Kristendomen och rätten
1951
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
I(RISTENDOMEN OCH RÄTTEN
FöR kristendomen har rätten alltid varit ett livsområde av central
betydelse. Kristnarrdet i Norden innebar sålunda inte bara ett kristnande av den enskilda människan och av staten. Det innebar medvetet också ett kristnande av hela rättsordningen. Redan genom de
tingsbeslut, varigenom kristendomen blev lagfästad, antogos
kristna rättsgrundsatser. En av dessa innebar förbud mot barnutsättning – redan i och med kristnandet framstod kyrkan såsom
värnare av det mänskliga livet såsom sådant och såsom de svagas
och bräckligas skydd och värn. Tanken var isländarna lika främmande som förbudet mot att äta hästkött. Båda påbudens efterlevande undantogos också i tingsbeslutet om Islands kristnande på
Tingvellir år 1000.
Kyrkan fullföljde målmedvetet kristningsverket av den inhemska rätten. Inledningsorden till äldre Västgötalagens kyrkobalk »Kristus är främst i vår lag» voro ingen tom fras. Detta
markerades genom att kyrkobalken alltid var den första balken i
landskapslagarna. Som en konsekvens härav började Tiohäradslagens konungabalk med orden: »Konungen är näst Kristus». Men
’iven de övriga balkarna präglades av kristen anda och livssyn.
Skyddet av det mänskliga livet sträckte sig även till dess spirande
~rodd. F o s t e r f ö r d r i v n i n g e n, som har det talande namnet
’Jältmord, stämplades som nidingsdåd. Den av docenten Sam Clason
nförda benämningen fosterdråp har alltså i svensk rätt en före- ~ångare, som framhäver den för mordet karakteristiska lönliga
mraktären.
Under två århundraden fullföljdes arbetet på rättens kristnande.
)e nya åskådningarna antogos på de viktiga kyrkomötena i Lin- (Öping år 1152 och i Skenninge år 1248. Härigenom kom den katoniska rätten att få avgörande betydelse inom centrala områden
eV svensk rätt. Den kristnade rättsordningen blev sålunda ett av
le viktigaste medlen för att kristna hela samhällslivet.
Den enskilda människans religiösa indifferens och samhällets
ekularisering måste också medföra risk för rättens successiva av- 439
”
Kristendomen och rätten
kristnande. Tendenserna äro alltmera tydliga. A b o r t l a g s t i f tn i n g e n, som bl. a. fått till följd att de flesta aborterna företagas
på gifta, ofta välsituerade kvinnor med flera friska barn, är ett
skrämmande exempel. Ett annat utgör den föreslagna legaliseringen av den h e t e r o l o g a i n s e m i n a t i o n e n. Denna utgör
ett, om ock artificiellt äktenskapsbrott, eller, för att använda den
inhemska terminologien, dubbelt hor – den s. k. »donatorn» anses
nämligen i Medicinalstyrelsens P. M. böra vara en gift man. De
svenska biskoparnas brev till landets präster har också i otvetydiga ordalag fördömt såväl den nuvarande abortlagstiftningen som
ett lagfästande av heterolog insemination.
Nyligen anordnade de nordiska ekumeniska instituten i slutet
av augusti en konferens på Hurdals Verk i Norge över ämnet
»Kristendomen och rätten». De nordiska teologiska fakulteterna
voro mangrant representerade liksom många jurister, bland dem
såsom föredragshållare professorerna Nils Herlitz och Ake Malmström. Tankeutbytet under de tre konferensdagarna blev mycket
livligt. Juristerna efterlyste allmänt vägledande riktlinjer för en
för rätten vägledande kristen normgivning. Men det efterlysta svaret uteblev. Kanske berodde detta främst på att från danskt teologiskt håll hävdades den förvisso anmärkningsvärda och oväntade
uppfattningen, att några kristna moralregler överhuvud icke
kunde uppställas. Kristendomen vore nämligen icke någon ideologi.
Det borde emellertid icke vara omöjligt att komma fram till en
vägledande syntes. Det är som ovan antytts ett rättshistoriskt
faktum, att den nordiska rätten i stor utsträckning vilar på kristna
grundvalar. Det borde då vara ett lockande praktiskt forskningsprogram att uppvisa, huru dessa grundvalar blivit lagda och huru
på dem lagverket timrats samt under århundraden konserverats
och vidare utformats- för att under senaste tid antingen börja att
förvittra eller medvetet sönderbrytas. Det borde, synes det -och
till trots av modern dansk teologi – icke heller vara omöjligt att
klarlägga i evangelierna bevarade kristna sedenarmer och rättstankar samt därefter undersöka vilka av dem som för närvarande
inom nordisk rätt äro mest hotade. Det mänskliga livets egenvärde
och äktenskapets helgd äro sedan länge i farozonen. Barnets ideella
rätt att känna även sin fader är nu hotad, medlet är den föreslagna legala presumtion, som med lagstiftningens och kyrkobokföringens hjälp skall förkväva sanningen. I sistnämnda fall är
också kyrkan direkt indragen och riskerar att tvingas bliva medansvarig. »På grund av sin befattning med kyrkobokföringen har
440
K ristendomen och rätten
kyrkan särskild anledning att vaka över att direkt osanna och
vilseledande uppgifter icke stadfästas genom införande i kyrkoböckerna, vilket skulle ske i fall av heterolog insemination.» (Biskopsbrevet.)
Det rör sig alltså här om arbetsuppgifter av betydelse. De nordiska ekumeniska institutens initiativ var behjärtansvärt. Men det
får icke stanna vid en akademisk diskussion, med ett teologiens
förnekande av kristendomens utomordentliga rättsliga uppgift så-
som förlamande inslag. Genom positiv samverkan mellan teologi
och rättsvetenskap måste kristend<;>mens förblivande nödvändighet
för rätten klargöras för lagstiftaren och allmänheten. Kyrkan får
icke försitta denna möjlighet -och skyldighet.
441
FöR kristendomen har rätten alltid varit ett livsområde av central
betydelse. Kristnarrdet i Norden innebar sålunda inte bara ett kristnande av den enskilda människan och av staten. Det innebar medvetet också ett kristnande av hela rättsordningen. Redan genom de
tingsbeslut, varigenom kristendomen blev lagfästad, antogos
kristna rättsgrundsatser. En av dessa innebar förbud mot barnutsättning – redan i och med kristnandet framstod kyrkan såsom
värnare av det mänskliga livet såsom sådant och såsom de svagas
och bräckligas skydd och värn. Tanken var isländarna lika främmande som förbudet mot att äta hästkött. Båda påbudens efterlevande undantogos också i tingsbeslutet om Islands kristnande på
Tingvellir år 1000.
Kyrkan fullföljde målmedvetet kristningsverket av den inhemska rätten. Inledningsorden till äldre Västgötalagens kyrkobalk »Kristus är främst i vår lag» voro ingen tom fras. Detta
markerades genom att kyrkobalken alltid var den första balken i
landskapslagarna. Som en konsekvens härav började Tiohäradslagens konungabalk med orden: »Konungen är näst Kristus». Men
’iven de övriga balkarna präglades av kristen anda och livssyn.
Skyddet av det mänskliga livet sträckte sig även till dess spirande
~rodd. F o s t e r f ö r d r i v n i n g e n, som har det talande namnet
’Jältmord, stämplades som nidingsdåd. Den av docenten Sam Clason
nförda benämningen fosterdråp har alltså i svensk rätt en före- ~ångare, som framhäver den för mordet karakteristiska lönliga
mraktären.
Under två århundraden fullföljdes arbetet på rättens kristnande.
)e nya åskådningarna antogos på de viktiga kyrkomötena i Lin- (Öping år 1152 och i Skenninge år 1248. Härigenom kom den katoniska rätten att få avgörande betydelse inom centrala områden
eV svensk rätt. Den kristnade rättsordningen blev sålunda ett av
le viktigaste medlen för att kristna hela samhällslivet.
Den enskilda människans religiösa indifferens och samhällets
ekularisering måste också medföra risk för rättens successiva av- 439
”
Kristendomen och rätten
kristnande. Tendenserna äro alltmera tydliga. A b o r t l a g s t i f tn i n g e n, som bl. a. fått till följd att de flesta aborterna företagas
på gifta, ofta välsituerade kvinnor med flera friska barn, är ett
skrämmande exempel. Ett annat utgör den föreslagna legaliseringen av den h e t e r o l o g a i n s e m i n a t i o n e n. Denna utgör
ett, om ock artificiellt äktenskapsbrott, eller, för att använda den
inhemska terminologien, dubbelt hor – den s. k. »donatorn» anses
nämligen i Medicinalstyrelsens P. M. böra vara en gift man. De
svenska biskoparnas brev till landets präster har också i otvetydiga ordalag fördömt såväl den nuvarande abortlagstiftningen som
ett lagfästande av heterolog insemination.
Nyligen anordnade de nordiska ekumeniska instituten i slutet
av augusti en konferens på Hurdals Verk i Norge över ämnet
»Kristendomen och rätten». De nordiska teologiska fakulteterna
voro mangrant representerade liksom många jurister, bland dem
såsom föredragshållare professorerna Nils Herlitz och Ake Malmström. Tankeutbytet under de tre konferensdagarna blev mycket
livligt. Juristerna efterlyste allmänt vägledande riktlinjer för en
för rätten vägledande kristen normgivning. Men det efterlysta svaret uteblev. Kanske berodde detta främst på att från danskt teologiskt håll hävdades den förvisso anmärkningsvärda och oväntade
uppfattningen, att några kristna moralregler överhuvud icke
kunde uppställas. Kristendomen vore nämligen icke någon ideologi.
Det borde emellertid icke vara omöjligt att komma fram till en
vägledande syntes. Det är som ovan antytts ett rättshistoriskt
faktum, att den nordiska rätten i stor utsträckning vilar på kristna
grundvalar. Det borde då vara ett lockande praktiskt forskningsprogram att uppvisa, huru dessa grundvalar blivit lagda och huru
på dem lagverket timrats samt under århundraden konserverats
och vidare utformats- för att under senaste tid antingen börja att
förvittra eller medvetet sönderbrytas. Det borde, synes det -och
till trots av modern dansk teologi – icke heller vara omöjligt att
klarlägga i evangelierna bevarade kristna sedenarmer och rättstankar samt därefter undersöka vilka av dem som för närvarande
inom nordisk rätt äro mest hotade. Det mänskliga livets egenvärde
och äktenskapets helgd äro sedan länge i farozonen. Barnets ideella
rätt att känna även sin fader är nu hotad, medlet är den föreslagna legala presumtion, som med lagstiftningens och kyrkobokföringens hjälp skall förkväva sanningen. I sistnämnda fall är
också kyrkan direkt indragen och riskerar att tvingas bliva medansvarig. »På grund av sin befattning med kyrkobokföringen har
440
K ristendomen och rätten
kyrkan särskild anledning att vaka över att direkt osanna och
vilseledande uppgifter icke stadfästas genom införande i kyrkoböckerna, vilket skulle ske i fall av heterolog insemination.» (Biskopsbrevet.)
Det rör sig alltså här om arbetsuppgifter av betydelse. De nordiska ekumeniska institutens initiativ var behjärtansvärt. Men det
får icke stanna vid en akademisk diskussion, med ett teologiens
förnekande av kristendomens utomordentliga rättsliga uppgift så-
som förlamande inslag. Genom positiv samverkan mellan teologi
och rättsvetenskap måste kristend<;>mens förblivande nödvändighet
för rätten klargöras för lagstiftaren och allmänheten. Kyrkan får
icke försitta denna möjlighet -och skyldighet.
441