Befolkningsutvecklingen i Sovjetunionen
1943
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN
I SOVJETUNIONEN
Av professor CARL-ERIK QUENSEL, Lund
DE UPPGIFTER om samhällsutvecklingen, som kommit utlandet
tillhanda från Sovjetunionen, ha för det mesta varit sparsamma
och stundom även propagandistiskt färgade. Medan de viktigaste
data om befolkning och befolkningsförändringar regelbundet lämnas av samtliga betydande europeiska länder, ha dylika sedan
länge saknats från Sovjetunionen och utvecklingen därstädes är
tämligen obekant med undantag av vetskapen om en betydlig folkökning. Den senaste folkräkningen i januari 1939 har emellertid
kastat ett ljus över de genomgripande förändringar, som verkligen
skett i Sovjetunionen under dess tjugoåriga tillvaro och visar att
utvecklingen därstädes alltmera närmat sig den i de västeuropeiska länderna, även om det än så länge föreligger stora skillnader.
Utvecklingen i Sovjetunionen måste ses i bakgrund av befolkningsutvecklingen i det gamla Ryssland före världskriget. I Ryssland var folkökningen betydande och efter år 1850 större än i de
västeuropeiska länderna. Under de sextio åren 1850-1910 skedde
mer än en fördubbling av folkmängden, från 61 miljoner 1850 till
131 miljoner 1910. (Siffrorna avse det europeiska Ryssland inklusive
Polen.) Den årliga ökningen har varit bortåt 13 %o i genomsnitt
och stundom torde den ha varit mer än 20 %o. Till jämförelse må
nämnas att den naturliga folkökningen i Sverige under samma tid
i genomsnitt var 11-12 %o och den verkliga med hänsyn till emigration och immigration 7-8 %o.
Data över befolkningens förän~ringar i Ryssland äro sparsamma
men enligt de tillgängliga var födelsetalet under de två decennierna 1891-1910 mellan 45-50 %o och minst så stort torde det varit
än tidigare. Den siffran är mycket hog och har t. ex. aldrig observerats i Sverige, där födelsetalet varit högst 35 %o och vanligen
fluktuerat mellan 30-35 %o, innan det började sjunka efter år 1880.
Det höga födelsetalet i Ryssland motvägdes dock av en hög dödlighet. Dödstalet torde ha varit omkring 35 %o och folkökningen blir
535
..,
’.·•..~·~ . ~-. .
… ~ . i..~~–’ .·..~ – -·!f>.· ~”·~—–·
·~:). r·
-~~-~~———————:—————
Carl-Erik Quensel
p
därför som nämnts omkring 13 %o. Medan dödligheten i Sverige och
de västeuropeiska länderna började sjunka från mitten av 1800-
talet synes någon motsvarande minskning av dödstalet i Ryssland
först ha skett vid 1800-talets slut.
Världskriget medförde som bekant stora och genomgripande
förändringar. Väldiga områden avträddes varjämte kriget, revolutionen och hungersnöden torde ha krävt offer, som måste räknas
till kanske tio miljoner.
Enligt en uppskattning skulle folkmängden i Sovjetunionen år
1920 varit 132 miljoner varav 102 miljoner i den europeiska delen
och 30 miljoner i den asiatiska delen. Sedan dess föreligga bl. a.
följande data över folkmängden i Sovjetunionen:
1920: uppskattning …….. 132 miljoner
dec. 1926: folkräkning ………. 147 miljoner
1932: uppskattning …….. 166 miljoner
jan. 1939: folkräkning ………. 170 miljoner.
Den uppskattade folkmängden för år 1932 torde utan tvivel vara
för hög och har kanske i någon mån grundats på ett antagande om
oförändrad folkökning jämfört med tidigare och kan tjäna som ett
belägg på de sovjetryska siffrornas osäkerhet. I detta sammanhang
må påpekas att ytterligare -en folkräkning företogs år 1937 men,
sedan uppgifterna väl insamlats och bearbetningen delvis påbörjats, den vidare bearbetningen inställdes av obekant orsak och inga
data bekantgjordes. Den tämligen unika händelsen är icke ägnad
att giva allt för stor tilltro till statistiken i Sovjetunionen, enär
det måste ha varit synnerligen grova fel, som blivit begångna.
Dock torde av hittills lämnade uppgifter ingenting tyda på någon
större felaktighet i 1939 års siffra för folkmängden på 170 miljoner.
Folkökningen har sålunda under sex år 1920-1926 varit 15 miljoner och sedan under tolv år 1927-1938 23 miljoner, d. v. s. 2,5 och
1,9 miljoner årligen. Folkmängdstillväxten har medfört att medan
1920 22% av Europas folkmängd tillhörde Sovjetunionen siffran
nu torde vara mellan 26 och 27 %.
Folkmängdstillväxten synes hava varit mest utpräglad i de asiatiska områdena, som delvis framgår av nedanstående tablå över
folkmängd och folkmängdstillväxt i de skilda förbundsrepublikerna.
I Ukraina har folkmängdstillväxten varit anmärkningsvärt låg.
Här torde den inrikes omflyttningen ha spelat en icke obetydlig
roll och det uppgives att från 1926 till 1939 mer än fem miljoner
536
/——-~~————-·
Befolkningsutvecklingen Sovjetunionen
Folkmängd i miljoner
Ökning- – – – – – – ,
i 0/
1926 1939 /0
, R. S. F. S. R. …… 93,46 109,28 16,0
l
j Ukraina o • • • • • • • • • 29,04 30,96 6,6
i Vitryssland …….. 4,98 5,57 11,8
’ Azerbejdszan …… 2,31 3,21 39,0
Georgien ………. 2,68 3,54 32,1
Armenien ……… 0,88 1,28 45,5
Turkmenistan ….. l 1,00 1,2 5 25,0
u,ooki””” ……. ·1 4,37 6,28 37,4
l Tadzjikistan ……. 1,03 1,49 44,6
l Kasakstan …….. , 0,07 6,15 1,3
l ~
j Kirgisistan …….. : 1,oo 1,46 46,0
Sururna 147,o:J 170,47 15,9
ha vandrat eller förflyttats till Uralområdet, Sibirien och de
övriga asiatiska delarna och härav torde en icke ringa del kommit
från Ukraina.
Att några av de smärre förbundsrepublikerna uppvisa mer än
dubbel eller tredubbel folkökning jämfört med hela Sovjetunionen
beror troligtvis på uppkomsten av större industricentra, vartill folk
strömmat från de andra sovjetrepublikerna, och icke enbart på den
naturliga folkökningen. Dock uppgives för Armenien den naturliga
folkökningen från 1923-1935 till 32 %o årligen, en fantastiskt hög
siffra.
Den starka folkmängdstillväxten har koncentrerats till städerna
och här bor omkring tredjedelen av folkmängden mot omkring
18 % år 1926. I absolut tal rälmat har stadsbefolkningen fördubblats medan landsbygdsbefolkningen avtagit icke endast relativt
utan även absolut. Antalet storstäder med mer än 100,000 invånare
har stigit från 31 till 82. Moskva och Leningrad har en folkmängd
på mer än 4 resp. 3 miljoner mot 2 och 1,7 miljoner år 1926. Den
kraftigaste ökningen torde stadsbefolkningen i de asiatiska områdena uppvisa. Av tjugoåtta städer, som fyrdubblat sin folkmängd, ligger hälften i Uralområdet och de asiatiska delarna.
Samtidigt med förflyttningen till städerna har jordbruksbefolkningen avtagit. 1926 års folkräkning angiver för Sovjetunionens
europeiska del att 87 procent av yrkesutövarna voro sysselsatta i
jordbruk med binäringar. Ar 1928 uppgives i ett tal av Molotov
537
38- 43766. Svensk Tidskrift 1943.
…
Carl-Erik Quensel
i anslutning till påbörjandet av första fyraårsplanen att mer än
tre fjärdedelar av befolkningen tillhörde jordbruksbefolkningen.
År 1939 är siffran mindre än 50%. Mot 79 miljoner jordbruksbefolkning svarar mer än 90 miljoner tillhöriga andra näringsgrenar.
Jordbruksbefolkningen har därför under åren 1928-1937 minskat i
absolut antal med över trettio miljoner, vilket är mer än en fjärdedel av bondeklassens ursprungliga folkmängd. Till jämförelse må
nämnas att relativtalen 75 resp. 50% i den svenska yrkesfördelningen i tiden kunna lokaliseras till åren 1870 och 1910 och den utveckling, som i Sverige krävt 40 år, har i Sovjetunionen endast
tagit tredjedelen av den tiden. Industribefolkningen torde åren
1926-1939 i Sovjetunionen vuxit snabbare än i något annat land
under lika lång tidsperiod.
Med en folkmängdstillväxt av bortåt 2 % årligen 1920-1926 och
1,22% årligen 1928-1938 har ingen särskild förändring inträtt vid
en jämförelse med förkrigstidens Ryssland. Men den konstanta
folkmängdstillväxten innebär icke konstanta befolkningsförändringar. Härom föreligga dock endast sporadiska uppgifter. Enligt
tillgängliga uppgifter har t. o. m. år 1928 födelsetalet i den europeiska delen fortfarande varit mer än 40 %o och dödstalet omkring
20—25 %o. Siffrorna för åren 1926-1928 voro sålunda 42-43 födelser och 20 dödsfall per tusen av folkmängden och en folkökning
av 23 o/oo. Hade den folkmängdstillväxten fortsatt borde Sovjetunionens folkmängd år 1939 varit över 190 miljoner. statistisk
Årsbok för Sverige år 1943 angiver i sin internationella översikt
för år 1939 en folkökning av 3,5 miljoner, d. v. s. 20 %o. Den siffran
synes märkligt hög jämförd med genomsnittssiffran för åren 1926-
1938. Den naturliga folkmängdsökningen måste ha nedgått sedan
1928 och siffror över befolkningens åldersfördelning giva tydligt
vid handen att födelsetalet sjunkit.
En jämförelse mellan åldersfördelningen 1926 och 1939 erhålles
i nedanstående tablå.
I och för sig är åldersfördelningen av stort intresse. Åldersfördelningen var år 1926 av den starkt progressiva typen med många
i de yngsta åldrarna och få i de höga åldersklasserna. Under femton års ålder voro 37 % av befolkningen och över 50 endast 13 %.
Motsvarande tal i Sverige innan nativitetsnedgången började voro
33 % och 17 %. Den sovjetryska siffran 37 % under 15 år uppnås
dock trots att kriget och de inre orostörtningarna sänkt födelsetalet, vilket framgår av den ringa numerären i åldersklassen 8-12
år, där det i genomsnitt finnes en miljon mindre än i närmast högre
538
!.’. -·
Befolkningsutvecklingen i Sovjetunionen
l ÅldersTotal folkmängd Folkmängd per årsklass
l
grupp
1926 l 1939 1926 l 1939
0-8 ….. 31,9
l
31,4 3,99 l 3,93l
8-12 ….. ll,2
l
16,4 2,80 l 4,10l
12-15 ….. ll,5
l 13,3 3,83 4,44
15-20 ….. 17,0 15,1 3,40 3,02
20-30 ….. 25,9 30,6 2,59 3,00
30-40 ….. 17,5 25,3 1,75 2,53
40-50 ….. 12,9 15,2 1,29 1,52
50-60 ….. 9,2 10,9 0,92 1,09
60- • o • • • 9,6 ll,1
åldersklasser. Å ven i åldersklassen 4-8 år, födda 1919-1922, märkes
en nedgång, ty antalet pm• årsklass var där 3,3 miljoner mot 4,7
miljoner per årsklass i åldern 0-4 år, födda 1923-1926. Kriget
och de inre omvälvningarna torde ha medfört att antalet i åldersklasserna 4-12 år var 6 miljoner mindre år 1926 mot vad det annars borde ha varit.
Ar 1939 är den relativa andelen i åldern över 50 år oförändrad,
däremot har andelen i åldern 0-15 år sjunkit något, från 371 %o
till 359 %o. Detta trots att födelsetalen 1924-1938 icke blivit störda
av inre eller yttre oroligheter. I gengäld har antalet i åldersklassen
15-50 år ökat något relativt och än mer absolut, från 73 miljoner
till 86 miljoner eller med mer än en miljon per år.
Åldersfördelningen år 1939 antyder att födelsetalet har avtagit
sedan 1926, ty de yngsta åldersklasserna äro icke längre de till antalet största. Störst är åldersklassen 12-15 år, födda 1923-1926.
Och detta är ett osvikligt tecken på födelsenedgång. Men antalet
i åldersklasserna under 15 år giver också en hållhake för bedömningen av födelsetalets storlek. Räknas folkräkningarna för avhållna vid årsskiftena 1926/27 och 1938/39, motsvarar åldersklassen
0-12 år antalet födda under mell_anliggande period, efter reduktion
för antalet avlidna bland dem. Vi veta icke riktigt huru stor
spädbarnsdödligheten i Sovjetunionen är. Aren 1926-1927 avled
närmre 30 % före uppnådda fem års ålder i den europeiska delen
och något mer än 35 % i Sibirien. Den siffran bör rimligtvis ha
sjunkit. Räknar man med en bortgång av cirka 25% motsvaras
den genomsnittliga numerären 3,93 miljoner i åldersklassen 0-8
år av ett genomsnittligt födelsetal åren 1931-1938 av 5,2 miljoner
539
…..,
’ .
Carl-Erik Quensel
och räknas med en bortgång av endast 20 procent, blir siffran i
stället 4,9 miljoner. Räknas med en så kraftig förbättring av spädbarnsdödligheten som ned till15 %, en jämfört med västeuropeiska
förhållanden hög siffra, skulle detta innebära en nativitet av 4,6
miljoner årligen. Under åren 1927-1930 har födelsetalet varit
något högre, mellan 5,7 och 5,1 miljoner, beroende på vilken spädbarnsdödlighet man förutsätter ha rått. Under de tolv åren 1927-
1938 bör sålunda det absoluta antalet födda varit mellan 64 och 57
miljoner. Då folkmängdstillväxten varit 23 miljoner har dödstalet
varit mellan 41 och 34 miljoner och per tusen av folkmängden högst
21,5 o/oo och lägst 17,7. Man måste för Sovjetunionens vidkommande
förutsätta att naturlig och verklig folkökning överensstämma.
I jämförelse med dödstalet åren 1926-1928 synes ingen mera markant nedgång hava skett. Väl talar Roubakine i en redogörelse
över befolkningsrörelsen i Sovjetunionen vid 1937 års befolkningskongress i Paris om dödstal på 11-12 °/oft i Ukraina och Vitryssland.
Siffror över dödstalen i de större städerna angivas till samma storlek. I föredraget talas även om födelsetal på 1930-talet på 40 o/oo
och äri. högre i somliga områden i Sovjetunionen och att nedgången
i födelsetalet sedan revolutionsåren är obetydlig. Men så höga
födelsetal och så låga dödstal stå absolut icke i samklang med den
observerade folkmängdstillväxten. Under inga omständigheter kan
dödstalet ha varit så lågt. Mot 147 miljoner år 1926 svarar tolv år
senare ett antal av 122 miljoner Ö’:”er 12 års ålder och antalet dödsfall har därför varit sammanlagt minst 25 miljoner eller 2 miljoner årligen. Dödstalet har sålunda varit lägst 13 o/oo och detta endast under den uppenbart orimliga förutsättningen att ingen dödlighet förekommit i de tolv senaste födelseårsklasserna. Här ovan
angivna siffror över .födelsefrekvens och dödstal torde något så när
återgiva de verkliga befolkningsförändringarna under det senaste
årtiondet. Då siffran 4,9 miljoner över antalet födda årligen 1931-
1938 är ett genomsnittsvärde och nativiteten uppenbarligen är i
nedåtgående torde födelsetalet omkring 1938 icke varit mer än
4,5 miljoner eller 26 o/oo mot över 40 o/oo femton år tidigare.
Om än födelsetalet sjunkit väsentligt under ifrågavarande period
kan man icke tala om någon befolkningsfråga i västeuropeisk mening. Fruktsamheten, antalet födelser i proportion till antalet
kvinnor mellan 15 och 45 år, räcker mer än väl till för att motväga
dödsfallen. Den kan uppskattas till icke fullt 120 o/oo medan den i
Sverige år 1940 var 65 o/oo eller knappast mer än hälften så stor.
Reproduktionstalet, som i de flesta västeuropeiska stater under- 540
L >!.’ •
Befolkningsutvecklingen i Sovjetunionen
skridit det kritiska värde l, som skiljer mellan tillräcklig och otillräcklig fruktsamhet och som i Sverige blott är O,s, kan i Sovjetunionen trots nativitetsnedgången uppskattas till 1,3, vilket tal
icke överträffas i något annat europeiskt land.
Den bild ovanstående siffror giver över befolkningsutvecklingen
i Sovjetunionen visar att utvecklingen har förlöpt och förlöper i
analogi med den tidigare utvecklingen i andra stater men omvälvningen synes gå betydligt hastigare. J ordbruksbefolkningens
tillbakagång, stadsbefolkningens fördubbling, födelsetalets nedgång och de yngsta ålderskullarnas sakta tillbakagång äro faktorer, som i de västeuropeiska länderna intimt hängt samman. Nu
märkes samma tendens i Sovjetunionen, ehuru det visserligen, trots
avtagande födelsetal, torde dröja länge innan någon befolkningsfråga liknande de västeuropeiska staternas uppstår därstädes.
Det pågående kriget måste influera på den framtida befolkningsutvecklingen och kan tilläventyrs påskynda den tidigare
tendensen i fruktsamhetens nedgång. Det kan icke bestridas att
Sovjetunionen bland de större staterna blivit det land, som hittills
drabbats värst. Områden med en folkmängd av ursprungligen
femtio miljoner äro eller hava tidvis varit ockuperade. De verkställda folkmängdsförflyttningarna ha krävt sina offer och även
om de av tyskarna rapporterade förlustsiffrorna äro överdrivna
räknas de stupades antal i miljoner. Och om efter kriget Sovjetunionens isolering brytes bringas utvecklingen måhända än mer i
överensstämmelse med de västeuropeiska förhållandena.
541
t·•” j..··
I SOVJETUNIONEN
Av professor CARL-ERIK QUENSEL, Lund
DE UPPGIFTER om samhällsutvecklingen, som kommit utlandet
tillhanda från Sovjetunionen, ha för det mesta varit sparsamma
och stundom även propagandistiskt färgade. Medan de viktigaste
data om befolkning och befolkningsförändringar regelbundet lämnas av samtliga betydande europeiska länder, ha dylika sedan
länge saknats från Sovjetunionen och utvecklingen därstädes är
tämligen obekant med undantag av vetskapen om en betydlig folkökning. Den senaste folkräkningen i januari 1939 har emellertid
kastat ett ljus över de genomgripande förändringar, som verkligen
skett i Sovjetunionen under dess tjugoåriga tillvaro och visar att
utvecklingen därstädes alltmera närmat sig den i de västeuropeiska länderna, även om det än så länge föreligger stora skillnader.
Utvecklingen i Sovjetunionen måste ses i bakgrund av befolkningsutvecklingen i det gamla Ryssland före världskriget. I Ryssland var folkökningen betydande och efter år 1850 större än i de
västeuropeiska länderna. Under de sextio åren 1850-1910 skedde
mer än en fördubbling av folkmängden, från 61 miljoner 1850 till
131 miljoner 1910. (Siffrorna avse det europeiska Ryssland inklusive
Polen.) Den årliga ökningen har varit bortåt 13 %o i genomsnitt
och stundom torde den ha varit mer än 20 %o. Till jämförelse må
nämnas att den naturliga folkökningen i Sverige under samma tid
i genomsnitt var 11-12 %o och den verkliga med hänsyn till emigration och immigration 7-8 %o.
Data över befolkningens förän~ringar i Ryssland äro sparsamma
men enligt de tillgängliga var födelsetalet under de två decennierna 1891-1910 mellan 45-50 %o och minst så stort torde det varit
än tidigare. Den siffran är mycket hog och har t. ex. aldrig observerats i Sverige, där födelsetalet varit högst 35 %o och vanligen
fluktuerat mellan 30-35 %o, innan det började sjunka efter år 1880.
Det höga födelsetalet i Ryssland motvägdes dock av en hög dödlighet. Dödstalet torde ha varit omkring 35 %o och folkökningen blir
535
..,
’.·•..~·~ . ~-. .
… ~ . i..~~–’ .·..~ – -·!f>.· ~”·~—–·
·~:). r·
-~~-~~———————:—————
Carl-Erik Quensel
p
därför som nämnts omkring 13 %o. Medan dödligheten i Sverige och
de västeuropeiska länderna började sjunka från mitten av 1800-
talet synes någon motsvarande minskning av dödstalet i Ryssland
först ha skett vid 1800-talets slut.
Världskriget medförde som bekant stora och genomgripande
förändringar. Väldiga områden avträddes varjämte kriget, revolutionen och hungersnöden torde ha krävt offer, som måste räknas
till kanske tio miljoner.
Enligt en uppskattning skulle folkmängden i Sovjetunionen år
1920 varit 132 miljoner varav 102 miljoner i den europeiska delen
och 30 miljoner i den asiatiska delen. Sedan dess föreligga bl. a.
följande data över folkmängden i Sovjetunionen:
1920: uppskattning …….. 132 miljoner
dec. 1926: folkräkning ………. 147 miljoner
1932: uppskattning …….. 166 miljoner
jan. 1939: folkräkning ………. 170 miljoner.
Den uppskattade folkmängden för år 1932 torde utan tvivel vara
för hög och har kanske i någon mån grundats på ett antagande om
oförändrad folkökning jämfört med tidigare och kan tjäna som ett
belägg på de sovjetryska siffrornas osäkerhet. I detta sammanhang
må påpekas att ytterligare -en folkräkning företogs år 1937 men,
sedan uppgifterna väl insamlats och bearbetningen delvis påbörjats, den vidare bearbetningen inställdes av obekant orsak och inga
data bekantgjordes. Den tämligen unika händelsen är icke ägnad
att giva allt för stor tilltro till statistiken i Sovjetunionen, enär
det måste ha varit synnerligen grova fel, som blivit begångna.
Dock torde av hittills lämnade uppgifter ingenting tyda på någon
större felaktighet i 1939 års siffra för folkmängden på 170 miljoner.
Folkökningen har sålunda under sex år 1920-1926 varit 15 miljoner och sedan under tolv år 1927-1938 23 miljoner, d. v. s. 2,5 och
1,9 miljoner årligen. Folkmängdstillväxten har medfört att medan
1920 22% av Europas folkmängd tillhörde Sovjetunionen siffran
nu torde vara mellan 26 och 27 %.
Folkmängdstillväxten synes hava varit mest utpräglad i de asiatiska områdena, som delvis framgår av nedanstående tablå över
folkmängd och folkmängdstillväxt i de skilda förbundsrepublikerna.
I Ukraina har folkmängdstillväxten varit anmärkningsvärt låg.
Här torde den inrikes omflyttningen ha spelat en icke obetydlig
roll och det uppgives att från 1926 till 1939 mer än fem miljoner
536
/——-~~————-·
Befolkningsutvecklingen Sovjetunionen
Folkmängd i miljoner
Ökning- – – – – – – ,
i 0/
1926 1939 /0
, R. S. F. S. R. …… 93,46 109,28 16,0
l
j Ukraina o • • • • • • • • • 29,04 30,96 6,6
i Vitryssland …….. 4,98 5,57 11,8
’ Azerbejdszan …… 2,31 3,21 39,0
Georgien ………. 2,68 3,54 32,1
Armenien ……… 0,88 1,28 45,5
Turkmenistan ….. l 1,00 1,2 5 25,0
u,ooki””” ……. ·1 4,37 6,28 37,4
l Tadzjikistan ……. 1,03 1,49 44,6
l Kasakstan …….. , 0,07 6,15 1,3
l ~
j Kirgisistan …….. : 1,oo 1,46 46,0
Sururna 147,o:J 170,47 15,9
ha vandrat eller förflyttats till Uralområdet, Sibirien och de
övriga asiatiska delarna och härav torde en icke ringa del kommit
från Ukraina.
Att några av de smärre förbundsrepublikerna uppvisa mer än
dubbel eller tredubbel folkökning jämfört med hela Sovjetunionen
beror troligtvis på uppkomsten av större industricentra, vartill folk
strömmat från de andra sovjetrepublikerna, och icke enbart på den
naturliga folkökningen. Dock uppgives för Armenien den naturliga
folkökningen från 1923-1935 till 32 %o årligen, en fantastiskt hög
siffra.
Den starka folkmängdstillväxten har koncentrerats till städerna
och här bor omkring tredjedelen av folkmängden mot omkring
18 % år 1926. I absolut tal rälmat har stadsbefolkningen fördubblats medan landsbygdsbefolkningen avtagit icke endast relativt
utan även absolut. Antalet storstäder med mer än 100,000 invånare
har stigit från 31 till 82. Moskva och Leningrad har en folkmängd
på mer än 4 resp. 3 miljoner mot 2 och 1,7 miljoner år 1926. Den
kraftigaste ökningen torde stadsbefolkningen i de asiatiska områdena uppvisa. Av tjugoåtta städer, som fyrdubblat sin folkmängd, ligger hälften i Uralområdet och de asiatiska delarna.
Samtidigt med förflyttningen till städerna har jordbruksbefolkningen avtagit. 1926 års folkräkning angiver för Sovjetunionens
europeiska del att 87 procent av yrkesutövarna voro sysselsatta i
jordbruk med binäringar. Ar 1928 uppgives i ett tal av Molotov
537
38- 43766. Svensk Tidskrift 1943.
…
Carl-Erik Quensel
i anslutning till påbörjandet av första fyraårsplanen att mer än
tre fjärdedelar av befolkningen tillhörde jordbruksbefolkningen.
År 1939 är siffran mindre än 50%. Mot 79 miljoner jordbruksbefolkning svarar mer än 90 miljoner tillhöriga andra näringsgrenar.
Jordbruksbefolkningen har därför under åren 1928-1937 minskat i
absolut antal med över trettio miljoner, vilket är mer än en fjärdedel av bondeklassens ursprungliga folkmängd. Till jämförelse må
nämnas att relativtalen 75 resp. 50% i den svenska yrkesfördelningen i tiden kunna lokaliseras till åren 1870 och 1910 och den utveckling, som i Sverige krävt 40 år, har i Sovjetunionen endast
tagit tredjedelen av den tiden. Industribefolkningen torde åren
1926-1939 i Sovjetunionen vuxit snabbare än i något annat land
under lika lång tidsperiod.
Med en folkmängdstillväxt av bortåt 2 % årligen 1920-1926 och
1,22% årligen 1928-1938 har ingen särskild förändring inträtt vid
en jämförelse med förkrigstidens Ryssland. Men den konstanta
folkmängdstillväxten innebär icke konstanta befolkningsförändringar. Härom föreligga dock endast sporadiska uppgifter. Enligt
tillgängliga uppgifter har t. o. m. år 1928 födelsetalet i den europeiska delen fortfarande varit mer än 40 %o och dödstalet omkring
20—25 %o. Siffrorna för åren 1926-1928 voro sålunda 42-43 födelser och 20 dödsfall per tusen av folkmängden och en folkökning
av 23 o/oo. Hade den folkmängdstillväxten fortsatt borde Sovjetunionens folkmängd år 1939 varit över 190 miljoner. statistisk
Årsbok för Sverige år 1943 angiver i sin internationella översikt
för år 1939 en folkökning av 3,5 miljoner, d. v. s. 20 %o. Den siffran
synes märkligt hög jämförd med genomsnittssiffran för åren 1926-
1938. Den naturliga folkmängdsökningen måste ha nedgått sedan
1928 och siffror över befolkningens åldersfördelning giva tydligt
vid handen att födelsetalet sjunkit.
En jämförelse mellan åldersfördelningen 1926 och 1939 erhålles
i nedanstående tablå.
I och för sig är åldersfördelningen av stort intresse. Åldersfördelningen var år 1926 av den starkt progressiva typen med många
i de yngsta åldrarna och få i de höga åldersklasserna. Under femton års ålder voro 37 % av befolkningen och över 50 endast 13 %.
Motsvarande tal i Sverige innan nativitetsnedgången började voro
33 % och 17 %. Den sovjetryska siffran 37 % under 15 år uppnås
dock trots att kriget och de inre orostörtningarna sänkt födelsetalet, vilket framgår av den ringa numerären i åldersklassen 8-12
år, där det i genomsnitt finnes en miljon mindre än i närmast högre
538
!.’. -·
Befolkningsutvecklingen i Sovjetunionen
l ÅldersTotal folkmängd Folkmängd per årsklass
l
grupp
1926 l 1939 1926 l 1939
0-8 ….. 31,9
l
31,4 3,99 l 3,93l
8-12 ….. ll,2
l
16,4 2,80 l 4,10l
12-15 ….. ll,5
l 13,3 3,83 4,44
15-20 ….. 17,0 15,1 3,40 3,02
20-30 ….. 25,9 30,6 2,59 3,00
30-40 ….. 17,5 25,3 1,75 2,53
40-50 ….. 12,9 15,2 1,29 1,52
50-60 ….. 9,2 10,9 0,92 1,09
60- • o • • • 9,6 ll,1
åldersklasser. Å ven i åldersklassen 4-8 år, födda 1919-1922, märkes
en nedgång, ty antalet pm• årsklass var där 3,3 miljoner mot 4,7
miljoner per årsklass i åldern 0-4 år, födda 1923-1926. Kriget
och de inre omvälvningarna torde ha medfört att antalet i åldersklasserna 4-12 år var 6 miljoner mindre år 1926 mot vad det annars borde ha varit.
Ar 1939 är den relativa andelen i åldern över 50 år oförändrad,
däremot har andelen i åldern 0-15 år sjunkit något, från 371 %o
till 359 %o. Detta trots att födelsetalen 1924-1938 icke blivit störda
av inre eller yttre oroligheter. I gengäld har antalet i åldersklassen
15-50 år ökat något relativt och än mer absolut, från 73 miljoner
till 86 miljoner eller med mer än en miljon per år.
Åldersfördelningen år 1939 antyder att födelsetalet har avtagit
sedan 1926, ty de yngsta åldersklasserna äro icke längre de till antalet största. Störst är åldersklassen 12-15 år, födda 1923-1926.
Och detta är ett osvikligt tecken på födelsenedgång. Men antalet
i åldersklasserna under 15 år giver också en hållhake för bedömningen av födelsetalets storlek. Räknas folkräkningarna för avhållna vid årsskiftena 1926/27 och 1938/39, motsvarar åldersklassen
0-12 år antalet födda under mell_anliggande period, efter reduktion
för antalet avlidna bland dem. Vi veta icke riktigt huru stor
spädbarnsdödligheten i Sovjetunionen är. Aren 1926-1927 avled
närmre 30 % före uppnådda fem års ålder i den europeiska delen
och något mer än 35 % i Sibirien. Den siffran bör rimligtvis ha
sjunkit. Räknar man med en bortgång av cirka 25% motsvaras
den genomsnittliga numerären 3,93 miljoner i åldersklassen 0-8
år av ett genomsnittligt födelsetal åren 1931-1938 av 5,2 miljoner
539
…..,
’ .
Carl-Erik Quensel
och räknas med en bortgång av endast 20 procent, blir siffran i
stället 4,9 miljoner. Räknas med en så kraftig förbättring av spädbarnsdödligheten som ned till15 %, en jämfört med västeuropeiska
förhållanden hög siffra, skulle detta innebära en nativitet av 4,6
miljoner årligen. Under åren 1927-1930 har födelsetalet varit
något högre, mellan 5,7 och 5,1 miljoner, beroende på vilken spädbarnsdödlighet man förutsätter ha rått. Under de tolv åren 1927-
1938 bör sålunda det absoluta antalet födda varit mellan 64 och 57
miljoner. Då folkmängdstillväxten varit 23 miljoner har dödstalet
varit mellan 41 och 34 miljoner och per tusen av folkmängden högst
21,5 o/oo och lägst 17,7. Man måste för Sovjetunionens vidkommande
förutsätta att naturlig och verklig folkökning överensstämma.
I jämförelse med dödstalet åren 1926-1928 synes ingen mera markant nedgång hava skett. Väl talar Roubakine i en redogörelse
över befolkningsrörelsen i Sovjetunionen vid 1937 års befolkningskongress i Paris om dödstal på 11-12 °/oft i Ukraina och Vitryssland.
Siffror över dödstalen i de större städerna angivas till samma storlek. I föredraget talas även om födelsetal på 1930-talet på 40 o/oo
och äri. högre i somliga områden i Sovjetunionen och att nedgången
i födelsetalet sedan revolutionsåren är obetydlig. Men så höga
födelsetal och så låga dödstal stå absolut icke i samklang med den
observerade folkmängdstillväxten. Under inga omständigheter kan
dödstalet ha varit så lågt. Mot 147 miljoner år 1926 svarar tolv år
senare ett antal av 122 miljoner Ö’:”er 12 års ålder och antalet dödsfall har därför varit sammanlagt minst 25 miljoner eller 2 miljoner årligen. Dödstalet har sålunda varit lägst 13 o/oo och detta endast under den uppenbart orimliga förutsättningen att ingen dödlighet förekommit i de tolv senaste födelseårsklasserna. Här ovan
angivna siffror över .födelsefrekvens och dödstal torde något så när
återgiva de verkliga befolkningsförändringarna under det senaste
årtiondet. Då siffran 4,9 miljoner över antalet födda årligen 1931-
1938 är ett genomsnittsvärde och nativiteten uppenbarligen är i
nedåtgående torde födelsetalet omkring 1938 icke varit mer än
4,5 miljoner eller 26 o/oo mot över 40 o/oo femton år tidigare.
Om än födelsetalet sjunkit väsentligt under ifrågavarande period
kan man icke tala om någon befolkningsfråga i västeuropeisk mening. Fruktsamheten, antalet födelser i proportion till antalet
kvinnor mellan 15 och 45 år, räcker mer än väl till för att motväga
dödsfallen. Den kan uppskattas till icke fullt 120 o/oo medan den i
Sverige år 1940 var 65 o/oo eller knappast mer än hälften så stor.
Reproduktionstalet, som i de flesta västeuropeiska stater under- 540
L >!.’ •
Befolkningsutvecklingen i Sovjetunionen
skridit det kritiska värde l, som skiljer mellan tillräcklig och otillräcklig fruktsamhet och som i Sverige blott är O,s, kan i Sovjetunionen trots nativitetsnedgången uppskattas till 1,3, vilket tal
icke överträffas i något annat europeiskt land.
Den bild ovanstående siffror giver över befolkningsutvecklingen
i Sovjetunionen visar att utvecklingen har förlöpt och förlöper i
analogi med den tidigare utvecklingen i andra stater men omvälvningen synes gå betydligt hastigare. J ordbruksbefolkningens
tillbakagång, stadsbefolkningens fördubbling, födelsetalets nedgång och de yngsta ålderskullarnas sakta tillbakagång äro faktorer, som i de västeuropeiska länderna intimt hängt samman. Nu
märkes samma tendens i Sovjetunionen, ehuru det visserligen, trots
avtagande födelsetal, torde dröja länge innan någon befolkningsfråga liknande de västeuropeiska staternas uppstår därstädes.
Det pågående kriget måste influera på den framtida befolkningsutvecklingen och kan tilläventyrs påskynda den tidigare
tendensen i fruktsamhetens nedgång. Det kan icke bestridas att
Sovjetunionen bland de större staterna blivit det land, som hittills
drabbats värst. Områden med en folkmängd av ursprungligen
femtio miljoner äro eller hava tidvis varit ockuperade. De verkställda folkmängdsförflyttningarna ha krävt sina offer och även
om de av tyskarna rapporterade förlustsiffrorna äro överdrivna
räknas de stupades antal i miljoner. Och om efter kriget Sovjetunionens isolering brytes bringas utvecklingen måhända än mer i
överensstämmelse med de västeuropeiska förhållandena.
541
t·•” j..··