Jordbruksproduktionens utveckling

JORDBRUKSPRODUKTIONENS
UTVECKLING
NÅGRA SIFFROR TILL BELYSANDE AV DEN AKTUELLA JORDBRUKSPOLITISKA DEBATTEN
Av agronomen G. R. YTTERBOR_Y,
Sveriges Allm. J,antbmkssiillskap, Stockholrn.
FÖR en fruktbar debatt rörande frågan om jordbrukspolitikens
lämpliga inriktning torde ingenting vara viktigare än tillgång till
ett möjligast säkert underlag för de olika frågornas bedömning.
Detta gäller framför allt vid diskussion om långtidspolitiken
men det är även viktigt för vidtagande av åtgärder på kort sikt.
Ingen vill förneka, att jordbrukspolitiken innefattar förutom ett
långtidsproblem även ett problem på kort sikt, ty hur energiskt
spörsmålen på lång sikt angripas, kommer man ej från dagens
bekymmer. Att ge jordbrukspolitiken den ur jordbrukets och landets synpunkt lämpligaste inriktningen både för tillfället och pit
längre sikt innehär att kunna bedöma utvecklingen och utvecklingsmöjligheterna hos en rad av faktorer, varav jordbruket beror
och vilka det påverkar, samt vilken betydelse eventuella åtgiirder
kunna få härför. Ju mera ett dylikt bedömande kan grundas på
tidigare erfarenheter, desto säkrare kan prognosen göras och desto
lämpligare åtgärder kunna utväljas. Historien är den blista läromästaren ~ir en sanning, som alltjämt gäller och som tyvärr ofta
för mycket förbises. En frukthar debatt om jordbrukspolitikens
inriktning på lång sikt fordrar kännedom om å ena sidan jordbrukets produktion och saluöverskott och huru dessa påverkas aY
jorddelningspolitiken, teknikens utyeckling, främst inom jordhruket och kommunikationsväsendet, jordbruksbefolkningen och dess
fördelning på olika åldersklasser etc. samt å andra sidan avsättningsförhållandena och huru dessa påverkas av det allm}inna
framåtskridandet, konsumtionsvanan, befolkningens storlek, de
olika produkternas pris- och inkomstelasticitet etc.
184
Jordbruksproduktionens utveckling
Meningen är icke att här i en kort artikel belysa de sammanhang, som här antytts och huru de påverka jordbrukets ekonomi.
Avsikten är endast att i korthet söka klarlägga i huvudsak den
sannolika utvecklingen av jordbrukets produktion och saluöverskott samt utrymmet för en sådan utveckling. Bristande kännedom rörande dessa ting har ofta lett till ofruktbara diskussioner.
Här må blott erinras om de olika meningar, som gjort sig gällande
i frågan om i vilken utsträckning de senaste årens stora hektarskördar av brödsäd äro att betrakta som normalskördar på lång
sikt eller som mera tillfälliga. A ena sidan har det gjorts gällande,
att de äro ett uttryck för en lång tidsutveckling och att det förbättrade ekonomiska resultatet i jordbruket, till vilket de bidragit,
yore att betrakta som ett led i en normal utveckling. A andra
sidan har det framhållits, att de i sin helhet äro tillfälliga och att
det förbättrade ekonomiska resultatet under dessa år icke borde
tillmätas någon betydelse för bedömningen av det ekonomiska
läget i jordbruket på längre sikt. Sanningen torde som oftast är
fallet ligga någonstans mittemellan.
Det är alldeles påtagligt att hektarskörden av brödspannmål undergått en långsiktig stegring även under perioden 1930-35. En
dylik stegring är icke heller svår att förklara. Å ven om växtförädlingen under ifrågavarande period icke kommit med nya avseYärt högre avkastande sorter, så är det dock mycket sannolikt att
iildre sorter med högre avkastning fått en större utbredning. Vidare kan man säkerligen räkna med någon stegring på grund av
förbättrad odlingsteknik. Räknar man med, att trenden för hektarskördarna (den genomsnittliga utvecklingen) har formen av en
rät linje’, så kommer tydligen sagda linje att beteckna vad man
skulle kunna kalla normalskördar. Perioden 1866 till1935 uppvisar
enligt denna beräkningsmetod för vete en genomsnittlig skördestegring av O,H; dt pr ha och år med en normalskörd 1866 av 12,6 dt
och 1935 23,G dt pr ha samt för råg en skördestegring av O,oG dt
pr ha och år med en normalskörd 1866 av 12,7 dt och 1935 17,1 dt
pr ha. På längre sikt (10 till 15 år) kan, om på skördarna inverkande faktorer få göra sig gällande på samma sätt som hittills,
sagda skördestegring betraktas som den mest sannolika. För råg
kan möjligen förädlingen under de närmaste åren komma att spela
en något större roll, varför årsskördestegringen möjligen kan beräknas bliva något större än O,oG dt pr ha och år. Utgår man emel- 1 Trendlinjen har beräknats enligt medeltalsmetoden.
185
G. R. Ytterborn
lertid i stället från perioden 1920 till 1937, så uppvisar denna ,enligt anförda beräkningsmetod en skördestegring av för vete 0,25 dt
pr ha och år samt för råg 0,29 dt pr ha och år med en normalskörd
1920 av 20,5 och 15,o dt pr ha samt 1937 av 24,8 och 20,o dt pr ha
för vete resp. råg. På mycket kort sikt (en ny 5-årsperiod) kan
möjligen utvecklingen tänkas ansluta sig till dessa högre siffror,
ehuru det förefaller mindre sannolikt. Utrymmet medger tyvärr
icke att utförligt motivera dessa prognoser. De verkliga skördarna
jämte enligt anförda metod uppskattade normalskördar återgivas
i följande sammanställning i dt pr ha:
Vete 1911-15 21-25 26-30 31-35 ;l(j :n ;J8 39
Verklig skörd . 21,1 21,7 22,1 24,1 22,2 25,0
Normalskörd, baserad på perioden 1866-1935 20,0 21,7 22,5 23,3 23,7 23,8 24,1 24,2
D:o d:o 1920-37 21,3 22,5 23,8 24,G 24,8 25,1 25,3
Rå.!J
Verklig skörd . 15,9 16,-! 16,4 19,4 16,6 l f-!,5
Normalskörd, baserad på perioden 1866-1935 15,7 16,4 16,7 17,0 17,2 17,2 17,3 17,3
D:o d:o 1920-37 15,\l 17,4 18,8 19,7 20,0 20,3 20,6
Det bör icke förbises att skörden från år till år kan avvika starkt
från här beräknade normalskördar, vilket är en följd_ av skördens
på grund av mer eller mindre lämplig väderlek etc. stora variation. Sålunda gav år 1924 en veteskörd av 15,o dt och en rågskörd
av 10,5 dt pr ha, medan det följande året vetet gav 26,8 och rågen
19,5 dt pr ha. Variationen från 1924 till 1925 uppgår till 80 resp.
90 %. Det är bl. a. detta förhållande som gör det så svårt, för att
icke säga omöjligt, att avpassa produktionen precis efter det egna
behovet. Utjämning från år till år måste ske genom anlitande av
den internationella marknaden eller lagring var för sig eller i
förening. Tillfälligt överskott kan givetvis också finna användning till utfodring.
Den totala brödsädesskörden växlar emellertid ej blott med
hektarskördarnas storlek utan jämväl med den odlade arealens.
Växlingarna härutinnan från år till år äro dock av relativt mindre
storlek. Alltsedan omkring 1900 har emellertid i anslutning till en
motsvarande relativ förskjutning i förbrukningen en omfattande
övergång från råg- till veteodling ägt rum. – På grund av högre
186
Jordbruksproduktionens utveckling
hektarskördar för vete har denna omläggning bidragit att starkt
öka den totala brödsädesskörden. – Den sammanlagda brödsädesarealen har däremot icke undergått så betydande fö;rändringar,
vilket illustreras av följande uppgifter om de med brödsäd (våroch höstsäd) odlade arealerna i 1,000 ha:
1911-15 21-25 26-30 31-35 36 37
Vete 115,7 142,5 220,3 284,1 281,0 297,1
Råg. 387,7 338,2 277,8 221,6 215,0 212,0
S:ma 503,4 480,7 498,1 505,7 496,0 509,1
Med undantag för åren 1933 och 1.934, då den sammanlagda brödsädesarealen – givetvis beroende på att brödsädesodlingen dessa
år var mera gynnad av prisskyddsåtgärderna än andra driftsgrenar – steg till 528,s respektive 526,2 tusen ha, ha brödsädesarealerna under den sista 5-årsperioden understigit och hållit sig
i närheten av 500 tusen ha årligen. Det är också väsentligen de
båda ifrågavarande åren, som de mycket diskuterade brödsädesöverskotten uppstått. stora skördar medföra emellertid icke utan
vidare, att överskott av kvarnduglig brödspannmål uppstå på
marknaden. Alltefter skördens kvalitet samt priset på brödsäd i
förhållande till foderspannmål utfodra jordbrukarna varierande
mängder brödsäd. Till belysande av här berörda förhållanden anföras i följande sammanställning några uppgifter rörande skörd
och omsättning av brödsäd pr skördeår i milj. kg.
Vete 1930-31 31-32 32-33 33-;lt 3-!-35 35-3() 36–37
l. Skörd 5371 4391 655 717 758 643 58t)
2. Hemmaförbrukn. 230 215 220 205 220 250 245
3. Saluöverskott 307 224 435 512 538 393 341
4. Import . 126 198 69 48 40 48 53
5. S:ma av 3 o. 4 433 422 504 560 578 441 394
6. Handelsförrnaln. 400 440 405 405 415 415 425
7. Överskott 33 -18 99 155 163 2ö -31
Råg
l. Skörd 436 283 433 463 517 429 353
2. Hemmaförb.rukn. 300 230 270 265 285 290 250
3. f::laluöverskott 136 53 163 198 232 139 1oa
4. Import . 23 69 a l l l 7
5. S:ma av 3 o. 4 159 122 166 199 238 140 110
6. Handelsförrnaln. 130 145 120 120 120 130 135
7. Överskott . 29 -23 46 79 113 10 -25
——-
1 Skörden enl. den officiella statistiken har justerats enligt beräkningar, som
utförts inom Jordbruksnämnden, jfr Landtmannen 1937 sid. 967 o. följande.
187
G. R. Ytterbarn
Till ovanstående sammanställning är att anmärka, att hemmaförbrukningen inkluderar förutom utsäde, förmalning för eget
bruk samt direkt utfodring även en mindre kvantitet (för vete 9 a
10 milj. kg) försäljning till småkvarnar, sålunda närmast att jämföra med brödsäd till handelsförmalning. Av det årligen redovisade överskottet har större delen exporterats eller åter försålts
till jordbrukarna som foderspannmåL
Som framgår av anförda uppgifter har importen sedan 1932-33
av vete inskränkt sig till i huvudsak vad man anser behövligt för
att få fram ett bakningskraftigt mjöl (under gynnsamma förutsättningar 40 milj. kg per år). Importen av råg har sedan anförda
år nästan upphört. Som framhållits uppstodo de stora överskotten
1933-34 och 1934-35. Dessa voro emellertid endast till en mindre
del frukten av ökad brödsädesareal, vilken endast översteg med
c:a 6 å 7 % den normala. Till största delen voro dessa överskott
beroende på de osedvanligt goda skördarna, vilka år 1933 för både
vete och råg (höstsäd) med 2 dt pr ha och år 1934 för höstvete med
4 dt pr ha samt för höstråg med 3 dt pr ha överstego normalskördar.
Av de sammanställda siffrorna kan man även draga den slutsatsen att vid den hemmaförbrukning samt den handelsförmalning, som förekommit de senaste åren, skulle vid normalskörd en
brödsädesodling av ungefär 500 tusen ha, eller medelarealen för
de båda senaste åren, fördelad mellan vete och råg på samma sätt
som under nämnda år, vara tillräcklig för att fylla behovet. Allt
eftersom normalskörden stiger och eventuellt brödförbrukningen
avtager till förmån för animaliska produkter, frukt och grönsaker,
skulle den för brödsäd utnyttjade arealen kunna minskas. Det behöver väl knappast framhållas, att större skördar än normalt givetvis komma att giva upphov till överskott och mindre skördar
underskott. Möjligheterna till utjämning ha förut antytts. Det
förtjänar emellertid framhållas, att hemmaförbrukningen är tämligen elastisk vad kvantiteten beträffar och desto mera elastisk ju
närmare fodersädes- och brödsädespriserna ligga varandra. Den
bör sålunda i viss utsträckning kunna bidraga till den ifrågavarande utjämningen.
För animaliska produkter är utvecklingen i fråga om produktions- och saluöverskott något svårare att bestämma, då ett mindre
omfattande statistiskt material står till förfogande på detta om- 188
Jordbruksproduktionens utveckling
råde, På grund av de senaste årens framgångsrika utveckling för
jordbrukarnas försäljningsorganisationer liksom på grund av
prisregleringsåtgärderna har emellertid en allt större del av produktionen och försäljningen kommit under statistiken, och om
denna utnyttjas väl kunna relativt säkra uppskattningar ske.
Med utgång från kontrollföreningarnas siffror för produktionen
samt mejeristatistikens uppgifter om mjölkleveranser och leverantörer jämte statistiken över den avgiftspliktiga mjölken under
senare år ha följande uppgifter beräknats över produktion, hemmaförbrukning och saluöverskott av mjölk i milj. kg. Den därvid använda metodiken är för komplicerad för att refereras här.
1927 28 29 30 31 32 33 34 35 36
Produktion 4090 4060 4310 4500 4540 4540 4570 4650 4650
Hemmaförbr. _ 1447 1497 1689 1733 1809 1850 1871 1759 1730
Saluöverskott . 2643 2563 2621 2767 2731 2690 2699 2891 2920 3035
Till de här anförda uppgifterna skall anföras, att de givetvis
icke äro exakta. Som framhållits äro de beräknade och naturligtvis behäftade med vissa större eller mindre fel. Produktionssiffrorna för de allra sista åren torde på grund av beräkningsmetoden
vara något för låga. Hemmaförbrukningen inkluderar förbrukning av mjölk och delvis även smör och ost hos producenterna
själva samt mjölk till utfodring. Till den höga hemmaförbrukningen under åren 1929 till 1934 har en utvidgad gödkalvsuppfödning bidragit. I saluöverskottet ingår mjölk, försåld för direkt
konsumtion samt för framställning av smör och ost, däribland
även s. k. lantsmör för försäljning. Dessutom ingår i denna kvantitet också mjölk för tillverkning av de mejeriprodukter, som återtagas av producenterna. För åren 1927 och 1928 kan saluöverskottet möjligen ha blivit något för högt beräknat, beroende på de
stora förändringarna i antalet mejerileverantörer dessa år. Från
1927 till 1935 skulle mjölkproduktionen enligt den gjorda beräkningen ha ökat med nära 600 milj. kg eller 15 %, motsvarande en
genomsnittlig ökning av c:a 70 milj. kg pr år. För perioden 1929
-1935 utgör ökningen 340 milj. kg eller cirka 8 %, motsvarande en
genomsnittlig ökning av 57 milj. kg pr år. saluöverskottet har
från 1929 till 1936 ökat med cirka 400 milj. kg eller 15 %, motsvarande en ungefärlig genomsnittlig ökning av 60 milj. kg mjölk pr
år. De anförda siffrorna få icke betraktas som representativa för
189
14– 3819u. Svensk Tidskrift 1938.
G. R. Ytterborn
utvecklingen på lång sikt. Därtill är perioden allt för kort. Under
förutsättning av att mjölkproduktionen i stort sett får arbeta under samma förhållanden som under den ifrågavarande perioden,
synas siffrorna emellertid ungefärligen angiva tendensen. saluöverskottet torde dock komma att stiga i relativt något hastigare
tempo än produktionen, beroende bl. a. på minskningen i jordbruksbefolkningen.
Det förtjänar framhållas, att den här anförda produktionsstegringen har skett utan någon nämnvärd ökning av kostammen. Enligt de utförda husdjursräkningarna har antalet kor under de
olika åren varit:
Kor i l 000 st. . .
1927
1874
32
1925
33
1921
:l4
1930
35
1926
36
1921
Produktionsstegringen under dessa år är sålunda nästan helt resultatet av förbättrat utbyte pr djur, ett bättre komaterial och förbättrad teknik; utvecklingen är för övrigt enahanda även längre
tillbaka i tiden. Detta har medfört, att en relativt större del av
det använda fodret har kunnat utnyttjas som produktionsfoder.
Vidare bör framhållas, att ifrågavarande produktionsökning kunnat ske utan en utökning av importerade fodermedel eller fodermedel framställda av importerade råvaror. Användningen av
ifrågavarande fodermedel (oljekakor, annat kreatursfoder samt
importerat kli) har uppgått till följande kvantiteter pr år:
1929
Fodermedel i milj. kg . . 328
30
300
31
372
32 :33
200 265
34 35
295 280
3H
240
Ej heller synes skörden av egentliga foderväxter vara grunden
för den ökade mjölkproduktionen, åtminstone icke i form av större
skördemängder. Detta framgår närmare av följande tabell, som
anger skörden av viktigare foderväxter i milj. foderenheter:
Hö, åker.
» äng .
Foderrotfr.
Bete
1926-30 29 30 31 32 33 :14 35 36
1968 1948 2022 2054 2130 1771 1811 1985 1916
833 879 897 923 808 7!)8 737 824 866
320 308 379 319 335 259 299 280 276
1148 1114 1173 1262 1273 1068 1087 1207 1182
Summa 4269 4249 4471 4558 4546 3856 3934 4296 4240
Däremot torde fodrets kvalitet ha väsentligt förbättrats. Vidare
har utfodringen av andra fodermedel ökat och slutligen har foderstaten fått en allt lämpligare sammansättning, vilket möjliggör
190
J ordbruksproduktionens utveckling
ett bättre utnyttjande av fodret. På dessa vägar finnes säkerligen
plats för ytterligare utveckling.
Den ökade mjölkproduktionen har för den här behandlade perioden i stort sett kunnat vinna avsättning på den inhemska marknaden, huvudsakligen genom ökad förbrukning av smör; i viss utsträckning har även förbrukningen av ost och konsumtionsmjölk
ökats. Samtidigt har emellertid förbrukningen av margarin stegrats betydligt, varför en mycket stark ökning i konsumtionen av
matfett i form av smör och margarin ägt rum. Utvecklingen framgår närmare av nedanstående sammanställning, som upptager
tillverkning, exportöverskott och inhemsk förbrukning av mejerismör samt förbrukning av margarin, allt i milj. kg.
Mejerismör 1927 28 29 30 :31 32 83 34 35 36 37
Tillverkning . 42,fi 41,8 48,ö 55,4 54,6 52,0 55,7 62,5 63,ö 67,2 73,2
Exportöverskott 18,4 17,5 25,~l 26,7 19,fi 13,ö l 7,1 23,2 19,7 18,9 23,ö
Förbrukning . 24,2 24,:~ 23,6 28,7 35,0 38,5 38,6 39,3 43,8 48,3 49,7
Margarinför·
brukn.. . 44,3 52,~J 57,5 54,9 50,9 50,6 50,\l 52,8 55,2 56,1 58,8
Härtill bör läggas att förbrukningen av lantsmör under perioden på grund av ökad övergång till mejeridrift gått tillbaka från
c:a 16 a 17 milj. till omkring 4 milj. kg för närvarande. Förbrukningen av såväl smör som margarin har som siffrorna visa varierat rätt väsentligt under olika kortare perioder. Utrymmet medger icke att belysa orsakerna härtill. Siffrorna ha anförts endast
för att visa konsumtionsutvecklingen. I stort sett är denna relativt gynnsam för smör, och man torde kunna räkna med en genomsnittlig konsumtionsökning av c:a 30 % från 1927 till 1937.
Till denna stegring i konsumtionen ha under de senaste åren
bl. a. förbättrade konjunkturer bidragit. Det i:ir att märka att konsumtionstegringen under denna tid ägt rum samtidigt som priserna stigit. På lång sikt torde det få betraktas som mycket
sannolikt, att förbrukningen av smör kommer att fortsätta att
stiga, även om kanske icke i samma relation som hittills. Stöd för
ett sådant antagande har man i det förhållandet, att konsumtionsvanans förändring går i en sådan riktning i och med att levnadsstandarden stegras. Vidare förtjänar framhållas, att smöret jämte
övriga mejeriprodukter alltmer uppmärksammats som våra viktigaste skyddsfödoämnen. På kort sikt kan emellertid avsättningsbekymmer komma att anmäla sig, särskilt om konjunkturen skulle
fortsätta att avmattas. Efterfrågan på smör är ej blott relativt
191
G. R. Ytterborn
elastisk i förhållande till priserna utan även i förhållande till inkomsterna (köpkraften). I samma mån som konjunkturen på
världsmarknaden försvagas tendera exportpriserna att sjunka,
vilket för övrigt redan skett. Smörpriserna i England ha under
innevarande år gått tillbaka mer än som brukar vara normalt för
säsongen. Under sådana omständigheter ter sig tanken på eventuellt ökad export av smör icke lockande. Mot bakgrunden härav
får man givetvis också se de förslag, som nu även ur jordbrukspolitisk synpunkt framföras, syftande till att göra smöret mera
konkurrenskraftigt gentemot margarin- det ligger dock utanför
ramen av denna artikel att diskutera dessa förslag.
Produktionen av kött och fläsk befinner sig i ett annat läge än
mjölkproduktionen. Vad först nötkött beträffar så är produktionen härav en sekundär driftsgren. Nötkött i vårt land är att betrakta som en biprodukt från mjölkproduktionen. Denna produktions omfattning är beroende på utgallringens storlek, som visserligen kan växla starkt från är till är men som icke är föremål för
så stora förändringar på längre sikt. Gödkalvsproduktionens storlek synes vara mest beroende på förhållandet mellan kött- och
mjölkpriserna. Endast i den mån som de förra ställa sig gynnsamma för en längre period, kan man alltså räkna med någon
mera avsevärd långsiktig stegring. Vad slutligen fläskproduktionen beträffar, äro dess förändringar på lång sikt för närvarande
helt beroende av tillgången på importerade fodermedel. Den politik, som förts under de senare åren rörande fodermedelsimporten,
har ju varit sådan att fläskproduktionen något begränsats. De i
följande sammanställning meddelade uppgifterna om saluöverskottets storlek, i milj. kg, bestyrka vad här framhållits. Beräkningen har skett med utgång från den statistiskt redovisade försäljningen 1936, vilken applicerats bakåt på ett index utvisande
medelkonsumtionen i Stockholm, Norrköping och Malmö. Hänsyn
har tagits till förändringarna i befolkningen samt till export och
import.
saluöverskott 1927 28 29 30 31 :12 33 ;34 35 36
Nötkött milj. kg 67 67 71 67 61 61 63 64 62 69
Gödkalv » » 30 30 33 35 35 33 34 31 30 25
Fläsk » » 108 119 110 133 137 128 128 132 115 114
Export
Fläsk milj. kg 26,7 22,6 19,7 27,8 29,1 21,4 20,5 19,1 13,2 12,7
192
—~—–~———-~——–·
Jordbruksproduktionens utveckling
De anförda siffrorna omfatta icke hela försäljningen och göra
icke heller anspråk på att återge försäljningens storlek med
absolut noggrannhet. Däremot torde de rätt väl indicera förändringarna under perioden, vilket icke är fallet med siffror hämtade
ur besiktningsstatistiken. Den utrikeshandel med kött och fläsk,
som ej medtagits i ovanstående sammanställning, är av tämligen
obetydlig omfattning. Importen av fläsk brukar variera mellan l
och 3 milj. kg pr år. För nötkött väga import och export ungefär
jämnt, medan exporten av levande nötkreatur uppgår till 6 a 8
tusen stycken, motsvarande ungefär 2 milj. kg kött. Bortsett från
den export av bacon, som går till England för fyllande av den åt
Sverige anvisade kvoten, finner sålunda produktionen av kött och
fläsk huvudsakligen avsättning på den inhemska marknaden.
Även om det, såsom erfarenheten också visat, kan ställa sig svårt
att reglera en sådan marknad som vår kött- och fläskmarknad, så
att den prisnivå, som angives i riksdagsdirektiven, uppnås, synes
den ändå icke erbjuda regleringsproblem av samma svårighetsgrad som marknaden för mjölk och mejeriprodukter vare sig på
längre eller kortare sikt. Fläskproduktionen kan som framhållits
rätt effektivt begränsas genom begränsning av fodermedelsimporten utan att själva begränsningsåtgärden i och för sig i högre grad
behöver stegra produktionskostnaderna. Mjölkproduktionen är
stadd i en naturlig utveckling. Att genom mer eller mindre drastiska åtgärder söka begränsa den bjuder emot hos. varje ekonomiskt tänkande människa, då det såsom tydligt torde ha framgått,
måste betyda ett ofullständigt utnyttjande av produktionsapparaten och stegrade produktionskostnader. Vissa justeringar kunna
naturligtvis tänkas inom ramen av en klok ekonomisk planläggning men dc bli icke av så stor betydelse för produktionsvolymen.
Den här utförda analysen för de viktigaste produktionsgrenarna
har sålunda visat att en ökning av produktionen på lång sikt försiggått även under den ifrågavarande perioden. I huvudsak är
denna produktionsökning ett resultat av förbättrad teknik. stegringen torde emellertid icke vara så stor som vissa statistiska
serier låta förmoda.1 Dc ökade omsättningskvantiteterna, som
1 Den uppfattning angående jo1·dbrukets produktionsutveckling, som med
stöd av sammanställd statistik och utförda beräkningar framförts i denna uppsats, avviker i flera avseenden från den amanuens Gunnar Lange kommit till i
sin inom befolkningskommissionen utförda utredning (statens offentliga utred- 193
G. R. Ytterhorn
t. ex. mejeri- och besiktningsstatistiken redovisa äro sålunda
delvis beroende på förändrade avsättningsvägar och noggrannare
uppgifter. Vidare har analysen visat att vi beträffande brödspannmål samt kött och fläsk äro ungefärligen självförsörjande1
med den omfattning produktionen inom dessa grenar f. n. har, om
hänsyn tages till importbehovet av vete för framställning av bakningskraftigt mjöl samt till den fläskexport som motsvarar vårt
lands kvot i England. För smör däremot ha vi ett betydande
exportöverskott, vilket som bekant måste avsättas tilllåga priser
och som hotar att ökas, samtidigt som vi ha en stor konsumtion
av matfett, framställt av importerade råvaror. Ifrågavarande konsumtion håller dessutom på att stiga i hastigare tempo än smörförbrukningen, ett förhållande som är värt att såväl ur jordbrukets
som även ur folkhälsans synpunkt fästa uppmärksamheten på.
ningar nr 6, 1938). Amanuens Lange har genom att alltför direkt använda sig
av sagda serier otvivelaktigt kommit att uppskatta produktionsökningen, när
det gäller den animaliska produktionen, till allt för höga siffror.
1 För undvikande av missförstånd bör framhållas, att avspärrningssynpunkter
icke lagts på frågan.
194