Danmarks kamp
1943
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
DANMARKS
KAMP
FöR det skonade Sverige ha de nordiska grannfolkens hemsökelser varit tragedier, som utspelats liksom på en vridscen. Först
kom vinterkriget i Finland och alla efterföljande ofärdsår, så
kriget och det kombinerade främlings- och Quislingsväldet i Norge,
och nu senast, efter händelserna den 29 augusti, Danmarks fullständiga underkuvande.
Utvecklingen har i Danmark med en nästan deterministisk följdriktighet gått från den ursprungliga »Vänskapliga» ockupationen
till det nuvarande tillståndet. Vårt södra broderland har till sist
försatts i delvis samma status som det härtagna Belgien. I intetdera
av de båda länderna äro konungarna i funktion men heller inte
avsatta. I båda länderna saknas det en laglig regering. Medan
generalsekreterarna utöva den administrativa makten i Belgien,
fullgöra departementscheferna, närmast motsvarande våra statssekreterare och expeditionschefer, tills vidare samma funktion i
Danmark. I båda länderna ligger den faktiska makten hos den
tyske militärbefälhavaren- d:r Best synes åtminstone för tillfället skjuten åt sidan. I bägge länderna praktiseras systemen med
undantagstillstånd, gisslan, ståndrätt. Danmark har dock ännu
förskonats från tvångsmobilisering av arbetskraft och judeutrotning. Om skillnaden mellan tyskarnas rekvisitioner i Belgien och
»handel» med danskarna är reell eller blott formell kan däremot
diskuteras; Tysklands clearingskuld till Danmark utgör för närvarande inte mindre än ungefär fyra miljarder danska kronor.
Det vill synas som om den stigande vågen av sabotage, troligen
till stor del utförda av luftlandsatta engelsmän, utlöst tyskarnas
desperata repressalier. Sammanstötningarna i Esbjerg, Odense och
andra städer i slutet av augusti mellan den danska befolkningen
och det främmande herrskapet kommo dock på intet vis överraskande. Danskarna kände sitt förnedringstillstånd allt olidligare.
Den realistiske d:r Bests försök att det oaktat fullfölja en försonande politik strandade uppenbarligen på Himmlers och hans
Gestapos veto mot all kompromiss med ockuperade stater. Löftena
449
Danmarks kamp
till Danmark från den 9 april om oförkränkt inre självbestämningsrätt blevo »a scrap of paper», för att använda Bethman-Hollwegs bekanta uttryck om tyskarnas utfästelser före 1914 att
respektera Belgiens neutralitet.
Denna gång gav inte det danska folket sig utan strid. Många
offrade sina liv för nationeD,S ära trots den hopplösa övermakten.
Regeringen vägrade manligt att låna sig till verktyg åt förtrycket.
Flottans män gingo planmässigare och grundligare än fransmännen vid Tonlon till väga, när de gjorde sina fartyg obrukbara före
ockupationen. Med all sannolikhet kommer det passiva motståndet att fortsättas med ökad bitterhet och seghet. Och mellan det
passiva och aktiva motståndet blir steget nog ännu kortare än
förut.
De tyska slagen ha svetsat samman den danska nationen enigare
än någonsin. Tidigare fanns det många mellanmän, många som
trodde på möjligheten att åstadkomma en modus vivendi för det
demokratiska Danmarks samlevnad med det autoritära Tyskland.
Efter den 29 augusti, efter alla häktningarna inom Danmarks politiska och kulturella elit ha även dessa vankelmodiga tagit sitt
parti för Danmark. Till tyskarnas tjänst, bland annat med angivelser mot politiker, står endast den förvirrade, men troligen mycket glesnade nationalsocialistiska gruppen kring Frits Clausen.
Hur erbarmlig ter sig inte nu, i ljuset av Danmarks olyckor, den
gamla nazistiska hyllningssången:
»Frits Olausen er den danske Mand
der rejste Danmarks Kreiserstand
og gav det danske Folk sin Flads
i Ny Europas Lys Palads.»
I Sverige följes Danmarks självständighetskamp med den varmaste och omisskännligaste sympati. Liksom redan Finlands och
Norges folk i deras lidanden har det danska folket nu kommit oss
ännu närmare än förr. Även Danmarks sak är vår.
450
~; .
KAMP
FöR det skonade Sverige ha de nordiska grannfolkens hemsökelser varit tragedier, som utspelats liksom på en vridscen. Först
kom vinterkriget i Finland och alla efterföljande ofärdsår, så
kriget och det kombinerade främlings- och Quislingsväldet i Norge,
och nu senast, efter händelserna den 29 augusti, Danmarks fullständiga underkuvande.
Utvecklingen har i Danmark med en nästan deterministisk följdriktighet gått från den ursprungliga »Vänskapliga» ockupationen
till det nuvarande tillståndet. Vårt södra broderland har till sist
försatts i delvis samma status som det härtagna Belgien. I intetdera
av de båda länderna äro konungarna i funktion men heller inte
avsatta. I båda länderna saknas det en laglig regering. Medan
generalsekreterarna utöva den administrativa makten i Belgien,
fullgöra departementscheferna, närmast motsvarande våra statssekreterare och expeditionschefer, tills vidare samma funktion i
Danmark. I båda länderna ligger den faktiska makten hos den
tyske militärbefälhavaren- d:r Best synes åtminstone för tillfället skjuten åt sidan. I bägge länderna praktiseras systemen med
undantagstillstånd, gisslan, ståndrätt. Danmark har dock ännu
förskonats från tvångsmobilisering av arbetskraft och judeutrotning. Om skillnaden mellan tyskarnas rekvisitioner i Belgien och
»handel» med danskarna är reell eller blott formell kan däremot
diskuteras; Tysklands clearingskuld till Danmark utgör för närvarande inte mindre än ungefär fyra miljarder danska kronor.
Det vill synas som om den stigande vågen av sabotage, troligen
till stor del utförda av luftlandsatta engelsmän, utlöst tyskarnas
desperata repressalier. Sammanstötningarna i Esbjerg, Odense och
andra städer i slutet av augusti mellan den danska befolkningen
och det främmande herrskapet kommo dock på intet vis överraskande. Danskarna kände sitt förnedringstillstånd allt olidligare.
Den realistiske d:r Bests försök att det oaktat fullfölja en försonande politik strandade uppenbarligen på Himmlers och hans
Gestapos veto mot all kompromiss med ockuperade stater. Löftena
449
Danmarks kamp
till Danmark från den 9 april om oförkränkt inre självbestämningsrätt blevo »a scrap of paper», för att använda Bethman-Hollwegs bekanta uttryck om tyskarnas utfästelser före 1914 att
respektera Belgiens neutralitet.
Denna gång gav inte det danska folket sig utan strid. Många
offrade sina liv för nationeD,S ära trots den hopplösa övermakten.
Regeringen vägrade manligt att låna sig till verktyg åt förtrycket.
Flottans män gingo planmässigare och grundligare än fransmännen vid Tonlon till väga, när de gjorde sina fartyg obrukbara före
ockupationen. Med all sannolikhet kommer det passiva motståndet att fortsättas med ökad bitterhet och seghet. Och mellan det
passiva och aktiva motståndet blir steget nog ännu kortare än
förut.
De tyska slagen ha svetsat samman den danska nationen enigare
än någonsin. Tidigare fanns det många mellanmän, många som
trodde på möjligheten att åstadkomma en modus vivendi för det
demokratiska Danmarks samlevnad med det autoritära Tyskland.
Efter den 29 augusti, efter alla häktningarna inom Danmarks politiska och kulturella elit ha även dessa vankelmodiga tagit sitt
parti för Danmark. Till tyskarnas tjänst, bland annat med angivelser mot politiker, står endast den förvirrade, men troligen mycket glesnade nationalsocialistiska gruppen kring Frits Clausen.
Hur erbarmlig ter sig inte nu, i ljuset av Danmarks olyckor, den
gamla nazistiska hyllningssången:
»Frits Olausen er den danske Mand
der rejste Danmarks Kreiserstand
og gav det danske Folk sin Flads
i Ny Europas Lys Palads.»
I Sverige följes Danmarks självständighetskamp med den varmaste och omisskännligaste sympati. Liksom redan Finlands och
Norges folk i deras lidanden har det danska folket nu kommit oss
ännu närmare än förr. Även Danmarks sak är vår.
450
~; .