Namn att minnas – Yngve Holmberg
1957
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
NAMN ATT MINNAS:
YNGVE HOLMBERG
Yngve Holmberg tillbringar sina sommarsemestrar i en väderkvarn på
Öland. Detta får dock icke uppfattas
såsom i minsta mån symboliskt för
hans politiska uppfattning. Han är –
till låt vara outtalad grämelse för sin
far Nils, den kände översättaren, och
sin farbror Olle, den ändå kändare
professorn, vilka väl bägge närmast
kan karakteriseras som liberala vildar – en skenbart alldeles ovild
högerman.
Men bortsett från detta, vem är
egentligen Yngve Holmberg? Han är
sekreterare hos högerborgarrådet Gösta
Agrenius, och ett av borgerlighetens
unga hopp. Man kunde kanske tycka
att porträtteringen borde anstå tills
hoppet infriats och Holmberg blivit
borgarråd, statssekreterare eller verkställande direktör. Men det är ändå
bara en tidsfråga och han är redan nu
ordförande i Oscars högerförening.
En av hans tidigare arbetsgivare
karakteriserar honom såsom alltför perfekt för att vara sann, och det låter ju
oroväckande. Han har dock, tillägger
vederbörande, ehuru son till en mycket auktoriserad translator, en gäng
översatt »rent control» med »räntekontroll», vilket tycks visa att även han
har mänskliga svagheter.
Själv verkar Yngve Holmberg inte
så farlig. Den som väntat sig att finna
en konservativ elektronhjärna blir
angenämt överraskad av att möta en
tämligen alldaglig mörk ung man med
en tendens att lägga på hullet, observanta grågröna ögon och ett angenämt
men opersonligt sätt. Det intressanta
med honom är att han under den
korrekta något intetsägande ytan lär
dölja en munter musketör, en man med
äventyrslust och kampglädje, lika road
av tillvarons glädjeämnen som dess
risker. Sä mycket trevligare för honom. Ty utåt verkar han att rätt och
slätt vara den idealiske sekreteraren,
om än så idealisk att han förmodligen
utan större svårighet skulle kunna ersätta chefen och man tänker då inte
speciellt på borgarrådet Agrenius utan
i största allmänhet.
Efter en tämligen ordinär Äppelviksbarndom med tiden delad mellan böcker
och ishockey började Yngve Holmberg
studera juridik vid Stockholms Högskola på hösten 1945. Fem år senare
tog han en jur. kand. efter att dessutom under tiden ha fullgjort sin värnplikt och bidragit till sin försörjning
med diverse tillfällighetsarbeten bl. a.
den ofantligt bildande sysslan att läsa
korrektur på Svenska Dagbladet. År
1949 blev han, enligt egen uppgift
mest av en slump, ordförande i högerstudenterna på Stockholms Högskola
och det var följaktligen ganska naturligt att han i avvaktan på att börja sin
tingstjänstgöring gick upp på högerns
riksdagskansli och hörde efter om
man hade någon användning för honom där. Det hade man och när han
setat ting i Sundsvall återvände han,
trots lockande anbud frän annat håll,
till riksdagskansliet Han hade redan
hunnit få politiken i blodet.
På riksdagskansliet kom han snart
att inta en nyckelposition i egenskap
av en utomordentligt arbetsam, säker
402
och skicklig utredningsman. Yngve
Holmberg är den typ av sekreterare,
som aldrig säger att han inte kan göra
en sak, utan bara går bort och gör den.
Undra pä att han blev en anlitad kraft
pä högerns riksdagskansli! Han kunde
t. o. m. ta en dust med Gunnar Svärd.
Bland de större frågor han sysslade
med var fullmaktslagstiftningen och
sjukförsäkringen och i dessa frågor
blev riksdagsgruppen också mycket väl
preparerad. Hans analytiska förrnäga
visade sig i höjd med hans energi
och noggrannhet. Men i det aktiva valarbetet ute på fältet deltog han föga.
Hans saklighet kommer bättre till sin
rätt i utredningar än i föredrag; själv
säger han att han är en tung och trå-
kig talare.
Icke desto mindre blev han ordfö-
rande i högerns ungdomsdistrikt i
Stockholm. Omväxling förnöjer och
han torde framför allt ha intresserat
sig för den administrativa reorganisation, som pä senare är burit så vacker
frukt i starkt ökad anslutning och kraftiga insatser i valkampanjen. Efter två
är i ungdomsdistriktet tyckte han att
han gjort nog; det är ett arbete som
inte i längden går att förena med heltidstjänstgöring pä annat håll. Sina
politiska ambitioner, som han alls inte
sticker under stol med, har han emellertid inte uppgivit. Han har ju som
sagt var svingat sig upp till ordförandeposten i Oscars högerförening och det
skulle inte förvåna om vi snart finge
se honom i riksdagen. När han för
några år sedan blev borgarrådssekreterare, visste alla att det bara var det
första steget på en politisk-administrativ karriär som kan föra långt.
Yngve Holmberg är känd för att
salta ordentligt på maten. Han tycker
inte om fadda saker. Han kommer att
få riklig användning för saltet, när
han på allvar kommer in i politiken.
G. U.
YNGVE HOLMBERG
Yngve Holmberg tillbringar sina sommarsemestrar i en väderkvarn på
Öland. Detta får dock icke uppfattas
såsom i minsta mån symboliskt för
hans politiska uppfattning. Han är –
till låt vara outtalad grämelse för sin
far Nils, den kände översättaren, och
sin farbror Olle, den ändå kändare
professorn, vilka väl bägge närmast
kan karakteriseras som liberala vildar – en skenbart alldeles ovild
högerman.
Men bortsett från detta, vem är
egentligen Yngve Holmberg? Han är
sekreterare hos högerborgarrådet Gösta
Agrenius, och ett av borgerlighetens
unga hopp. Man kunde kanske tycka
att porträtteringen borde anstå tills
hoppet infriats och Holmberg blivit
borgarråd, statssekreterare eller verkställande direktör. Men det är ändå
bara en tidsfråga och han är redan nu
ordförande i Oscars högerförening.
En av hans tidigare arbetsgivare
karakteriserar honom såsom alltför perfekt för att vara sann, och det låter ju
oroväckande. Han har dock, tillägger
vederbörande, ehuru son till en mycket auktoriserad translator, en gäng
översatt »rent control» med »räntekontroll», vilket tycks visa att även han
har mänskliga svagheter.
Själv verkar Yngve Holmberg inte
så farlig. Den som väntat sig att finna
en konservativ elektronhjärna blir
angenämt överraskad av att möta en
tämligen alldaglig mörk ung man med
en tendens att lägga på hullet, observanta grågröna ögon och ett angenämt
men opersonligt sätt. Det intressanta
med honom är att han under den
korrekta något intetsägande ytan lär
dölja en munter musketör, en man med
äventyrslust och kampglädje, lika road
av tillvarons glädjeämnen som dess
risker. Sä mycket trevligare för honom. Ty utåt verkar han att rätt och
slätt vara den idealiske sekreteraren,
om än så idealisk att han förmodligen
utan större svårighet skulle kunna ersätta chefen och man tänker då inte
speciellt på borgarrådet Agrenius utan
i största allmänhet.
Efter en tämligen ordinär Äppelviksbarndom med tiden delad mellan böcker
och ishockey började Yngve Holmberg
studera juridik vid Stockholms Högskola på hösten 1945. Fem år senare
tog han en jur. kand. efter att dessutom under tiden ha fullgjort sin värnplikt och bidragit till sin försörjning
med diverse tillfällighetsarbeten bl. a.
den ofantligt bildande sysslan att läsa
korrektur på Svenska Dagbladet. År
1949 blev han, enligt egen uppgift
mest av en slump, ordförande i högerstudenterna på Stockholms Högskola
och det var följaktligen ganska naturligt att han i avvaktan på att börja sin
tingstjänstgöring gick upp på högerns
riksdagskansli och hörde efter om
man hade någon användning för honom där. Det hade man och när han
setat ting i Sundsvall återvände han,
trots lockande anbud frän annat håll,
till riksdagskansliet Han hade redan
hunnit få politiken i blodet.
På riksdagskansliet kom han snart
att inta en nyckelposition i egenskap
av en utomordentligt arbetsam, säker
402
och skicklig utredningsman. Yngve
Holmberg är den typ av sekreterare,
som aldrig säger att han inte kan göra
en sak, utan bara går bort och gör den.
Undra pä att han blev en anlitad kraft
pä högerns riksdagskansli! Han kunde
t. o. m. ta en dust med Gunnar Svärd.
Bland de större frågor han sysslade
med var fullmaktslagstiftningen och
sjukförsäkringen och i dessa frågor
blev riksdagsgruppen också mycket väl
preparerad. Hans analytiska förrnäga
visade sig i höjd med hans energi
och noggrannhet. Men i det aktiva valarbetet ute på fältet deltog han föga.
Hans saklighet kommer bättre till sin
rätt i utredningar än i föredrag; själv
säger han att han är en tung och trå-
kig talare.
Icke desto mindre blev han ordfö-
rande i högerns ungdomsdistrikt i
Stockholm. Omväxling förnöjer och
han torde framför allt ha intresserat
sig för den administrativa reorganisation, som pä senare är burit så vacker
frukt i starkt ökad anslutning och kraftiga insatser i valkampanjen. Efter två
är i ungdomsdistriktet tyckte han att
han gjort nog; det är ett arbete som
inte i längden går att förena med heltidstjänstgöring pä annat håll. Sina
politiska ambitioner, som han alls inte
sticker under stol med, har han emellertid inte uppgivit. Han har ju som
sagt var svingat sig upp till ordförandeposten i Oscars högerförening och det
skulle inte förvåna om vi snart finge
se honom i riksdagen. När han för
några år sedan blev borgarrådssekreterare, visste alla att det bara var det
första steget på en politisk-administrativ karriär som kan föra långt.
Yngve Holmberg är känd för att
salta ordentligt på maten. Han tycker
inte om fadda saker. Han kommer att
få riklig användning för saltet, när
han på allvar kommer in i politiken.
G. U.