Namn att minnas – Oscar Östman
1957
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
NAMN ATT MINNAS:
OSCAR ÖSTMAN
Chefen för högerns riksdagskansli,
Oscar östman, är bondpojke från Långsele-trakten och närmare bestämt
.sockengranne till Gunnar Hedlund.
Därmed upphör emellertid varje likhet
mellan dessa bägge förgrundsgestalter
i samtida svensk politik. Medan Hedlund ser ut och låter ungefär som den
l!ktade aktören Kulörten, vilket har ett
betydande underhållningsvärde, ser
östman ut och låter som en vinterorgel i en norrländsk landsortskyrka,
vilket har ett betydande uppbyggelsevärde. Så frälsar han också, politiskt
sett, många själar- kvinnor mest –
med sitt knollrande hår, sin eldiga
blick, sin röda kind och sin rustika
malmstämma. Det är mer än man kan
säga om Hedlund, vilken av valsiffrorna att döma, har lättare att leda
sina hjon till förtappelsen.
Det dröjde dock länge innan vår
Oscar kom underfund med sin rätta
bestämmelse. Efter att ha tagit studenten på Rullan, förlåt Skrapan, i Uppsala fortsatte han sina studier och
specialiserade sig på schackspelet i
vilket han uppnådde en privatdocentur. I själva verket blev Oscar östman
en sådan fantastiskt fanatisk schackspelare att han numera helt abstinerar
från denna praktisk-filosofiska sysselsättning i medvetande om att han
annars inte skulle kunna koncentrera
sig på något annat.
Efter att ha fulländat sitt vetande i
schack återvände östman till hembygden, dit han anlände mitt under 30-talets arbetslöshetskris. Som eminent
sakkunnig på området tog han omedelbart hand om arbetslöshetskommittim
pä orten och organiserade beredskapsarbetena i Längsele. Det sociala intresse han därvid bibragtes kom honom att bege sig till Socialpolitiska
Institutet i Stockholm, som han genomgick i mitten pä 30-talet. Härifrän kom
han över till kommunalskatteutredningen, där han under åtskilliga är
var verksam med stor framgäng och
särskilt tillvann sig ett livligt gillande
av Gustav Velander, den berömlige
rädmannen frän Sundsvall och stöttepelaren i högerns riksdagsgrupp.
Med stöd av sina meriter i kommunalskatteutredningen utnämndes och
förordnades Oscar östman till taxeringsrevisor i Malmö, en befattning,
som han dock aldrig hann tillträda.
Han hade redan blivit oumbärlig i
Stockholm. Det var när bevillningsutskottet företog den ovanliga åtgärden
att tillsätta en egen utredning för att
granska förslaget till kvarlätenskapsskatt som Oscar östman fick tillfälle
att på allvar visa lejonklon. Hans analys, som blev förödande, ådagalade inte
minst att kvarlåtenskapsskatten skulle
bli en svär börda för landets jordbrukare.
Det var en politisk poäng, som borde
tas tillvara och på Gustav Velanders
förslag knöts Oscar östman till högerpartiet som skatteexpert. Det var efter
1948 års valnederlag för högern och det
är ganska betecknande att det var då,
som den tidigare politiskt oengagerade
Oscar östman beslöt sig för att bli hö-
german. Den ingående kunskap om 1947
års skattelagstiftning, som han förvärvat, kom honom att som en naturlig
sak sälla sig till det parti som framför
228
alla andra gick till kamp mot denna
lagstiftning. I denna kamp har Oscar
östman tagit en verksam och betydelsefull del. Som högerns representant har han medverkat i den statsskatterevision, vilken resulterat i den
senaste skattereformen.
Ehuru ursprungligen en utpräglad
specialist på statsfinansiella och framför allt skattefrågor har Oscar östman
efterhand breddat sitt politiska register och har som jovialisk och populär ledare för högerns riksdagskansli
kommit att inta en central roll inom
det inre partiarbetet. Men även på den
yttre fronten, i det politiska fältarbetet, har han gjort en viktig insats. Han
hör, som ovan antytts, till högerns
borna folktalare. Likaväl som han kan
tala med fogdar och fiskaler på en
kurialsvenska, som kommer dem att
skamset snegla i facit, kan han tala
med bondmoror på bönders vis. Så
hör han också till de senare årens
permanenta rikskandidater för högern
till första kammaren och gör ingen
hemlighet av att han gärna skulle inta
den plats på Västernorrlands-Jämtlands-bänken som av allt att döma
förr eller senare faller högern till.
För att kompensera sig för avståendet
frän det ädla schackspelet läser Oscar
östman begärligt detektivromaner och
löser på löpande band korsord, till
stor häpnad för sin vän och kollega
Gunnar Svärd, som börjat med två,
men aldrig lyckats lösa något. Och när
det gäller det Kors och Tvärs som är
svensk skattepolitik är Oscar östman
oslagbar. Kan någon bidra att få en
rätsida på den, så är det han.
G. U.
••
OSCAR ÖSTMAN
Chefen för högerns riksdagskansli,
Oscar östman, är bondpojke från Långsele-trakten och närmare bestämt
.sockengranne till Gunnar Hedlund.
Därmed upphör emellertid varje likhet
mellan dessa bägge förgrundsgestalter
i samtida svensk politik. Medan Hedlund ser ut och låter ungefär som den
l!ktade aktören Kulörten, vilket har ett
betydande underhållningsvärde, ser
östman ut och låter som en vinterorgel i en norrländsk landsortskyrka,
vilket har ett betydande uppbyggelsevärde. Så frälsar han också, politiskt
sett, många själar- kvinnor mest –
med sitt knollrande hår, sin eldiga
blick, sin röda kind och sin rustika
malmstämma. Det är mer än man kan
säga om Hedlund, vilken av valsiffrorna att döma, har lättare att leda
sina hjon till förtappelsen.
Det dröjde dock länge innan vår
Oscar kom underfund med sin rätta
bestämmelse. Efter att ha tagit studenten på Rullan, förlåt Skrapan, i Uppsala fortsatte han sina studier och
specialiserade sig på schackspelet i
vilket han uppnådde en privatdocentur. I själva verket blev Oscar östman
en sådan fantastiskt fanatisk schackspelare att han numera helt abstinerar
från denna praktisk-filosofiska sysselsättning i medvetande om att han
annars inte skulle kunna koncentrera
sig på något annat.
Efter att ha fulländat sitt vetande i
schack återvände östman till hembygden, dit han anlände mitt under 30-talets arbetslöshetskris. Som eminent
sakkunnig på området tog han omedelbart hand om arbetslöshetskommittim
pä orten och organiserade beredskapsarbetena i Längsele. Det sociala intresse han därvid bibragtes kom honom att bege sig till Socialpolitiska
Institutet i Stockholm, som han genomgick i mitten pä 30-talet. Härifrän kom
han över till kommunalskatteutredningen, där han under åtskilliga är
var verksam med stor framgäng och
särskilt tillvann sig ett livligt gillande
av Gustav Velander, den berömlige
rädmannen frän Sundsvall och stöttepelaren i högerns riksdagsgrupp.
Med stöd av sina meriter i kommunalskatteutredningen utnämndes och
förordnades Oscar östman till taxeringsrevisor i Malmö, en befattning,
som han dock aldrig hann tillträda.
Han hade redan blivit oumbärlig i
Stockholm. Det var när bevillningsutskottet företog den ovanliga åtgärden
att tillsätta en egen utredning för att
granska förslaget till kvarlätenskapsskatt som Oscar östman fick tillfälle
att på allvar visa lejonklon. Hans analys, som blev förödande, ådagalade inte
minst att kvarlåtenskapsskatten skulle
bli en svär börda för landets jordbrukare.
Det var en politisk poäng, som borde
tas tillvara och på Gustav Velanders
förslag knöts Oscar östman till högerpartiet som skatteexpert. Det var efter
1948 års valnederlag för högern och det
är ganska betecknande att det var då,
som den tidigare politiskt oengagerade
Oscar östman beslöt sig för att bli hö-
german. Den ingående kunskap om 1947
års skattelagstiftning, som han förvärvat, kom honom att som en naturlig
sak sälla sig till det parti som framför
228
alla andra gick till kamp mot denna
lagstiftning. I denna kamp har Oscar
östman tagit en verksam och betydelsefull del. Som högerns representant har han medverkat i den statsskatterevision, vilken resulterat i den
senaste skattereformen.
Ehuru ursprungligen en utpräglad
specialist på statsfinansiella och framför allt skattefrågor har Oscar östman
efterhand breddat sitt politiska register och har som jovialisk och populär ledare för högerns riksdagskansli
kommit att inta en central roll inom
det inre partiarbetet. Men även på den
yttre fronten, i det politiska fältarbetet, har han gjort en viktig insats. Han
hör, som ovan antytts, till högerns
borna folktalare. Likaväl som han kan
tala med fogdar och fiskaler på en
kurialsvenska, som kommer dem att
skamset snegla i facit, kan han tala
med bondmoror på bönders vis. Så
hör han också till de senare årens
permanenta rikskandidater för högern
till första kammaren och gör ingen
hemlighet av att han gärna skulle inta
den plats på Västernorrlands-Jämtlands-bänken som av allt att döma
förr eller senare faller högern till.
För att kompensera sig för avståendet
frän det ädla schackspelet läser Oscar
östman begärligt detektivromaner och
löser på löpande band korsord, till
stor häpnad för sin vän och kollega
Gunnar Svärd, som börjat med två,
men aldrig lyckats lösa något. Och när
det gäller det Kors och Tvärs som är
svensk skattepolitik är Oscar östman
oslagbar. Kan någon bidra att få en
rätsida på den, så är det han.
G. U.
••