Litteratur
1955
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
– ~….~——————-………………..–~~
LITTERATUR
EN KÄLLA TILL NÅGRA EPISODER I GUSTAF HELLSTRÖMs ROMAN )>DEN GÅNGEN)>
År 1942 påpekade professor Georg Andrim i en anmälan i Svensk Tidskrift, att Gustaf Hellström hämtat mycket av stoffet till sin samma är
utgivna roman »Kärlek och Politik» frän den engelske arbetsledaren
George Lansbury’s självbiografi »My Life». Ehuru Andren inte ett ögonblick ifrågasatte en skönlitterär författares rätt att bygga en roman på
intryck frän både livet och litteraturen, tog Hellström synnerligen illa
vid sig av Andrens påpekande, och en replikväxling mellan honom och
Andren följde i Svensk Tidskrift 1943. En anledning till Hellströms missstämning torde ha varit, att han tidigare i ett föredrag, ätergivet i
»B. M. F.» nr 7 1942, redogjort för tillkomsten av »Kärlek och Politik».
Enligt detta föredrag skulle materialet till romanen framför allt utgöras
av Hellströms egna iakttagelser och upplevelser under hans tid som journalist i London. Att Lansbury’s arbete spelat en viktig roll vid tillkomsten av »Kärlek och Politik» nämnde Hellström i detta sammanhang ej.
Romanen »Kärlek och Politik» är emellertid inte det enda skönlitterära
verket i Hellströms produktion, som hämtat stoff frän samtida litterärt
material.
I romanen »Den gängen» låter Gustaf Hellström sitt alter ego Stellan
Petreus berätta, att han hösten 1914 under krigets första dagar brukade
sitta tillsammans med de engelska krigskorrespondenterna på Cafe Napoletain i Paris. En eftermiddag inträder en trettioärig amerikansk journalist och berättar, att han lyckats korsa stridslinjen och gjort besök i
Bryssel, Aerschot, Louvain, Gent med flera belgiska orter. Han medför
fotografier bl. a. av honom själv och en tysk general stäende pä trappan
till en villa, fotografier av brända och sönderskjutna byggnader, av söndersprängda sjukhus, av en arbetare som häller upp en kolnad barnfot.
Ovannämnde amerikanske journalist torde vara identisk med New York
World’s krigskorrespondent E. Alexander Powell. Denne skildrar i den
1914 utgivna boken »Fighting in Flanders», hur han med hjälp av en
otrolig dristighet – för att inte säga fräckhet – lyckades passera linjen
mellan de stridande och på ort och ställe beskåda de tyska härjningarna
i Belgien. Boken översattes 1915 till svenska av Henry von Krremer under
titeln »Kriget i Flandern». Mellan sidorna 96 och 97 i den svenska upplagan av boken finns intaget ett fotografi av en bonde visande den förkolnade foten av en femtonårs flicka, dödad under striderna vid Melle.
Något fotografi av Powell och någon tysk general stäende på en trappa
finns ej i den amerikanske journalistens bok. Men mellan sidorna 16 och
’_,
533
-~···· ··—- ···—–~—….
Litteratur
17 finns intaget ett fotografi av Powell och den tyske generalen von
Boehn.
Den svenske författaren torde antingen själv i Paris ha träffat Powell
eller också läst hans bok. Härom vittnar förutom nyssnämnda fotografier
även likheten mellan de berättelser om grymheterna mot civilbefolkningen i Aerschot, som lämnas i såväl Powells som Hellströms verk.
(Hellström, originaluppl., s. 96 f., Powell, sv. uppl., s. 118 f.) Dessutom
skildras i »Den gången» förstörelsen av den lilla franska småstad’, som
Senechal bodde i, med ordalag och detaljer, som ofrånkomligen kommer
en att tänka på Powells skildring av härjningarna i Aerschot.
Någon mera detaljerad jämförelse mellan Powells och Hellströms böcker
kan det av utrymmesskäl ej bli tal om här. En sådan torde också vara
onödig. Nämnas bör kanske, att direkt verbal överensstämmelse mellan
böckerna har ingenstädes kunnat upptäckas. Att Hellström direkt eller
indirekt tagit intryck av Powell’s bok, torde vara odiskutabelt. Möjligheten föreligger dock, att sammanhanget kan vara, att Hellström läst
tidningsartiklar, som äro skrivna av Powell eller som bygga på Powell’s
reportage.
Något plagiat är det här lika litet som beträffande »Kärlek och Politik»
frågan om. Någonstans måste ju en författare hämta sitt stoff! Hellströms
avsikt har främst varit den att spegla tiden, att ge en konstnärlig skildring
av vad som rörde sig i människornas sinnen i Frankrike och hur de
mötte den bistra verkligheten 1914 – och den avsikten har han sannerligen förmått följa.
Knut Ohlsson.
1 Ifrågavarande stad har av Holger Ahlenius i recension i BLM med viss
tvekan identifierats med Senlis. stoffet till berättelsen om det tyska intåget i
staden har Hellström hämtat från det avsnitt i sin egen bok »Kulturfaktorn»,
i vilket han skildrar tyskarnas inmarsch i Miilhausen.
534
LITTERATUR
EN KÄLLA TILL NÅGRA EPISODER I GUSTAF HELLSTRÖMs ROMAN )>DEN GÅNGEN)>
År 1942 påpekade professor Georg Andrim i en anmälan i Svensk Tidskrift, att Gustaf Hellström hämtat mycket av stoffet till sin samma är
utgivna roman »Kärlek och Politik» frän den engelske arbetsledaren
George Lansbury’s självbiografi »My Life». Ehuru Andren inte ett ögonblick ifrågasatte en skönlitterär författares rätt att bygga en roman på
intryck frän både livet och litteraturen, tog Hellström synnerligen illa
vid sig av Andrens påpekande, och en replikväxling mellan honom och
Andren följde i Svensk Tidskrift 1943. En anledning till Hellströms missstämning torde ha varit, att han tidigare i ett föredrag, ätergivet i
»B. M. F.» nr 7 1942, redogjort för tillkomsten av »Kärlek och Politik».
Enligt detta föredrag skulle materialet till romanen framför allt utgöras
av Hellströms egna iakttagelser och upplevelser under hans tid som journalist i London. Att Lansbury’s arbete spelat en viktig roll vid tillkomsten av »Kärlek och Politik» nämnde Hellström i detta sammanhang ej.
Romanen »Kärlek och Politik» är emellertid inte det enda skönlitterära
verket i Hellströms produktion, som hämtat stoff frän samtida litterärt
material.
I romanen »Den gängen» låter Gustaf Hellström sitt alter ego Stellan
Petreus berätta, att han hösten 1914 under krigets första dagar brukade
sitta tillsammans med de engelska krigskorrespondenterna på Cafe Napoletain i Paris. En eftermiddag inträder en trettioärig amerikansk journalist och berättar, att han lyckats korsa stridslinjen och gjort besök i
Bryssel, Aerschot, Louvain, Gent med flera belgiska orter. Han medför
fotografier bl. a. av honom själv och en tysk general stäende pä trappan
till en villa, fotografier av brända och sönderskjutna byggnader, av söndersprängda sjukhus, av en arbetare som häller upp en kolnad barnfot.
Ovannämnde amerikanske journalist torde vara identisk med New York
World’s krigskorrespondent E. Alexander Powell. Denne skildrar i den
1914 utgivna boken »Fighting in Flanders», hur han med hjälp av en
otrolig dristighet – för att inte säga fräckhet – lyckades passera linjen
mellan de stridande och på ort och ställe beskåda de tyska härjningarna
i Belgien. Boken översattes 1915 till svenska av Henry von Krremer under
titeln »Kriget i Flandern». Mellan sidorna 96 och 97 i den svenska upplagan av boken finns intaget ett fotografi av en bonde visande den förkolnade foten av en femtonårs flicka, dödad under striderna vid Melle.
Något fotografi av Powell och någon tysk general stäende på en trappa
finns ej i den amerikanske journalistens bok. Men mellan sidorna 16 och
’_,
533
-~···· ··—- ···—–~—….
Litteratur
17 finns intaget ett fotografi av Powell och den tyske generalen von
Boehn.
Den svenske författaren torde antingen själv i Paris ha träffat Powell
eller också läst hans bok. Härom vittnar förutom nyssnämnda fotografier
även likheten mellan de berättelser om grymheterna mot civilbefolkningen i Aerschot, som lämnas i såväl Powells som Hellströms verk.
(Hellström, originaluppl., s. 96 f., Powell, sv. uppl., s. 118 f.) Dessutom
skildras i »Den gången» förstörelsen av den lilla franska småstad’, som
Senechal bodde i, med ordalag och detaljer, som ofrånkomligen kommer
en att tänka på Powells skildring av härjningarna i Aerschot.
Någon mera detaljerad jämförelse mellan Powells och Hellströms böcker
kan det av utrymmesskäl ej bli tal om här. En sådan torde också vara
onödig. Nämnas bör kanske, att direkt verbal överensstämmelse mellan
böckerna har ingenstädes kunnat upptäckas. Att Hellström direkt eller
indirekt tagit intryck av Powell’s bok, torde vara odiskutabelt. Möjligheten föreligger dock, att sammanhanget kan vara, att Hellström läst
tidningsartiklar, som äro skrivna av Powell eller som bygga på Powell’s
reportage.
Något plagiat är det här lika litet som beträffande »Kärlek och Politik»
frågan om. Någonstans måste ju en författare hämta sitt stoff! Hellströms
avsikt har främst varit den att spegla tiden, att ge en konstnärlig skildring
av vad som rörde sig i människornas sinnen i Frankrike och hur de
mötte den bistra verkligheten 1914 – och den avsikten har han sannerligen förmått följa.
Knut Ohlsson.
1 Ifrågavarande stad har av Holger Ahlenius i recension i BLM med viss
tvekan identifierats med Senlis. stoffet till berättelsen om det tyska intåget i
staden har Hellström hämtat från det avsnitt i sin egen bok »Kulturfaktorn»,
i vilket han skildrar tyskarnas inmarsch i Miilhausen.
534