Valet
1940
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
VALET
DE ABSOLUTA röstsiffrorna vid andrakammarvalen sedan 1932
samt vid landstings- och elektorsvalen 1934/35 och 1938 framgå av
följande tabell:
l H.
l Bf. [ Folkp.’ l Soc.-dem. ! Soc.-part.\ Komm.\ Övriga
i l i
l
l l l i
l
1932. -l 576.8031 351,2151 301,74411,040,689: 132,,)64 74,2451 17,846
1934/35 l
508,751 279,174! 262,930 883,907 i 83,147 58,3771 22,019
”!
1936.
:l
512,7811 418,840 l 376,161 l 1,338,120 l 127,832 96,519 47,500
1938. 465,834 328,834: 318,563f1,313,755[ 49,199 . 98,7691 33,561
l 1940. 518,209 344,287 ! 344,149 l 1,546,785 i 18,432: 101,423 –
Partiernas andel i valmanskåren vid andrakarnmarvalen.
1932.
:l
23,2
l
14,1.
l
12,0 l 41,7
l
5,3
l
3,0 l 0,7
1936. 17,6 14,3 12,9 ! 45,9 4,4 3,3
l
1,6
l1940. .] 18,0 12,0 12,0 l 53,8 0,6 3,5 -l
Egentligen säga dessa siffror det väsentligaste, som kan sägas
om årets borgfredsvaL Några korta kommentarer till dem skola
dock fogas. Valdeltagandet, som var 74,5 procent år 1936 och 67,6
procent år 1932, kan ännu icke exakt beräknas men torde ligga
omkring 70 procent. Det var det näst högsta sedan kvinnorösträtten införts, och var överraskande högt med tanke på den
här och var ostentativa likgiltigheten före valet, på uppmaningarna från vissa håll till röststrejk, på ovilligheten hos några
utanför samlingsregeringen stående riktningar att ställa upp och
låta räkna anhängarnas skara, samt slutligen på inkallelserna och
bensinrestriktionerna.
Valets tendens var förhållandevis enhetlig. Socialdemokratien
uppslukade i stort sett det socialistiska partiet, lämnande endast
några munsbitar över åt kommunisterna. Vid 1932 och 1936 års
val hade arbetarpartierna tillsammans majoritet bland väljarfolket; för~t vid 1938 års val erhöllo socialdemokraterna ensamma
1 Som folkpartiets rösttal har 1932 räknats liberalernas och frisinnade sammanlagda. I rösttalet då ha även inräknats de 8,445 röster, som avgåvos för Jönk.
läns Valmansförening, som 1932 samverkade med högern men efteråt, ingick i folkpartiet. Anmärkas må, att 23127-åringarna saknade rösträtt vid valet 1934/35.
505
…·.
Valet
flertalet av rösterna men mot deras 50,5 procent då svara 53,s procent nu. Utöver röstvinsterna från det demolerade Flygpartiet
presterade socialdemokraterna nu en i och för sig icke överväldigande men dock mycket jämn röststegring, som blev dubbelt effektiv därför att den borgerliga kartellen i regel icke kunde hålla de
gamla röstetalen. Sannolikt härrörde denna röststegring till en
större del från nytillskott bland de yngre väljarna än från förutvarande borgerliga. Kommunisterna gjorde en låt vara ringa framryckning men vederlade riktigheten av folkpartiets tes att det
bästa antikommunistiska kampmedlet vore tilltro till väljarnas
smak; nu fingo Sovjethejdukarna i Stockholm nästan lika många
röster som folkpartiets Dagens-Nyhetersfalang och i det gamla
liberala Göteborg t. o. m. fler röster än folkpartiet.
På den borgerliga sidan lyckades endast högern öka sitt röstetal från 1936, ehuru blott med l procent. Partiet har vid de fyra
senaste åren visat en anmärkningsvärd stabilitet, i vilken endast
motgångarna i en del städer 1938 inneburit någon större rubbning.
Atervinningen i Stockholm bör främst tolkas som ett starkt personligt förtroendevotum för hr Bagge; i övrigt synes högern –
tvärtemot synliga uppgifter – relativt bäst ha hållit sitt röstetal
på landsbygden. Den vikande tendens för mellanpartierna, som
man redan 1938 kunde skönja, har även i år gått igen. Främst
gäller detta om bondeförbundet, som under det idelösa Brarostorpska styret gått tillbaka över hela riket trots det stabila intressepolitiska underlaget och nu definitivt tycks ha förlorat lantarbetarna. Folkpartiet, som på sina håll gick till val med en sällan
skådad sangvinism, förlorade tillhopa nära 9 procent av väljarkåren från 1936, men tendensen var ej entydig utan partiet kunde
i ett tiotal kretsar, särskilt på Västkusten, registrera vissa framgångar. Knappast inom någon krets häntyda emellertid förskjutningarna mellan de borgerligas röstetal på någon verklig strömkantring; så små, som de politiska differenserna dememellan i år
voro, torde variationerna ofta förklaras av kandidatlistorna eller
andra »lokale forhold». Det markantaste intrycket var faktiskt
bondeförhundarnas olust och soffliggande samt mellanpartiernas
oförmåga att försvara gränsmarkerna till vänster.
Vid 1936 års val, då en 75-procentig borgerlig kartellbildning
fanns, räddade kartellen12mandat åt de borgerliga. I år, då kartellen var ungefär 95-procentig, räddades 10 mandat (4 höger-, 3
bondeförbunds- och 3 folkpartimandat). Utan kartell skulle parti- 506
Valet
ställningen följaktligen ha varit 83 borgerliga, 144 socialdemokrater och 3 kommunister mot nu 93, 134 resp. 3. Om den borgerliga
kartellen varit 100-procentig, skulle ytterligare ett högermandat
(i Norrbotten) och ett bondeförbundsmandat (i Jämtland) ha erövrats. (För de folkpartister, som i kartell gärna se en hämsko, kan
Norrbottensvalet med fördel studeras; trots att folkpartiet där
vägrade att gå med högern tappade det en fjärdedel av rösterna.)
Som ovanstående siffror ge vid handen, har kartellens utslag i år
varit mindre än 1936. Orsaken härtill är främst den för socialdemokraterna matematiskt sällsynta turen, att splittringen bland
de tre arbetarpartierna blott i en enda valkrets haft inverkan,
nämligen i Stockholms stad, där en – f. n. blott teoretiskt tänkbar – »arbetarekartell» skulle ha tagit statsrådet Bergquists
mandat.
Trots den borgerliga kartellen men tack vare att socialdemokraterna i en serie »närstrider» genomgående dragit det längsta strået
ha de i år blivit ansenligt överrepresenterade. Om hela riket räknas som en valkrets, skulle nämligen högern ha erhållit 41 (-1),
bondeförbundet 28 ( ± O), folkpartiet 28 (+5), socialdemokraterna
124 (-10), socialisterna 1 (+1) och kommunisterna 8 (+5).
(Skulle Gotland med hänsyn till sitt grundlagsenliga mandatprivilegium rälmas för sig, finge högern 42 och folkpartiet 27 mandat.)
Vallyckans nyckfullhet kan synas särskilt frapperande, när det
gäller de praktiskt taget jämnstarka mellanpartierna. Folkpartiet
blir dock enligt gällande valsystem alltid dömt till underrepresentation, så länge dess röststyrka i en del kretsar främst i södra
Sverige icke förslår till något mandat. Bondeförbundet däremot
får med hänsyn tilllandsbygdens lägre valdeltagande sina mandat
något billigare än vad mandat i städerna kosta utan att partiet
därför kan anses gynnat.
Årets val får främst bedömas som en manifestation av det breda
samarbetet inåt och den fasta vakthållningen utåt. Den talrika och
värdiga uppslutningen på valdagen trots bristen på partiskiljande
signaler demonstrerade den svenska folkstyrelsens inneboende livsstyrka, som just nu förnimmes mer levande och fördjupad än tillförene. Så länge det nuvarande ovisshetsläget består, kan ingen
ansvarskännande i oträngt mål genom partifejder vilja underminera den nu mer än någonsin erforderliga samlingen; just därför var det tillfredsställande att bondeförbundsfarsen i regerings- 507
Valet
frågan efter valet – som vanligt när det gäller bondeuppror i det
Bramstorpska lägret, frestas man att säga – slutade i en spänd
väntans upplösning i intet. Man må ha en än så kritisk mening om
1930-talets svenska politik eller om vår folkstyrelses funktionssätt,
men samlingsregeringens partier ha ett det otvetydigaste folkliga
mandat, i motsats till de olegitimerade personer i olika politiska
väderstreck, vilka i dessa dagar visa en märkbart nervös handlingsiver.
Men en sak måste dock fastslås med tanke på utvecklingen efter
detta krig. Den nyvunna socialdemokratiska majoriteten i bägge
kamrarna kan, om den stabiliseras, rubba den jämvikt mellan olika
grupper och intressen, vari denna tidskrift alltid sett grundvalen
för den svenska folkstyrelsens säkerhet och sundhet. Valet har betygat, att vad man kallar arbetarklassen mer än någonsin röstat
efter klasstillhörighet. Aldrig ha väl den utrikes- och försvarspolitiska utvecklingen så flagrant felbedömts som av vårt socialdemokratiska parti under 1930-talet, och aldrig har heller ett parti
erhållit en sådan för andra partier förkrossande absolution som
den 15 september. Alltifrån det Branting för första gången kandiderade 1890 tills nu ha socialdemokraterna i en obruten aritmetriskt progressiv serie ökat sitt röstetal; vad säger, att de just i år
nått kulmen eller att deras herravälde över staten skall bli kortfristigare än deras tjuguåriga herravälde över våra större städed
Som partiherde och partifösare har statsminister Hansson visat ett
ouppnåeligt mästerskap bland Internationalens levande och döda
banerförare. På arbetarsidan kan man knappast längre tala om
ett val eller om deltagandet i en folkdom utan blott om en folkräkning. Vi ha kort sagt fått en utslagsgivande och till synes stabil
ståndsrepresentation inom tvåkammarsystemet trots representationsreformen. Betingelserna för hela partisystemet ha i så fall i
grunden ändrats.
Dessa framtidsperspektiv må dock dryftas först sedan vårt land
kommit i lä. För stunden tro vi på ärligheten i statsministerns försäkran att den nyvunna makten ej skall brukas till övermakt. Till
dagens aktuella demokratiska problem vill Svensk Tidskrift i särskilda uppsatser återkomma.
508
DE ABSOLUTA röstsiffrorna vid andrakammarvalen sedan 1932
samt vid landstings- och elektorsvalen 1934/35 och 1938 framgå av
följande tabell:
l H.
l Bf. [ Folkp.’ l Soc.-dem. ! Soc.-part.\ Komm.\ Övriga
i l i
l
l l l i
l
1932. -l 576.8031 351,2151 301,74411,040,689: 132,,)64 74,2451 17,846
1934/35 l
508,751 279,174! 262,930 883,907 i 83,147 58,3771 22,019
”!
1936.
:l
512,7811 418,840 l 376,161 l 1,338,120 l 127,832 96,519 47,500
1938. 465,834 328,834: 318,563f1,313,755[ 49,199 . 98,7691 33,561
l 1940. 518,209 344,287 ! 344,149 l 1,546,785 i 18,432: 101,423 –
Partiernas andel i valmanskåren vid andrakarnmarvalen.
1932.
:l
23,2
l
14,1.
l
12,0 l 41,7
l
5,3
l
3,0 l 0,7
1936. 17,6 14,3 12,9 ! 45,9 4,4 3,3
l
1,6
l1940. .] 18,0 12,0 12,0 l 53,8 0,6 3,5 -l
Egentligen säga dessa siffror det väsentligaste, som kan sägas
om årets borgfredsvaL Några korta kommentarer till dem skola
dock fogas. Valdeltagandet, som var 74,5 procent år 1936 och 67,6
procent år 1932, kan ännu icke exakt beräknas men torde ligga
omkring 70 procent. Det var det näst högsta sedan kvinnorösträtten införts, och var överraskande högt med tanke på den
här och var ostentativa likgiltigheten före valet, på uppmaningarna från vissa håll till röststrejk, på ovilligheten hos några
utanför samlingsregeringen stående riktningar att ställa upp och
låta räkna anhängarnas skara, samt slutligen på inkallelserna och
bensinrestriktionerna.
Valets tendens var förhållandevis enhetlig. Socialdemokratien
uppslukade i stort sett det socialistiska partiet, lämnande endast
några munsbitar över åt kommunisterna. Vid 1932 och 1936 års
val hade arbetarpartierna tillsammans majoritet bland väljarfolket; för~t vid 1938 års val erhöllo socialdemokraterna ensamma
1 Som folkpartiets rösttal har 1932 räknats liberalernas och frisinnade sammanlagda. I rösttalet då ha även inräknats de 8,445 röster, som avgåvos för Jönk.
läns Valmansförening, som 1932 samverkade med högern men efteråt, ingick i folkpartiet. Anmärkas må, att 23127-åringarna saknade rösträtt vid valet 1934/35.
505
…·.
Valet
flertalet av rösterna men mot deras 50,5 procent då svara 53,s procent nu. Utöver röstvinsterna från det demolerade Flygpartiet
presterade socialdemokraterna nu en i och för sig icke överväldigande men dock mycket jämn röststegring, som blev dubbelt effektiv därför att den borgerliga kartellen i regel icke kunde hålla de
gamla röstetalen. Sannolikt härrörde denna röststegring till en
större del från nytillskott bland de yngre väljarna än från förutvarande borgerliga. Kommunisterna gjorde en låt vara ringa framryckning men vederlade riktigheten av folkpartiets tes att det
bästa antikommunistiska kampmedlet vore tilltro till väljarnas
smak; nu fingo Sovjethejdukarna i Stockholm nästan lika många
röster som folkpartiets Dagens-Nyhetersfalang och i det gamla
liberala Göteborg t. o. m. fler röster än folkpartiet.
På den borgerliga sidan lyckades endast högern öka sitt röstetal från 1936, ehuru blott med l procent. Partiet har vid de fyra
senaste åren visat en anmärkningsvärd stabilitet, i vilken endast
motgångarna i en del städer 1938 inneburit någon större rubbning.
Atervinningen i Stockholm bör främst tolkas som ett starkt personligt förtroendevotum för hr Bagge; i övrigt synes högern –
tvärtemot synliga uppgifter – relativt bäst ha hållit sitt röstetal
på landsbygden. Den vikande tendens för mellanpartierna, som
man redan 1938 kunde skönja, har även i år gått igen. Främst
gäller detta om bondeförbundet, som under det idelösa Brarostorpska styret gått tillbaka över hela riket trots det stabila intressepolitiska underlaget och nu definitivt tycks ha förlorat lantarbetarna. Folkpartiet, som på sina håll gick till val med en sällan
skådad sangvinism, förlorade tillhopa nära 9 procent av väljarkåren från 1936, men tendensen var ej entydig utan partiet kunde
i ett tiotal kretsar, särskilt på Västkusten, registrera vissa framgångar. Knappast inom någon krets häntyda emellertid förskjutningarna mellan de borgerligas röstetal på någon verklig strömkantring; så små, som de politiska differenserna dememellan i år
voro, torde variationerna ofta förklaras av kandidatlistorna eller
andra »lokale forhold». Det markantaste intrycket var faktiskt
bondeförhundarnas olust och soffliggande samt mellanpartiernas
oförmåga att försvara gränsmarkerna till vänster.
Vid 1936 års val, då en 75-procentig borgerlig kartellbildning
fanns, räddade kartellen12mandat åt de borgerliga. I år, då kartellen var ungefär 95-procentig, räddades 10 mandat (4 höger-, 3
bondeförbunds- och 3 folkpartimandat). Utan kartell skulle parti- 506
Valet
ställningen följaktligen ha varit 83 borgerliga, 144 socialdemokrater och 3 kommunister mot nu 93, 134 resp. 3. Om den borgerliga
kartellen varit 100-procentig, skulle ytterligare ett högermandat
(i Norrbotten) och ett bondeförbundsmandat (i Jämtland) ha erövrats. (För de folkpartister, som i kartell gärna se en hämsko, kan
Norrbottensvalet med fördel studeras; trots att folkpartiet där
vägrade att gå med högern tappade det en fjärdedel av rösterna.)
Som ovanstående siffror ge vid handen, har kartellens utslag i år
varit mindre än 1936. Orsaken härtill är främst den för socialdemokraterna matematiskt sällsynta turen, att splittringen bland
de tre arbetarpartierna blott i en enda valkrets haft inverkan,
nämligen i Stockholms stad, där en – f. n. blott teoretiskt tänkbar – »arbetarekartell» skulle ha tagit statsrådet Bergquists
mandat.
Trots den borgerliga kartellen men tack vare att socialdemokraterna i en serie »närstrider» genomgående dragit det längsta strået
ha de i år blivit ansenligt överrepresenterade. Om hela riket räknas som en valkrets, skulle nämligen högern ha erhållit 41 (-1),
bondeförbundet 28 ( ± O), folkpartiet 28 (+5), socialdemokraterna
124 (-10), socialisterna 1 (+1) och kommunisterna 8 (+5).
(Skulle Gotland med hänsyn till sitt grundlagsenliga mandatprivilegium rälmas för sig, finge högern 42 och folkpartiet 27 mandat.)
Vallyckans nyckfullhet kan synas särskilt frapperande, när det
gäller de praktiskt taget jämnstarka mellanpartierna. Folkpartiet
blir dock enligt gällande valsystem alltid dömt till underrepresentation, så länge dess röststyrka i en del kretsar främst i södra
Sverige icke förslår till något mandat. Bondeförbundet däremot
får med hänsyn tilllandsbygdens lägre valdeltagande sina mandat
något billigare än vad mandat i städerna kosta utan att partiet
därför kan anses gynnat.
Årets val får främst bedömas som en manifestation av det breda
samarbetet inåt och den fasta vakthållningen utåt. Den talrika och
värdiga uppslutningen på valdagen trots bristen på partiskiljande
signaler demonstrerade den svenska folkstyrelsens inneboende livsstyrka, som just nu förnimmes mer levande och fördjupad än tillförene. Så länge det nuvarande ovisshetsläget består, kan ingen
ansvarskännande i oträngt mål genom partifejder vilja underminera den nu mer än någonsin erforderliga samlingen; just därför var det tillfredsställande att bondeförbundsfarsen i regerings- 507
Valet
frågan efter valet – som vanligt när det gäller bondeuppror i det
Bramstorpska lägret, frestas man att säga – slutade i en spänd
väntans upplösning i intet. Man må ha en än så kritisk mening om
1930-talets svenska politik eller om vår folkstyrelses funktionssätt,
men samlingsregeringens partier ha ett det otvetydigaste folkliga
mandat, i motsats till de olegitimerade personer i olika politiska
väderstreck, vilka i dessa dagar visa en märkbart nervös handlingsiver.
Men en sak måste dock fastslås med tanke på utvecklingen efter
detta krig. Den nyvunna socialdemokratiska majoriteten i bägge
kamrarna kan, om den stabiliseras, rubba den jämvikt mellan olika
grupper och intressen, vari denna tidskrift alltid sett grundvalen
för den svenska folkstyrelsens säkerhet och sundhet. Valet har betygat, att vad man kallar arbetarklassen mer än någonsin röstat
efter klasstillhörighet. Aldrig ha väl den utrikes- och försvarspolitiska utvecklingen så flagrant felbedömts som av vårt socialdemokratiska parti under 1930-talet, och aldrig har heller ett parti
erhållit en sådan för andra partier förkrossande absolution som
den 15 september. Alltifrån det Branting för första gången kandiderade 1890 tills nu ha socialdemokraterna i en obruten aritmetriskt progressiv serie ökat sitt röstetal; vad säger, att de just i år
nått kulmen eller att deras herravälde över staten skall bli kortfristigare än deras tjuguåriga herravälde över våra större städed
Som partiherde och partifösare har statsminister Hansson visat ett
ouppnåeligt mästerskap bland Internationalens levande och döda
banerförare. På arbetarsidan kan man knappast längre tala om
ett val eller om deltagandet i en folkdom utan blott om en folkräkning. Vi ha kort sagt fått en utslagsgivande och till synes stabil
ståndsrepresentation inom tvåkammarsystemet trots representationsreformen. Betingelserna för hela partisystemet ha i så fall i
grunden ändrats.
Dessa framtidsperspektiv må dock dryftas först sedan vårt land
kommit i lä. För stunden tro vi på ärligheten i statsministerns försäkran att den nyvunna makten ej skall brukas till övermakt. Till
dagens aktuella demokratiska problem vill Svensk Tidskrift i särskilda uppsatser återkomma.
508