Namn att minnas – Kurt Samuelsson
1958
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
KURT SAMUELSSON
Vem är Kurt Samuelsson?
Frågan kan tyckas överflödig, men
svaret är inte utan betydelse för den
borgerliga svenska pressens framtid.
Någon gång i slutet på 40-talet hade
en ung ekonomihistoriker vid namn
Kurt Samuelsson ett semestervikariat
på Dagens Nyheter. Det var ont om
folk på politiska avdelningen och den
unge mannen betroddes med att skriva
en ledare. Chefredaktören, Herbert
Tingsten, som råkade befinna sig i
Köpenhamn vid denna tidpunkt ringde
ornedelbart hem och undrade vem
som skrivit ledaren i fråga. Sedan det
framgått, att det var en av de förhoppningsfulla ynglingar, som brukat besöka Tingstens proseminarier, blev
Kurt Samuelsson utan onödigt dröjsrnål anställd i tidningen. Den 1 juli
1948 inträdde han, inte mycket mer
än 25 är gammal, som medarbetare på
Dagens Nyheters politiska avdelning.
Hans främsta journalistiska merit, förutom nyssnämnda ledare, var ett tämligen uppseendeväckande redaktörsskap för studenttidningen Gaudearnus
samt – om man så vill – en nästan
obegränsad förrnäga att imitera lärofadern Tingsten.
Det var en imitation, som inte inskränkte sig till skrivsättet, där troheten mot mästaren understundorn
drevs så längt, att mindre stilanalytiskt tränade läsare började fråga sig
om Tingsten höll på att förlora greppet. Den gällde även sättet att vara,
det yttre framträdandet, maneren i tal
och åtbörder, pretentionen i den intellektuella attityden. Och det saknades inte kritiska kommentarer till detta
fenomen, inte ens, eller kanske framför allt inte, inom Dagens Nyheters
egna led. Man frågade sig om Tingstens stämrna hade det röstläge, att
den egentligen var betjänt med att ha
ett eko. Man gjorde gällande, att varje
efterapning av en så särpräglad personlighet som Tingsten måste bli en
karikatyr.
Under tiden fullföljde Kurt Samuelsson, vars utomordentliga receptivitet
och produktivitet ingen kunde bestrida, sin vetenskapliga och publicistiska karriär. Han disputerade på en
avhandling om handelshus i Stockholrn
och blev docent vid Stockholms Högskola. Han skrev en väldokumenterad
historik över Nordiska Kompaniet och
en intressant analys av Max Webers
teorier, så mycket mer pikant som den
vederlade den tolkning av kapitalismens protestantiska ursprung, som varit en piece de resistance i professor
Tingstens undervisning. Boken blev
föremäl för en synnerligen lovordande
recension i Dagens Nyheter av chefredaktör Tingsten och när Leif Kihlberg avgick blev Kurt Samuelsson inrikesredaktör i tidningen. Såsom så-
dan har han med en oförskräckthet,
som enligt kritikerna endast kan järnföras med hans omdömeslöshet, företrätt tidningens växlingsrika ståndpunkter i ekonomiska och sociala frå-
gor på det inrikespolitiska planet.
Vart detta skall leda blir en fråga
om hur den s. k. Dagens-Nyheters- 346
andan kommer att utveckla sig och
svaret på den frågan blir i sin mån
också svaret på frågan om vem Kurt
Samuelsson är. För tjugu år sedan brukade Dagens Nyheter i rättänkande
kretsar omtalas som Sveriges bästa tidning med de sämsta åsikterna. Det har
säkert inte funnits någon socialistisk
publikation i detta land, som kunnat
väcka sådan avsky i konservativa kretsar som Dagens Nyheter. Med en obeskrivlig blandning av suffisans och infamitet kritiserade tidningen alla de
värden, institutioner och politiska
ideer, som för konservativ uppfattning
tedde sig som väsentliga. Den kristna
religionen, de traditionella moralbegreppen, kungadömet, kyrkan, försvaret, den nordiska enhetstanken, särskilt den nordiska försvarsgemenskapen och det svensk-finska samarbetet
nedvärderades, förhånades eller motarbetades öppet.
När andra världskriget kom svängde
tidningen visserligen om och blev nödtorftigt nationell och försvarsvänlig,
men den gamla surdegen fanns alltjämt kvar och sent skall de artiklar
glömmas där Johannes Wickman på
Rysslands vägnar gentemot Finland
tillämpade samma resonemang som
Hitlertyskland gentemot de ockuperade länderna eller den ledare, som
Kihlberg publicerade dagen efter det
finsk-ryska vapenstilleståndet, mycket
annat att förtiga. Till denna negativism kom tidningens utpräglade motvilja mot att ta ståndpunkt mot partierna till vänster om folkpartiet, den
kalkylerande kompromissarieattityd,
som så ofta intogs i förhållande till
socialdemokratien och understundom
t. o. m. kommunisterna. Du är ej kall,
du är ej varm och därför skall jag
utspy dig ur min mun, säger Herran
din Gud.
I denna situation inträdde en markant, en som det till en början tycktes
avgörande förändring i och med att
Herbert Tingsten år 1946 övertog chefredaktörsskapet för tidningen. Wickman försvann, Kihlberg kom alltmer i
bakgrunden och Tingstens lika stimulerande som stridbara personlighet
satte helt sin prägel på Dagens Nyheter. Ingen annan tidning på våra
breddgrader tog med sådan intensitet
upp till diskussion de frågor på det
politiska, idepolitiska och sociala planet, som har avgörande betydelse för
vår framtid. Det räcker med att framhälla att neutralismen, socialismen,
kommunismen och sovjetimperialismen tack vare Tingsten under 40-talets
sista är inte hade någon skoningslösare
och konsekventare vedersakare i nordisk publicistik än Dagens Nyheter.
Men de första årens kampglädje har
efterhand ersatts med vad man bland
kritikerna betecknar som kverulantisk
monotoni. Även Tingstens trognaste
beundrare måste medge att Dagens Nyheters rabiata kampanjer mot exempelvis kungadömet, kyrkan och diplomatin vittnar om en oroväckande brist på
sinne för proportioner.
Tingstens med åren allt talrikare
motståndare har begagnat sig av hans
förlöpningar för att framställa honom
som allmänt omdömeslös och vägrar
att ta honom på allvar. Naturligtvis
kan man ha roligt åt Tingsten, heter
det, men ingen kan ju fästa sig vid vad
han säger. I administrativa och politiska kretsar, ja, t. o. m. inom folkpartiets ledning negligeras numera Dagens Nyheters åsikter; det har gått
därhän, att blott och bart det faktum
att Dagens Nyheter förordar en viss
politisk problemlösning medför, att
den inte längre betecknas som »praktisk politik». Man har i vida kretsar
fått det intrycket att mellan Tingsten
och hans tre närmaste medarbetare:
den snillrike, men mellan det sublima
och det löjliga våldsamt pendlande
Olof Lagercrantz, den kunnige och
korrekte, men torrt fanatiske Ulf Brandell och slutligen Kurt Samuelsson utbildats ett slags folie å quatre, som
bådar illa för Dagens Nyheters framtid. Vad skall ske, frågar man sig, när
denna galenskap, berövad Tingstens
bländande intellektuella glans, hans
kvickhet och passion, skall odlas vidare av efterträdarna?
Vad skall ske, kort sagt, när Tingsten om senast tre år lämnar chefredaktörsskapet för Dagens Nyheter
och kvarlämnar som sin andlige arvtagare – Kurt Samuelsson? Ja, därom
vet man föga. I vad mån har Kurt Samuelsson varit en bidragande orsak
till den prestigeförlust, som Dagens
Nyheter på senare år otvivelaktigt lidit? I vad mån kan han frigöra sig
från sitt alltför kännbara, tidigare
nästan komiska beroende av en idol,
vars bästa sidor han saknar väsentliga
förutsättningar att efterlikna? I vad
mån kan han utvecklas till en självständig och positiv personlighet i stäl- 347
let för till en negativ epigon? Personer, som känner honom, har goda förhoppningar. De anser att han är på
väg att finna sig själv, att den ungdomliga arrogans, som väckt sådan förargelse hos hans kolleger håller på att
mildras, att hans odisputabla begåvning i förening med en medfödd om
än omsorgsfullt dold hygglighet kommer att göra honom vuxen sin uppgift. Det vill till. Efter den senaste
Kreuger-kraschen finns det bara två
stora borgerliga tidningar i Stockholm:
Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.
Morgonbladet är inte stor och Expressen är – trots partibeteckningen fp
– inte borgerlig utan rätt och slätt
gaminradikal. Om Dagens-Nyheters-andan på nytt definitivt skulle bli liktydig med det sterila kallgrinets mentalitet vore det till omätbar skada för den
svenska borgerlighetens sak. Det kan
därför inte vara oväsentligt vem Kurt
Samuelsson är- och vad han blir.
G. U.
Nya bron över stenungsund
Den nya bron över stenungsund som ingår i förbindelsen Tjärn-fastlandet byggs frisvävande i förspänd
betong så att inga ställningar hindrar sjöfarten i sundet. Från landfästena gjuts de bägge brohalvorna för
att mötas på mitten högt över sundet.
AB Skånska Cementgjuteriet är både brokonstruktör
och entreprenör för hela vägförbindelsen, som dessutom omfattar två andra broar över Källösundet och
över Askeröfjärden. Bron över Källösundet kommer
att byggas med rekordstora betongbalkar på 107
meters längd. Hela vägprojektet kommer att kosta
närmare 22 millioner kronor.
aktuellt
betongbygge
med
CEMENTA
Stockholm – Malmö – Göteborg
Hur många stickor ask?•
1 en
Hur många tändstickor tror Ni det ryms
i en vanlig tändsticksask? Fyrtio, femtio,
sextio? Gissa först och räkna sen! Hur
många blev det? Just det, femtio var rätta
svaret.
En fråga till. Tror Ni, att det skulle räcka
med innehållet i en vanlig tändsticksask,
om varje tjänst som Skandinaviska Banken
erbjuder Er markerades med en tändsticka?
– Anej, nog fick Ni ta till åtminstone två
askar.
Har Ni egentligen klart för Er, att vi kan
vara till Er hjälp så många gånger och i så
många avseenden?
Vet Ni t. ex., att vi åtar oss hyresuppbörd,
att vi inkasserar Erafordringar, uppbäreller
utbetalar likvider, löner m. m. även medan
Ni är bortrest?
Vet Ni, att vi kan hjälpa Er med det många
gånger besvärliga deklarationsarbetet och
med en hel rad juridiska spörsmål, såsom
upprättande av kontrakt, gåvobrev, testamente, äktenskapsförord?
Vet Ni, att vi kan hjälpa Er att ombesörja
alla formaliteter i samband med inteckningar och lagfart?
Vet Ni, att Ni även kan få råd och hjälp
med förvaltningen av Era tillgångar, t. ex.
obligationer och aktier m. m.? I sådana frå-
gor är det tryggt att veta, att alla åt banken
anförtrodda värden förvaltas under bankgaranti.
Tag kontakt med vårt närmaste kontor, så
får Ni närmare informationer om just det
Ni är intresserad av.
BANKJE~
Vem är Kurt Samuelsson?
Frågan kan tyckas överflödig, men
svaret är inte utan betydelse för den
borgerliga svenska pressens framtid.
Någon gång i slutet på 40-talet hade
en ung ekonomihistoriker vid namn
Kurt Samuelsson ett semestervikariat
på Dagens Nyheter. Det var ont om
folk på politiska avdelningen och den
unge mannen betroddes med att skriva
en ledare. Chefredaktören, Herbert
Tingsten, som råkade befinna sig i
Köpenhamn vid denna tidpunkt ringde
ornedelbart hem och undrade vem
som skrivit ledaren i fråga. Sedan det
framgått, att det var en av de förhoppningsfulla ynglingar, som brukat besöka Tingstens proseminarier, blev
Kurt Samuelsson utan onödigt dröjsrnål anställd i tidningen. Den 1 juli
1948 inträdde han, inte mycket mer
än 25 är gammal, som medarbetare på
Dagens Nyheters politiska avdelning.
Hans främsta journalistiska merit, förutom nyssnämnda ledare, var ett tämligen uppseendeväckande redaktörsskap för studenttidningen Gaudearnus
samt – om man så vill – en nästan
obegränsad förrnäga att imitera lärofadern Tingsten.
Det var en imitation, som inte inskränkte sig till skrivsättet, där troheten mot mästaren understundorn
drevs så längt, att mindre stilanalytiskt tränade läsare började fråga sig
om Tingsten höll på att förlora greppet. Den gällde även sättet att vara,
det yttre framträdandet, maneren i tal
och åtbörder, pretentionen i den intellektuella attityden. Och det saknades inte kritiska kommentarer till detta
fenomen, inte ens, eller kanske framför allt inte, inom Dagens Nyheters
egna led. Man frågade sig om Tingstens stämrna hade det röstläge, att
den egentligen var betjänt med att ha
ett eko. Man gjorde gällande, att varje
efterapning av en så särpräglad personlighet som Tingsten måste bli en
karikatyr.
Under tiden fullföljde Kurt Samuelsson, vars utomordentliga receptivitet
och produktivitet ingen kunde bestrida, sin vetenskapliga och publicistiska karriär. Han disputerade på en
avhandling om handelshus i Stockholrn
och blev docent vid Stockholms Högskola. Han skrev en väldokumenterad
historik över Nordiska Kompaniet och
en intressant analys av Max Webers
teorier, så mycket mer pikant som den
vederlade den tolkning av kapitalismens protestantiska ursprung, som varit en piece de resistance i professor
Tingstens undervisning. Boken blev
föremäl för en synnerligen lovordande
recension i Dagens Nyheter av chefredaktör Tingsten och när Leif Kihlberg avgick blev Kurt Samuelsson inrikesredaktör i tidningen. Såsom så-
dan har han med en oförskräckthet,
som enligt kritikerna endast kan järnföras med hans omdömeslöshet, företrätt tidningens växlingsrika ståndpunkter i ekonomiska och sociala frå-
gor på det inrikespolitiska planet.
Vart detta skall leda blir en fråga
om hur den s. k. Dagens-Nyheters- 346
andan kommer att utveckla sig och
svaret på den frågan blir i sin mån
också svaret på frågan om vem Kurt
Samuelsson är. För tjugu år sedan brukade Dagens Nyheter i rättänkande
kretsar omtalas som Sveriges bästa tidning med de sämsta åsikterna. Det har
säkert inte funnits någon socialistisk
publikation i detta land, som kunnat
väcka sådan avsky i konservativa kretsar som Dagens Nyheter. Med en obeskrivlig blandning av suffisans och infamitet kritiserade tidningen alla de
värden, institutioner och politiska
ideer, som för konservativ uppfattning
tedde sig som väsentliga. Den kristna
religionen, de traditionella moralbegreppen, kungadömet, kyrkan, försvaret, den nordiska enhetstanken, särskilt den nordiska försvarsgemenskapen och det svensk-finska samarbetet
nedvärderades, förhånades eller motarbetades öppet.
När andra världskriget kom svängde
tidningen visserligen om och blev nödtorftigt nationell och försvarsvänlig,
men den gamla surdegen fanns alltjämt kvar och sent skall de artiklar
glömmas där Johannes Wickman på
Rysslands vägnar gentemot Finland
tillämpade samma resonemang som
Hitlertyskland gentemot de ockuperade länderna eller den ledare, som
Kihlberg publicerade dagen efter det
finsk-ryska vapenstilleståndet, mycket
annat att förtiga. Till denna negativism kom tidningens utpräglade motvilja mot att ta ståndpunkt mot partierna till vänster om folkpartiet, den
kalkylerande kompromissarieattityd,
som så ofta intogs i förhållande till
socialdemokratien och understundom
t. o. m. kommunisterna. Du är ej kall,
du är ej varm och därför skall jag
utspy dig ur min mun, säger Herran
din Gud.
I denna situation inträdde en markant, en som det till en början tycktes
avgörande förändring i och med att
Herbert Tingsten år 1946 övertog chefredaktörsskapet för tidningen. Wickman försvann, Kihlberg kom alltmer i
bakgrunden och Tingstens lika stimulerande som stridbara personlighet
satte helt sin prägel på Dagens Nyheter. Ingen annan tidning på våra
breddgrader tog med sådan intensitet
upp till diskussion de frågor på det
politiska, idepolitiska och sociala planet, som har avgörande betydelse för
vår framtid. Det räcker med att framhälla att neutralismen, socialismen,
kommunismen och sovjetimperialismen tack vare Tingsten under 40-talets
sista är inte hade någon skoningslösare
och konsekventare vedersakare i nordisk publicistik än Dagens Nyheter.
Men de första årens kampglädje har
efterhand ersatts med vad man bland
kritikerna betecknar som kverulantisk
monotoni. Även Tingstens trognaste
beundrare måste medge att Dagens Nyheters rabiata kampanjer mot exempelvis kungadömet, kyrkan och diplomatin vittnar om en oroväckande brist på
sinne för proportioner.
Tingstens med åren allt talrikare
motståndare har begagnat sig av hans
förlöpningar för att framställa honom
som allmänt omdömeslös och vägrar
att ta honom på allvar. Naturligtvis
kan man ha roligt åt Tingsten, heter
det, men ingen kan ju fästa sig vid vad
han säger. I administrativa och politiska kretsar, ja, t. o. m. inom folkpartiets ledning negligeras numera Dagens Nyheters åsikter; det har gått
därhän, att blott och bart det faktum
att Dagens Nyheter förordar en viss
politisk problemlösning medför, att
den inte längre betecknas som »praktisk politik». Man har i vida kretsar
fått det intrycket att mellan Tingsten
och hans tre närmaste medarbetare:
den snillrike, men mellan det sublima
och det löjliga våldsamt pendlande
Olof Lagercrantz, den kunnige och
korrekte, men torrt fanatiske Ulf Brandell och slutligen Kurt Samuelsson utbildats ett slags folie å quatre, som
bådar illa för Dagens Nyheters framtid. Vad skall ske, frågar man sig, när
denna galenskap, berövad Tingstens
bländande intellektuella glans, hans
kvickhet och passion, skall odlas vidare av efterträdarna?
Vad skall ske, kort sagt, när Tingsten om senast tre år lämnar chefredaktörsskapet för Dagens Nyheter
och kvarlämnar som sin andlige arvtagare – Kurt Samuelsson? Ja, därom
vet man föga. I vad mån har Kurt Samuelsson varit en bidragande orsak
till den prestigeförlust, som Dagens
Nyheter på senare år otvivelaktigt lidit? I vad mån kan han frigöra sig
från sitt alltför kännbara, tidigare
nästan komiska beroende av en idol,
vars bästa sidor han saknar väsentliga
förutsättningar att efterlikna? I vad
mån kan han utvecklas till en självständig och positiv personlighet i stäl- 347
let för till en negativ epigon? Personer, som känner honom, har goda förhoppningar. De anser att han är på
väg att finna sig själv, att den ungdomliga arrogans, som väckt sådan förargelse hos hans kolleger håller på att
mildras, att hans odisputabla begåvning i förening med en medfödd om
än omsorgsfullt dold hygglighet kommer att göra honom vuxen sin uppgift. Det vill till. Efter den senaste
Kreuger-kraschen finns det bara två
stora borgerliga tidningar i Stockholm:
Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.
Morgonbladet är inte stor och Expressen är – trots partibeteckningen fp
– inte borgerlig utan rätt och slätt
gaminradikal. Om Dagens-Nyheters-andan på nytt definitivt skulle bli liktydig med det sterila kallgrinets mentalitet vore det till omätbar skada för den
svenska borgerlighetens sak. Det kan
därför inte vara oväsentligt vem Kurt
Samuelsson är- och vad han blir.
G. U.
Nya bron över stenungsund
Den nya bron över stenungsund som ingår i förbindelsen Tjärn-fastlandet byggs frisvävande i förspänd
betong så att inga ställningar hindrar sjöfarten i sundet. Från landfästena gjuts de bägge brohalvorna för
att mötas på mitten högt över sundet.
AB Skånska Cementgjuteriet är både brokonstruktör
och entreprenör för hela vägförbindelsen, som dessutom omfattar två andra broar över Källösundet och
över Askeröfjärden. Bron över Källösundet kommer
att byggas med rekordstora betongbalkar på 107
meters längd. Hela vägprojektet kommer att kosta
närmare 22 millioner kronor.
aktuellt
betongbygge
med
CEMENTA
Stockholm – Malmö – Göteborg
Hur många stickor ask?•
1 en
Hur många tändstickor tror Ni det ryms
i en vanlig tändsticksask? Fyrtio, femtio,
sextio? Gissa först och räkna sen! Hur
många blev det? Just det, femtio var rätta
svaret.
En fråga till. Tror Ni, att det skulle räcka
med innehållet i en vanlig tändsticksask,
om varje tjänst som Skandinaviska Banken
erbjuder Er markerades med en tändsticka?
– Anej, nog fick Ni ta till åtminstone två
askar.
Har Ni egentligen klart för Er, att vi kan
vara till Er hjälp så många gånger och i så
många avseenden?
Vet Ni t. ex., att vi åtar oss hyresuppbörd,
att vi inkasserar Erafordringar, uppbäreller
utbetalar likvider, löner m. m. även medan
Ni är bortrest?
Vet Ni, att vi kan hjälpa Er med det många
gånger besvärliga deklarationsarbetet och
med en hel rad juridiska spörsmål, såsom
upprättande av kontrakt, gåvobrev, testamente, äktenskapsförord?
Vet Ni, att vi kan hjälpa Er att ombesörja
alla formaliteter i samband med inteckningar och lagfart?
Vet Ni, att Ni även kan få råd och hjälp
med förvaltningen av Era tillgångar, t. ex.
obligationer och aktier m. m.? I sådana frå-
gor är det tryggt att veta, att alla åt banken
anförtrodda värden förvaltas under bankgaranti.
Tag kontakt med vårt närmaste kontor, så
får Ni närmare informationer om just det
Ni är intresserad av.
BANKJE~