Våra utlandssvenskar

VÅRA UTLANDSSVENSKAR
Av direktör ERIK NYLANDER, Stockholm
UNDER mina resor i Europa och andra världsdelar har jag helt
naturligt haft rikliga tillfällen att göra besök hos svenska sammanslutningar, liksom att träffa våra landsmän i förskingringen.
Härvid har – vid sidan av de kommersiella uppdrag, som mina
resor närmast gällt – dessa utlandssvenskars ställning gentemot
hemlandet många gånger även kommit på tal. Jag har tyvärr
därvid ej sällan kunnat konstatera ett visst missmod. Utlandssvenskarna få ej sällan leva under betydligt sämre förhållanden
än hemmasvenskarna. De känna dessutom sitt arbete ej alltid tillräckligt uppskattat och finna sig mången gång bortglömda från
hemmasvenskarnas sida.
Jag har därför länge gått och funderat på, om ej något borde
göras till förmån för utlandssvenskarna. Stödd på mina erfarenheter tog jag i höstas upp saken, varvid jag rådgjorde med hl. a.
en f. d. utlandssvensk, som sedan lång tid tillbaka intresserat sig
för dessa problem, nämligen direktör Birger Hammar. När jag
nu med anledning av den motion, jag väckt i riksdagen, av Svensk
Tidskrift blivit ombedd att göra ett uttalande om svenskheten
utomlands, skall jag här icke ingå på någon redogörelse för de
olika förslag, som jag där framställt, utan endast framföra några
mera allmänna synpunkter. Dock bör jag kanske inledningsvis
blott punktvis ange de viktigaste önskemål, vilka jag anser höra
ingå i den allsidiga utredning, som jag förordat:
En allmän registrering eller mantalsskrivning av de svenskar,
som äro och vilja förbli svenska medborgare, borde årligen ske
genom legationers och konsulats försorg. En nämnd eller byrå,
antingen under socialstyrelsen eller utrikesdepartementet, borde
inrättas för att handha dessa utlandssvenskars problem. Politisk
rösträtt borde under nödiga garantier tillerkännas dem. Deras
delaktighet i vårt lands sociala förmåner borde både klarläggas
och underlättas. En registreringsavgift, förslagsvis fem kr. för
varje myndig person, borde upptagas, dels för att täcka admi- 84
V åra utlandssvenskar
nistrationskostnaderna för byrån och registreringen, dels för att
möjliggöra bildande av en fond till social hjälp bland behövande
utlandssvenskar. Det nuvarande tillståndet, enligt vilket utlandssvenskar jämställas med utländska medborgare i fråga om rätt att
stifta bolag eller vara ledamot av aktiebolag, bank- och försäkringsbolag, borde i Sveriges eget intresse korrigeras. Större möjligheter till skolgång i hemlandet och framför allt likställighet
med hemmasvensk ungdom vid inträde i svenska undervisningsanstalter borde tillkomma registrerade utlandssvenskars barn. En
kortvågssändare borde nirdigställas för utsändning av lämpliga
svenska program till utomlands boende svenskar.
J ag vill härmed på förekommen anledning tillägga, att jag icke
anser det ofrånkomligt att alla dessa eller andra tänkbara åtgärder – om de nu i princip skulle vinna riksdagens gillande – ovillkorligen böra vidtagas samtidigt och i ett sammanhang. Liksom
det ena goda ej bör förskjuta det andra, bör den omständigheten
att riksdagen eventuellt skulle ställa sig avvisande till någon eller
några punkter ej förskjuta sådana önskemål, varom enighet kan
nås. Vad jag anser högeligen av nöden är att utlandssvenskarnas stora problem för en gångs skull tas upp i hela sin vidd till
undersökning. Jag tror också att detta problem om möjligt bör
lösas ej med små ingrepp utan med ett kraftigare tag, principiellt,
ideellt, nationellt. För en sådan hemmasvenskarnas över particrna
stående manifestation av samhörighet med våra fjärran landsmän
kan intet år falla sig lämpligare än Delawareminnets.
Det har givetvis aldrig varit de intresserade obekant, att antalet
svenskar i utlandet vida överstigit antalet utlänningar i Sverige,
även sedan man reducerat utlandssvenskarnas tal med svenskamerikanernas jättesiffra. Sverige befinner sig i det läget, att det
är ett av Europas i befolkningshänseende enhetligaste länder.
Ungefär endast var hundrade person i Sverige är född i
utlandet, samtidigt som över var tionde av dess söner och
döttrar – om man skulle sätta de i Sverige födda utlandssvenskarna i relation till Sveriges nuvarande folkmängd – sökt sig
ut i världen antingen på grund av ekonomiska svårigheter hemma
eller för att i utlandet främja svenska intressen eller av andra,
mera individuella skäl. Siffrorna böra verkligen mana till eftertanke. När trycket på vår egen arbetsmarknad nu lättat eller,
kanske ännu mer, när trycket mot våra svenskar i utlandet skärpts
i hägnet av den alltmer florerande nationalismen, se vi också huru- 85
Erik Ny lander
som immigrationen överstigit emigrationen. I denna tid, då befolkningskrisen så dominerar den offentliga debatten i Sverige, ha
vi med andra ord en befolkningspolitisk reservfond utomlands.
Att så långt det är möjligt uppehålla kontakt med utlandssvenskarna är därför ett led i en svensk aktiv befolkningspolitik
Alla de ovan angivna beräkningarna av utlandssvenskarna äro
tyvärr blott approximativa. Jag måste tillstå, att jag funnit det
anmärkningsvärt att den svenska statistiken så föga intresserat
sig för att söka ge bästa möjliga upplysning om utlandssvenskarnas antal. I Pehr Vargentins land, en gång i tiden ett föregångsland inom befolkningsstatistiken, för man väl statistik över
trädgårdarnas hallonbuskar och företar – i och för sig högst behövliga- svinräkningar men utlandssvenskarnas antal håller man
sämre reda på – jag säger detta självfallet icke med någon ond
vilja mot våra myndigheter utan endast för att konstatera, att
utvecklingen ibland låt vara oavsiktligt kan göra staten klarögd
för underordnade ting och blind för väsentligheter.
Det skulle vara frestande att från mina besök utomlands berätta
en del intryck från samtal med utlandssvenskar och interiörer
från deras sammanslutningar. De starkaste och mest gripande
minnena har jag kanske från landsmännen i Sydamerika, både i
storstäderna och på landsbygden. J ag skall dock avstå härifrån
för att i stället lämna några utdrag ur brev, som under de senaste
veckorna kommit mig tillhanda från utlandssvenskar med anledning av motionen. Jag gör dessa extrakt, emedan jag tror att det
kan vara av intresse för hemmasvenskarna att få del av stämningar och önskningar, som tala ur dessa brev. (Utlandssvenskarnas synpunkter torde bättre klarläggas, när de yttranden inkomma,
som andra kammarens femte tillfälliga utskott infordrat.)
Hur både rörande och ömmande förhållandena i en svensk koloni
kunna gestalta sig, framgår av detta brev från en konsul i en tysk
stad, där dock en del svenskar torde vara tyska medborgare:
»Konsulatet läste i Svenska Dagbladet av den 13 januari på sidan
13 med det allra största intresse artikeln: ’Svenskar i utlandet böra
stödjas.’ Konsulatet har nämligen sedan många år tillbaka försökt
att på alla sätt hjälpa de inom konsulatets distrikt bosatta fattiga
svenskarna. – – – Flera av dessa svenskar äro gamlingar på 80-90
år och hava mycket svag hälsa; några äro t. o. m. sängliggande.
Härvarande sjömanspastor N. N. har sedan hingc haft mycket god
förbindelse med dessa fattiga människor. Konsulatet å sin sida har
bemödat sig mycket om att söka hOJ)Samla penningmedel för att
86
V åra utlandssvenskar
lindra deras nöd. Ä ven om dessa gamla svenskar av tyska myndigheterna få samma understödsförmåner som tyskarna själva giva sina
hjälpbehövande, så iiro dessa givetvis långt ifrån tillfredsställande,
och även om härvarande polismästare ett flertal gånger lovat bringa
hjälp så långt det går, skulle undertecknad ändå gärna vilja anhålla
om hjälp för de gamla svenskarna här. Pastor N. N. reser ofta omkring till de utanför (staden) bosatta gamlingarna, av vilka några
sedan längre tid tillbaka ligga svårt sjuka. Dessa behöva den snaraste hjälp.
En annan behjärtansvärd sak är stödjandet av härvarande svenska
skola, som hållits Öppen sedan 25 år och nu förestås av fröken N. N.
Elevantalet varierar mellan 6-10 stycken. Några egentliga ordinarie
understödsmedel för skolan finnas icke, utan fröken N. N. nöjer sig
med 150 riksmark för hela året för sitt arbete.
Vidare existerar här Svenska Föreläsningsföreningen, vars ledare
och ordförande nnderteeknad är. Denna förening har ett medlemstal på cirka 120 personer, men årsavgifter ~iro endast RM 2:- per
person eller RM 4:- för familj. l<’ör denna lilla avgift äga medlemmarna tillträde till de 6-8 föredrag l)å svenska språket. — – -»
]’rån ett transoeeant land skriver en affärsman till mig:
»I avlägsna Hinder som – – – ha legationerna i allmänhet ett
register för i landet boende svenskar, men jag vet icke, om detta är
fallet med konsulaten ute i landet. Det har väl knappast förekommit
under de senaste åren, att någon svensk övergått till – – – medborgarskap, men det är ett faktum, att utvecklingen här i nationell
riktning är så stark, att svenskar så småningom se sig tvungna att
antaf;a (landets) medborgarskap. En registrering i den mening, Du
föreslagit, skulle säkerligen i någon mån hindra en sådan utveckling. Att göra svem;karna här mot en skälig avgift delaktiga av
pensions- och andra förmåner vore ytterligare ett medel i samma
riktning. Annars gäller naturligtvis vad minister N. N. påpekat,
nämligen att det viktigaste ~ir att taga hand om barnen, så att dessa
icke helt naturaliseras i lanrlet. Den vanliga utvecklingen är annars
den, att den uppväxande ungdomen, som är född här, i många fall
icke vilja veta av sitt uWindska ursprung utan gå helt upp i landets
nationalism. IiJtt medel för att upprätthålla svenskheten i ett avlägset land som – – – vore säkerligen radioutsändning i enlighet
med Ditt förslag. ,Jag anser, att detta har ett alldeles speciellt inh·esse, om radiostationen utrustas med sändare, som kunna göra sig
hörda i konkurrens med de kraftiga engelska, tyska och italienska
sändarna, oeh naturligtvis med speciella program. Kolonierna i
– – – består ju till stor del av ingenjörer oeh affärsmän, som arheta för svenska intressen, och speciell radioutsändning har således
iivPn ett kommersiellt intresse.»
Olika punkter understrykas i brevuttalandena mer eller mindre
starkt alltefter brevskrivarens yrkesställning och särskilda intres- 87
Erik N y lander
sen. Sålunda förorda en del affärsmän varmt, att svenska medborgare i utlandet bli mera likställda med hemmasvenskar i fråga
om möjligheten att vara styrelseledamöter av svenska bolag m. m.
Andra framhålla det betydelsefulla i att utlandssvenskar – naturligtvis fortfarande svenskar med bibehållet svenskt medborgarskap – ej ställas utanför svensk sociallagstiftnings förmåner,
t. ex. genom att få inbetala folkpensionsavgifter. Den allra största
vikt tillmäter man ganska allmänt ett bättre ordnande av möjligheten till skolgång i hemlandet och tillträde till svenska undervisningsanstalter för utlandssvenskars barn. Den årliga mantalsskrivningen bör, anse ett par diplomatiska representanter, relativt
lätt kunna genomföras.
I fråga om politisk rösträtt åt registrerade utlandssvenskar –
vilket enligt min mening borde kunna ske genom att före valet
via legation eller konsulat insända valsedel till den sista mantalsskrivningskommunen i hemlandet – har jag redan i motionen
framhållit, att en positiv lösning av denna redan tidigare framförda fråga ej gärna kan åstadkommas utan iakttagande av en
viss försiktighet. Å ven brevskrivare ha antytt problemets komplicerade natur. Att problemet dock icke är tekniskt olösligt
vittna lagstiftningar från Tyskland och Norge om. Frågan har
kommit i ett annat läge än tidigare, sedan vallagen nu gör det
möjligt för en till utlandet avrest hemmasvensk att rösta på (egation eller konsulat. Det skulle te sig föga rättfärdigt, om – för
att tillspetsa saken – en hemmasvensk gigolotyp, vid valtillfället
dagdrivande vid någon utländsk badort, väl skulle få avge sin röst,
medan en i utlandet hosatt svensk ingenjör skulle förvägras
samma rätt, t. o. m. om han vid valet befunne sig i hemlandet. En
svensk minister stryker också särskilt under, vad jag yttrat i motionen, att det inte kan anföras något förnuftigt skäl, varför rösträtt skall förmenas t. ex. en arbetare vid ett svenskt dotterbolag,
när samma rätt genom särskilda anordningar ges svenska sjömän.
Det väsentliga i rösträttsfrågan är att principiellt ej utanför
aktiv medborgarrätt ställa utlandssvenskar, vilkas rättsliga och
faktiska »svenskhet» ej på något sätt skiljer dem från de hemmavarande. Sedan må tillämpningen av denna princip bli en valteknisk fråga; att göra det möjligt för absolut alla att kunna i
tid rösta torde vara ogörligt, och det bör härvid observeras, att
t. ex. ogifta åldringar eller sjuklingar i Sverige ibland ej heller
kunna rösta.
88
Vära utlandssvenskar
En av de erfarnaste svenska generalkonsulerna har i brev vittnat
om det synnerligen stora intresse, varmed utlandssvenskarna registrera moderlandets åtgöranden i syfte att knyta banden fastare
mellan landsmännen hemma och ute. En systematisk lösning finner han behövlig:
»För egen del får jag säga, att motionen innehåller mycket framsynta uppslag och att den framlagts vid ett tillfälle, då frågan om
utlandssvenskarnas ställning är direkt aktuell. Förslaget om en allsidig utredning av denna fråga är minsann icke för tidigt väckt, och
jag gratulerar Dig till detsamma. Varje åtgärd, som kan knyta
förbindelserna fastare mellan utlandssvenskarna och hemlandet, kommer säkert att gagna alla parter. Exportföreningens jubileumsfond
och den (Sigfrid) Hanssonska kommitten (med uppgift att förhjälpa
hemvändande svenskar till arbetsmöjligheter) hava ju båda värdefulla uppgifter att fylla, men det torde väl först vara efter ett eventuellt genomförande av de av Dig framlagda förslagen, som utlandssvenskarnas rättsställning gentemot hemlandet kan anses hava blivit
reglerad på ett mera tillfredsställande sätt. – – – Att vi i utlandet
komma att följa frågans vidare utveckling med mycket stort inh·esse är säkert.»
För mig framstår spörsmålet om utlandssvenskarna främst och
övervägande såsom en ideell akt av det starka nationalmedvetande, vilket på ett så glädjande sätt alltmer präglar våra dagars svenskar i olika läger. Det är dock även ett materiellt problem av största vikt. Sveriges nuvarande välstånd bygger i hög
grad på våra exportindustriers offensiva kraft samt på våra teknicisi och affärsmäns duglighet. Det är ett livsintresse för Sverige
att kunna upprätthålla sin export liksom att ständigt och vaksamt insamla erfarenheter och rön utifrån. Båda faktorerna främjas i högsta grad genom möjligheten att förmå dugligt folk att ge
sig ut i världen, än som affärs- eller industriledare, än som
pioniärer, än som praktikanter eller studerande, än som montörer
eller kvalitetsarbetare. Det kan i en framtid bli svårare att locka
ut svenskar, om trycket på arbetsmarknaden hemma ej blir lika
starkt som förr och om vanskligheterna i utlandet för främlingar
ytterligare förtätas. Framför allt kan det bli svårt, om utlandssvenskarna ej få stöd hemifrån, om de känna sig expatrierade och
om de vid hemkomsten finna dörren stängd.
Av utlandsfarares skicklighet, framsynthet, djärvhet och skaparkraft ha vi alla i Sverige profiterat. Till oräkneliga utlandssvenskar står Sverige i stor skuld. Vi böra i handling erkänna den
och avbetala den.
89