Namn att minnas – Blenda Ljungberg
1958
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
NAMN ATT MINNAS:
BLENDA LJUNGBERG
»Man kan ej henne se och straxt ej
blifva kär» kväder skalden och han
fortsätter:
Ej blickar stjernan i det höga
Så ljuft som hennes milda öga
Och österns ljusa morgonsky
Fördunklas av dess purpurhy.
Ej korpens vingar har den svärta
Som färgar hennes länga här:
Dess hvithet snön ej fått, ej sippan
sin vår,
En engel ej dess goda hjerta.
Som var och en i våra klassiska mästerverk någorlunda bevandrad läsare
vet, heter föremålet för ovanstäende
beskrivning Blenda. Om föremålet för
nedanstäende beskrivning, nämligen
Blenda Ljungberg, kanske inte i alla
yttre detaljer för tanken till sin namne
i Stagnelii odödliga drapa, gör hon det
i gengäld så mycket mer beträffande
de inre.
Måhända skulle t:ppsala lärda värld
vara benägen att protestera mot en
hårdragning av parallellen med tanke
på följande uttalande av Prins Olof:
»0 änglabild!» for Prinsen fort,
»Af ödet hvilken nyck, att skänka dig
åt bygder
Der folket blott förstär värdera oxens
dygder
Åt en så vild, barbarisk, skogig ort …>>
men måste dock medge att det finns
väsentliga likheter. Traditionens och
diktens Blenda är vår första stora feminist. I spetsen för sina tappra små-
Hindska medsystrar invaggar hon – en
svensk Judith – de danska inkräktarna i falsk trygghet och har sedan
ihjäl dem samt och synnerligen. Och
det sker inte för nöjes skull utan av
höga etiska grunder. Blenda vill värna
sin – och de andra flickornas i Små-
land – dygd, hon vill värna sitt land,
hon vill värna dess tempel och hon
vill, inte minst, visa de i härtåg frånvarande männen att kvinnorna kan
fullgöra c!eras åligganden väl så bra
som de själva. Men när den fosterländska bragden är fullbordad grips hennes känsliga samvete likväl av fromma
skrupler:
Ja! i ett klosters skumma vrår,
Dit intet sorl af verlden når,
Der själen endast ser det eviga, det ena,
Der vill jag mig från blodet rena.
Kort sagt: en handlingskraftig och
resolut kvinnosakskvinna, besjälad av
ädla känslor: dygdig, patriotisk, konservativ, kyrksam och böjd för religiösa
meditationer – se där diktens Blenda
återspeglad dagens minnesvärda
namn!
Blenda Ljungberg är dotter till en
kontraktsprost och har biskopen till
– ja, det räcker inte med morbror
utan bror samt är dessutom syster till
den särskilt i Enköpingstrakten välkände tänkaren Axel Fundersam. Hon
kommer med andra ord frän en from
och fundersam omgivning och from
och fundersam har hon också blivit.
Men det lir, som redan antytts, en ak- 58
tiv fromhet, en kampberedd fundersamhet.
Hon föddes för ganska precis 50 år
sedan och for som ung studentska till
Uppsala för att läsa medicin. På den
tiden ansågs det emellertid vara ett så
besynnerligt påfund att ingen ens ville
riskera att skriva borgen på lån för
sådant ändamål och vår Blenda fick
välja humaniora i stället. Hon studerade historia, litteraturhistoria, nordiska språk och franska. År 1933 tog
hon en fil. mag. och fungerade sedermera under två års tid som resesekreterare i den kristliga gymnasiströrelsen. I denna sin egenskap hade hon en
manlig kollega vid namn Bo Giertz. De
förstod varandra inte då och gör det
än mindre nu och mången ser följaktligen med illa dold skadeglädje fram
mot det kyrkomöte i vilket Blenda
Ljungberg kommer att delta som vår
första kvinnliga biskop.
Efter tiden i Gymnasiströrelsen, som
hon själv anser synnerligen värdefull
inte minst som förberedelse för pedagogisk verksamhet, blev hon lärare i
Uppsala, där hon nu är adjunkt vid
den s. k. Skrapan. Samma egenskaper
som gjort henne till en duktig och aktad pedagog har gjort henne till en
duktig och aktad politiker. Hon har
en långvarig och mångsidig politisk
verksamhet bakom sig. Bland annat
har hon varit ordförande i Högerföreningen och Högerkvinnorna i Uppsala och tillhör styrelsen för Högerns
kvinnoförbund. Dessutom är hon v.
ordförande i Uppsala stadsfullmäktige
och medlem av ett stort antal av stadens styrelser och nämnder.
Hon anser själv att hennes politiska
insats delvis bör förklaras av ärftlig
belastning i fråga om intresse för kommunalpolitik och politik i allmänhet.
Till detta kommer dock ett starkt feministiskt patos. Hon menar att kvinnorna måste göra en positiv insats i
det politiska livet för att kunna göra
.,
anspråk på att vinna gehör och tas på
allvar. Själv har hon förvisso lyckats
med bägge delarna. Hon bedöms också
ha ett mycket starkt namn som politiker: hon är envis och målmedveten,
men också klok och smidig och absolut
orädd. Inte undra på alltså, att hon
nämns som efterträdare både till Ebon
Anderson och Elsa Ewerlöf; när det
gäller Högerns kvinnoförbund står
Blenda Ljungberg och Stina Wallerius
och niger för varann och försöker
truga varann att gå in först i ordfö-
randerummet.
Blenda Ljungbergs politiska begåvning är inte bara praktisk utan också
och i hög grad teoretisk. Hon uppges
ha ett mycket skarpt huvud med ett
förstklassigt logiskt intellekt, eller, som
någon uttryckt det, hon är i allt Ulla
Lindströms motpol som begåvningstyp.
Hon är liksom legendens Blenda en
pessimistisk idealist, hon har särskilt
fördjupat sig i kristendomens samband
med den västerländska civilisationen
och räknas f. ö. till våra främsta experter på skolfrågor. Docent Erik Anners har karakteriserat Blenda Ljungberg som en av våra få konservativa
tänkare och han bör ju onekligen veta
besked. Ibland kan man få en känsla
av att det bara finns dessa två, men då
glömmer man Blenda Ljungbergs foxterrier med vilken hon gärna brukar
föra djupsinniga samtal.
Någon kanske av dessa strödda anteckningar bibragts den uppfattningen
att Blenda Ljungberg hör till det slags
kvinnor som inger sin omgivning en
skräckblandad vördnad, snarare än
tillgivenhet och sympati, en helgonliknande varelse som brinner med stilla
och stark låga och därmed väcker då-
ligt samvete var hon syns. Hennes vänner försäkrar emellertid att hon visar,
att man kan vara gedigen, god och effektiv utan att för den skull reta gallfeber på sina medmänniskor. Hon är
nämligen inte utan försonande drag.
J
Hon snickrar, målar och binder böcker på lediga stunder, sällskapar med
sin hund och bilar till sitt sommarnöje,
en gammal hälsobrunn i Bergslagen.
Dessutom lär hon ha ett blygt och spirande sinne för humor – enligt uppgift precis så mycket att hon klarar sig.
Och mer ska gudarna veta att man
inte behöver i Sveriges offentliga liv.
Blenda Ljungberg kan därför lugnt
59
förutspås en lysande politisk karriär.
Och mången riksdagsman kommer helt
säkert i framtiden vid anblicken av
sammanbindningsbanan eller riksdagskafeet med skalden utbrista:
Der såg jag BLENDA första gängen
Och evigt blef min själ i rosenkedjor
fången.
G. U.
: • •..d …
•
~tddernasFÖRSÄKRINGSBOLAG
i goda händer
… om det händer
BLENDA LJUNGBERG
»Man kan ej henne se och straxt ej
blifva kär» kväder skalden och han
fortsätter:
Ej blickar stjernan i det höga
Så ljuft som hennes milda öga
Och österns ljusa morgonsky
Fördunklas av dess purpurhy.
Ej korpens vingar har den svärta
Som färgar hennes länga här:
Dess hvithet snön ej fått, ej sippan
sin vår,
En engel ej dess goda hjerta.
Som var och en i våra klassiska mästerverk någorlunda bevandrad läsare
vet, heter föremålet för ovanstäende
beskrivning Blenda. Om föremålet för
nedanstäende beskrivning, nämligen
Blenda Ljungberg, kanske inte i alla
yttre detaljer för tanken till sin namne
i Stagnelii odödliga drapa, gör hon det
i gengäld så mycket mer beträffande
de inre.
Måhända skulle t:ppsala lärda värld
vara benägen att protestera mot en
hårdragning av parallellen med tanke
på följande uttalande av Prins Olof:
»0 änglabild!» for Prinsen fort,
»Af ödet hvilken nyck, att skänka dig
åt bygder
Der folket blott förstär värdera oxens
dygder
Åt en så vild, barbarisk, skogig ort …>>
men måste dock medge att det finns
väsentliga likheter. Traditionens och
diktens Blenda är vår första stora feminist. I spetsen för sina tappra små-
Hindska medsystrar invaggar hon – en
svensk Judith – de danska inkräktarna i falsk trygghet och har sedan
ihjäl dem samt och synnerligen. Och
det sker inte för nöjes skull utan av
höga etiska grunder. Blenda vill värna
sin – och de andra flickornas i Små-
land – dygd, hon vill värna sitt land,
hon vill värna dess tempel och hon
vill, inte minst, visa de i härtåg frånvarande männen att kvinnorna kan
fullgöra c!eras åligganden väl så bra
som de själva. Men när den fosterländska bragden är fullbordad grips hennes känsliga samvete likväl av fromma
skrupler:
Ja! i ett klosters skumma vrår,
Dit intet sorl af verlden når,
Der själen endast ser det eviga, det ena,
Der vill jag mig från blodet rena.
Kort sagt: en handlingskraftig och
resolut kvinnosakskvinna, besjälad av
ädla känslor: dygdig, patriotisk, konservativ, kyrksam och böjd för religiösa
meditationer – se där diktens Blenda
återspeglad dagens minnesvärda
namn!
Blenda Ljungberg är dotter till en
kontraktsprost och har biskopen till
– ja, det räcker inte med morbror
utan bror samt är dessutom syster till
den särskilt i Enköpingstrakten välkände tänkaren Axel Fundersam. Hon
kommer med andra ord frän en from
och fundersam omgivning och from
och fundersam har hon också blivit.
Men det lir, som redan antytts, en ak- 58
tiv fromhet, en kampberedd fundersamhet.
Hon föddes för ganska precis 50 år
sedan och for som ung studentska till
Uppsala för att läsa medicin. På den
tiden ansågs det emellertid vara ett så
besynnerligt påfund att ingen ens ville
riskera att skriva borgen på lån för
sådant ändamål och vår Blenda fick
välja humaniora i stället. Hon studerade historia, litteraturhistoria, nordiska språk och franska. År 1933 tog
hon en fil. mag. och fungerade sedermera under två års tid som resesekreterare i den kristliga gymnasiströrelsen. I denna sin egenskap hade hon en
manlig kollega vid namn Bo Giertz. De
förstod varandra inte då och gör det
än mindre nu och mången ser följaktligen med illa dold skadeglädje fram
mot det kyrkomöte i vilket Blenda
Ljungberg kommer att delta som vår
första kvinnliga biskop.
Efter tiden i Gymnasiströrelsen, som
hon själv anser synnerligen värdefull
inte minst som förberedelse för pedagogisk verksamhet, blev hon lärare i
Uppsala, där hon nu är adjunkt vid
den s. k. Skrapan. Samma egenskaper
som gjort henne till en duktig och aktad pedagog har gjort henne till en
duktig och aktad politiker. Hon har
en långvarig och mångsidig politisk
verksamhet bakom sig. Bland annat
har hon varit ordförande i Högerföreningen och Högerkvinnorna i Uppsala och tillhör styrelsen för Högerns
kvinnoförbund. Dessutom är hon v.
ordförande i Uppsala stadsfullmäktige
och medlem av ett stort antal av stadens styrelser och nämnder.
Hon anser själv att hennes politiska
insats delvis bör förklaras av ärftlig
belastning i fråga om intresse för kommunalpolitik och politik i allmänhet.
Till detta kommer dock ett starkt feministiskt patos. Hon menar att kvinnorna måste göra en positiv insats i
det politiska livet för att kunna göra
.,
anspråk på att vinna gehör och tas på
allvar. Själv har hon förvisso lyckats
med bägge delarna. Hon bedöms också
ha ett mycket starkt namn som politiker: hon är envis och målmedveten,
men också klok och smidig och absolut
orädd. Inte undra på alltså, att hon
nämns som efterträdare både till Ebon
Anderson och Elsa Ewerlöf; när det
gäller Högerns kvinnoförbund står
Blenda Ljungberg och Stina Wallerius
och niger för varann och försöker
truga varann att gå in först i ordfö-
randerummet.
Blenda Ljungbergs politiska begåvning är inte bara praktisk utan också
och i hög grad teoretisk. Hon uppges
ha ett mycket skarpt huvud med ett
förstklassigt logiskt intellekt, eller, som
någon uttryckt det, hon är i allt Ulla
Lindströms motpol som begåvningstyp.
Hon är liksom legendens Blenda en
pessimistisk idealist, hon har särskilt
fördjupat sig i kristendomens samband
med den västerländska civilisationen
och räknas f. ö. till våra främsta experter på skolfrågor. Docent Erik Anners har karakteriserat Blenda Ljungberg som en av våra få konservativa
tänkare och han bör ju onekligen veta
besked. Ibland kan man få en känsla
av att det bara finns dessa två, men då
glömmer man Blenda Ljungbergs foxterrier med vilken hon gärna brukar
föra djupsinniga samtal.
Någon kanske av dessa strödda anteckningar bibragts den uppfattningen
att Blenda Ljungberg hör till det slags
kvinnor som inger sin omgivning en
skräckblandad vördnad, snarare än
tillgivenhet och sympati, en helgonliknande varelse som brinner med stilla
och stark låga och därmed väcker då-
ligt samvete var hon syns. Hennes vänner försäkrar emellertid att hon visar,
att man kan vara gedigen, god och effektiv utan att för den skull reta gallfeber på sina medmänniskor. Hon är
nämligen inte utan försonande drag.
J
Hon snickrar, målar och binder böcker på lediga stunder, sällskapar med
sin hund och bilar till sitt sommarnöje,
en gammal hälsobrunn i Bergslagen.
Dessutom lär hon ha ett blygt och spirande sinne för humor – enligt uppgift precis så mycket att hon klarar sig.
Och mer ska gudarna veta att man
inte behöver i Sveriges offentliga liv.
Blenda Ljungberg kan därför lugnt
59
förutspås en lysande politisk karriär.
Och mången riksdagsman kommer helt
säkert i framtiden vid anblicken av
sammanbindningsbanan eller riksdagskafeet med skalden utbrista:
Der såg jag BLENDA första gängen
Och evigt blef min själ i rosenkedjor
fången.
G. U.
: • •..d …
•
~tddernasFÖRSÄKRINGSBOLAG
i goda händer
… om det händer