Raoul Wallenberg död
1957
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
RAOUL WALLENBERG DÖD?
EFTER åratal av svenska förfrågningar och föreställningar har
Kreml till sist givit ett besked angående Raoui Wallenberg. Nu förnekar man inte längre all kännedom om hans öde; man uppger att
han avlidit sommaren 1947- i det
välbekanta Ljublankafängelset i
Moskva. Dödsorsaken säges vara en
hjärtsjukdom.
Hans anhöriga liksom den krets,
vilken särskilt engagerat sig för
uppgiften att få honom frigiven,
har emellertid vägrat att åtnöjas
med detta besked. De anser sig ha
belägg för att W allenberg befunnit
sig i livet efter den av ryssarna angivna tidpunkten. Allt hopp skulle
alltså inte vara ute; ryssarna har
lämnat felaktiga uppgifter förut i
denna tragiska affär och kan tänkas ha gjort så även denna gång.
Alldeles oavsett detta finns det
anledning att stanna inför affären
Wallenberg ur en annan synpunkt:
har utrikesdepartementet och dess
ledning gjort allt som kunnat gö-
ras för att rädda Raoul Wallenberg
ur fångenskapen under den tid, då
han enligt vad som numera är ostridigt befann sig i ryskt fängelse? På
den frågan kan uppenbarligen först
en kommande forskning, som får
möjlighet att granska allt svenskt
material, ge ett definitivt svar. Men
redan nu föreligger mycket starka
indicier på att uppgiften vansköttes
i sina tidigare skeden både av
Moskvaambassaden och av utrikesdepartementet. Vittnesmålen, bl. a.
av Raoul W allenbergs mor och av
advokaten Schartau, om vad som
förevarit vid försöken att förmå hr
Unden och utrikesdepartementet
till mera energiska ansträngningar
att rädda den fångne svenske diplomaten eller åtminstone att bringa
klarhet om hans öde, är därtill
djupt beklämmande.
Till dessa vittnesmål och överhuvudtaget till det offentligen redovisade materialet beträffande de
svenska myndigheternas uppträ-
dande och åtgöranden i denna sak
skall Svensk Tidskrift återkomma.
EFTER åratal av svenska förfrågningar och föreställningar har
Kreml till sist givit ett besked angående Raoui Wallenberg. Nu förnekar man inte längre all kännedom om hans öde; man uppger att
han avlidit sommaren 1947- i det
välbekanta Ljublankafängelset i
Moskva. Dödsorsaken säges vara en
hjärtsjukdom.
Hans anhöriga liksom den krets,
vilken särskilt engagerat sig för
uppgiften att få honom frigiven,
har emellertid vägrat att åtnöjas
med detta besked. De anser sig ha
belägg för att W allenberg befunnit
sig i livet efter den av ryssarna angivna tidpunkten. Allt hopp skulle
alltså inte vara ute; ryssarna har
lämnat felaktiga uppgifter förut i
denna tragiska affär och kan tänkas ha gjort så även denna gång.
Alldeles oavsett detta finns det
anledning att stanna inför affären
Wallenberg ur en annan synpunkt:
har utrikesdepartementet och dess
ledning gjort allt som kunnat gö-
ras för att rädda Raoul Wallenberg
ur fångenskapen under den tid, då
han enligt vad som numera är ostridigt befann sig i ryskt fängelse? På
den frågan kan uppenbarligen först
en kommande forskning, som får
möjlighet att granska allt svenskt
material, ge ett definitivt svar. Men
redan nu föreligger mycket starka
indicier på att uppgiften vansköttes
i sina tidigare skeden både av
Moskvaambassaden och av utrikesdepartementet. Vittnesmålen, bl. a.
av Raoul W allenbergs mor och av
advokaten Schartau, om vad som
förevarit vid försöken att förmå hr
Unden och utrikesdepartementet
till mera energiska ansträngningar
att rädda den fångne svenske diplomaten eller åtminstone att bringa
klarhet om hans öde, är därtill
djupt beklämmande.
Till dessa vittnesmål och överhuvudtaget till det offentligen redovisade materialet beträffande de
svenska myndigheternas uppträ-
dande och åtgöranden i denna sak
skall Svensk Tidskrift återkomma.