Valutakonvertibiliteten
1954
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
E
VALUTAI(ONVERTIBILITETEN
SEDAN månader tillbaka äga överläggningar rum om valutakonvertibiliteten, och alla skäl tala för att dessa komma att fortsätta en tid framöver. I och för sig är detta goda tecken, ty det
betyder, att man menar allvar på ledande håll i den västliga
världen. Man är inte sinnad att förhasta sig blott för att vid en
senare tidpunkt tvingas ta steg tillbaka. Man vill förbereda sig
ordentligt. Konvertibiliteten är som det heter ett mål, som man
lika försiktigt som ihärdigt närmar sig för att en gång förverkligat kunna hålla fast vid det. A andra sidan bör ingen vara blind
för att det finns krafter, som med olust se på den annalkande konvertibiliteten och gärna skulle fördröja den så länge som möjligt.
Denna innebär nämligen frihet från statsingripanden i handeln
och betalningarna mellan personer boende i skilda länder, och
ökad internationalisering av näringslivets villkor minskar obönhörligen möjligheten att driva isolationistisk planhushållningspolitik.
I rådande läge gäller det för det första att bevara den grad av
liberalisering, som hittills uppnåtts för handeln mellan de europeiska länderna inbördes. Helst bör denna också utvidgas till att
bli fullständig. Med liberaliseringen avses dock endast slopandet
av de kvantitativa begränsningarna, ransoneringarna, av den totala in- och utförseln av olika varuslag ävensom av betalningar
för tjänster, medan handelshinder såsom tullar och avgifter, vilka
påverka priset, är en annan fråga. För det andra bör diskrimineringen upphävas. Alla i konvertibiliteten deltagande länder
måste behandlas lika. Diskrimineringens verktyg, de bilaterala avtalen, möjliggöra nämligen att göra upp med land efter land om
inköpskvantiteter utan hänsyn till priset, varigenom utomstående
länder med lägre priser missgynnas, och det fria valet av inköpskälla förloras. Särskilt den s. k. dollarhandeln har blivit påtagligt
lidande på detta. Införseln från dollarområdet är ju ransonerad i
nästan alla länder. Den diskriminerande metoden med bilaterala
handelsavtal måste därför övergivas och handeln med dollarområdet friges. Om dessa grundläggande principer tycks enighet nu
315
·. ·f._-
Valutakonvertibiliteten
ha nåtts i London, där även en amerikansk delegation under ledning av utiandshjälpens chef Harold Stassen deltagit i överläggningarna och energiskt krävt avskaffande av diskrimineringen mot
USA.
För att möta befarade betalningssvårigheter vid handelns frigivande övervägs tillskapande av vissa nya kreditmöjligheter.
Internationella valutafonden finns redan att tillgå för uppkommande temporära underskott i dollarhandeln, och därutöver har
på amerikanskt håll antytts möjligheten av särskilda s. k. »standby» krediter från det amerikanska centralbankssystemet Det
finns emellertid vissa länder, som för ögonblicket inte heller kunna
betala för sig i sin europeiska handel, och för dessa skulle inrättas
en europeisk fond. Mr Stassen har därvid ställt i utsikt, att
Amerika skulle låta den nya fonden som nödfallsreserv få disponera 270 miljoner dollars, som tillhöra USA och hittills stått till
den europeiska betalningsunionens förfogande. Europas länder
förutsättas också tillskjuta vissa belopp. Utlåningen från denna
fond skulle dock inte få urarta därhän, att länder med betalningsunderskott automatiskt skulle kunna skaffa sig långfristiga krediter.
I och med att den internationella handeln successivt friges, ändras också villkoren för vårt lands ekonomi, antingen vi medverka
eller inte. Det råder emellertid inga delade meningar om att
Sverige skall vara med, trots att vårt utgångsläge med litet mera
förutseende kunde ha varit bättre än det är. En påtaglig osäkerhet
om vad det nya kommer att innebära kännetecknar dock regeringens uttalanden i frågan senast i riksdagsdebatten i maj om
den ekonomiska politiken. I handling har regeringen inskränkt
sig till att avskaffa nationalbudgetdelegationen och att låta den
återuppstå i trehövdad form som samarbetsdelegation, planeringsnämnd och utredningsråd med huvudsakligt syfte att planera åtgärder mot »inflationistiska eller depressiva tendensen. Den viktigaste förändringen tycks vara den, att byråchefen Cederwall,
som tidigare spelat sin roll vid de inre rådslagen, nu skall träda
fram öppet som ledare för den planekonomiska politiken i ett samhälle med förminskade möjligheter till isolering. I sin programförklaring i Svensk Sparbankstidskrift – om man nu får fatta
den publicerade artikeln om konvertibiliteten så – uttalar sig
herr Cederwall avgjort positivt rörande konvertibilitetens fördelar
för vårt land. I fråga om sättet för oss att deltaga i den nya ordningen är det dock mycket, som kan ge anledning till tveksamhet,
316
..
Valutakonvertibiliteten
t. ex. när det talas om svenska stridsåtgärder på det handelspolitiska området. Hans uttalande rörande rörlighet i växelkurserna
och korrigering därav, innan dollarkonvertibiliteten genomföres,
väcker också oro. – Rörlighet mellan de s. k. guldpunkterna är
inte detsamma som rörlighet i växelkurserna. – Våra erfarenheter under efterkrigstiden ha med all tydlighet visat, att rörlighet i växelkurserna inte betyder något annat än rörlighet nedåt
i penningvärdet. Verklig stabilitet i ekonomien nås icke genom en
ny devalvering av kronan.
Tvärtom är alltjämt den primära uppgiften – konvertibilitet
eller inte – att återupprätta kronan ur dess tidigare förfall, att
göra den verkligt hård. Härför fordras mycket, som regeringen
förmodligen inte är beredd till. Det måste byggas upp en tillräcklig reserv av guld och valutor. Utlandslån är rent surrogat
härför och direkt olämpligt. Det av kriget skonade Sverige bör
sannerligen kunna betala för sig i världen. Privata kapitalrörelser
· böra ges fria. Det är en illusion att tro, att det är en fördel att
försöka göra en avskärmning mellan s. k. löpande transaktioner
och kapitalrörelser, och att detta skulle stärka valutan. Den offentliga kapitalefterfrågan måste skäras ned, så att även den enskilda
företagsamheten kan få tillträde till kapitalmarknaden och denna
nå en naturlig balans. Räntan måste därför återges sin rörelsefrihet. Den är direkt avhängig av valutautvecklingen och den
influerar på denna.
Som herr Cederwall så riktigt skriver, är det av grundläggande
betydelse att bevara den samhällsekonomiska balansen och att inte
äventyra konkurrensförmågan för att klara utlandsbetalningarna,
men vi ha i dag inte en naturlig jämvikt i vår ekonomi utan en
av regleringar och kontroller stöttad sådan. Skall det internationella samarbetet nu fortsätta för att öppna möjligheter för friare
och ökad internationell handel, bör uppmärksamheten inte i första
hand inriktas på tillgängliga avskärmningsåtgärder mot konsekvenserna av den nya politiken. Konvertibiliteten är en för fin
sak för att få förfuskas, och det är för friheten vi nu måste bygga
inte för nya restriktioner.
317
VALUTAI(ONVERTIBILITETEN
SEDAN månader tillbaka äga överläggningar rum om valutakonvertibiliteten, och alla skäl tala för att dessa komma att fortsätta en tid framöver. I och för sig är detta goda tecken, ty det
betyder, att man menar allvar på ledande håll i den västliga
världen. Man är inte sinnad att förhasta sig blott för att vid en
senare tidpunkt tvingas ta steg tillbaka. Man vill förbereda sig
ordentligt. Konvertibiliteten är som det heter ett mål, som man
lika försiktigt som ihärdigt närmar sig för att en gång förverkligat kunna hålla fast vid det. A andra sidan bör ingen vara blind
för att det finns krafter, som med olust se på den annalkande konvertibiliteten och gärna skulle fördröja den så länge som möjligt.
Denna innebär nämligen frihet från statsingripanden i handeln
och betalningarna mellan personer boende i skilda länder, och
ökad internationalisering av näringslivets villkor minskar obönhörligen möjligheten att driva isolationistisk planhushållningspolitik.
I rådande läge gäller det för det första att bevara den grad av
liberalisering, som hittills uppnåtts för handeln mellan de europeiska länderna inbördes. Helst bör denna också utvidgas till att
bli fullständig. Med liberaliseringen avses dock endast slopandet
av de kvantitativa begränsningarna, ransoneringarna, av den totala in- och utförseln av olika varuslag ävensom av betalningar
för tjänster, medan handelshinder såsom tullar och avgifter, vilka
påverka priset, är en annan fråga. För det andra bör diskrimineringen upphävas. Alla i konvertibiliteten deltagande länder
måste behandlas lika. Diskrimineringens verktyg, de bilaterala avtalen, möjliggöra nämligen att göra upp med land efter land om
inköpskvantiteter utan hänsyn till priset, varigenom utomstående
länder med lägre priser missgynnas, och det fria valet av inköpskälla förloras. Särskilt den s. k. dollarhandeln har blivit påtagligt
lidande på detta. Införseln från dollarområdet är ju ransonerad i
nästan alla länder. Den diskriminerande metoden med bilaterala
handelsavtal måste därför övergivas och handeln med dollarområdet friges. Om dessa grundläggande principer tycks enighet nu
315
·. ·f._-
Valutakonvertibiliteten
ha nåtts i London, där även en amerikansk delegation under ledning av utiandshjälpens chef Harold Stassen deltagit i överläggningarna och energiskt krävt avskaffande av diskrimineringen mot
USA.
För att möta befarade betalningssvårigheter vid handelns frigivande övervägs tillskapande av vissa nya kreditmöjligheter.
Internationella valutafonden finns redan att tillgå för uppkommande temporära underskott i dollarhandeln, och därutöver har
på amerikanskt håll antytts möjligheten av särskilda s. k. »standby» krediter från det amerikanska centralbankssystemet Det
finns emellertid vissa länder, som för ögonblicket inte heller kunna
betala för sig i sin europeiska handel, och för dessa skulle inrättas
en europeisk fond. Mr Stassen har därvid ställt i utsikt, att
Amerika skulle låta den nya fonden som nödfallsreserv få disponera 270 miljoner dollars, som tillhöra USA och hittills stått till
den europeiska betalningsunionens förfogande. Europas länder
förutsättas också tillskjuta vissa belopp. Utlåningen från denna
fond skulle dock inte få urarta därhän, att länder med betalningsunderskott automatiskt skulle kunna skaffa sig långfristiga krediter.
I och med att den internationella handeln successivt friges, ändras också villkoren för vårt lands ekonomi, antingen vi medverka
eller inte. Det råder emellertid inga delade meningar om att
Sverige skall vara med, trots att vårt utgångsläge med litet mera
förutseende kunde ha varit bättre än det är. En påtaglig osäkerhet
om vad det nya kommer att innebära kännetecknar dock regeringens uttalanden i frågan senast i riksdagsdebatten i maj om
den ekonomiska politiken. I handling har regeringen inskränkt
sig till att avskaffa nationalbudgetdelegationen och att låta den
återuppstå i trehövdad form som samarbetsdelegation, planeringsnämnd och utredningsråd med huvudsakligt syfte att planera åtgärder mot »inflationistiska eller depressiva tendensen. Den viktigaste förändringen tycks vara den, att byråchefen Cederwall,
som tidigare spelat sin roll vid de inre rådslagen, nu skall träda
fram öppet som ledare för den planekonomiska politiken i ett samhälle med förminskade möjligheter till isolering. I sin programförklaring i Svensk Sparbankstidskrift – om man nu får fatta
den publicerade artikeln om konvertibiliteten så – uttalar sig
herr Cederwall avgjort positivt rörande konvertibilitetens fördelar
för vårt land. I fråga om sättet för oss att deltaga i den nya ordningen är det dock mycket, som kan ge anledning till tveksamhet,
316
..
Valutakonvertibiliteten
t. ex. när det talas om svenska stridsåtgärder på det handelspolitiska området. Hans uttalande rörande rörlighet i växelkurserna
och korrigering därav, innan dollarkonvertibiliteten genomföres,
väcker också oro. – Rörlighet mellan de s. k. guldpunkterna är
inte detsamma som rörlighet i växelkurserna. – Våra erfarenheter under efterkrigstiden ha med all tydlighet visat, att rörlighet i växelkurserna inte betyder något annat än rörlighet nedåt
i penningvärdet. Verklig stabilitet i ekonomien nås icke genom en
ny devalvering av kronan.
Tvärtom är alltjämt den primära uppgiften – konvertibilitet
eller inte – att återupprätta kronan ur dess tidigare förfall, att
göra den verkligt hård. Härför fordras mycket, som regeringen
förmodligen inte är beredd till. Det måste byggas upp en tillräcklig reserv av guld och valutor. Utlandslån är rent surrogat
härför och direkt olämpligt. Det av kriget skonade Sverige bör
sannerligen kunna betala för sig i världen. Privata kapitalrörelser
· böra ges fria. Det är en illusion att tro, att det är en fördel att
försöka göra en avskärmning mellan s. k. löpande transaktioner
och kapitalrörelser, och att detta skulle stärka valutan. Den offentliga kapitalefterfrågan måste skäras ned, så att även den enskilda
företagsamheten kan få tillträde till kapitalmarknaden och denna
nå en naturlig balans. Räntan måste därför återges sin rörelsefrihet. Den är direkt avhängig av valutautvecklingen och den
influerar på denna.
Som herr Cederwall så riktigt skriver, är det av grundläggande
betydelse att bevara den samhällsekonomiska balansen och att inte
äventyra konkurrensförmågan för att klara utlandsbetalningarna,
men vi ha i dag inte en naturlig jämvikt i vår ekonomi utan en
av regleringar och kontroller stöttad sådan. Skall det internationella samarbetet nu fortsätta för att öppna möjligheter för friare
och ökad internationell handel, bör uppmärksamheten inte i första
hand inriktas på tillgängliga avskärmningsåtgärder mot konsekvenserna av den nya politiken. Konvertibiliteten är en för fin
sak för att få förfuskas, och det är för friheten vi nu måste bygga
inte för nya restriktioner.
317