Underutvecklade länder
1952
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
UNDERUTVECKLADE LÄNDER
Av fil. mag. BO CHRISTENSON, Uppsala
UNDERUTVECKLADE länder är ett uttryck, som dyker upp i
spalterna ganska ofta, vanligen i samband med FN. Termen avser
generellt länder, vilkas ekonomiska liv ej uppnått den nivå man av
deras fysiska villkor skulle kunna vänta. Till kategorien räknas i
allmänhet länder, där 2/3 av befolkningen lever på gränsen till
hungersnöd i ett konstant tillstånd av undernärng; där epidemier
uppträder lika regelbundet som årstiderna, men flertalet invånare
aldrig sett en läkare; där medellivslängden är 30 år; där barn
föds så ofta naturens lagar gör det möjligt, men endast hälften
uppnår vuxen ålder och befolkningstillväxten trots detta är alltför stor; där bildningen, dvs. läs- och skrivkunnigheten, representeras av blott 25% av befolkningen.
De mest efterblivna länderna är naturligt nog belägna i de tropiska eller subtropiska bältena. Deras ekonomiska förhållanden är
således speciella. Grunden för näringslivets utveckling är historiskt
sett utan tvekan jordbruket. Ett högt utvecklat jordbruk hänger
samman med en högre kultur. Det ligger därför nära till hands
•att vid granskningen av de underutvecklade länderna börja med
att undersöka jordbruket och dess förutsättningar. Man kan kanske
då få en liten uppfattning om orsakerna till näringslivets status.
Jordbruket i tropikerna har mycket ogynnsamma förutsättningar jämfört med de tempererade områdena. Det tropiska klimatet är varmt och fuktigt, vilket i första hand påverkar jorden.
Urlakningen av mineralier och näringsämnen är stor. Den höga
temperaturen i förening med kolsyrehalten gör salterna lättlösliga. Oxidationen stiger med temperaturen liksom också bakterieflorans förstörande inverkan på jordens humusämnen. Växttäcket
är det förnämsta skyddet mot jordförstöringen, men människan
själv liksom hennes husdjur däremot en negativ faktor i denna
process. Jorden är därför ganska dålig och löper framför allt en
ständig risk att ytterligare försämras genom brukningsmetoder,
523
——”’—~-~”-· … –~· ~—-·~
Bo Christenson
som ej tar hänsyn till detta faktum. Av denna anledning kan ej
västerländska metoder appliceras på det tropiska jordbruket. De
inföddas system som går ut på att bränna skogen, så i askan några
år, varefter skogen åter får växa in, har varit ett ganska rationellt
sätt att utnyttja naturbetingelserna. Dessa metoder har varit ganska likartade i hela tropikområdet, ehuru namnen växlar, raysystemet i Franska Indokina, milpa-systemet i Mexiko. Brukningssättet medför en viss kollektivism och organisation samt bidrager
därför till uppkomsten av stora byar. Så har t. ex. !bo-landet i Nigeria 267 invånare per km2• Mayakulturens grundval var milpasystemet.
I södra och sydöstra Asien möter vi dock ett annat jordbrukssystem, som möjliggör en betydligt tätare befolkning. Adivernodistriktet på Java har t. ex. 1500-1700 invånare per km2• Denna
enorma befolkningskoncentration möjliggöres endast av risodling
på översvämmade områden. Riset ger flera skördar om året. Det
kan odlas på samma plats år efter år utan att utsuga jorden. Detta
medför större ekonomisk stabilitet liksom även politisk och social.
Tack vare att jorden är uppodlad till 50 % minskas dessutom
förutsättningarna för de otaliga febrar och sjukdomar som utgör
den andra sidan av tropikernas ogynnsamma miljö. De har befrämjats av det varma och fuktiga klimatet i förening med dålig drä-
nering. Listan på dessa sjukdomar kan göras lång. Här skall blott
nämnas malaria, gula febern, sömnsjuka, tarm- och inälvssjukdomar av olika slag. De angriper såväl djur som människor.
I samband med jordbruket måste även boskapsskötseln nämnas.
Djursjukdomar, dåligt bete samt faran för jordförstöring gör, att
djuruppfödning är mindre lämplig i dessa områden. Trot; detta
hålles ingenstans så stora boskapshjordar per invånare som här.
Motiven är mindre ekonomiska än religiösa och kanske framför
allt sociala. Djuren användes i mycket liten utsträckning såsom
dragare. I långt mindre grad bidrar de till kosthållet som är rent
vegetariskt. Detta är också en förutsättning för i synnerhet tropiska Asiens täta befolkning. Det anses emellertid vara tecken på
god social ställning att äga många boskapsdjur och här ligger de
stora boskapsflockarnas raison d’etre.
En tredje faktor som i hög grad inverkat på de underutvecklade
länderna är kulturavspärrningen. Detta gäller i synnerhet tropiska
Afrika. Riskulturen med dess sinnrika bevattningsanläggningar
står avgjort högre än milpa-kulturen och förutsätter en god teknik
med avseende på dränering, dammbyggnader m. m. samt dessutom
524
Underutvecklade länder
en relativt god politisk och social ordning. Dessa kulturinfluenser
har kommit från extratropikala områden, framför allt Kina. Tropiska Afrika har däremot varit avskärmat från dessa kulturströmningar genom ett 20 breddgrader brett ökenbälte.
Denna isolering från kulturinfluenser har ytterligare accentuerats genom ett europeiskt kolonialvälde. Kolonisationen har följt
minsta motståndets lag. I bristande framsynthet har exploatörerna
utsugit jorden och påskyndat jordförstöringen. Avkastningen har
i mycket ringa del kommit kolonialländerna till godo. Rikedomarna har vandrat ur landet, vars näringsliv kullkastats – ofta
med svält som följd. Den sociala organisationen har likaså upplösts.
Näringslivet har kommit i europeernas händer. Dessa har också
hänsynslöst utnyttjat sin politiska och ekonomiska maktposition.
Den infödda befolkningen har varit den billiga arbetskraft som
varit förutsättningen för europeernas stora vinster.
På grund härav har de underutvecklade länderna ej kunnat tillgodogöra sig den västerländska industrialismens fördelar.
Emellertid har under de senaste decennierna de färgade folkeu
vaknat till insikt om sitt eget elände samt även sina egna möjligheter. I allt högre grad har de tillägnat sig västerlandets kultur
och teknik och ser häri ett medel att ernå självständighet. I Europa
och Amerika har man också mött de färgades krav med en viss
förståelse. Den bottnar till en del i en ny idealistisk livsåskådning,
men torde i huvudsak ha realpolitiska motiv. Det finns ingen möjlighet att hejda utvecklingen. De färgade folken är på marsch i
nationell självmedvetenhet.
Sista världskriget har betytt mycket härvidlag. Den största kolonialmakten, Storbritannien, har tvingats gå sina kolonier till mötes
med avseende på deras självständighetskrav. Nederländerna har
följt exemplet och USA har medgivit Filippinerna frihet. I FNstadgan intogs en artikel, som innebär ett löfte för alla undernärda
människor. I syfte att skapa det tillstånd av stabilitet och välstånd,
som är en nödvändig förutsättning för fredliga och vänskapliga
relationer mellan folken på basis av respekt för principen om folkens lika rätt, anbefalldes FN i förbundsstadgans 55. artikel att
främja högre levnadsstandard, full sysselsättning och villkor för
ekonomiska och sociala framsteg.
Deklarationen är ett uttryck för en spirande känsla att människor är socialt medansvariga för varandra. Den är en ny version
av Stuart Milis gamla tes: största möjliga lycka åt största antalet
människor, eller enligt Internationella arbetsbyråns 1944 antagna
525
—-~——~~· ··- _……….___..____~_ -·
., .
Bo Christenson
resolution: Poverty anywhere constitutes a danger for prosperity
everywhere.
För att verkställa detta program har utvecklats en världsomspännande aktivitet. Det är framför allt FN och dess underorgan
som är verksamma. Där är UNESCO (United Nations Educational
Scientific and Cultural Organization) som i kampen mot analfabetism upprättar seminarier, skolor, bibliotek och vetenskapliga institutioner. Dess mål är att främja undervisning, vetenskap och
kultur. FAO (Food and Agriculture Organization) verkar för jordbrukets rationella skötsel samt koncentrerar sitt arbete på växtoch djursjukdomarnas utrotande. WHO (World Health Organization) bidrar genom forskning och distribution av läkemedel samt
upprättande av moderna sjukhus m. m. ILO (International Labour
Organization) har haft till uppgift att biträda vid utarbetningen
av arbetslagstiftning och därmed sammanhängande sociala välfärdsanordningar samt medverka vid uppbyggandet av facklig
organisation. Tillsammans med ICAO (International Civil Aviatian Organization) utgör dessa organisationer TAB eller Technical
Assistance Board. TAB utgör samarbetsorgan samt verkställande
institution. International Bank for Reconstruction and Development samt International Monetary Fund är likaså nära anslutna
i syfte att ekonomiskt understödja hjälparbetet.
Drygt 20 miljoner dollar har i år ställts till förfogande. Hjälpen
avser i första hand rådgivning och utrednings-, organisations- och
uppbyggnadsarbete som utföres av fackutbildade specialister. I
andra hand kommer utbildning av infödda experter, vilket sker
genom stipendier för studier i Europa och Amerika eller genom
upprättande av institut och seminarier. Åtgärder vidtagas dessutom i syfte att uppmuntra, utveckla och sprida den tekniska och
vetenskapliga forskningens resultat.
Det finns dessutom andra lokala planeringar för utveckling av
efterblivna länder. Det brittiska samväldet har sålunda utarbetat
en sexårsplan, den s. k. Colomboplanen, för vilkens verkställande
Storbritannien frigivit 300 miljoner pund, som sydasiatiska stater
haft innestående i London. Utom ramen för FN-hjälpen framlade
president Truman i januari 1949 för kongressen ett vittgående
hjälpprogram. För 1952 har i enlighet härmed anslagits 50 miljoner dollar. Bland andra lokala organisationer kan nämnas The
Commission for Technical Assistance South of the Sahara, The
South Pacific Commission m. fl.
Behovet är dock stort. Hjälpen är blott en droppe i havet, men
.526
Underutvecklade länder
den är också endast avsedd att vara hjälp till självhjälp. Det blir
på de enskilda länderna det i sista hand beror hur resultatet skall
bli. FN har ställt upp vissa grundprinciper för att trygga ländernas integritet. Hjälpen får sålunda ej vara ett medel till utländsk
politik eller ekonomisk inblandning. Den skall kunna åtnjutas utan
hänsyn till politisk regim samt endast på vederbörande lands egen
begäran.
Möjligheterna att genomföra en uppryckning av de underutvecklade ländernas näringsliv har delvis framskymtat. Jordbrukets resurser är begränsade, men genom att utnyttja dem som
finnas kan dock dess standard avsevärt höjas. Det primära kravet
är därvidlag framför allt hänsyn till jordförstöringen. Risodling
i förening med irrigation ger det bästa utbytet i den mån vattenreserverna räcker till. En lämplig form av plantagedrift är den
s. k. trädkulturen enligt korridorsystemet. Den torde vara den odlingsform som mest liknar den vilda skogen och har därför de
flesta av dennas jordbevarande egenskaper. Gummiplantagernas
historia visar att det tagit lång tid och kostat många bittra erfarenheter, innan europeerna upptäckt den tropiska naturens krav
och anpassat sig därefter.
J ordbrukets höjande är emellertid blott en sida av tropikernas
ekonomiska problem. En annan utgör det faktum att en alltför stor
del av befolkningen är sysselsatt inom jordbruket. Lösningen av
detta problem består i att överföra arbetskraftsöverskottet inom
jordbruket till den industri som visserligen ännu ej finnes, men
för vilken betingelser finnes. Överskottet kan även finna sysselsättning genom nykolonisation av glesbefolkade områden, som så-
lunda bli produktiva. Det torde i stort sett vara på dessa linjer
ett hjälparbete måste inriktas, om strävandena att höja dessa länders standard skall krönas med framgång.
527
Av fil. mag. BO CHRISTENSON, Uppsala
UNDERUTVECKLADE länder är ett uttryck, som dyker upp i
spalterna ganska ofta, vanligen i samband med FN. Termen avser
generellt länder, vilkas ekonomiska liv ej uppnått den nivå man av
deras fysiska villkor skulle kunna vänta. Till kategorien räknas i
allmänhet länder, där 2/3 av befolkningen lever på gränsen till
hungersnöd i ett konstant tillstånd av undernärng; där epidemier
uppträder lika regelbundet som årstiderna, men flertalet invånare
aldrig sett en läkare; där medellivslängden är 30 år; där barn
föds så ofta naturens lagar gör det möjligt, men endast hälften
uppnår vuxen ålder och befolkningstillväxten trots detta är alltför stor; där bildningen, dvs. läs- och skrivkunnigheten, representeras av blott 25% av befolkningen.
De mest efterblivna länderna är naturligt nog belägna i de tropiska eller subtropiska bältena. Deras ekonomiska förhållanden är
således speciella. Grunden för näringslivets utveckling är historiskt
sett utan tvekan jordbruket. Ett högt utvecklat jordbruk hänger
samman med en högre kultur. Det ligger därför nära till hands
•att vid granskningen av de underutvecklade länderna börja med
att undersöka jordbruket och dess förutsättningar. Man kan kanske
då få en liten uppfattning om orsakerna till näringslivets status.
Jordbruket i tropikerna har mycket ogynnsamma förutsättningar jämfört med de tempererade områdena. Det tropiska klimatet är varmt och fuktigt, vilket i första hand påverkar jorden.
Urlakningen av mineralier och näringsämnen är stor. Den höga
temperaturen i förening med kolsyrehalten gör salterna lättlösliga. Oxidationen stiger med temperaturen liksom också bakterieflorans förstörande inverkan på jordens humusämnen. Växttäcket
är det förnämsta skyddet mot jordförstöringen, men människan
själv liksom hennes husdjur däremot en negativ faktor i denna
process. Jorden är därför ganska dålig och löper framför allt en
ständig risk att ytterligare försämras genom brukningsmetoder,
523
——”’—~-~”-· … –~· ~—-·~
Bo Christenson
som ej tar hänsyn till detta faktum. Av denna anledning kan ej
västerländska metoder appliceras på det tropiska jordbruket. De
inföddas system som går ut på att bränna skogen, så i askan några
år, varefter skogen åter får växa in, har varit ett ganska rationellt
sätt att utnyttja naturbetingelserna. Dessa metoder har varit ganska likartade i hela tropikområdet, ehuru namnen växlar, raysystemet i Franska Indokina, milpa-systemet i Mexiko. Brukningssättet medför en viss kollektivism och organisation samt bidrager
därför till uppkomsten av stora byar. Så har t. ex. !bo-landet i Nigeria 267 invånare per km2• Mayakulturens grundval var milpasystemet.
I södra och sydöstra Asien möter vi dock ett annat jordbrukssystem, som möjliggör en betydligt tätare befolkning. Adivernodistriktet på Java har t. ex. 1500-1700 invånare per km2• Denna
enorma befolkningskoncentration möjliggöres endast av risodling
på översvämmade områden. Riset ger flera skördar om året. Det
kan odlas på samma plats år efter år utan att utsuga jorden. Detta
medför större ekonomisk stabilitet liksom även politisk och social.
Tack vare att jorden är uppodlad till 50 % minskas dessutom
förutsättningarna för de otaliga febrar och sjukdomar som utgör
den andra sidan av tropikernas ogynnsamma miljö. De har befrämjats av det varma och fuktiga klimatet i förening med dålig drä-
nering. Listan på dessa sjukdomar kan göras lång. Här skall blott
nämnas malaria, gula febern, sömnsjuka, tarm- och inälvssjukdomar av olika slag. De angriper såväl djur som människor.
I samband med jordbruket måste även boskapsskötseln nämnas.
Djursjukdomar, dåligt bete samt faran för jordförstöring gör, att
djuruppfödning är mindre lämplig i dessa områden. Trot; detta
hålles ingenstans så stora boskapshjordar per invånare som här.
Motiven är mindre ekonomiska än religiösa och kanske framför
allt sociala. Djuren användes i mycket liten utsträckning såsom
dragare. I långt mindre grad bidrar de till kosthållet som är rent
vegetariskt. Detta är också en förutsättning för i synnerhet tropiska Asiens täta befolkning. Det anses emellertid vara tecken på
god social ställning att äga många boskapsdjur och här ligger de
stora boskapsflockarnas raison d’etre.
En tredje faktor som i hög grad inverkat på de underutvecklade
länderna är kulturavspärrningen. Detta gäller i synnerhet tropiska
Afrika. Riskulturen med dess sinnrika bevattningsanläggningar
står avgjort högre än milpa-kulturen och förutsätter en god teknik
med avseende på dränering, dammbyggnader m. m. samt dessutom
524
Underutvecklade länder
en relativt god politisk och social ordning. Dessa kulturinfluenser
har kommit från extratropikala områden, framför allt Kina. Tropiska Afrika har däremot varit avskärmat från dessa kulturströmningar genom ett 20 breddgrader brett ökenbälte.
Denna isolering från kulturinfluenser har ytterligare accentuerats genom ett europeiskt kolonialvälde. Kolonisationen har följt
minsta motståndets lag. I bristande framsynthet har exploatörerna
utsugit jorden och påskyndat jordförstöringen. Avkastningen har
i mycket ringa del kommit kolonialländerna till godo. Rikedomarna har vandrat ur landet, vars näringsliv kullkastats – ofta
med svält som följd. Den sociala organisationen har likaså upplösts.
Näringslivet har kommit i europeernas händer. Dessa har också
hänsynslöst utnyttjat sin politiska och ekonomiska maktposition.
Den infödda befolkningen har varit den billiga arbetskraft som
varit förutsättningen för europeernas stora vinster.
På grund härav har de underutvecklade länderna ej kunnat tillgodogöra sig den västerländska industrialismens fördelar.
Emellertid har under de senaste decennierna de färgade folkeu
vaknat till insikt om sitt eget elände samt även sina egna möjligheter. I allt högre grad har de tillägnat sig västerlandets kultur
och teknik och ser häri ett medel att ernå självständighet. I Europa
och Amerika har man också mött de färgades krav med en viss
förståelse. Den bottnar till en del i en ny idealistisk livsåskådning,
men torde i huvudsak ha realpolitiska motiv. Det finns ingen möjlighet att hejda utvecklingen. De färgade folken är på marsch i
nationell självmedvetenhet.
Sista världskriget har betytt mycket härvidlag. Den största kolonialmakten, Storbritannien, har tvingats gå sina kolonier till mötes
med avseende på deras självständighetskrav. Nederländerna har
följt exemplet och USA har medgivit Filippinerna frihet. I FNstadgan intogs en artikel, som innebär ett löfte för alla undernärda
människor. I syfte att skapa det tillstånd av stabilitet och välstånd,
som är en nödvändig förutsättning för fredliga och vänskapliga
relationer mellan folken på basis av respekt för principen om folkens lika rätt, anbefalldes FN i förbundsstadgans 55. artikel att
främja högre levnadsstandard, full sysselsättning och villkor för
ekonomiska och sociala framsteg.
Deklarationen är ett uttryck för en spirande känsla att människor är socialt medansvariga för varandra. Den är en ny version
av Stuart Milis gamla tes: största möjliga lycka åt största antalet
människor, eller enligt Internationella arbetsbyråns 1944 antagna
525
—-~——~~· ··- _……….___..____~_ -·
., .
Bo Christenson
resolution: Poverty anywhere constitutes a danger for prosperity
everywhere.
För att verkställa detta program har utvecklats en världsomspännande aktivitet. Det är framför allt FN och dess underorgan
som är verksamma. Där är UNESCO (United Nations Educational
Scientific and Cultural Organization) som i kampen mot analfabetism upprättar seminarier, skolor, bibliotek och vetenskapliga institutioner. Dess mål är att främja undervisning, vetenskap och
kultur. FAO (Food and Agriculture Organization) verkar för jordbrukets rationella skötsel samt koncentrerar sitt arbete på växtoch djursjukdomarnas utrotande. WHO (World Health Organization) bidrar genom forskning och distribution av läkemedel samt
upprättande av moderna sjukhus m. m. ILO (International Labour
Organization) har haft till uppgift att biträda vid utarbetningen
av arbetslagstiftning och därmed sammanhängande sociala välfärdsanordningar samt medverka vid uppbyggandet av facklig
organisation. Tillsammans med ICAO (International Civil Aviatian Organization) utgör dessa organisationer TAB eller Technical
Assistance Board. TAB utgör samarbetsorgan samt verkställande
institution. International Bank for Reconstruction and Development samt International Monetary Fund är likaså nära anslutna
i syfte att ekonomiskt understödja hjälparbetet.
Drygt 20 miljoner dollar har i år ställts till förfogande. Hjälpen
avser i första hand rådgivning och utrednings-, organisations- och
uppbyggnadsarbete som utföres av fackutbildade specialister. I
andra hand kommer utbildning av infödda experter, vilket sker
genom stipendier för studier i Europa och Amerika eller genom
upprättande av institut och seminarier. Åtgärder vidtagas dessutom i syfte att uppmuntra, utveckla och sprida den tekniska och
vetenskapliga forskningens resultat.
Det finns dessutom andra lokala planeringar för utveckling av
efterblivna länder. Det brittiska samväldet har sålunda utarbetat
en sexårsplan, den s. k. Colomboplanen, för vilkens verkställande
Storbritannien frigivit 300 miljoner pund, som sydasiatiska stater
haft innestående i London. Utom ramen för FN-hjälpen framlade
president Truman i januari 1949 för kongressen ett vittgående
hjälpprogram. För 1952 har i enlighet härmed anslagits 50 miljoner dollar. Bland andra lokala organisationer kan nämnas The
Commission for Technical Assistance South of the Sahara, The
South Pacific Commission m. fl.
Behovet är dock stort. Hjälpen är blott en droppe i havet, men
.526
Underutvecklade länder
den är också endast avsedd att vara hjälp till självhjälp. Det blir
på de enskilda länderna det i sista hand beror hur resultatet skall
bli. FN har ställt upp vissa grundprinciper för att trygga ländernas integritet. Hjälpen får sålunda ej vara ett medel till utländsk
politik eller ekonomisk inblandning. Den skall kunna åtnjutas utan
hänsyn till politisk regim samt endast på vederbörande lands egen
begäran.
Möjligheterna att genomföra en uppryckning av de underutvecklade ländernas näringsliv har delvis framskymtat. Jordbrukets resurser är begränsade, men genom att utnyttja dem som
finnas kan dock dess standard avsevärt höjas. Det primära kravet
är därvidlag framför allt hänsyn till jordförstöringen. Risodling
i förening med irrigation ger det bästa utbytet i den mån vattenreserverna räcker till. En lämplig form av plantagedrift är den
s. k. trädkulturen enligt korridorsystemet. Den torde vara den odlingsform som mest liknar den vilda skogen och har därför de
flesta av dennas jordbevarande egenskaper. Gummiplantagernas
historia visar att det tagit lång tid och kostat många bittra erfarenheter, innan europeerna upptäckt den tropiska naturens krav
och anpassat sig därefter.
J ordbrukets höjande är emellertid blott en sida av tropikernas
ekonomiska problem. En annan utgör det faktum att en alltför stor
del av befolkningen är sysselsatt inom jordbruket. Lösningen av
detta problem består i att överföra arbetskraftsöverskottet inom
jordbruket till den industri som visserligen ännu ej finnes, men
för vilken betingelser finnes. Överskottet kan även finna sysselsättning genom nykolonisation av glesbefolkade områden, som så-
lunda bli produktiva. Det torde i stort sett vara på dessa linjer
ett hjälparbete måste inriktas, om strävandena att höja dessa länders standard skall krönas med framgång.
527