De finsk-ryska förhandlingarna i Moskva
1948
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
DE FINSK-RYSKA FÖRHANDLINGARNA
I MOSKVA
OCH DERAS FÖRSPEL
Från finländskt håll lämnas här nedan en framställning om de
rysk-finska paktförhandlingarnas öppnande.
DET har redan en tid i initierade kretsar varit bekant att ordföranden i den allierade kontrollkommissionen i Finland, generalöverste Shdanov, 1944 och 1945 med både dåvarande presidenten
Mannerheim och dåvarande statsministern Paasikivi tog upp frå-
gan om ingående av en vänskaps- och biståndspakt mellan Sovjetunionen och Finland. Det torde då närmast varit fråga om en pakt
av den typ, som under kriget slöts mellan Sovjet och vissa av dess
allierade, t. ex. med Tjeckoslovakien den 12 december 1943. Man
vet ingenting närmare därom, varför dessa initiativ fått förfalla.
Under den finska regeringsdelegationens besök i Moskva i april
1946 torde saken icke i någon form varit på tal. Däremot aktualiserades saken, åtminstone i tidningspressen, efter statsminister
Pekkalas och några andra finländska ministrars visit i Moskva i
november 1947 med anledning av revolutionens 30-årsjubileum.
Vad som då verkligen hände har aldrig blivit fullt klarlagt. Ostridigt torde dock vara att en antydan gjorts från ryskt håll, som
visat att intresse förefanns på det hållet, men att de finländska
representanterna icke givit sig in på någon som helst diskussion
i saken. Det torde också finnas indicier på att man från ryskt
håll under det senaste halvåret gärna sett att ett initiativ i saken
kommit från Finland.
Märkligt var det intervjuuttalande president Paasikivi gjorde i
februari 1947, vari han förklarade att ifall över Finlands territorium ett angrepp skulle riktas mot Sovjetunionen, Finlands försvarsmakt komme att med alla krafter avvärja detsamma, samt
vid behov anhålla om hjälp från Sovjetunionen.
97
…
} …..:.··
De finsk-ryska förhandlingarna i Moskva
gränsade förpliktelser, som av den starkare kan tolkas huru han
blott önskar, vore att även fördragsenligt utan reservation utlämna Finland till Sovjetunionens godtycke. Det kan nämnas,
att avtalet med Tjeckoslovakien, vilket tidigare på Sovjethåll
nämndes som modell för ett finländskt-ryskt avtal, har »casus
foederis» mycket klarare avgränsat.
Vad man i Finland hoppas på är att Moskva skall godtaga mera
på realiteten byggda och lokalt begränsade villkor. Någon nytta
av de finländska, genom freden starkt nedskurna militära styrkorna kan Sovjetunionen erhålla endast vid ett anfall över Finlands territorium mot Sovjet. Som ett kuriosum kan nämnas, att
alliansavtalet mellan Kuusinens regering i Terijoki och Sovjetunionen av den 2 december 1939 innehöll en bestämmelse om samarbete just för detta speciella fall. Kunna de militära förpliktelserna
begränsas att omfatta ett dylikt sovjet-finländskt samarbete, torde
allvarliga invändningar icke vara att vänta från ansvarsmedvetet
finländskt håll. Som väsentligt måste också betraktas att i fredstid nödvändiga tekniska förberedelser för en dylik samverkan på
Finlands territorium omhänderhaves av finländska myndigheter.
Man har befarat att den öppna diskussionen i Finland och vissa
kretsars motstånd mot det ryska förslaget skulle skapa en reaktion i Moskva, som kunde taga sig uttryck t. ex. i ett diktat i stället
för förhandlingar. Accepterandet av Paasikivis långt ifrån helt
reservationslösa svar på Stalins inbjudan samt godkännande av
den från finländskt håll föreslagna tidpunkten, nästan en månad
efter inbjudans mottagande, kan tydas som ett tecken på att man
i Moskva är villig att verkligen förhandla.
25.3. 48.
P.S.
Sedan detta skrivits har överenskommelse om en pakt träffats i
Moskva. Den blev, såsom Helsingin Sanornat skrivit, ingen blå-
kopia av Sovjets fördrag med de östeuropeiska folkdemokraterna.
Dess militära klausuler begränsa sig till ett anfall över Finland
mot Sovjetunionen. Men Finlands förslag att militär hjälp skulle
ges först på Finlands begäran godtogs ej utan utbyttes mot en
evasivare regel om förhandsöverläggningar.
100
.c
~….-..
I MOSKVA
OCH DERAS FÖRSPEL
Från finländskt håll lämnas här nedan en framställning om de
rysk-finska paktförhandlingarnas öppnande.
DET har redan en tid i initierade kretsar varit bekant att ordföranden i den allierade kontrollkommissionen i Finland, generalöverste Shdanov, 1944 och 1945 med både dåvarande presidenten
Mannerheim och dåvarande statsministern Paasikivi tog upp frå-
gan om ingående av en vänskaps- och biståndspakt mellan Sovjetunionen och Finland. Det torde då närmast varit fråga om en pakt
av den typ, som under kriget slöts mellan Sovjet och vissa av dess
allierade, t. ex. med Tjeckoslovakien den 12 december 1943. Man
vet ingenting närmare därom, varför dessa initiativ fått förfalla.
Under den finska regeringsdelegationens besök i Moskva i april
1946 torde saken icke i någon form varit på tal. Däremot aktualiserades saken, åtminstone i tidningspressen, efter statsminister
Pekkalas och några andra finländska ministrars visit i Moskva i
november 1947 med anledning av revolutionens 30-årsjubileum.
Vad som då verkligen hände har aldrig blivit fullt klarlagt. Ostridigt torde dock vara att en antydan gjorts från ryskt håll, som
visat att intresse förefanns på det hållet, men att de finländska
representanterna icke givit sig in på någon som helst diskussion
i saken. Det torde också finnas indicier på att man från ryskt
håll under det senaste halvåret gärna sett att ett initiativ i saken
kommit från Finland.
Märkligt var det intervjuuttalande president Paasikivi gjorde i
februari 1947, vari han förklarade att ifall över Finlands territorium ett angrepp skulle riktas mot Sovjetunionen, Finlands försvarsmakt komme att med alla krafter avvärja detsamma, samt
vid behov anhålla om hjälp från Sovjetunionen.
97
…
} …..:.··
De finsk-ryska förhandlingarna i Moskva
gränsade förpliktelser, som av den starkare kan tolkas huru han
blott önskar, vore att även fördragsenligt utan reservation utlämna Finland till Sovjetunionens godtycke. Det kan nämnas,
att avtalet med Tjeckoslovakien, vilket tidigare på Sovjethåll
nämndes som modell för ett finländskt-ryskt avtal, har »casus
foederis» mycket klarare avgränsat.
Vad man i Finland hoppas på är att Moskva skall godtaga mera
på realiteten byggda och lokalt begränsade villkor. Någon nytta
av de finländska, genom freden starkt nedskurna militära styrkorna kan Sovjetunionen erhålla endast vid ett anfall över Finlands territorium mot Sovjet. Som ett kuriosum kan nämnas, att
alliansavtalet mellan Kuusinens regering i Terijoki och Sovjetunionen av den 2 december 1939 innehöll en bestämmelse om samarbete just för detta speciella fall. Kunna de militära förpliktelserna
begränsas att omfatta ett dylikt sovjet-finländskt samarbete, torde
allvarliga invändningar icke vara att vänta från ansvarsmedvetet
finländskt håll. Som väsentligt måste också betraktas att i fredstid nödvändiga tekniska förberedelser för en dylik samverkan på
Finlands territorium omhänderhaves av finländska myndigheter.
Man har befarat att den öppna diskussionen i Finland och vissa
kretsars motstånd mot det ryska förslaget skulle skapa en reaktion i Moskva, som kunde taga sig uttryck t. ex. i ett diktat i stället
för förhandlingar. Accepterandet av Paasikivis långt ifrån helt
reservationslösa svar på Stalins inbjudan samt godkännande av
den från finländskt håll föreslagna tidpunkten, nästan en månad
efter inbjudans mottagande, kan tydas som ett tecken på att man
i Moskva är villig att verkligen förhandla.
25.3. 48.
P.S.
Sedan detta skrivits har överenskommelse om en pakt träffats i
Moskva. Den blev, såsom Helsingin Sanornat skrivit, ingen blå-
kopia av Sovjets fördrag med de östeuropeiska folkdemokraterna.
Dess militära klausuler begränsa sig till ett anfall över Finland
mot Sovjetunionen. Men Finlands förslag att militär hjälp skulle
ges först på Finlands begäran godtogs ej utan utbyttes mot en
evasivare regel om förhandsöverläggningar.
100
.c
~….-..