäder skola iordningställas under de närmaste fem åren till en kostnad av mellan
12 och 16 miljarder dollar. Detta belopp är avsett att ställas till
förfogande ur privat källa, men för att intressera det privata kapitalet skall regeringen söka åstadkomma nedsättning av kostnaderna för finansiering av husbyggandet. Blivande husägare skola
i vissa fall endast behöva betala 10 Ofo av husets värde kontant,
i det att 90 Ofo kommer att kunna erhållas i form av inteckningslån. Dessutom skola ett antal nya inteckningsinstitut bildas, till
vilkas disposition regeringen omedelbart kommer att ställa 50
miljoner dollar; på basis av detta belopp beräknas inteckningslån på l miljard dollar kunna beviljas. Detta program har erhållit ett gynnsamt mottagande, kanske ej så mycket på grund
737
Klas Böök
av dess konkreta innehåll som på grund av att det antyder, efter
vilka linjer regeringen sannolikt kommer att handla vid sina för-,
sök att få till stånd ett förnyat uppsving. Dessa linjer anses vara
betydligt mindre riskabla och möjligheterna att bedöma resultaten samt undvika skadliga och oförutsedda biverkningar mycket större än om en expansionistisk penningpolitik tillgripits så-
som universalmedel mot konjunkturavmattningen.
I sitt tal vid kongressens öppnande den 15 november antydde
Roosevelt, att ett mera intimt samarbete mellan industri- och
finanskretsar å ena sidan och regeringen å den andra skulle
komma till stånd. överläggningar hava också ägt rum mellan representanter för regeringen och för vissa betydelsefulla privatintressen. Med ett stort »utility»-bolag synes en överenskommelse
hava kommit till stånd, innebärande vissa eftergifter beträffande
tariffpolitik och konkurrens från regeringens sida mot utfästelse
av bolaget, att dess nyinvesteringar under de närmaste åren skola
utvidgas betydligt. Järnvägarna hava begärt att få höja sina
taxor för att erhålla kompensation för de stegrade kostnaderna.
Denna fråga behandlas för närvarande av statsmakterna, som genom ett speciellt organ måste lämna sitt medgivande innan en
dylik höjning kan komma till stånd.
Resultaten av de åtgärder, som vidtagits, kunna ännu ej överblickas. Ånnu mindre kunna de ytterligare mått och steg, som
med all sannolikhet komma att tagas inom den närmaste framtiden, förutsägas. Det är t. ex. tvivelaktigt, huruvida den revidering av vissa delar av skatteväsendet, framför allt skatterna
på bolagens outdelade vinster och på kapitalvinster, som finansvärlden ivrigt kräver, kommer till. stånd. Redan av det skälet är
det omöjligt att hava någon bestämd uppfattning om hur den ekonomiska utvecklingen skall komma att gestalta sig under de kommande månaderna. Det förefaller visserligen, som om ett jämförelsevis omfattande investeringsbehov i fråga om bostäder, rullande material för järnvägar, maskinell utrustning o. s. v. samlat sig under depressionsåren och ej tillnärmelsevis fyllts under
den relativt korta tid, som den verkliga högkonjunkturen varat.
Men när detta behov kommer att utlösa ett förnyat uppsving eller
rent av om förutsättningar för att det verkligen skall vara i stånd
att överhuvud göra sig gällande komma att inställa sig, därom
kan man – med det sätt att reagera inför »yttre» faktorer, som
näringslivet faktiskt visat sig hava – knappast yttra sig.
738
Konjunkturer och konjunkturpolitik i U. S. A.
Det har talats om, att statsmakterna skulle sakna de nödvändiga förutsättningarna för att i tid ingripa kontrollerande och
reglerande i konjunkturförloppet, att en undersökning av ingreppens verkningar och ett beslut om deras tillgripande skulle kräva
en så lång tid och behöva baseras på så tydliga ekonomiska kriterier, att när staten äntligen vore beredd att handla det lämpliga tillfället redan skulle vara försuttet. De amerikanska erfarenheterna sedan mitten av år 1936 giva knappast stöd åt en dylik
uppfattning. Nogkommode åtgärder, som i konjunkturdämpande
syfte vidtogos av de ansvariga myndigheterna, mänskligt att döma
i de riktiga tidpunkterna, och nog synas de i och för sig hava varit tillräckligt omfattande och tillräckligt målmedvetna för att åtminstone någon bromsande effekt skulle visa sig. Att en dylik
effekt i det längsta uteblev och därefter blev oväntat och obehagligt kraftig torde bero på, att de åtgärder, som stå till buds, ej
äro utformade så att de i kvalitativt avseende förmå tillgodose
de uppgifter, som de äro avsedda att fylla. De verka alltför generellt och mekaniskt, och de medgiva ej att tillräcklig hänsyn tages till det ekonomiska livets säregna konstitution. Som så ofta
framhållits kan det ekonomiska livet ej liknas vid en mekanism,
vid en framrullande spårvagn eller bil, som kan hållas vid konstant fart genom att med tillräcklig finess och med hjälp av förstklassiga tekniska anordningar omväxlande låta en framdrivande
och en bromsande kraft inverka. Mera berättigat är att likna det
vid en organism, vid en häst, som trots allt stramare tyglar skenar
fram i hastigare och hastigare takt, ända tills den plötsligt blir
medveten om betslets tryck och sätter sig på hasorna.
Härav kunde man sluta sig till att så länge man ej besitter tillräcklig kunskap om det ekonomiska livets konstitution och reaktionssätt för att kunna utforma metoder att smidigt påverka det i
ena eller andra riktningen, borde man helst avstå från varje försök till kontroll. Men gentemot en sådan slutsats kan man invända, att man ej får låta det goda förkvävas av det bästa. Om
man sitter på en skenande häst och har att välja mellan att låta
elen storma fram tills den störtar och att strama åt tyglarna med
risk att den plötsligt tvärstannar, så bör man nog välja det senare och låta den stå stilla för att hämta sig då och då, även om
man är mycket angelägen om att komma fort framåt.
Man måste emellertid komma ihåg, att det ekonomiska livet i
sig själv, alltså bortsett från statsintervention och konjunktur- 739
Klas Böök
politik, har en tendens att följa en vågformig utvecklingslinje.
En tid av utpräglad uppgång skall, enligt vad all erfarenhet visar,
följas av en nedgångsperiod. Man måste därför få en positiv eller
negativ inställning gentemot en aktiv konjunkturpolitiks berättigande allt eftersom man jakande eller nekande besvarar frågan,
huruvida ett förlopp med statliga ingrepp i konjunkturreglerande
syfte enligt existerande metoder i längden blir mindre påfrestande
och mindre smärtsamt för folkets breda lager än ett förlopp utan
sådana ingrepp. Utvecklingen i Förenta staterna under de kommande åren torde komma att lämna en värdefull hjälp vid försöken att besvara denna fråga, varför det också nr den synpunkten finnes anledning att följa det amerikanska händl’lseförloppet
med intresse.
740
OCH KONJUNKTURPOLITIK I U. S. A.
Av fil. lic. E..LA5′ BÖÖK, Stocklwlm
UNDER de sista månaderna ha uppgifter om produktionsinskränkningar, vikande sysselsättning och minskad ordertillgång
synts allt oftare i pressen. I flertalet fall ha de gällt Förenta staterna och huvudsakligen de tunga industrierna. Dylika meddelanden ha efter hand förändrat den diskussion om konjunkturutvecklingen, som oavbrutet pågår och som sedan det sista stora omslaget från hög- tilllågkonjunktur år 1929 lagt beslag på ett ständigt stigande utrymme i flertalet tidningar och tidskrifter.
Tidigare i år, under sommaren och förhösten, rörde sig diskussionen huvudsakligen om det isolerade bakslag på börser och rå-
varumarknader, som ägde rum i april; detta bakslag betraktades
i allmänhet ej som ett förebud till ett allmänt konjunkturomslag,
utan man sökte visa, att alla övriga, ekonomiskt betydelsefulla
faktorer voro sådana, att man kunde vänta en fortsatt konjunkturuppgång. Sedan det numera visat sig, att konjunkturkurvan faktiskt ej längre är på väg uppåt, har det stora flertalet
av de ledande ekonomiska skribenterna inriktat sig på att draga
fram argument, som kunna stödja uppfattningen att konjunkturnedgången ej kommer att få ens tillnärmelsevis den omfattning,
som den fick åren närmast efter 1929.
Det är emellertid ej alltid, och säkerligen ej i den nuvarande
situationen, korrekt att behandla världen som en enhet och uteslutande resonera om världskonjunkturer. Särskilt tydligt framträder detta, då man söker sammanställa prognoserna för några
månader sedan med utvecklingen under den sista tiden. I stort
sett voro konjunkturprognoserna för vart och ett av länderna
Förenta staterna, England och Sverige optimistiska. I den mån
man betraktar de tendenser till det sämre, som börjat visa sig i
England och Sverige under den sista tiden, uteslutande såsom
återverkningar av omslaget i Förenta staterna, måste man er- 727
Klas Böök
känna, att det egentligen endast är prognosen beträffande den
amerikanska utvecklingen, som visat sig vara otillförlitlig. Vid ett
bedömande av läget i England eller Sverige måste man nämligen
alltid antingen stödja sig på en viss uppfattning om läget i Förenta staterna eller också reservera sig för betydelsefulla förändringar i detta land. Nu råder det knappast något tvivel om, att
impulsen till ett allvarligare och mera generellt omslag uppstod
i Förenta staterna, och att detta omslag hittills praktiskt taget
uteslutande kommit till synes i det amerikanska näringslivet.
Detta är överraskande så till vida som råvaruhaussen under sista
halvåret av 1936 och de första månaderna av 1937 huvudsakligen
bottnade i förhållandena inom Englands näringsliv och politik
och var starkast utpräglad i detta land.
Om konjunkturavmattningen kunde betraktas som väsentligen
en reaktion efter en tid av prisstegring, spekulation och spänning
på råvarumarknaderna, skulle man sålunda vänta sig det kraftigaste bakslaget i England. Då detta land ännu ej uppvisat några
andra betydelsefulla tecken på ekonomisk stagnation än vikande
aktiekurser och råvarupriser, torde man få söka det allmänna omslagets orsaker i första hand på andra områden än råvarumarknaderna, även om man ej kan avvisa den möjligheten, att försvagningen på dessa marknader varit den första impulsen och
framkallat sekundära verkningar – i första hand i Förenta staterna – vilka efter hand kommit att spela en självständig roll
som krisskapande faktorer, även sedan situationen på råvarumarknaderna upphört att i och för sig vara oroande.
Liksom så många gånger tidigare är det till Förenta staterna
man får vända sig för att finna den första utgångspunkten för en
konjunkturbedömning. Kan man ej få någon uppfattning om vad
som pågår i detta land och hur framtiden kan komma att gestalta
sig där, famlar man i blindo, om man försöker bedöma utsikterna
i England och i Sverige. Därför skall på de följande sidorna ett
försök göras att giva en kortfattad översikt över läget i Förenta
staterna. Det lämpligaste sättet härför torde vara att skildra den
senaste tidens viktigare händelser på det ekonomiska området och
den utveckling, som lett fram till den nuvarande situationen.
Allt sedan det amerikanska näringslivet började bana sig väg
ut ur den djupa depressionen har det kännetecknats av en utomordentligt stor labilitet. Man ser det tydligt om man betraktar
728
Konjunkturer och konjunkturpolitik i U. S. A.
en kurva över den industriella produktionens volym. Sedan mitten av år 1932 ha kraftiga, men kortvariga stegringar följts av
häftiga fall; trots det har kurvan i stort sett varit stigande. Enligt en kalkyl i en engelsk finanstidning ligger den sista siffran i en
amerikansk konjunkturindex 54 poäng över siffrorna för september 1932. Om man följer indexen månad för månad finner man
emellertid, att sammanlagt en uppgång på icke mindre än 147
poäng ägt rum under åren 1932-37; under samma tid registreras
givetvis också nedgångar från en månad till den följande på tillsamman 93 poäng. En motsvarande beräkning för Englands del
giver vid handen, att en stegring på 45 poäng förekommit utan att
någon nedgång iakttagits. Även om en dylik beräkning på grund
av möjliga olikheter i indexseriernas konstruktion naturligtvis
måste tydas med den yttersta försiktighet, giva siffrorna säkerligen uttryck för en faktiskt existerande olikhet mellan konjunkturutvecklingen i Förenta staterna och i en rad andra länder,
bl. a. England.
Den ekonomiska verksamheten i Förenta staterna har i allmänhet varit utsatt för mycket häftigare växlingar än i flertalet övriga länder. Att dylika kastningar visat en tämligen tydlig tendens att tilltaga under de senare åren och, kanske ännu mera utpräglat, under de sista månaderna, torde bero på den centrala
roll, som den ekonomiska politiken i allt större utsträckning kommit att spela för det amerikanska näringslivet. Det verkar emellertid ofta, som om de viktigaste och mest verksamma faktorerna
härvidlag ej skulle vara de åtgärder, som statsmakterna faktiskt
vidtagit, utan hoppet om eller fruktan för vissa statliga ingrepp,
som av en eller annan anledning väntas komma att ske under
den närmaste framtiden. Detta förlänar den sista tidens amerikanska konjunkturförlopp dess särprägel och gör med nödvändighet en beskrivning av detta förlopp till huvudsakligen en redogörelse för olika realiserade eller blott väntade ingripanden från
statens sida samt för det sätt, på vilket den ofta till synes besinningslösa och överdrivna reaktionen inför dessa ingripanden
gestaltat sig inom olika områden av näringslivet.
Den ekonomiska politiken i Förenta staterna förändrades fullständigt till sin karaktär ungefär i mitten av innevarande år.
Från att hava varit restriktiv och kontrollerande hlev den plötsligt expansionistisk. Tydligast kan man följa dess olika faser på
det monetära området.
729
•32- :177fJö. S1!CIIsk ’l’iri.~krift 1931.
Klas Böök
I mitten av år 1936 präglades den amerikanska penningmarknaden av en utomordentlig likviditet. Ett uttryck härför voro de
väldiga kassareserver, som affärsbankerna samlat och som huvudsakligen bestodo av tillgodohavanden hos Federal-Reservebankerna. I juli 1936 uppgingo dessa senare till i det närmaste
6 miljarder dollar, varav endast ungefär hälften utgjorde det belopp, som banklagen krävde att affärsbankerna skulle hava innestående som säkerhet för allmänhetens deposition i bankerna.
Aterstoden eller omkring 3 miljarder dollar voro överskottsreserver, vilka när som helst kunde förvandlas till cirkulerande betalningsmedel om en stark efterfrågan efter kredit, t. ex. för spekulativa ändamål, skulle uppstå.
Dessa överskottsreserver hade börjat samlas, då Federal-Reserve-systemet åren 1932 och 1933 verkställde omfattande inköp
av statsobligationer i den öppna marknaden. Därefter hade de
skjutit i höjden huvudsakligen på grund av den stora guldtillströmningen till Förenta staterna sedan guldpriset i januari 1934
fixerats till 35 dollar per uns. De latenta möjligheterna till en
kreditexpansion av väldiga mått och inflationsrisken oroade centralbanksstyrelsen, och i mitten av juli 1936 bestämde den sig för att
handla. En del av överskottsreserverna skulle steriliseras innan
de hade hunnit utnyttjas, och därför skärptes bestämmelserna om
affärsbankernas skyldighet att hålla reserver mot depositioner.
Åtgärden, som trädde i kraft i mitten av augusti, ledde ej till
något annat resultat än att överskottsreserverna minskades till
omkring hälften. Då guld fortsatte att komma in i landet började
de emellertid snart att växa på nytt. För att i fortsättningen
hindra gulduppköpen att leda till en ansvällning av reserverna
beslötosig myndigheterna i december för att, efter engelskt mönster, tillämpa en ny metod för finansierandet av guldköpen. Räntebärande statspapper skulle av skattkammaren säljas på samma
gång som guld köptes; därigenom skulle de medel absorberas, som
eljest hade kommit ut på penningmarknaden och ökat den potentiella tillgången på betalningsmedel. Guldet skulle redovisas i
en »inaktiv guldfond)> och sålunda kunna betraktas som »steriliserat», eftersom det ej tilläts att utvidga kreditbasen i landet.
Denna fond har sedan dess inrättande tillförts omkring 1 1/2 miljarder dollar i guld.
Under sista halvåret 1936 och i början av 1937 skärptes konjunkturuppgången i flertalet länder. Priserna stego starkt, sär- 730
Konjunkturer och konjunkturpolitik i U. S. A.
skilt på råvarumarknaderna och i stor utsträckning under intryck av det engelska rustningsprogrammet. Aktiekurserna gingo
i höjden, och den industriella produktionen utvidgades i rask takt.
För Förenta staternas del kan man från juni 1936 till början av
april 1937 räkna med en uppgång av råvarupriserna med närmare 40 0/o, av medelkurserna för industriaktier med omkring 25 Ofo
och av industriproduktionens volym med nära nog 20 0/o. Denna
utveckling betraktades med oro av myndigheterna, vilka voro angelägna om att ej låta högkonjunkturen fortskrida okontrollerad.
Särskilt den delvis ganska omfattande spekulationen på råvarumarknaderna och börshaussen betraktades som allvarliga företeelser. Risken för en inflationistisk utveckling syntes ökad, och
då centralbanksstyrelsen i slutet av januari beslöt att på nytt
skärpa reservfordringarna, hade den säkerligen de föregående
månadernas företeelser på varu- och värdepappersmarknaderna
för ögonen, ehuru deras beslut officiellt motiverades med förhållandena på penningmarknaden i praktiskt taget samma ordalag
som vid föregående tillfälle. De nya bestämmelserna trädde i kraft
i två etapper den l mars och den l maj.
Då bankerna skulle anpassa sig efter den nya situationen,
tvingades de att minska sin behållning av statspapper. Resultatet
blev en nedpressning av kurserna för guldkantade obligationer,
som hotade att hindra fortsättandet av »de låga räntornas politik», vilken de monetära auktoriteterna sedan 1932 bekänt sig till.
Huvudsakligen av denna anledning ingrep centralbanksstyrelsen
i april månad och köpte, för att möjliggöra för bankerna »en ordnad anpassning» till de nya reservbestämmelserna, för omkring
100 miljoner dollar statsobligationer i öppna marknaden. Till
detta beslut bidrog också den omständigheten, att bankerna i
New York och Chicago visade sig hava förhållandevis större svå-
righeter att möta de nya kraven än de övriga bankerna, emedan
dessa senare i stor utsträckning voro tvungna att anlita sina tillgodohavanden i New York- och Chicago-bankerna för att skaffa
sig tillräckligt stora behållningar i centralbankerna. Köpen av
statspapper voro även avsedda att utjämna dylika skiljaktigheter
i belastningen på bankerna de olika distrikten emellan.
Denna åtgärd har blivit föremål för skarp kritik, emedan den
ansågs vittna om brist på konsekvens i penningpolitiken. Kritiken torde ej vara berättigad. Skärpningen av reservfordringarna i mars och maj minskade affärsbankernas överskottsreserver
731
Klas Böök
med i runt tall 1/2 miljarder dollar; centralbanksledningens köp av
statspapper hjälpte bankerna att anpassa sig efter de nya fordringarna med ett belopp, som utgjorde endast omkring en femtondedel av denna skärpning. Detta kan knappast anses som en
omläggning av den penningpolitiska kursen, utan nödvändiggjordes säkerligen av att de krav på bankerna, som revideringen av
reservbestämmelserna ställde, av tekniska skäl gjorde sig gällande
alltför plötsligt i ett läge, där en viss smidighet var önskvärd. En
dylik smidighet åstadkoms i någon mån genom Federal-Reservebankernas marknadsoperationer.
Innan de skärpta fordringarna på reserver helt trätt i kraft,
hade emellertid situationen på börserna och råvarumarknaderna i
viss mån förändrats. Redan i mitten av mars hade kurserna på
industriaktier varit vikande, delvis under intryck av utvecklingen
i England, där börsen uppvisat en svag tendens sedan slutet av år
1936, men sannolikt huvudsakligen beroende på fallet i obligationskurserna. Detta betraktades emellertid blott som ett tillfälligt avbrott i uppgången, vilken antogs skola fortsätta sedan den press på
statspapperskurserna upphört, som försäljningen från bankernas
sida utgjorde. Prisstegringen på råvarumarknaden var under mars
månad i Förenta staterna såväl som i England ovanligt kraftig
och av allt att döma starkt spekulativt betonad. Inom industrikretsar började man bliva allvarligt orolig över möjligheterna att
anskaffa råvaror. Trots att restriktionerna på produktion och
export av ett flertal viktiga råvaror mildrades eller upphävdes,
visade tillgången ej samma tendenser att ökas som efterfrågan,
och man ansåg allmänt, att produktionen under den närmaste
framtiden ej skulle kunna utvidgas tillräckligt hastigt för att
hindra industriens, särskilt rustningsindustriens, stigande behov
av råvaror.
Emellertid hade, enligt vad som senare visade sig, detta behov
starkt överskattats. situationen på råvarumarknaderna var i slutet av mars ytterst labil. I hörjan av april yttrade Roosevelt i
ett tal, att den starka prisstegringen på råvaror, särskilt stål och
koppar, oroade honom. Han ansåg priserna alltför höga och meddelade, att regeringens inköpspolitik skulle revideras så att mera
konsumtionsvaror och mindre produktionsvaror skulle uppköpas.
Detta blev vändpunkten för utvecklingen på råvarumarknaderna.
Priserna föllo starkt i april och voro liksom aktiekurserna i stort
sett vikande till i slutet av juni. En kraftigt bidragande orsak
732
Konjunkturer och konjunkturpolitik i U. S. A.
härtill var dels oron på arbetsmarknaden, dels och framför allt
den s. k. guldpaniken, som utbröt i april månad.
Denna guldpanik är ett typiskt exempel på, vilka vittgående
följder blotta möjligheten av ett ingripande från regeringens sida,
i detta fall på det monetära området, kan hava på näringslivets
mera känsliga grenar. Den sista ökningen av affärsbankernas
skyldighet att hålla reserver hade uttömt regeringens makt att
inom ramen av existerande lagbestämmelser på denna väg kontrollera penningmarknaden. Man ansåg, särskilt efter Roosevelts
ovan nämnda förklaring, att statsmakterna övervägde andra
möjligheter att ingripa i restriktiv riktning. Det låg då nära till
hands att antaga, att ett försök skulle göras att angripa vad som
officiellt betecknats som huvudorsaken till den stora anhopningen
av likvida medel på penningmarknaden och den därav följande
inflationsrisken, nämligen inströmningen av guld. Metoden skulle
vara att sänka dollarpriset på guld, d. v. s. att öka dollarns guldinnehåll.
Det är svårt att bedöma, hur och i vilken utsträckning en sänkning av guldpriset hade påverkat förhållandena i Förenta staterna, om den kommit till stånd. Från flera håll har gjorts gällande, att verkningarna i detta land och även i England hade blivit obetydliga, och att endast de länder, vars produktion huvudsakligen var inriktad på guld, och, naturligtvis, guldgruveindustriens direkta intressenter, hade drabbats i större utsträckning.
Hur härmed förhåller sig kan i detta sammanhang lämnas därhän, ty faktiskt reagerade börser och råvarumarknader som om
en sänkning av guldpriset skulle medföra ödesdigra konsekvenser
för näringslivet i dess helhet. Tre kraftiga baisseattacker ägde
rum, samtidigt på börsen och på råvarumarknaderna, i slutet av
april, början av maj och mitten av juni.
Ett flertal officiella förklaringar avgåvos, vilka, om än i tämligen svävande ordalag, framhöllo, att någon ändring av guldpriset ej för tillfället vore aktuell, utan att oron dämpades annat än för ögonblicket. Guldpaniken upphörde först sedan meddelande ingått mot slutet av juni, att den engelska valutafonden
skulle ökas med 200 miljoner pund. Detta togs som ett bevis på
att England ämnade fortsätta att stödja guldmarknaden. Då priser och aktiekurser dessutom sjunkit starkt sedan i april, ansågos
myndigheterna hava mindre anledning än tidigare att reducera
guldpriset.
733
Klas Böök
En mindre stegring av råvarupriserna inträffade de sista dagarna i juni och under första hälften av juli, tydligen till stor del
på grund av marknadstekniska orsaker. På aktiemarknaden ägde
från och med juli månads ingång en mera markerad stegring rum,
vilken tycktes diskontera den ökade livaktighet i affärsverksamhet och produktion, som väntades komma till stånd under höstens
lopp, efter sommarens säsongmässiga avmattning. I juli började
det emellertid bliva allt mera uppenbart, att den statistiska positionen på råvarumarknaderna hade förändrats. Resultatet av
vårens restriktionslättnader började visa sig i ett ökat utbud, och
beträffande världsskördarna meddelades privata och officiella uppskattningar, vilka talade om kvantiteter, som man tidigare ej
räknat med. Till mitten av augusti utvecklades råvarupriserna
i långsamt fallande riktning.
Delvis på grund av råvarumarknadernas svaghet, men huvudsakligen till följd av rapporter om minskad ordertillgång inom
olika industrigrenar bröt aktiebörsen fullständigt samman i mitten av augusti. Sedan dess har till i slutet av november det ena,
kraftiga kursfallet avlöst det andra, och en rad »svarta dagar» ha
kunnat registreras i New York-börsens annaler. Det var framför
allt nedgången i byggnadsindustrien, i de stora järnvägarnas inkomster och nyinvesteringsverksamhet samt i efterfrågan efter
kapitalvaror från »public utitities’», d. v. s. gas- och elektricitetsverkens, sida, som, återspeglad i den amerikanska stålindustriens
sysselsättning, utlöste en våg av pessimism. Det procenttal, som
uttrycker hur stor del av produktionskapaciteten inom stålindustrien, som utnyttjas, motsågs varje vecka med spänning och
gav från och med andra hälften av september månad impulser
till kursfall på börserna och prisfall på råvarumarknaderna. I
början av augusti utnyttjades omkring 85 °/o av stålindustriens
kapacitet; i början av oktober hade denna siffra sjunkit till ungefär 70 och i början av november till 47. Sista veckan i november
var utnyttjningsgraden 31 0/o och första veckan i december 29,G Ofo.
Om konsumtionen av järn och stål ej skulle visa någon stegring
under den närmaste framtiden, väntar man sig på sina håll, att
siffran kommer att gå ned ända till 20, allt efter som den redan
starkt minskade orderreserven ytterligare krymper samman.
Orsaken till nedgången i konsumtionen av stål såväl som av
flertalet övriga kapitalvaror är givetvis i första hand en kraftig
avmattning i investeringsverksamheten. Men det torde vara
734
Konjunlcturer och konjunkturpol.itik i U. S. A.
uppenbart, att efterfrågeminskningen gått betydligt längre än
vad som kan anses motiverat av minskningen i löpande investeringar. Detta får i sin tur tillskrivas två omständigheter, nämligen dels de köp för att täcka framtida behov av råmaterial, som
huvudsakligen kapitalvaruproducenterna gjorde under råvaruhaussen och som bidrogo till att skärpa denna, dels bristande förtroende till den framtida utvecklingen. Man tycks knappast vänta
sig, att ens den nuvarande investeringsvolymen skall kunna upprätthållas under den närmaste framtiden, och inskränker därför
sina inköp och lager av råvaror ytterligare.
Det skulle föra för långt att här göra ett försök att behandla
de olika, mera djupliggande faktorer, som kunna antagas utgöra orsaker till den investeringsminskning, som inträffat, och
till den ytterligare inskränkning i investeringarna, som tydligen
väntas. Både beträffande byggnadsverksamheten, »public utilities»
och järnvägarna kan man peka på den kostnadsökning, som framför allt stegrade arbetslöner och inskränkning av arbetstiden medfört. Kostnaderna torde på många områden ha utvecklats så att
jämvikten mellan dessa och produktpriserna rubbats med det resultatet, att vinstutsikterna minskats och följaktligen den kraftigaste stimulansen till nyanläggningsverksamhet och produktionsökning eliminerats. Särskilt tydligt är detta inom byggnadsindustrien: priserna på byggnadsmaterial och lönerna för byggnadsarbetare ha gått i höjden utan att hyrorna i motsvarande grad
stigit. Vad den första av dessa kostnadsfaktorer beträffar kommer givetvis en fortgående nedgång av råvarupriserna efter hand
att bidraga till balansens återställande.
De allvarliga försök att balansera budgeten, som regeringen
gjort, torde även kunna betecknas som en av orsakerna till konjunkturavmattningen, även om den utjämning av inkomst- och
utgiftssidan, som eftersträvas, å andra sidan påverkat utvecklingen i motsatt riktning, i det att förtroendet för det statsfinansiella läget stärkts. Budgeten för 1935/36 visade ett underskott på
i det närmaste 4 1/2 miljarder dollar och för 1936/37 på omkring
2 3/4 miljarder dollar. Det är sålunda betydande belopp, som genom offentliga utgifter pumpats ut i marknaden. Då budgeten
under det löpande året ur allmänt ekonomisk, om än icke ur
statsfinansiell, synpunkt måste anses såsom i stort sett balanserad, har den stimulans för näringslivet, som underbalanseringen
utgjort, plötsligt upphört.
735
Klas Böölc
Med utgångspunkt i den kamp beträffande tarifferna, som på-
gått mellan regeringen och de stora gas- och elektricitetsbolagen,
samt framför allt mot bakgrunden av de försök, som gjorts från
statsmakternas sida för att reglera och kontrollera viktiga grenar av näringslivet, i första hand börs- och penningväsendet, har
man i samband med bakslaget på aktiemarknaden på många håll
talat om en statsinterventionens kris. Från denna synpunkt ser
man orsaken till omslaget praktiskt taget uteslutande i en vacklande tro på statsmakternas förmåga att framkalla och vidmakthålla ett »naturligt» och »normalt» konjunkturuppsving. I den
mån konjunkturuppgången efter 1931-32 års depression anses
hava varit ett resultat av regeringens åtgärder, leder ett dylikt
betraktelsesätt till en fruktan för en ny, djup, långvarig och oundviklig depression. Att inställningen inom mycket betydande kretsar verkligen är denna, torde bevisas av bl. a. det förhållande,
att de olika försök att bromsa de senaste månadernas nedgång
inom näringslivet, som gjorts av regeringen, haft så ytterst ringa
effekt.
Dessa försök kunna anses hava inletts i slutet av augusti, dit
Federal-Reserve-banken i New York sänkte sitt diskonto från l 1/2
till l 0/o. Denna åtgärd, som av allt att döma i första hand var
avsedd att stödja marknaden för statsobligationer, vilkas kurser
varit fallande sedan mitten av augusti, markerar den omsvängning i regeringens ekonomiska politik, varom ovan talats. I mitten av september togs det andra steget på denna väg. 300 miljoner dollar i guld frigjordes nämligen från den inaktiva guldfonden, vilket innebar, att bankerna befriades från skattkammarväxlar till motsvarande belopp och i stället fingo sina kassareserver, vilka kunna tjäna som bas för en utvidgning av kreditgivningen, ökade. Samtidigt kungjordes, att centralbanksystemet
skulle vid behov och »i tillräcklig utsträckning» köpa statspapper
på öppna marknaden för att därigenom förhindra en åtstramning
på penningmarknaden. Därigenom hade den monetära politiken
ställts i en expansionistisk, allmänt ekonomisk politiks tjänst.
Under oktober vidtogos två åtgärder av samma karaktär. Bestämmelserna angående de papper, som skulle anses rediskonterbara, reviderades, så att, som en amerikansk finanstidning något
drastiskt uttrycker det, »fordringar på växlar vid diskontering
och vid upplåning i centralbankerna ha minskats till den grad,
att bankerna numera kunna rulla ihop sina mattor, bära dem till
736
Konjunkturer och konjunkturpolitik i U. S. A.
en Reserve-bank och låna på dem». Vidare mildrades marginaltäckningsbestämmelserna vid börsaffärer. Sedan februari 1936
hade vid köp av aktier fordrats en kontant inbetalning på 55 °/o
av köpesumman; från och med november månad i år behöver endast 40 °/o erläggas kontant.
Då kursreduceringar och prisfall ej hejdades genom dessa åtgärder, började från några håll ett krav resas att guldpriset skulle
höjas, med andra ord att dollarn skulle deprecieras. Gällande
lagar möjliggöra för regeringen att höja guldpriset från nu rå-
dande 35 till 41,4o dollar per uns. Detta skulle reducera dollarn
från 59 °/o till 50 °/o av den före 1933 gällande guldpariteten. En
dylik åtgärd, företagen utan att vara motiverad av stark yttre
press på valutan, omfattande guldutströmning eller kraftig passivisering av handelsbalansen, skulle givetvis innebära, att upprätthållandet av en bestämd valutaparitet fullständigt hade underordnats den interna konjunkturpolitikens momentana krav. Ingenting tyder emellertid på, att regeringen överväger ett dylikt steg.
Tvärtom har den sista tidens händelser tämligen entydigt givit
vid handen, att myndigheterna i stor utsträckning upphört med
försöken att uteslutande med hjälp av monetära medel stimulera
näringslivet, och i stället inrikta sin uppmärksamhet och sina ansträngningar på den punkt, som i den nuvarande situationen torde
få anses vara den avgörande, nämligen investeringsverksamhetens
omfattning.
Av största betydelse härvidlag torde det program vara, som
Roosevelt framlagt för kongressen vid den nu pågående extra sessionen, och som går ut på att främja bostadsbyggandet. Programmet innebär, att mellan 3 och 4: miljoner nya bostäder skola iordningställas under de närmaste fem åren till en kostnad av mellan
12 och 16 miljarder dollar. Detta belopp är avsett att ställas till
förfogande ur privat källa, men för att intressera det privata kapitalet skall regeringen söka åstadkomma nedsättning av kostnaderna för finansiering av husbyggandet. Blivande husägare skola
i vissa fall endast behöva betala 10 Ofo av husets värde kontant,
i det att 90 Ofo kommer att kunna erhållas i form av inteckningslån. Dessutom skola ett antal nya inteckningsinstitut bildas, till
vilkas disposition regeringen omedelbart kommer att ställa 50
miljoner dollar; på basis av detta belopp beräknas inteckningslån på l miljard dollar kunna beviljas. Detta program har erhållit ett gynnsamt mottagande, kanske ej så mycket på grund
737
Klas Böök
av dess konkreta innehåll som på grund av att det antyder, efter
vilka linjer regeringen sannolikt kommer att handla vid sina för-,
sök att få till stånd ett förnyat uppsving. Dessa linjer anses vara
betydligt mindre riskabla och möjligheterna att bedöma resultaten samt undvika skadliga och oförutsedda biverkningar mycket större än om en expansionistisk penningpolitik tillgripits så-
som universalmedel mot konjunkturavmattningen.
I sitt tal vid kongressens öppnande den 15 november antydde
Roosevelt, att ett mera intimt samarbete mellan industri- och
finanskretsar å ena sidan och regeringen å den andra skulle
komma till stånd. överläggningar hava också ägt rum mellan representanter för regeringen och för vissa betydelsefulla privatintressen. Med ett stort »utility»-bolag synes en överenskommelse
hava kommit till stånd, innebärande vissa eftergifter beträffande
tariffpolitik och konkurrens från regeringens sida mot utfästelse
av bolaget, att dess nyinvesteringar under de närmaste åren skola
utvidgas betydligt. Järnvägarna hava begärt att få höja sina
taxor för att erhålla kompensation för de stegrade kostnaderna.
Denna fråga behandlas för närvarande av statsmakterna, som genom ett speciellt organ måste lämna sitt medgivande innan en
dylik höjning kan komma till stånd.
Resultaten av de åtgärder, som vidtagits, kunna ännu ej överblickas. Ånnu mindre kunna de ytterligare mått och steg, som
med all sannolikhet komma att tagas inom den närmaste framtiden, förutsägas. Det är t. ex. tvivelaktigt, huruvida den revidering av vissa delar av skatteväsendet, framför allt skatterna
på bolagens outdelade vinster och på kapitalvinster, som finansvärlden ivrigt kräver, kommer till. stånd. Redan av det skälet är
det omöjligt att hava någon bestämd uppfattning om hur den ekonomiska utvecklingen skall komma att gestalta sig under de kommande månaderna. Det förefaller visserligen, som om ett jämförelsevis omfattande investeringsbehov i fråga om bostäder, rullande material för järnvägar, maskinell utrustning o. s. v. samlat sig under depressionsåren och ej tillnärmelsevis fyllts under
den relativt korta tid, som den verkliga högkonjunkturen varat.
Men när detta behov kommer att utlösa ett förnyat uppsving eller
rent av om förutsättningar för att det verkligen skall vara i stånd
att överhuvud göra sig gällande komma att inställa sig, därom
kan man – med det sätt att reagera inför »yttre» faktorer, som
näringslivet faktiskt visat sig hava – knappast yttra sig.
738
Konjunkturer och konjunkturpolitik i U. S. A.
Det har talats om, att statsmakterna skulle sakna de nödvändiga förutsättningarna för att i tid ingripa kontrollerande och
reglerande i konjunkturförloppet, att en undersökning av ingreppens verkningar och ett beslut om deras tillgripande skulle kräva
en så lång tid och behöva baseras på så tydliga ekonomiska kriterier, att när staten äntligen vore beredd att handla det lämpliga tillfället redan skulle vara försuttet. De amerikanska erfarenheterna sedan mitten av år 1936 giva knappast stöd åt en dylik
uppfattning. Nogkommode åtgärder, som i konjunkturdämpande
syfte vidtogos av de ansvariga myndigheterna, mänskligt att döma
i de riktiga tidpunkterna, och nog synas de i och för sig hava varit tillräckligt omfattande och tillräckligt målmedvetna för att åtminstone någon bromsande effekt skulle visa sig. Att en dylik
effekt i det längsta uteblev och därefter blev oväntat och obehagligt kraftig torde bero på, att de åtgärder, som stå till buds, ej
äro utformade så att de i kvalitativt avseende förmå tillgodose
de uppgifter, som de äro avsedda att fylla. De verka alltför generellt och mekaniskt, och de medgiva ej att tillräcklig hänsyn tages till det ekonomiska livets säregna konstitution. Som så ofta
framhållits kan det ekonomiska livet ej liknas vid en mekanism,
vid en framrullande spårvagn eller bil, som kan hållas vid konstant fart genom att med tillräcklig finess och med hjälp av förstklassiga tekniska anordningar omväxlande låta en framdrivande
och en bromsande kraft inverka. Mera berättigat är att likna det
vid en organism, vid en häst, som trots allt stramare tyglar skenar
fram i hastigare och hastigare takt, ända tills den plötsligt blir
medveten om betslets tryck och sätter sig på hasorna.
Härav kunde man sluta sig till att så länge man ej besitter tillräcklig kunskap om det ekonomiska livets konstitution och reaktionssätt för att kunna utforma metoder att smidigt påverka det i
ena eller andra riktningen, borde man helst avstå från varje försök till kontroll. Men gentemot en sådan slutsats kan man invända, att man ej får låta det goda förkvävas av det bästa. Om
man sitter på en skenande häst och har att välja mellan att låta
elen storma fram tills den störtar och att strama åt tyglarna med
risk att den plötsligt tvärstannar, så bör man nog välja det senare och låta den stå stilla för att hämta sig då och då, även om
man är mycket angelägen om att komma fort framåt.
Man måste emellertid komma ihåg, att det ekonomiska livet i
sig själv, alltså bortsett från statsintervention och konjunktur- 739
Klas Böök
politik, har en tendens att följa en vågformig utvecklingslinje.
En tid av utpräglad uppgång skall, enligt vad all erfarenhet visar,
följas av en nedgångsperiod. Man måste därför få en positiv eller
negativ inställning gentemot en aktiv konjunkturpolitiks berättigande allt eftersom man jakande eller nekande besvarar frågan,
huruvida ett förlopp med statliga ingrepp i konjunkturreglerande
syfte enligt existerande metoder i längden blir mindre påfrestande
och mindre smärtsamt för folkets breda lager än ett förlopp utan
sådana ingrepp. Utvecklingen i Förenta staterna under de kommande åren torde komma att lämna en värdefull hjälp vid försöken att besvara denna fråga, varför det också nr den synpunkten finnes anledning att följa det amerikanska händl’lseförloppet
med intresse.
740