Övervakningskommissionen i Korea
1954
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ÖVERVAKNINGSKOMMISSIONEN
I KOREA
Au kapten WOLMAR BOMAN
MER än ett år har förflutit sedan den neutrala övervakningskommissionen i Korea (NNSC =Neutral Nations Supervisory Commission) trädde i full verksamhet. Vapenstilleståndsavtalet hade undertecknats av den nordkoreanske generalen Nam
Il och den amerikanske generallöjtnanten William K. Harrison
i fredspagodarr i Panmunjorn redan den 27 juli. De polska, schweiziska, svenska och tjeckiska delegationerna hade under de första
augustidagarna börjat sina sammanträden inom NNSC, men det
var självfallet många frågor som måste lösas, innan övervakningen kunde börja i de tio s. k. »ports of entry» – fem i Nordkorea i Sinuiju, Manpo, Chongjin, Hungnam och Sinanju, fem i
Sydkorea: Kanguung, Pusan, Taegu, Kunsan och Inchon. Man
bör därvid betänka, att tidigare inget som helst samarbete hade
ägt rum mellan de av nordsidan utvalda representanterna från
Polen och Tjeckoslovakien å ena sidan och de av Förenta Nationerna utvalda från Schweiz och Sverige å andra sidan. ·Därtill
kom att vapenstilleståndsavtalet medgav olika tolkningar av hur
delegationerna skulle vara utrustade med fordon, radiostationer,
handräckningspersonal m. m. Det var kanske också ganska naturligt att det krävdes klara besked om hur levnadsförhållanden, personlig säkerhet osv. skulle te sig för tjeckoslovaker och polacker, som skulle leva bland sydkoreaner och Förenta Nationernas trupper, liksom, fastän i mindre grad, för svenskar och
schweizare, som skulle leva flera månader inom kommunistiskt
område. Först den 20 augusti kunde de olika kontrollgrupperna
(inspection teams) av NNSC beordras börja sin verksamhet. Uttransporterna till de olika »ports of entry» började den 12 augusti.
Men medan de i söder genomfördes med helikoptrar och flygplan,
så att alla grupperna voro på plats efter några timmar, måste
grupperna norrut förflyttas med buss och tåg, ofta under flera
dygn, längs vägar, som under lång tid varit utsatta för sydsidans
492
övervakningskommissionen i Korea
luftkrigföring, varigenom knappast en bro var framkomlig förrän
efter stora reparationer.
Kommissionens arbete erbjuder mycket av intresse, inte minst
därigenom att dess organisation med kontrollgrupper bakom de
bägge motståndarnas linjer torde vara den första, som prövats i
samband med vapenstilleståndsövervakning. Protokollen från
NNSC:s sammanträden ge en god inblick i kommissionens arbete.
Det kan vara på sin plats att något beröra vapenstilleståndsbestämmelserna, eftersom dessa icke blott innefatta föreskrifter
för de olika kommissionernas organisation och inbördes ställning
utan också utgöra grundvalen för NNSC:s hela verksamhet.
Enligt vapenstilleståndsbestämmelserna skulle en demarkationslinje bestämmas och bägge sidor skulle dra tillbaka sina styrkor
2 km från denna linje, så att en demilitariserad zon om sammanlagt 4 km skulle finnas. Härigenom borde intermezzon mellan de
bägge parterna kunna undvikas. Trots detta synes enligt tidningsnotiser under senaste tiden nordsidan ha anklagat Förenta Nationernas styrkor för att med mindre patruller ha överskridit demarkationslinjen, varvid ett par amerikanska militärpoliser skulle
ha dödats i den eldstrid som därvid uppstod.
I samband med vapenstilleståndets inträdande skulle de båda
f. d. krigförande upphöra med att införa förstärkningar av personal; dock är det tillåtet att under stilleståndet verkställa en viss
avlösning, »rotation», av personal och förband, varvid en övre
gräns, 35 000 man per månad, angivits. Dessutom får personal
sändas ut eller in på permission och kortare tjänsteresor.
Ej heller skulle krigsflygplan, pansrade fordon, vapen och ammunition få införas, men här gäller undantaget att dylik materiel,
som förslitits, skadats eller på annat sätt förbrukats efter vapenstilleståndets inträdande, skulle få ersättas.
All denna omsättning av personal (med undantag av personal
på permission och kortare tjänsteresor) och krigsmateriel skall ske
genom de ovannämnda fem införselhamnarna på varje sida, vilka
angivits i stilleståndsavtalet.
Den in- och utgående trafiken av sådan personal och materiel
någon annan väg än via dessa tio inkörsportar innebär sålunda
en kränkning av stilleståndsavtalet. Det är NNSC:s uppgift att genom sina kontrollgrupper övervaka denna trafik i samarbete med
nord- respektive sydsidans personal, som skalllämna uppgifter på
vad som förs ut eller in i landet.
Genom vapenstilleståndsavtalet är det fastställt inom vilket om- 493
\• >~”
W olmar Boman
råde kontrollgrupperna få uppehålla sig och utföra sin kontrollverksamhet. De införselhamnar som angivits av sydsidan äro
uppenbarligen de enda platser, där någon trafik av betydelse
kunde äga rum från och till Sydkorea. Några större hamnar än
Pusan, Inchon och Kunsan finnas inte och även alla de stora flygplatserna i närheten av Pusan, Taegu, Seoul och Konsanligga inom
kontrollgruppernas områden. Granskar man däremot kartan i norr
och studerar vilka »ports of entry», som utvalts av nordsidan och
angivits i vapenstilleståndsavtalet, visar det sig, att över landgränsen i norr längs J alu-floden flera möjligheter finnas att införa materiel och personal från Manchuriet utanför kontrollgruppernas områden. En av järnvägarna går t. ex. några mil öster om
det kontrollerade Sinuiju; likaså gå endast stickspår in till
Ohongjin och Hungnam, vilkas sjöhamnar visserligen ligga inom
kontrollgruppernas verksamhetsområde, men där ingenting passerat ut eller in under de första sex månaderna.
För övervakning av vapenstilleståndet ha de bägge motståndarna en gemensam kommission »Military Armistice Commission»
(MAO), som är organiserad i Panmunjorn och har sina sammanträden i den gemensamma säkerhetszon, där alla de internationella
kommissionerna ha sina arbetslokaler.
Till sitt förfogande hade MAO två neutrala kommissioner. Den
ena, Repatrieringskommissionen (NNRO), slutförde ju i januari
sitt arbete, då de fångar, som inte reiJatrierats, återfingo civil
:status.
Den andra kommissionen är NNSO, som fortfarande är i verksamhet. Kommissionen utgöres av en ledamot från Sverige och en
från Schweiz, vilka utsetts av FN-sidan, och en ledamot från Polen och en från Tjeckoslovakien, vilka utsetts av nordsidan. Ledamöterna ha en eller flera ställföreträdare, som vid behov kunna
fullgöra ordinarie ledamotens åligganden. Under det år som gått,
ha de svenska delegaterna varit envoyen S. Grafström från kommissionens start intill de första decemberdagarna, därefter legationsrådet P. Mohn, som tidigare var ställföreträdare, fram till i
maj i år, från vilken tidpunkt envoyen O. E. Jödahl varit Sveriges
representant.
Uppgiften för NNSO i Panmunjorn är att analysera inkommande rapporter från kontrollgrupperna rörande trafiken i införselhamnarna och göra sammanställningar av denna in- och utgå-
ende trafik. Då materiel- och personaltillgången hela tiden ej får
överstiga den som fanns vid vapenstilleståndets inträdande och
494
~ .•..~~—-………..–~-………..:.;._______.___:…;__…..______
Övervakningskommissionen i Korea
trafiken hela tiden pågår genom flera hamnar kan överblicken
över materiel- och personalläget endast erhållas inom den centrala
kommissionen i Panmunjorn i det gemensamma sekretariatet. Resultatet av dessa bedömanden överlämnas sedan som rapport till
MAO. Beträffande överträdelser har uppfattningen vid flera tillfällen varit olika hos svenskar och schweizare å ena sidan och
tjecker och polacker å den andra. Det bör i samband härmed på-
pekas att NNSO arbetar utan utslagsröst, så att vid lika röster för
och emot blir följden att två skilda bedömanden måste lämnas till
MAO. Det kan också konstateras, att det hittills inte varit fråga
om meningsskiljaktigheter i fråga om verkligt allvarliga fall av
överträdelser, då omsättningen, som kunnat kontrolleras icke visat
att de bägge sidorna medvetet söka kränka stilleståndsavtalet.
Den praktiska övervakningen av stilleståndsavtalet beträffande
in- och utförsel äger – som tidigare framhållits – rum genom
kontrollgrupperna inom »ports of entry». I varje kontrollgrupp
ingå en ledamot och en ställföreträdare jämte tolkar om så behövs
samt expeditionspersonaL Kontrollen av in- och utförseln samt
rapporteringen till NNSO borde ju, om arbetet går friktionsfritt
inom varje kontrollgrupp, i stort sett bli en statistisk uppgift. Genom de rådande omständigheterna med många gånger absolut
motsatta uppfattningar mellan svenskar och schweizare å ena sidan och tjecker och polacker å den andra har emellertid varje
kontrollgrupp i viss mån blivit en kommission i miniatyr. Tolkningsfrågor av vapenstilleståndet ha blivit vanliga och då de lokala myndigheterna- främst i norr- icke velat tillmötesgå skä-
liga krav på kontroll, ha kontrollgruppernas arbete också härigenom försvårats.
Utöver de till införselhamnarna permanent förlagda kontrollgrupperna finnas till NNSO:s förfogande ytterligare sex rörliga
inspektionsgrupper, s. k. mobile teams. Dessa äro förlagda till Panmunjom, varigenom det finns möjlighet att även verkställa undersökningar på andra platser på anmodan av MAO eller enbart endera sidan inom MAO.
Genom denna möjlighet till kontroll på vilken plats som helst,
där ett brott mot stilleståndsavtalet anses ha ägt rum (i den demilitariserade zonen svarar MAO själv för kontrollen genom egna
av båda sidor sammansatta kontrollgrupper), syntes en möjlighet
finnas att få klarhet om huruvida otillåtna införselvägar använts
eller ej. Här har det emellertid visat sig att försök att få effektiva undersökningar till stånd på nordsidan hittills strandat på
495
• j.
W olmar Boman
de kommunistiska delegaternas motstånd inom övervakningskommissionen. Olika skäl ha framförts som förevändning, ofta rent
formella tolkningar av vapenstilleståndsavtalets bestämmelser.
Eftersom det icke varit några allvarligare erinringar mot de båda
sidornas legala trafik genom införselhamnarna är det av väsentligt värde för NNSC:s kontroll, att en opartisk undersökning kan
ske var som helst så snart misstankar om brott mot stilleståndsavtalet uppkommit. Föreligga inga illegala intransporter, borde ju
en undersökning genom NNSC skingra alla tvivel. Men genom att
medlemmar inom NNSC motsätta sig att sådana undersökningar
göras, kan inte denna möjlighet utnyttjas. I stället kvarstår misstanken om att allt ej går rätt till på den sida, vars »representanten ej vilja gå med på en opartisk undersökning. I de fall, där
de rörliga inspektionsgrupperna blivit utsända, har det också visat
sig att nordsidan icke givit erforderlig inblick i förhållandena för
att få en rättvisande och fullständig undersökning till stånd.
Under övervakningsarbetet sker hela tiden ett visst samarbete
med syd- och nordsidans militära myndigheter. I söder är det huvudsakligen amerikansk personal som svarar för kontakten medan
i norr de mest inflytelserika personerna otvivelaktigt äro kineser.
Från början visade sydsidan stort tillmötesgående och syntes ärligt sträva efter att låta genomföra kontrollen i full överensstämmelse med stilleståndsavtalets möjligheter. Avtalet innehåller självfallet mycket allmänt hållna direktiv – några detaljer
hade inte tagits upp, då det ju gällde att överhuvudtaget kunna
nå en överenskommelse. Det åligger i stället medlemmarna inom
MAC att komma överens om tolkningen av bestämmelserna. Detta
har emellertid visat sig svårt i många fall, vilket även inverkat
på NNSC:s verksamhet. Följden blev att även NNSC:s arbete
länge måste bygga på egna tolkningar av bestämmelserna. I en
del fall skilde sig dess tolkningar från de båda sidornas uppfattning om hur kontrollen skulle ske och detta måste givetvis föra
med sig svårigheter och minskad effektivitet i övervakningen.
Nordsidans myndigheter ha företrätt en mycket restriktiv tolkning av bestämmelserna. Lika energiskt som tjecker och polacker
i söder hävdat en tolkning som möjliggör en effektiv kontroll, anse
de i norr att myndigheternas uppgifter kunna betraktas som tillförlitliga.
En av de viktigaste uppgifterna för NNSC måste vara att åstadkomma en effektiv och likvärdig kontroll både i norr och söder.
Följderna av den bristande överensstämmelsen i effektiviteten av
496
övervakningskommissionen i Korea
kontrollen i norr och söder ha blivit att i de fall där nordsidan
inte gått med på lika stor inblick som sydsidan ha svenskar och
schweizare måst förorda att motsvarande inskränkningar gjorts i
kontrollen i söder. Det är ganska naturligt att klimatet hårdnat
inom kommissionen, när det konstaterats att enighet sällan kan
uppnås i de väsentligaste frågorna.
Vid en granskning av de olika delegationernas inställning till
problemen synes man kunna konstatera att tjecker och polacker
konsekvent och omedgörligt hålla på nordsidans intressen mera
än på en neutral övervakning. Svenskar och schweizare ha i grunden en annan inställning, vilket gör dem mera obundna vid ställningstagande. Men då det visat sig att de kommunistiska delegationerna icke sträva efter likvärdig kontroll i norr och söder och
att deras verksamhet i Sydkorea i många fall visat tendens att
skapa misstänksamhet mot amerikanernas goda vilja, är det naturligt att svenskar och schweizare blevo de som måste tillvarata
Förenta Nationernas intressen. I en del fall kunde man skönja avsikten att utnyttja misstänkliggörandet av amerikanerna för kommunistisk propaganda.
Eftersom Förenta Nationerna betraktas som en av de krigförande parterna, finns det ingen myndighet som kan anses ha
tillsatt den neutrala övervakningskommissionen eller som kan
lämna den några direktiv för dess verksamhet utöver bestämmelserna i vapenstilleståndsavtalet. Som en kuriositet kan nämnas,
att det bland de fyra nationerna endast är Schweiz, som ej är medlem av FN! Det borde därför finnas stora möjligheter att verkligen uppträda sakligt och objektivt. Men i många fall – främst
i fråga om de kommunistiska delegaterna – har det visat sig att
de egna intressena fått gå före kommissionens. Det är påtagligt
att delegaternas ställningstagande också anses ge ett utslag på den
politik, som föres av det land, som delegaten tillhör.
Trots de brister, som kunna anses vidlåda kommissionens övervakande verksamhet, synes NNSC dock fylla ett bestämt ändamål
och verkligen medverka vid bevarandet av stilleståndet i Korea.
De arbetsmetoder, som här användas, synas vara en framkomlig
väg i strävan att åstadkomma en effektiv kontroll av att stilleståndsavtalets bestämmelser följas. Nackdelen med att en utslagsröst saknas- i motsats till vad som var fallet i repatrieringskommissionen där antalet medlemmar var fem- är dock uppenbar.
Skulle det emellertid vara så att de båda sidorna medvetet
sträva efter att ladda upp för att ånyo sätta igång kriget, borde
497
.-.J·
– – – – ~ ~–~ ~ ~–
W olmar Boman
detta givetvis kunna ske betydligt lättare, om NNSC:s kontrollgrupper ej funnos utplacerade vid in- och utförselhamnarna.
Vilja de bägge sidorna däremot upprätthålla vapenstilleståndet
synes NNSC vara en värdefull kugge i förhandlingsmaskineriet,
eftersom sidorna där kunna framföra sina synpunkter genom de
olika delegaterna utan att direkt engagera sig själva vid förhandlingsbordet med därav följande prestige- och procedurfrågor.
.Även om röster höjts för att Sverige skulle dra sig ur NNSC,
synes det fortfarande vara en uppgift för svenskar att söka medverka till fred och samförstånd genom att som representanter för
ett alliansfritt land delta i denna neutrala kommission. .Även om
verkligt påtagliga resultat ej kunna påvisas, kunna dock representanter från västerlandet komma till tals med representanter från
andra sidan järnridån, här i öster omdöpt till bamburidån.
498
I KOREA
Au kapten WOLMAR BOMAN
MER än ett år har förflutit sedan den neutrala övervakningskommissionen i Korea (NNSC =Neutral Nations Supervisory Commission) trädde i full verksamhet. Vapenstilleståndsavtalet hade undertecknats av den nordkoreanske generalen Nam
Il och den amerikanske generallöjtnanten William K. Harrison
i fredspagodarr i Panmunjorn redan den 27 juli. De polska, schweiziska, svenska och tjeckiska delegationerna hade under de första
augustidagarna börjat sina sammanträden inom NNSC, men det
var självfallet många frågor som måste lösas, innan övervakningen kunde börja i de tio s. k. »ports of entry» – fem i Nordkorea i Sinuiju, Manpo, Chongjin, Hungnam och Sinanju, fem i
Sydkorea: Kanguung, Pusan, Taegu, Kunsan och Inchon. Man
bör därvid betänka, att tidigare inget som helst samarbete hade
ägt rum mellan de av nordsidan utvalda representanterna från
Polen och Tjeckoslovakien å ena sidan och de av Förenta Nationerna utvalda från Schweiz och Sverige å andra sidan. ·Därtill
kom att vapenstilleståndsavtalet medgav olika tolkningar av hur
delegationerna skulle vara utrustade med fordon, radiostationer,
handräckningspersonal m. m. Det var kanske också ganska naturligt att det krävdes klara besked om hur levnadsförhållanden, personlig säkerhet osv. skulle te sig för tjeckoslovaker och polacker, som skulle leva bland sydkoreaner och Förenta Nationernas trupper, liksom, fastän i mindre grad, för svenskar och
schweizare, som skulle leva flera månader inom kommunistiskt
område. Först den 20 augusti kunde de olika kontrollgrupperna
(inspection teams) av NNSC beordras börja sin verksamhet. Uttransporterna till de olika »ports of entry» började den 12 augusti.
Men medan de i söder genomfördes med helikoptrar och flygplan,
så att alla grupperna voro på plats efter några timmar, måste
grupperna norrut förflyttas med buss och tåg, ofta under flera
dygn, längs vägar, som under lång tid varit utsatta för sydsidans
492
övervakningskommissionen i Korea
luftkrigföring, varigenom knappast en bro var framkomlig förrän
efter stora reparationer.
Kommissionens arbete erbjuder mycket av intresse, inte minst
därigenom att dess organisation med kontrollgrupper bakom de
bägge motståndarnas linjer torde vara den första, som prövats i
samband med vapenstilleståndsövervakning. Protokollen från
NNSC:s sammanträden ge en god inblick i kommissionens arbete.
Det kan vara på sin plats att något beröra vapenstilleståndsbestämmelserna, eftersom dessa icke blott innefatta föreskrifter
för de olika kommissionernas organisation och inbördes ställning
utan också utgöra grundvalen för NNSC:s hela verksamhet.
Enligt vapenstilleståndsbestämmelserna skulle en demarkationslinje bestämmas och bägge sidor skulle dra tillbaka sina styrkor
2 km från denna linje, så att en demilitariserad zon om sammanlagt 4 km skulle finnas. Härigenom borde intermezzon mellan de
bägge parterna kunna undvikas. Trots detta synes enligt tidningsnotiser under senaste tiden nordsidan ha anklagat Förenta Nationernas styrkor för att med mindre patruller ha överskridit demarkationslinjen, varvid ett par amerikanska militärpoliser skulle
ha dödats i den eldstrid som därvid uppstod.
I samband med vapenstilleståndets inträdande skulle de båda
f. d. krigförande upphöra med att införa förstärkningar av personal; dock är det tillåtet att under stilleståndet verkställa en viss
avlösning, »rotation», av personal och förband, varvid en övre
gräns, 35 000 man per månad, angivits. Dessutom får personal
sändas ut eller in på permission och kortare tjänsteresor.
Ej heller skulle krigsflygplan, pansrade fordon, vapen och ammunition få införas, men här gäller undantaget att dylik materiel,
som förslitits, skadats eller på annat sätt förbrukats efter vapenstilleståndets inträdande, skulle få ersättas.
All denna omsättning av personal (med undantag av personal
på permission och kortare tjänsteresor) och krigsmateriel skall ske
genom de ovannämnda fem införselhamnarna på varje sida, vilka
angivits i stilleståndsavtalet.
Den in- och utgående trafiken av sådan personal och materiel
någon annan väg än via dessa tio inkörsportar innebär sålunda
en kränkning av stilleståndsavtalet. Det är NNSC:s uppgift att genom sina kontrollgrupper övervaka denna trafik i samarbete med
nord- respektive sydsidans personal, som skalllämna uppgifter på
vad som förs ut eller in i landet.
Genom vapenstilleståndsavtalet är det fastställt inom vilket om- 493
\• >~”
W olmar Boman
råde kontrollgrupperna få uppehålla sig och utföra sin kontrollverksamhet. De införselhamnar som angivits av sydsidan äro
uppenbarligen de enda platser, där någon trafik av betydelse
kunde äga rum från och till Sydkorea. Några större hamnar än
Pusan, Inchon och Kunsan finnas inte och även alla de stora flygplatserna i närheten av Pusan, Taegu, Seoul och Konsanligga inom
kontrollgruppernas områden. Granskar man däremot kartan i norr
och studerar vilka »ports of entry», som utvalts av nordsidan och
angivits i vapenstilleståndsavtalet, visar det sig, att över landgränsen i norr längs J alu-floden flera möjligheter finnas att införa materiel och personal från Manchuriet utanför kontrollgruppernas områden. En av järnvägarna går t. ex. några mil öster om
det kontrollerade Sinuiju; likaså gå endast stickspår in till
Ohongjin och Hungnam, vilkas sjöhamnar visserligen ligga inom
kontrollgruppernas verksamhetsområde, men där ingenting passerat ut eller in under de första sex månaderna.
För övervakning av vapenstilleståndet ha de bägge motståndarna en gemensam kommission »Military Armistice Commission»
(MAO), som är organiserad i Panmunjorn och har sina sammanträden i den gemensamma säkerhetszon, där alla de internationella
kommissionerna ha sina arbetslokaler.
Till sitt förfogande hade MAO två neutrala kommissioner. Den
ena, Repatrieringskommissionen (NNRO), slutförde ju i januari
sitt arbete, då de fångar, som inte reiJatrierats, återfingo civil
:status.
Den andra kommissionen är NNSO, som fortfarande är i verksamhet. Kommissionen utgöres av en ledamot från Sverige och en
från Schweiz, vilka utsetts av FN-sidan, och en ledamot från Polen och en från Tjeckoslovakien, vilka utsetts av nordsidan. Ledamöterna ha en eller flera ställföreträdare, som vid behov kunna
fullgöra ordinarie ledamotens åligganden. Under det år som gått,
ha de svenska delegaterna varit envoyen S. Grafström från kommissionens start intill de första decemberdagarna, därefter legationsrådet P. Mohn, som tidigare var ställföreträdare, fram till i
maj i år, från vilken tidpunkt envoyen O. E. Jödahl varit Sveriges
representant.
Uppgiften för NNSO i Panmunjorn är att analysera inkommande rapporter från kontrollgrupperna rörande trafiken i införselhamnarna och göra sammanställningar av denna in- och utgå-
ende trafik. Då materiel- och personaltillgången hela tiden ej får
överstiga den som fanns vid vapenstilleståndets inträdande och
494
~ .•..~~—-………..–~-………..:.;._______.___:…;__…..______
Övervakningskommissionen i Korea
trafiken hela tiden pågår genom flera hamnar kan överblicken
över materiel- och personalläget endast erhållas inom den centrala
kommissionen i Panmunjorn i det gemensamma sekretariatet. Resultatet av dessa bedömanden överlämnas sedan som rapport till
MAO. Beträffande överträdelser har uppfattningen vid flera tillfällen varit olika hos svenskar och schweizare å ena sidan och
tjecker och polacker å den andra. Det bör i samband härmed på-
pekas att NNSO arbetar utan utslagsröst, så att vid lika röster för
och emot blir följden att två skilda bedömanden måste lämnas till
MAO. Det kan också konstateras, att det hittills inte varit fråga
om meningsskiljaktigheter i fråga om verkligt allvarliga fall av
överträdelser, då omsättningen, som kunnat kontrolleras icke visat
att de bägge sidorna medvetet söka kränka stilleståndsavtalet.
Den praktiska övervakningen av stilleståndsavtalet beträffande
in- och utförsel äger – som tidigare framhållits – rum genom
kontrollgrupperna inom »ports of entry». I varje kontrollgrupp
ingå en ledamot och en ställföreträdare jämte tolkar om så behövs
samt expeditionspersonaL Kontrollen av in- och utförseln samt
rapporteringen till NNSO borde ju, om arbetet går friktionsfritt
inom varje kontrollgrupp, i stort sett bli en statistisk uppgift. Genom de rådande omständigheterna med många gånger absolut
motsatta uppfattningar mellan svenskar och schweizare å ena sidan och tjecker och polacker å den andra har emellertid varje
kontrollgrupp i viss mån blivit en kommission i miniatyr. Tolkningsfrågor av vapenstilleståndet ha blivit vanliga och då de lokala myndigheterna- främst i norr- icke velat tillmötesgå skä-
liga krav på kontroll, ha kontrollgruppernas arbete också härigenom försvårats.
Utöver de till införselhamnarna permanent förlagda kontrollgrupperna finnas till NNSO:s förfogande ytterligare sex rörliga
inspektionsgrupper, s. k. mobile teams. Dessa äro förlagda till Panmunjom, varigenom det finns möjlighet att även verkställa undersökningar på andra platser på anmodan av MAO eller enbart endera sidan inom MAO.
Genom denna möjlighet till kontroll på vilken plats som helst,
där ett brott mot stilleståndsavtalet anses ha ägt rum (i den demilitariserade zonen svarar MAO själv för kontrollen genom egna
av båda sidor sammansatta kontrollgrupper), syntes en möjlighet
finnas att få klarhet om huruvida otillåtna införselvägar använts
eller ej. Här har det emellertid visat sig att försök att få effektiva undersökningar till stånd på nordsidan hittills strandat på
495
• j.
W olmar Boman
de kommunistiska delegaternas motstånd inom övervakningskommissionen. Olika skäl ha framförts som förevändning, ofta rent
formella tolkningar av vapenstilleståndsavtalets bestämmelser.
Eftersom det icke varit några allvarligare erinringar mot de båda
sidornas legala trafik genom införselhamnarna är det av väsentligt värde för NNSC:s kontroll, att en opartisk undersökning kan
ske var som helst så snart misstankar om brott mot stilleståndsavtalet uppkommit. Föreligga inga illegala intransporter, borde ju
en undersökning genom NNSC skingra alla tvivel. Men genom att
medlemmar inom NNSC motsätta sig att sådana undersökningar
göras, kan inte denna möjlighet utnyttjas. I stället kvarstår misstanken om att allt ej går rätt till på den sida, vars »representanten ej vilja gå med på en opartisk undersökning. I de fall, där
de rörliga inspektionsgrupperna blivit utsända, har det också visat
sig att nordsidan icke givit erforderlig inblick i förhållandena för
att få en rättvisande och fullständig undersökning till stånd.
Under övervakningsarbetet sker hela tiden ett visst samarbete
med syd- och nordsidans militära myndigheter. I söder är det huvudsakligen amerikansk personal som svarar för kontakten medan
i norr de mest inflytelserika personerna otvivelaktigt äro kineser.
Från början visade sydsidan stort tillmötesgående och syntes ärligt sträva efter att låta genomföra kontrollen i full överensstämmelse med stilleståndsavtalets möjligheter. Avtalet innehåller självfallet mycket allmänt hållna direktiv – några detaljer
hade inte tagits upp, då det ju gällde att överhuvudtaget kunna
nå en överenskommelse. Det åligger i stället medlemmarna inom
MAC att komma överens om tolkningen av bestämmelserna. Detta
har emellertid visat sig svårt i många fall, vilket även inverkat
på NNSC:s verksamhet. Följden blev att även NNSC:s arbete
länge måste bygga på egna tolkningar av bestämmelserna. I en
del fall skilde sig dess tolkningar från de båda sidornas uppfattning om hur kontrollen skulle ske och detta måste givetvis föra
med sig svårigheter och minskad effektivitet i övervakningen.
Nordsidans myndigheter ha företrätt en mycket restriktiv tolkning av bestämmelserna. Lika energiskt som tjecker och polacker
i söder hävdat en tolkning som möjliggör en effektiv kontroll, anse
de i norr att myndigheternas uppgifter kunna betraktas som tillförlitliga.
En av de viktigaste uppgifterna för NNSC måste vara att åstadkomma en effektiv och likvärdig kontroll både i norr och söder.
Följderna av den bristande överensstämmelsen i effektiviteten av
496
övervakningskommissionen i Korea
kontrollen i norr och söder ha blivit att i de fall där nordsidan
inte gått med på lika stor inblick som sydsidan ha svenskar och
schweizare måst förorda att motsvarande inskränkningar gjorts i
kontrollen i söder. Det är ganska naturligt att klimatet hårdnat
inom kommissionen, när det konstaterats att enighet sällan kan
uppnås i de väsentligaste frågorna.
Vid en granskning av de olika delegationernas inställning till
problemen synes man kunna konstatera att tjecker och polacker
konsekvent och omedgörligt hålla på nordsidans intressen mera
än på en neutral övervakning. Svenskar och schweizare ha i grunden en annan inställning, vilket gör dem mera obundna vid ställningstagande. Men då det visat sig att de kommunistiska delegationerna icke sträva efter likvärdig kontroll i norr och söder och
att deras verksamhet i Sydkorea i många fall visat tendens att
skapa misstänksamhet mot amerikanernas goda vilja, är det naturligt att svenskar och schweizare blevo de som måste tillvarata
Förenta Nationernas intressen. I en del fall kunde man skönja avsikten att utnyttja misstänkliggörandet av amerikanerna för kommunistisk propaganda.
Eftersom Förenta Nationerna betraktas som en av de krigförande parterna, finns det ingen myndighet som kan anses ha
tillsatt den neutrala övervakningskommissionen eller som kan
lämna den några direktiv för dess verksamhet utöver bestämmelserna i vapenstilleståndsavtalet. Som en kuriositet kan nämnas,
att det bland de fyra nationerna endast är Schweiz, som ej är medlem av FN! Det borde därför finnas stora möjligheter att verkligen uppträda sakligt och objektivt. Men i många fall – främst
i fråga om de kommunistiska delegaterna – har det visat sig att
de egna intressena fått gå före kommissionens. Det är påtagligt
att delegaternas ställningstagande också anses ge ett utslag på den
politik, som föres av det land, som delegaten tillhör.
Trots de brister, som kunna anses vidlåda kommissionens övervakande verksamhet, synes NNSC dock fylla ett bestämt ändamål
och verkligen medverka vid bevarandet av stilleståndet i Korea.
De arbetsmetoder, som här användas, synas vara en framkomlig
väg i strävan att åstadkomma en effektiv kontroll av att stilleståndsavtalets bestämmelser följas. Nackdelen med att en utslagsröst saknas- i motsats till vad som var fallet i repatrieringskommissionen där antalet medlemmar var fem- är dock uppenbar.
Skulle det emellertid vara så att de båda sidorna medvetet
sträva efter att ladda upp för att ånyo sätta igång kriget, borde
497
.-.J·
– – – – ~ ~–~ ~ ~–
W olmar Boman
detta givetvis kunna ske betydligt lättare, om NNSC:s kontrollgrupper ej funnos utplacerade vid in- och utförselhamnarna.
Vilja de bägge sidorna däremot upprätthålla vapenstilleståndet
synes NNSC vara en värdefull kugge i förhandlingsmaskineriet,
eftersom sidorna där kunna framföra sina synpunkter genom de
olika delegaterna utan att direkt engagera sig själva vid förhandlingsbordet med därav följande prestige- och procedurfrågor.
.Även om röster höjts för att Sverige skulle dra sig ur NNSC,
synes det fortfarande vara en uppgift för svenskar att söka medverka till fred och samförstånd genom att som representanter för
ett alliansfritt land delta i denna neutrala kommission. .Även om
verkligt påtagliga resultat ej kunna påvisas, kunna dock representanter från västerlandet komma till tals med representanter från
andra sidan järnridån, här i öster omdöpt till bamburidån.
498