Repetitionsövningarna nödvändiga för vår nuvarande krigsorganisation
1955
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
REPETITIONsÖVNINGARNA NÖDVÄNDIGA FÖR VÅR NUVARANDE KRIGSORGANISATION
I VART land med liten befolkning i förhållande till landytan och
– vågar man väl säga – även till de värden som byggts upp
inom denna yta, nödgas vi ta ut mycket av den levande kraften.
Det måste vi för övrigt göra redan i fredstid för att hålla vår standard och vår ställning inom nationerna. Vi kunna i vårt försvar
icke nöja oss med bara de yngsta. Det skulle ge oss för få förband
för att vi skulle kunna täcka ens de viktigaste fronterna.
Enligt värnpliktslagen är landets män skyldiga att vid mobilisering ingå i krigsmakten fr. o. m. 18 t. o. m. 47 året. Det krävs en
grundläggande första tjänstgöring för att lära vad en soldat måste
kunna. Men det som inhämtas under första tjänstgöringen, kan
inte sitta i under alla de år, under vilka varje svensk man måste
vara beredd att inkallas. Det fordras att färdigheterna då och då
uppfriskas, ty i dessa de snabbt uppblossande krigens tidevarv
fordras det av förbanden att de genast efter mobilisering skola
kunna reda sig.
Vi ha i vårt land ingen omedelbar krigsberedskap i form av
stående förband. Vår försvarsorganisation är i fred konstruerad för
utbildning av förbanden, som därefter hempermitteras. Detta system
medför vissa brister i beredskapen, som vi på grund av ekonomiska
skäl dock måste godta. Vi ha så långt det är möjligt sökt kompensera dessa brister genom en snabb mobiliseringsorganisation. Man
måste emellertid också kräva att förbanden vid mobilisering ha
sådan kvalitet att de direkt kunna användas för krigsuppgifter. Vi
kunna inte räkna med att vi efter genomförd mobilisering få en
nådatid under vilken vi kunna förbättra brister i utbildningen. Man
måste dessutom beakta att vid en allmän mobilisering slås vår utbildningsorganisation sönder i och med att det aktiva befälet flyttas
över till tjänstgöring vid krigsförbanden. Vi ha befäl för krigsförbanden men icke utbildningsinstruktörer för mer än en begränsad
del av dem.
När 1948 års värnpliktskommitte den 15 augusti 1949 framlade
489
—– ·–~——
Repetitionsövningarna nödvändiga
sitt betänkande med utredning i vissa värnpliktsfrågor, fanns däri
bl. a. förslag till ändring av systemet med repetitionsövningar vid
armen. För att samöva förbanden – såväl fält- som lokalförsvarsförband – med den styrka och sammansättning, som de skulle
ha i krig, föreslog man att repetitionsövningarna skulle genomföras
krigsförbandsvis. Detta system borde vara så beskaffat att varje i
krigsorganisationen ingående förband blev inkallat till repetitionsövning med icke alltför långa mellanrum. Inträffa inkallelserna
ofta blir förbandet väl trimmat och krigsförberett. Ur rent militär
synpunkt kunna inkallelserna sålunda aldrig följa nog tätt på varandra. Andra faktorer – ekonomiska, arbetsmarknadsmässiga och
sociala – dra dock en praktisk övre gräns för inkallelsefrekvensen. Av militära skäl måste dock en bestämd gräns för möjligheterna att tänja ut intervallen mellan övningarna sättas. Annars
skulle hela syftemålet med krigsförbandsvisa repetitionsövningar
äventyras eller förfelas. Gränsen sattes av kommitten till 6 år främst
av följande anledningar.
Inom ett förband uppstå under tiden mellan repetitionsövningarna personalförändringar genom bl. a. dödsfall, inträdd oduglighet
till krigstjänst, utträde ur värnpliktsåldern eller ombyte av bostadsort. Erfarenhetsmässigt är förnyelseprocenten vid 6 års tidsintervall
normalt 30-40 procent under förutsättning att omkrigsplaceringarna hållas nere vid ett minimum. Kommitten ansåg 35 procent,
som en lämplig ungefärlig övre gräns.
Man ansåg vidare av erfarenhet att den tid, under vilken kunskaper och färdigheter »sitta i» är omkring 6 år samt påpekade att den
värnpliktiges tjänstbarhet mot slutet av 6-årsperioden måste ha nedgått tämligen starkt.
Det är dessutom nödvändigt att armeorganisationen kontinuerligt
anpassas efter utvecklingen på bl. a. det vapentekniska, stridstekniska och taktiska området. Tid efter annan måste genomgripande
förändringar av krigsorganisationen göras, som bryta sönder eller
grundligt omgestalta vissa förband och nyskapa andra. Även ur
dessa synpunkter förordade kommitten, att intervallen icke skulle
överstiga 6 år.
Kommittens föreslagna system godtogs av regering och riksdag
och systemet har varit genomfört vid armen sedan år 1950. Vid
kustartilleriet har man haft ett liknande system sedan år 1952.
Armen och kustartilleriet ha härigenom erhållit ökad slagkraft.
Förbanden ha sammansvetsats till stridsdugliga enheter och de
enskilda individerna inom förbanden ha lärt känna varandra. De
490
Repetitionsövningarna nödvändiga
ha samövats med just de kamrater de skola ha i händelse av krig.
Befälet har kunnat instrueras på mobiliseringsplatsen. Man har
t. o. m. kunnat genomföra inryckningen ungefär som vid mobilisering. Var och en har härvid fått lära sig vad han skall göra och
vart han skall gå även om förbindelserna avbrytas vid mobilisering.
Dessutom ha, vilket inte är minst viktigt, t. ex. skyttebataljoner
kunnat övas i liknande uppgifter, som de skola ha enligt krigsplanläggningen. Den första tjänstgöringen är så kort, att vid armen bl. a.
övningar i bataljons- och högre förband icke kunna bedrivas i
önskad omfattning. Huvuddelen av denna mycket betydelsefulla
tjänstgöring har därför måst förläggas till den efterföljande tjänstgöringen. Förhållandet är likartat vid kustartilleriet.
övningstiden under repetitionsövningarna användes också för att
komplettera och repetera förut inlärda militära kunskaper samt
till omskolning. Komplettering av kunskaper är viktig särskilt i
nuläget, då den militärtekniska utvecklingen är särskilt snabb.
Samtliga truppslag tillföres efter hand ny materiel. Självfallet utbildas rekrytförbanden med denna, men för att den nytillförda
materielen fullt skall kunna utnyttjas i krigsorganisationen, är det
nödvändigt att även de äldre årsklasserna lära sig använda den.
Ny materiel föder ny taktile Efter hand måste organisation och
uppträdande ändras och inläras. Ett typiskt exempel är uppträ-
dande med hänsyn till atomstridsmedel, en i nuläget viktig utbildningsgren.
De äldre åldersklasserna äro icke lämpade att som stridande förband ingå i fältförband (motsvarande). I stället överföras de till
mera lokalbundna förband, t. ex. värnförband avsedda för gräns-,
kust- och flygfältsförsvar och territoriella luftvärnsförband. Den
omskolning, som är nödvändig för att sätta dem in i deras nya
uppgifter, är huvudsakligen förlagd till tredje repetitionsövningen.
För dessa förband är det särskilt viktigt att de snabbt skola kunna
mobiliseras och att de äro samtrimmade. De äro ett viktigt led i vår
kuppberedskap.
Systemet med krigsförbandsvisa repetitionsövningar gör det möjligt att genomföra stora stabs- och fälttjänstövningar. Härigenom
trimmas bl. a. befälet i truppföring och stabstjänst, en viktig utbildningsdetalj, som tidvis försummats. Vid fälttjänstövningarna
möjliggöres också övning i samverkan mellan försvarsgrenarna och
flygvapnet får möjlighet att verka mot fältstarka större förband.
Detta i sin tur gör det möjligt att realistiskt utbilda t. ex. en infanteribrigad i marsch under starkt flygtryck.
491
..•.JRepetitionsövningarna nödvändiga
Av allt detta framgår repetitionsövningarnas betydelse. Inställes
repetitionsövningarna ett år kommer detta att medföra allvarliga
konsekvenser. Främst drabbas armen och kustartilleriet, där omkring 1/a av förbanden icke kommer att vara användbar för krigsuppgifter vid mobilisering. För flygvapnet medför ett inställande,
att flygverksamheten måste begränsas under oktober-december
1956. För att icke äventyra flygsäkerheten kommer detta att fördröja den ordinarie flygutbildningen vid förbanden.
Ett inställande av repetitionsövningarna 1956/57 medför en besparing på ca 65 miljoner. Fördelat på hela antalet skattebetalande
fysiska personer innebär detta belopp en skattelindring, som motsvarar omkring 10 cigarretter per person och månad. Man kan med
skäl fråga om denna vinst står i proportion till det som förloras.
Går förslaget igenom i riksdagen kommer Sverige att leda på
nedrustningsvägen. Vi ha inga stående armeförband, vi ha en första
utbildning, som är en av de kortaste i världen och vi ha inga repetitionsövningar. Kan en sådan krigsmakt fylla sin främsta uppgift – att vara fredsbevarande?
492
..-~-~~.:…….-.o-…:.;.__ _.:..___ ” t——-~-~~———’——-
I VART land med liten befolkning i förhållande till landytan och
– vågar man väl säga – även till de värden som byggts upp
inom denna yta, nödgas vi ta ut mycket av den levande kraften.
Det måste vi för övrigt göra redan i fredstid för att hålla vår standard och vår ställning inom nationerna. Vi kunna i vårt försvar
icke nöja oss med bara de yngsta. Det skulle ge oss för få förband
för att vi skulle kunna täcka ens de viktigaste fronterna.
Enligt värnpliktslagen är landets män skyldiga att vid mobilisering ingå i krigsmakten fr. o. m. 18 t. o. m. 47 året. Det krävs en
grundläggande första tjänstgöring för att lära vad en soldat måste
kunna. Men det som inhämtas under första tjänstgöringen, kan
inte sitta i under alla de år, under vilka varje svensk man måste
vara beredd att inkallas. Det fordras att färdigheterna då och då
uppfriskas, ty i dessa de snabbt uppblossande krigens tidevarv
fordras det av förbanden att de genast efter mobilisering skola
kunna reda sig.
Vi ha i vårt land ingen omedelbar krigsberedskap i form av
stående förband. Vår försvarsorganisation är i fred konstruerad för
utbildning av förbanden, som därefter hempermitteras. Detta system
medför vissa brister i beredskapen, som vi på grund av ekonomiska
skäl dock måste godta. Vi ha så långt det är möjligt sökt kompensera dessa brister genom en snabb mobiliseringsorganisation. Man
måste emellertid också kräva att förbanden vid mobilisering ha
sådan kvalitet att de direkt kunna användas för krigsuppgifter. Vi
kunna inte räkna med att vi efter genomförd mobilisering få en
nådatid under vilken vi kunna förbättra brister i utbildningen. Man
måste dessutom beakta att vid en allmän mobilisering slås vår utbildningsorganisation sönder i och med att det aktiva befälet flyttas
över till tjänstgöring vid krigsförbanden. Vi ha befäl för krigsförbanden men icke utbildningsinstruktörer för mer än en begränsad
del av dem.
När 1948 års värnpliktskommitte den 15 augusti 1949 framlade
489
—– ·–~——
Repetitionsövningarna nödvändiga
sitt betänkande med utredning i vissa värnpliktsfrågor, fanns däri
bl. a. förslag till ändring av systemet med repetitionsövningar vid
armen. För att samöva förbanden – såväl fält- som lokalförsvarsförband – med den styrka och sammansättning, som de skulle
ha i krig, föreslog man att repetitionsövningarna skulle genomföras
krigsförbandsvis. Detta system borde vara så beskaffat att varje i
krigsorganisationen ingående förband blev inkallat till repetitionsövning med icke alltför långa mellanrum. Inträffa inkallelserna
ofta blir förbandet väl trimmat och krigsförberett. Ur rent militär
synpunkt kunna inkallelserna sålunda aldrig följa nog tätt på varandra. Andra faktorer – ekonomiska, arbetsmarknadsmässiga och
sociala – dra dock en praktisk övre gräns för inkallelsefrekvensen. Av militära skäl måste dock en bestämd gräns för möjligheterna att tänja ut intervallen mellan övningarna sättas. Annars
skulle hela syftemålet med krigsförbandsvisa repetitionsövningar
äventyras eller förfelas. Gränsen sattes av kommitten till 6 år främst
av följande anledningar.
Inom ett förband uppstå under tiden mellan repetitionsövningarna personalförändringar genom bl. a. dödsfall, inträdd oduglighet
till krigstjänst, utträde ur värnpliktsåldern eller ombyte av bostadsort. Erfarenhetsmässigt är förnyelseprocenten vid 6 års tidsintervall
normalt 30-40 procent under förutsättning att omkrigsplaceringarna hållas nere vid ett minimum. Kommitten ansåg 35 procent,
som en lämplig ungefärlig övre gräns.
Man ansåg vidare av erfarenhet att den tid, under vilken kunskaper och färdigheter »sitta i» är omkring 6 år samt påpekade att den
värnpliktiges tjänstbarhet mot slutet av 6-årsperioden måste ha nedgått tämligen starkt.
Det är dessutom nödvändigt att armeorganisationen kontinuerligt
anpassas efter utvecklingen på bl. a. det vapentekniska, stridstekniska och taktiska området. Tid efter annan måste genomgripande
förändringar av krigsorganisationen göras, som bryta sönder eller
grundligt omgestalta vissa förband och nyskapa andra. Även ur
dessa synpunkter förordade kommitten, att intervallen icke skulle
överstiga 6 år.
Kommittens föreslagna system godtogs av regering och riksdag
och systemet har varit genomfört vid armen sedan år 1950. Vid
kustartilleriet har man haft ett liknande system sedan år 1952.
Armen och kustartilleriet ha härigenom erhållit ökad slagkraft.
Förbanden ha sammansvetsats till stridsdugliga enheter och de
enskilda individerna inom förbanden ha lärt känna varandra. De
490
Repetitionsövningarna nödvändiga
ha samövats med just de kamrater de skola ha i händelse av krig.
Befälet har kunnat instrueras på mobiliseringsplatsen. Man har
t. o. m. kunnat genomföra inryckningen ungefär som vid mobilisering. Var och en har härvid fått lära sig vad han skall göra och
vart han skall gå även om förbindelserna avbrytas vid mobilisering.
Dessutom ha, vilket inte är minst viktigt, t. ex. skyttebataljoner
kunnat övas i liknande uppgifter, som de skola ha enligt krigsplanläggningen. Den första tjänstgöringen är så kort, att vid armen bl. a.
övningar i bataljons- och högre förband icke kunna bedrivas i
önskad omfattning. Huvuddelen av denna mycket betydelsefulla
tjänstgöring har därför måst förläggas till den efterföljande tjänstgöringen. Förhållandet är likartat vid kustartilleriet.
övningstiden under repetitionsövningarna användes också för att
komplettera och repetera förut inlärda militära kunskaper samt
till omskolning. Komplettering av kunskaper är viktig särskilt i
nuläget, då den militärtekniska utvecklingen är särskilt snabb.
Samtliga truppslag tillföres efter hand ny materiel. Självfallet utbildas rekrytförbanden med denna, men för att den nytillförda
materielen fullt skall kunna utnyttjas i krigsorganisationen, är det
nödvändigt att även de äldre årsklasserna lära sig använda den.
Ny materiel föder ny taktile Efter hand måste organisation och
uppträdande ändras och inläras. Ett typiskt exempel är uppträ-
dande med hänsyn till atomstridsmedel, en i nuläget viktig utbildningsgren.
De äldre åldersklasserna äro icke lämpade att som stridande förband ingå i fältförband (motsvarande). I stället överföras de till
mera lokalbundna förband, t. ex. värnförband avsedda för gräns-,
kust- och flygfältsförsvar och territoriella luftvärnsförband. Den
omskolning, som är nödvändig för att sätta dem in i deras nya
uppgifter, är huvudsakligen förlagd till tredje repetitionsövningen.
För dessa förband är det särskilt viktigt att de snabbt skola kunna
mobiliseras och att de äro samtrimmade. De äro ett viktigt led i vår
kuppberedskap.
Systemet med krigsförbandsvisa repetitionsövningar gör det möjligt att genomföra stora stabs- och fälttjänstövningar. Härigenom
trimmas bl. a. befälet i truppföring och stabstjänst, en viktig utbildningsdetalj, som tidvis försummats. Vid fälttjänstövningarna
möjliggöres också övning i samverkan mellan försvarsgrenarna och
flygvapnet får möjlighet att verka mot fältstarka större förband.
Detta i sin tur gör det möjligt att realistiskt utbilda t. ex. en infanteribrigad i marsch under starkt flygtryck.
491
..•.JRepetitionsövningarna nödvändiga
Av allt detta framgår repetitionsövningarnas betydelse. Inställes
repetitionsövningarna ett år kommer detta att medföra allvarliga
konsekvenser. Främst drabbas armen och kustartilleriet, där omkring 1/a av förbanden icke kommer att vara användbar för krigsuppgifter vid mobilisering. För flygvapnet medför ett inställande,
att flygverksamheten måste begränsas under oktober-december
1956. För att icke äventyra flygsäkerheten kommer detta att fördröja den ordinarie flygutbildningen vid förbanden.
Ett inställande av repetitionsövningarna 1956/57 medför en besparing på ca 65 miljoner. Fördelat på hela antalet skattebetalande
fysiska personer innebär detta belopp en skattelindring, som motsvarar omkring 10 cigarretter per person och månad. Man kan med
skäl fråga om denna vinst står i proportion till det som förloras.
Går förslaget igenom i riksdagen kommer Sverige att leda på
nedrustningsvägen. Vi ha inga stående armeförband, vi ha en första
utbildning, som är en av de kortaste i världen och vi ha inga repetitionsövningar. Kan en sådan krigsmakt fylla sin främsta uppgift – att vara fredsbevarande?
492
..-~-~~.:…….-.o-…:.;.__ _.:..___ ” t——-~-~~———’——-