Rhenlandskrisen
1948
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
RHENLANDSKRISEN
HITLER OCH GENERALERNA
I Svensk Tidskrift, häfte 4, fanns under rubriken »Rhenlandskrisen 7 mars 1936 – Europas ödestimma» införd ett referat ur
utkommen litteratur rörande denna stora utrikespolitiska händelse. En person, som av officiella skäl inbjudits att delta i festligheterna vid Hitlers 50-årsdag den 20 april 1939, har med anledning av nämnda artikel skrivit till Svensk Tidskrift följande,
vilket kan vara av intresse när man söker svar på frågan, vad
som kunde förmå Hitler att ta risken att i strid mot Locarnofördraget åter besätta den demilitariserade Rhenlandszonen:
JAG har icke någon anledning att i detta sammanhang närmare
redogöra för de ifrågavarande festligheterna, men kan nämna, att
jag på en galamiddag, föranstaltad av utrikesminister Ribbentrop,
fann mig placerad vid sidan av undervisningsminister Rust, med
vilken jag aldrig förut sammanträffat. Till en början gick vårt
samtal något trögt, men när jag kastat fram ett par frågor om
Hitler, blev det liv i spelet, och undervisningsministern begynte
berätta om sina relationer till honom. Han sade bl. a. om sig själv
att hans namn inte i dagspolitiken kommit att så mycket framträda, men att han likväl på närmaste håll följt med Hitler på
hans bana redan från den misslyckade Miinchener kuppens dagar
och alltfort stod honom personligen mycket nära. Såsom ett exempel härpå nämnde han att Hitler efter den lyckade Rhenlandsaktionen vid ett enskilt förtroligt samtal meddelat honom vad som
förmått honom att taga den stora risken av detta företag. Därförinnan hade han sammankallat alla sina militära rådgivare till en
rådplägning för att inhämta deras åsikt i frågan. Han hade mött
ett enhälligt motstånd: generalerna ansägo alla att en dylik aktion
ofelbart skulle föranleda en krigsförklaring från Frankrikes och
sannolikt även från Englands sida. Hitler hade sagt att han inte
underlåtit att noga överväga de gjorda uttalandena, men till sist
dock beslutit sig för att i strid mot all militärsakkunskap våga
taga steget. Varför1 Ja, därför att den dåvarande franska regeringen inte tycktes kunna hävda sin ställning i deputeradekam- 462
..
Rhenlandskrisen
maren gentemot den efterhand allt mäktigare folkfronten under
ledning av Leon Blum och att en dylik regering på fallrepet inte
skulle våga taga ansvaret för en krigsförklaring, stödd på en
sådan motivering. Han skred till handling i överensstämmelse
med denna sin övertygelse, och resultatet visade enligt hans förmenande att han hade räknat rätt.
Denna från Hitlers egna uppgifter till en av sina förtrogna medhjälpare härstammande relation om förloppet vid den militära
rådplägningen före Rhenlandsaktionen och det utlösande motivet
till den ödesdigra åtgärden, har jag ej tidigare sett återgiven i den
politiska diskussionen. Då detta spörsmål nu upptagits till dryftning i Eder tidskrift, har jag trott att ovanstående uppgifter må-
hända kunde erbjuda Eder något intresse.
463
•’
,· .
•_.:
HITLER OCH GENERALERNA
I Svensk Tidskrift, häfte 4, fanns under rubriken »Rhenlandskrisen 7 mars 1936 – Europas ödestimma» införd ett referat ur
utkommen litteratur rörande denna stora utrikespolitiska händelse. En person, som av officiella skäl inbjudits att delta i festligheterna vid Hitlers 50-årsdag den 20 april 1939, har med anledning av nämnda artikel skrivit till Svensk Tidskrift följande,
vilket kan vara av intresse när man söker svar på frågan, vad
som kunde förmå Hitler att ta risken att i strid mot Locarnofördraget åter besätta den demilitariserade Rhenlandszonen:
JAG har icke någon anledning att i detta sammanhang närmare
redogöra för de ifrågavarande festligheterna, men kan nämna, att
jag på en galamiddag, föranstaltad av utrikesminister Ribbentrop,
fann mig placerad vid sidan av undervisningsminister Rust, med
vilken jag aldrig förut sammanträffat. Till en början gick vårt
samtal något trögt, men när jag kastat fram ett par frågor om
Hitler, blev det liv i spelet, och undervisningsministern begynte
berätta om sina relationer till honom. Han sade bl. a. om sig själv
att hans namn inte i dagspolitiken kommit att så mycket framträda, men att han likväl på närmaste håll följt med Hitler på
hans bana redan från den misslyckade Miinchener kuppens dagar
och alltfort stod honom personligen mycket nära. Såsom ett exempel härpå nämnde han att Hitler efter den lyckade Rhenlandsaktionen vid ett enskilt förtroligt samtal meddelat honom vad som
förmått honom att taga den stora risken av detta företag. Därförinnan hade han sammankallat alla sina militära rådgivare till en
rådplägning för att inhämta deras åsikt i frågan. Han hade mött
ett enhälligt motstånd: generalerna ansägo alla att en dylik aktion
ofelbart skulle föranleda en krigsförklaring från Frankrikes och
sannolikt även från Englands sida. Hitler hade sagt att han inte
underlåtit att noga överväga de gjorda uttalandena, men till sist
dock beslutit sig för att i strid mot all militärsakkunskap våga
taga steget. Varför1 Ja, därför att den dåvarande franska regeringen inte tycktes kunna hävda sin ställning i deputeradekam- 462
..
Rhenlandskrisen
maren gentemot den efterhand allt mäktigare folkfronten under
ledning av Leon Blum och att en dylik regering på fallrepet inte
skulle våga taga ansvaret för en krigsförklaring, stödd på en
sådan motivering. Han skred till handling i överensstämmelse
med denna sin övertygelse, och resultatet visade enligt hans förmenande att han hade räknat rätt.
Denna från Hitlers egna uppgifter till en av sina förtrogna medhjälpare härstammande relation om förloppet vid den militära
rådplägningen före Rhenlandsaktionen och det utlösande motivet
till den ödesdigra åtgärden, har jag ej tidigare sett återgiven i den
politiska diskussionen. Då detta spörsmål nu upptagits till dryftning i Eder tidskrift, har jag trott att ovanstående uppgifter må-
hända kunde erbjuda Eder något intresse.
463
•’
,· .
•_.: