Civilförsvaret

,.., ·.
CIVILFÖRSVARET
Av generaldirektör AKE SUNDELIN
DEN snabba tekniska utvecklingen efter första världskriget skapade jordmånen för en alldeles ny form av krigsavgörande. Genom
intensifierade luftangrepp skulle hemorten, den fasta replipunkten
för de rent militära maktmedlen, kunna tillintetgöras och den
totala underkastelsen därmed vara ett fullbordat faktum.
Teorien prövades under andra världskriget men stämde inte helt
i praktiken. Enbart hemortsbekämpningen åstadkom aldrig något
krigsavgörande, ehuru de insatta förstörelsemedlen till både omfattning och verkan vida överstego vad 1930-talets teoretiker räknat med. Den nya bekämpningsmetoden hade- som ofta sker med
nya stridsmedel- överskattats. Den hade också mötts av sitt motmedel: civilförsvaret.
Utan tvekan utgör emellertid hemortsbekämpningen ett av den
moderna krigsteknikens främsta instrument. Oerhört verkningsfulla medel stå till buds. Och utvecklingen går obönhörligen vidare, hän mot nästan ofattbara aspekter, även om mångt och
mycket ännu så länge tryggt kan hänföras till fantasiens värld.
Utvecklingstendensen är likväl fullt klar. Den är självfallet föga
uppmuntrande, men den verkar samtidigt också sporrande. Ty motmedlet mot hemortsbekämpning heter alltjämt civilförsvar och
att föra detta vidare är en stor uppgift. Vilka former hemortsbekämpningen än må ta, m å s t e dess skadeverkningar kunna
neutraliseras. Något annat rättesnöre för civilförsvarets verksamhet kan icke accepteras. Svårigheter få icke avskräcka.
Denna allmänna målsättning för civilförsvarets verksamhet gäller naturligen även svenskt civilförsvar, vars aktuella problem i
det följande skola något närmare belysas. Det torde därvid vara
nödvändigt att först något beröra den hittillsvarande utvecklingen.
De åtgärder man närmast inriktat sig på äro främst av följande
slag:
utspridning av människor och förnödenheter,
iordningställande av skyddsrum för den befolkning, som under
krig måste kvarstanna i tätorter samt
518
—-·- ________…–
Civilförsvaret
upprättande av en effektiv och slagkraftig skadeavhjälpande
civilförsvarsorganisation.
Genomförandet av ett dylikt program måste generellt baseras
på, förutom en tillräcklig personalorganisation, penningmedel i
betydande omfattning. Särskilt den byggnadsverksamhet, som erfordras för iordningställande av skyddsrum, är kostnadskrävande.
Vidare krävs materiel av en mångfald olika slag och till stort
antal. Ett rätt utnyttjande av materielen m. m. fordrar också en
ingående kunskap om dess handhavande. Utbildningsfrågan blir
sålunda ett stort problem.
De ekonomiska förutsättningarna för civilförsvarets verksamhet
har emellertid hitintills icke varit tillräckliga. Särskilt i fråga
om skyddsrum och vissa materielgrupper uppvisar dagens läge
betydande brister. Slitage, åldersskäl och bristande modernitet gör
att klyftan mellan behov och tillgång ständigt vidgas.
Vad nyss sagts ger måhända intryck av att vårt civilförsvar
genomgående skulle sakna funktionsduglighet. Det må med en
gång sägas, att så ingalunda är fallet. Ä ven om betydande blottor
finnas inom vissa avsnitt, är läget i andra hänseenden betydligt
mera tillfredsställande. Sålunda har under årens lopp ett gott
organisatoriskt underlag, som i stort utstakar verksamheten i
krig, vuxit fram. Framför allt har planläggningen fortskridit inom
de områden, där under fredstid någon direkt verkställighet av
naturliga skäl icke kan komma i fråga. Såsom exempel härpå må
nämnas följande.
De problem som sammanhänga med ett u t r y m n i n g s f ö rf a r a n d e, måste anses vara i allt väsentligt väl förberedda.
Föreskrifter finnas utarbetade för det tekniska tillvägagångssättet
vid utrymning och inkvarteringsmöjligheter m. m. ha inventerats.
Den speciella s o c i a l t j ä n s t, vilken omedelbart måste träda
i funktion vid en utrymning, både för de i tätorten kvarvarande
och för den till ett nytt område omplanterade befolkningen, har
blivit föremål för ett noggrant studium.
Anvisningar äro vidare utfärdade för u n d a n f ö r s e l av så-
dana viktiga förnödenheter- livsmedel, oljor, bilreservdelar, läkemedel m. m. – som i fredstid tillverkas eller lagras på platser,
där de i krigstid kunna antagas bli utsatta för luftangrepp eller
bli i ett tidigt skede utsatta för påverkan från markstrider.
Med undanförseln sammanhänger också planläggningen för den
f ö r s t ö r i n g, vilken för motsvarande förnödenhetsgrupper kan
519
Åke Sundelin
komma att utlösas i de fall då undanförsel icke hunnit tillgripas
eller i ett senare, kritiskt skede.
För den b e v a k n i n g s t j ä n s t, som i krig skall ombesörjas
genom civilförsvarets försorg, är det även i huvudsak väl beställt.
Boskillnaden mellan bevakningspolisens och de militära markbevakningsförbandens uppgifter är klar. Beväpningsfrågan är i
princip löst. Bevakningspolisens utbildning fortskrider raskt.
Det kan i detta sammanhang till sist vara skäl att framhålla,
att civilförsvarets l e d n i n g s o r g a n i s a t i o n kunnat uppbyggas och stabiliseras, även om de rent personella resurserna alltjämt behöva utökas.
Ytterligare belägg för positiva resultat av det pågående civilförsvarsarbetet skulle naturligen kunna ges. Den lämnade summariska redogörelsen må emellertid vara tillfyllest. Det torde vara
större skäl att vända blicken mot de problem, som för närvarande
te sig mest aktuella.
De två frågor, som dominera, äro m a t e r i e l a n s k a f fn i n g e n och s k y d d s r u m b y g g a n d e t.
Att civilförsvarets materielbehov är omfattande belyses kanske
bäst av att organisationen i krig omspänner närmare 900 000 personer, varav omkring hälften kommer att engageras i det allmänna
civilförsvaret, under det att den andra hälften ingår såsom hemskyddsledare och i verkskydd. All denna personal kräver självfallet
en viss personlig utrustning. Härtill komma poster för materiel,
bl. a. alarmeringsanläggningar, signalmateriel, gasskyddsmateriel,
övrig teknisk materiel m. m.
Till grund för materielanskaffningen har inom civilförsvarsstyrelsen utarbetats en plan, enligt vilken anskaffningen skulle på-
börjas under innevarande år och vara avslutad budgetåret 1954/55.
Totalkostnaden har beräknats till omkring 130 miljoner kronor,
motsvarande drygt 25 miljoner per år vid en jämn årsbelastning
under femårsperioden. Det är närmast mot bakgrunden av sistnämnda siffra, som den hittills beviljade medelstilldelningen för
innevarande budgetår – endast 4,6 miljoner -bör ses. Intrycket
förbättras knappast av att huvudparten av beloppet måste disponeras för omsättning av gasskyddsmaterieL
Det ligger i öppen dag, att ur de synpunkter civilförsvarsstyrelsen har att bevaka, en dylik tingens ordning är allt annat än
tillfredsställande. För att inom rimlig tid, inte minst med hänsyn
till det utrikespolitiska läget, överbrygga de befintliga bristerna,
har det för civilförsvarsstyrelsen fallit sig naturligt att dels vid- 520
—-~– ——— — ”–·~· –·
Civilförsvaret
hålla 1954/55 såsom slutår för anskaffningsperioden, dels föreslå en
snabbare anskaffningstakt. I enlighet därmed ha materieläskandena för budgetåret 1951/52 upptagits till närmare 42 miljoner
kronor. Beloppet är betydande men täcker likväl endast en tredjedel av dagens brister.
Den skärpning av världsläget, som inleddes med Koreakrisen,
har som bekant medfört regeringsbeslut om en allmän förstärkning av vårt lands försvarsberedskap. I de propositioner, som i
ärendet förelagts höstriksdagen, intar civilförsvaret en framskjuten plats. Redan mot bakgrunden av vad som i det föregående antytts, torde det vara uppenbart, att de c:a 45 miljoner, som totalt
ställts i utsikt för civilförsvarets vidkommande, icke medge några
utsvävningar vid sidan av centralmyndighetens planläggning. Förhållandet är fastmer sådant, att civilförsvarsstyrelsen enbart för
engångsanskaffning av materiel påyrkat att 35 miljoner skulle
ställas till förfogande, under det att ungefär motsvarande belopp
äskats för andra viktiga ändamål. Utan tillgång till materiella
resurser blir civilförsvarets kamp mot hemortsbekämpningen
ojämn. Att kraven på modernitet och hög teknisk kvalitet icke
få eftersättas torde vara överflödigt att understryka. Det är endast
att konstatera, att dessa krav tyvärr icke gå att förena med strä-
van att nedhålla de statsfinansiella utgifterna.
En av civilförsvarets allra viktigaste frågor gäller skyddsrumsbyggandet. Utan erforderlig tillgång på skyddsrum kommer hemortsbekämpningens övertag att bli markant. Inte minst den användning i större skala av atombomben, som numera ligger inom
det möjligas gräns, accentuerar skyddsrumsbehovet. Ytterligare
motiv torde här icke behöva framläggas. Uppfattningen är ensartad runt om i världen.
Vårt läge. i skyddsrumshänseende är för närvarande icke gott.
Vi ha ett ringa fåtal fullträffsäkra bergskyddsrum, vilka ännu
endast sparsamt kompletteras av i nybyggnader inrättade s. k.
normalskyddsrum. Ehuru värdet av de senare icke får underskattas, kunna de endast motstå den ovanpåliggande byggnadens rasmassor och erbjuda i nuvarande utförande ett otillräckligt skydd
mot radioaktiv strålning. skyddsrumsproblemet kompliceras vidare av de större städernas centrala, tätt bebyggda delar med
äldre hus, i vilka utförande av fullgoda skyddsrum icke är tekniskt möjligt. Olägenheten härav förhöjes genom att just dylika
stadsdelar lättast bli offer för förintande s. k. eldstormar.
Som bekant har ganska nyligen ett förslag framlagts till skydds- 521
Ake Sundelin
rumsfrågans lösande. Förslaget innebär, att fullträffsäkra skyddsrum – i berg eller fristående av betong — skola under en lO-årsperiod utbyggas med ett platsantal för c:a 3 000 000 personer. I
samband härmed skulle de s. k. normalskyddsrummen fortsättningsvis endast i vissa undantagsfall komma till utförande. Kostnaden har beräknats till 500 miljoner kronor, varav dock c:a 300
skulle återvinnas genom åtgärder för en rationell fredsanvändning.
Principiellt kan sägas, att ett genomförande av förslaget skulle
innebära en väsentlig förbättring i förhållande till nuläget. Fullträffskyddsrum äro oavvisligen nödvändiga. Å ven om i det framlagda förslaget måste vidtagas vissa modifikationer, vilka här ej
närmare behöva beröras, te sig snabbt förbättrade skyddsrumsmöjligheter såsom en av våra mest angelägna beredskapsåtgärder.
I syfte att åtminstone i viss omfattning omgående kunna påbörja
det tidskrävande byggnadsarbetet har också civilförsvarsstyrelsen
av förut berörda tilläggsanslag för försvarsberedskapens omedelbara höjande begärt c:a 22 miljoner kronor. I propositionen har
beloppet dock beskurits till c:a 12 miljoner.
Det har förut antytts, att en tillfredsställande utbildning utgör
en av grundförutsättningarna för att civilförsvarsorganisationen
skall kunna väl funktionera vid krig.
Av civilförsvarets personal är för närvarande endast 15-25%
utbildad, beroende på att all utbildning under efterkrigsåren fram
tilll949 praktiskt taget legat nere. Även om en förbättring inträtt
under de senaste två åren, är det klart, att mycket återstår. Särskilt kännbar är för närvarande bristen på goda instruktörer. Som
ett led i instruktörsutbildningen har civilförsvarsstyrelsen därför
nu begärt bl. a. en omorganisation av statens civilförsvarsskola,
som hittills fört en tämligen blygsam tillvaro. Behovet av en tillfredsställande skolorganisation för civilförsvarets miljonarme
torde förefalla tämligen självklart, även om skolan närmast är
avsedd för den personal, som i de regionala instanserna skall föra
impulserna vidare.
Trots utbildningens omfattning intar den rent ekonomiskt ingen
dominerande plats. I tilläggsanslaget har den begränsats till något
över l miljon kronor.
Det skulle föra för långt att här närmare redogöra för alla de
problem, som man inom civilförsvarets ledning i dag har att
brottas med. Ytterligare två frågor synas emellertid i korthet böra
beröras.
522
–
Civilförsvaret
Civilförsvaret har liksom fallet är på många andra håll ett starkt
behov av forsknings- och försöksverksamhet. Bland de aktuella
frågor, som kräva sitt svar är bl. a.
skapandet av provisoriska anordningar till skydd för befolkningen i städernas tätområden mot verkan av luftanfall och
bränder,
utarbetande av typritningar och programhandlingar för olika
slag av fullträffsäkra skyddsrumsanläggningar,
forskning och försök rörande skydd mot radioaktiv strålning
samt bakteriologiska stridsmedel,
utarbetande av metoder till skydd mot kvävning i skyddsrum
i händelse av storbränder,
försök med nya brandmedeL
Slutligen några ord angående civilförsvarets ledningsorgan, civilförsvarsstyrelsen.
styrelsen har, vid en epok, då världshändelserna icke gåvo
samma antydan om oro som nu, utformats som en minimiorganisation. Sedan dess har läget radikalt förändrats och tidigare oförutsedda ärendesgrupper pålagts styrelsen. Denna har därigenom
under en lång tid kommit att arbeta med underdimensionerad
personal, vilket naturligen starkt verkat till förfång för landets
civilförsvarsberedskap. En extraordinär arbetsbörda har måst
åläggas personalen. Tillståndet är både irriterande och allvarligt
oroande. Mot bakgrunden härav har styrelsen därför ansett sig
böra allvarligt påyrka en personell förstärkning. Därest denna
icke kommer till stånd kan genomförandet av här tidigare berörda
åtgärder för civilförsvarsberedskapens stärkande starkt komma
att försenas.
De rent tekniska möjligheterna att effektivt möta hemortsbekämpningen äro förvisso tillfinnandes. De ekonomiska har det för
vårt vidkommande varit mindre väl beställt med. Den medelstilldelning, som statsmakterna inom kort ha att besluta om, kommer
att medföra en markant lägesförbättring. Det är emelertid ur allmän beredskapssynpunkt att hoppas, att denna välvilja icke får
tagas enbart som ett tillfälligt uppblossande utan även som ett
tecken på en bestående strävan att planenligt och i full omfattning
täcka en av riksförsvarets allvarligaste luckor. statsmakternas
bistånd är dock icke nog. Ytterst hänger civilförsvarets funktionsduglighet den stund faran kommer på att hela folket redan dessförinnan förstått betydelsen av att äga ett gott civilförsvar och i
handling också erkänt det.
523