Teologernas hebreiska


1943


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TEOLOGERNAs HEBREISKA
Av professor H. S. NYBERG, Uppsala
FRAMFÖR mig ligger i statens officiella utredningars ytterst
sakliga utstyrsel ett »Betänkande med förslag rörande ändring
av gällande bestämmelser i fråga om prästutbildningen», avgivet
år 1942 av biskop Y. Brilioth. Ett viktigt led i detta förslag är,
att de blivande prästerna skola befrias från skyldigheten att studera Gamla Testamentet på grundspråket. Från humanistisk
synpunkt måste åtskilliga betänkligheter anföras mot ett sådant
förslag.
Det vill synas, som om för en blivande kyrkans tjänare och en
blivande kristendomslärare i ett protestantiskt land ingenting
borde vara viktigare än en metodiskt välgrundad historisk insikt
i Bibeln, bå:de Gamla Testamentet och Nya Testamentet. En sådan
kan emellertid icke ernås utan att den studerande själv får brottas
med språklig och saklig interpretation av bibliska texter. Akademisk bildning är nu en gång för alla sådan, att den ogärna släpper
ett dylikt krav. Just i det långsamma och eftertänksamma interpretationsarbete, som grundtexten kräver, ligger en metodisk
träning, som enligt all erfarenhet kan av intet ersättas och som
hör till den bildning akademiska studier avse att bibringa, om de
överhuvud skola förtjäna namnet. Härför krävas oeftergivligen
elementära språkliga förkunskaper. Naturligtvis kan en tillräckligt bildad person, som genom arbete på andra områden redan
har förvärvat historisk blick och historiskt omdöme, genom läsning
av populära skrifter och ett uppmärksamt studium av en översättning få en allmän föreställning om Gamla Testamentet från
historisk synpunkt, men utan kännedom om grundtexten kan han
icke taga ett steg utanför denna trånga krets: han är ur stånd att
läsa även den enklaste vetenskapliga undersökning eller kommentar på området, ty dessa röra sig med grundtexten som självklar
förutsättning. studenten, som kommer till universitetet, saknar
helt och hållet den allmänna metodiska träning i historisk tolkning, som även i det teologiska studiet erkännes såsom oumbärlig;
denna färdighet måste han liksom varje annan student tillägna
47
4- 428DD. Svensk Tidskrift 1943.
..
H. S. Nyberg
sig i och genom sina egna universitetsstudier. En bättre introduktion och ett bättre tillfälle än försvarliga studier i kristendomens
egna urkunder synas svårligen kunna tänkas.
I princip kan icke ens den bästa översättning fullt ersätta ett
original, då det gäller ett historiskt studium och en strikt interpretation av historiska ur~under. Härtill kommer, att den nu gällande, av konungen år 1917 stadfästa översättningen av Gamla
Testamentet, som endast ger en lätt revision och en språklig
modernisering av äldre översättningar, icke på minsta vis kan
betraktas som definitiv och läggas till grund för ett historiskt
studium. Tolkningen av Gamla Testamentet är så långt ifrån avslutad, att den på viktiga punkter knappast ens har på allvar
börjat. Trots alla revisioner representerar vår kyrkobibel en
traditionell tolkningstyp, som det vetenskapliga arbetet för länge
sedan har lämnat bakom sig. Det är f. ö. föga sannolikt, att en
definitiv översättning av Gamla Testamentet någonsin skall kunna
lämnas, därtill är avståndet från oss – ett avstånd icke blott i
tiden – alltför stort. Det är en billig begäran, att läraren och
undervisaren skall vara noga förtrogen med tolkningens relativitet, att han skall veta att tolkningarna på många, ofta avgörande
punkter gå vida isär, huru de göra det och varför de göra det. Vi
ha tillräckligt ledsamma erfarenheter av de fantastiska, ofta skadliga, alltid onyttiga svärmerier, vartill ett okritiskt fasthängande
vid en översättnings ej sällan olyckliga eller tvivelaktiga ordalydelse och ett filologiskt och historiskt otuktat bibelstudium
kunna leda. Spåren förskräcka.
Det talas i betänkandet med en viss ringaktning om det obetydliga textpensum, vartill den teologie studerande nödgas inskränka
sina gammaltestamentliga studier för teologie kandidatexamen.
Denna ringaktning synes mindre väl motiverad. Ett mindre textparti, långsamt läst och tillägnat, någorlunda grundligt interpreterat och med tillbörlig omsorg analyserat, ger för hela uppfattningen av Gamla Testamentet, för det historiska omdömet och
den metodiska skärpan betydligt mera än kursoriska överblickar
och med otillräckliga medel och förkunskaper gjorda synteser,
som under sådana förhållanden t. o. m. kunna bli mera till skada
än till gagn. Förebråelsen, att icke tillräckligt läses för ett grundligt inträngande i ämnet, träffar med lika styrka alla ämnen i de
lägre examina i alla fakulteter. Man menar sig dock ha rätt att
förutsätta, att universitetens alumner icke betrakta sig som fulllärda, då de gå ut med de lägre examinas betyg på fickan, utan
48
.T
Teologernas hebreiska
anse sina kunskaper som redskap, satta i deras händer för fortsatt
eget arbete. Så vill i varje fall universitetet självt ha sin uppfostran uppfattad. Underlåter nu prästmannen ute i sin gärning
att göra bruk av sina redskap för fortsatta studier, vartill dock
kyrkolagen tillhåller honom, så kan universitetet svårligen lastas
därför eller tvingas att fördenskull lägga om sin utbildning. Därvid förtjänar det att framhållas, att det visst icke enbart är Gamla
Testamentet som åsidosättes i prästgårdarna, utan att någon fördenskull vill påyrka att prästkandidaten skall slippa studier i
religionshistoria, kyrkohistoria, dogmatik o. s. v.
En filolog noterar med uppriktig sorg den låga uppskattning
av det filologiska studiets bildningsvärde, som kommer till synes
i betänkandet. Genomgående behandlas det filologiska studiet
såsom skäligen överflödigt, och i varje fall saknas all känsla för
dess betydelse för den unges utbildning. Varje filolog står undrande, då det s. 83 heter, att »den rent filologiska interpretationen»
kräver så mycket arbete, att flertalet studenter knappast få tid
till det grundliga inträngande i Nya Testamentets innehåll och
tankevärld, som måste anses som oundgängligt för en tillfredsställande prästutbildning. Vad »den rent filologiska interpretationen» avser är det grundliga inträngandet i textens innehåll och tankevärld. Vår tid är måhända i större behov än någon
annan av en omutlig interpretations och textanalys’ stränga
konst; den tuktan för tankeverksamheten och karaktären, som den
ger, kunna vi mindre än någonsin undvara.
Det säger sig självt, att då studier i Gamla Testamentet på·
grundspråket skulle bli överflödiga i teologie kandidatexamen,
även kravet på hebreiskan som obligatoriskt ämne i teologisk-filosofisk examen måste bortfalla. Ämnet skulle dock där få fakultativt medtagas. Självfallet bleve den praktiska följden därav, att
studiet av Gamla Testamentet på grundspråket i stort sett komme
att avskrivas inom våra teologiska fakulteter. Ungdomen följer
minsta motståndets lag och kan knappast lastas därför. Biskop
Brilioth synes också vara medveten om denna risk och gör nu ett
försök att rädda åtminstone skenet av hebreiska studier bland
teologerna. Han ger på s. 82 i sitt betänkande ett förslag till nyordning av det hebreiska studiet ”inom de teologiska studiernas
ram; uppenbarligen förutsätter han alltså att ingen kommer att
någonsin medtaga hebreiska i teologisk-filosofisk examen. Det
förordas nu en teologisk »snabbkurs» i hebreiska, omfattande t. ex.
alfabetet och innanläsning, formlärans huvudsakliga paradigm
49
’ ” ·~—~ _-: .—-~—
.;,___. —~—
H. S. Nyberg
samt genomgång av några få sidor text, närmast skapelseberättelserna i Genesis. Kursen skulle omfatta »ett ganska ringa antal
timmar», den skulle kunna ges av en stipendierad docent- givetvis i teologiska fakulteten -, där sådan finnes att tillgå, av professorn i ämnet eller av en särskilt förordnad lärare. Betänkandet
tror på en »nästan lika stor behållning» av denna kurs som av de
nuvarande språkstudierna i teologisk-filosofisk examen. Mot detta
projekt måste man anmäla lika vördsamma som bestämda protester. Först och främst vill jag anmärka, att vad som fordras av
hebreiska språkkunskaper i teologisk-filosofisk examen ingenting
annat är än just det ovan uppräknade: alfabet, innanläsning och
formlärans huvudsakliga paradigm. För interpretationens skull
söker man också giva adepten ett par grova linjer i syntaxen; detta
sker för att underlätta hans översättningsarbete och kan omöjligen
betraktas som onyttigt kram eller ohemula krav. Textkursen är
ju betydligt större i teologisk-filosofisk examen än i den projekterade »snabbkursen», ty den omfattar hela Genesis och 20 psalmer,
men därmed är också betydligt över hälften av textkursen för
betyget Godkänd i teologie kandidatexamen absolverad. Det
fordras av adepten, att han någorlunda försvarligt inhämtar denna
kurs, men jag kräver att bli trodd på mina ord, då jag förklarar
att i examination för betyget Godkänd gränserna för rent elementär kunskap aldrig överskridas. Det är allvarligt att befara, att
det kunskapsmått, som kan förvärvas med den planerade snabbkursen, blir ett bedrägligt sken, i synnerhet som tydligtvis ingen
kontroll skall övas på att den studerande har någorlunda tillgodogjort sig den. Att man med denna kurs skulle kunna ernå nästan
lika goda resultat som med de nuvarande språkliga studierna i
teologisk-filosofisk examen är ett påstående som icke tål någon
granskning.
Vidare måste man bestämt motsätta sig, att den elementära
undervisningen i hebreiska flyttas från den filosofiska fakulteten
till den teologiska. Meddelandet av elementär språkundervisning
kräver i elevernas intresse av läraren en förtrogenhet med det
grammatiska stoffet, den grammatiska principläran och grammatikens metodik, som icke alls är förutsatt i de textstudier varmed
de teologiska fakulteternas lärare äro sysselsatta. Den omständigheten, att man någorlunda kan förstå texter på ett språk, innebär
som bekant icke, att man också är skickad att meddela elementär
grammatisk undervisning däri. Den grammatiska kunskapen är
det de humanistiska sektionernas speciella uppgift att förvalta,
50
Teologentas hebreiska
utbygga och utmynta. De äro de verkliga grammatikskolorna vid
våra universitet, och det är icke till förmån för den sunda arbetsfördelningen vid ett universitet, att den speciella vården om den
grammatiska undervisningen fråntages dem som ha utbildats
för den.
Icke utan förundran läser man den enquete om de teologiska
studierna och enkannerligen Gamla Testamentets ställning däri,
med vilken betänkandet söker underbygga sina reformkrav
(s. 53 ff.). Det är ganska tydligt, att här icke någon tillförlitlig
enquete-metod har följts, och av de inkomna svaren har huvudsakligen det använts, som passar betänkandets negativa syften. I
svaren föres åtskillig klagan över att mycket måste studeras vid
universitetet, som sedan icke kommer till användning i prästens
dagliga gärning. Härtill må anmärkas, att kravet på att universiteten endast borde meddela sådana kunskaper, som komma till direkt
användning i det dagliga livet, öppnar oöverskådliga perspektiv
icke blott beträffande prästbildningen, utan också beträffande all
annan utbildning som drives vid universiteten, ja den akademiska
bildningen överhuvud taget.
51
.’
·”· -~