Konjunkturläget i USA

~—~———————–
KONJUNKTURLÄGET I USA
NÄR DEN amerikanska konjunkturen efter uppsvinget 1955-56 började försvagas i fjol, var konjunkturbedömarna i USA delade i två
stora läger. I det ena lägret rådde
en påtaglig optimism, som avvisade
varje tanke på en djupare och mera
långvarig »recession» än de två
tidigare som förekommit efter kriget,
nämligen under 1948-49 och 1953-
54. Pessimisterna, som kanske var
i majoritet, ansåg dock att USA nu
stod inför en betydligt allvarligare
depression än de två föregående och
förutsåg ingen förbättring förrän
någon gång i slutet av 1959.
Ingen av dessa åsikter har visat
sig vara riktig. Optimisterna ställdes
under våren 1958 inför en rad kalla
siffror, som visade att nedgången
faktiskt hade blivit betydligt kraftigare än under de två tidigare
»recessions» efter kriget. Industriproduktionen hade sålunda sjunkit
13% under toppnivån, mot en nedgång på omkring l O% vid de två
tidigare tillfällena. För gruppen
»durables», dvs. varaktiga varor
såsom maskiner och transportmedel
var nedgången inte mindre än 20 %.
Den största uppmärksamheteninom
denna grupp tilldrog sig bilarna.
Av R. JALAKAS
Produktionen inom bilindustrien
hade i juni sjunkit till 3 milj. bilar
(räknat på årlig basis), vilket var
endast hälften av produktionsnivån
i juni 1957. Industrien för »soft
goods» såsom livsmedel, textilier
m. m. visade större motståndskraft,
men även där hade produktionen
sjunkit med 6 %. Sysselsättningen
inom hela industrien var 11 %lägre
än vid toppläget i fjol. stålindustrien
utnyttjade knappt 40% av sin kapacitet och produktionen av samtliga
basmetaller hade sjunkit med 37 %.
I detta läge föreföll det som om
pessimisterna hade fått rätt, och
allt fler började inställa sig på en
mycket långvarig och djup konjunkturnedgång. Ännu i maj kunde
man inte skönja några tecken på
förbättring. När produktionsindex
för maj publicerades i mitten av
juni, visade det sig dock, att industriproduktionen gått upp med 2
enheter. Samtidigt noterades för
byggnadsverksamheten en starkare
ökning än vad som var vanligt för
säsongen. Kapacitetsutnyttjandet
inom stålindustrien började också
peka uppåt och nådde mot halvårsskiftet en nivå på omkring 50 %.
Många var dock tveksamma, om
det verkligen var fråga om någon
mera bestående förbättring. Både
under 1948-49 och 1953-54 hade
den första uppgången i industriproduktionen följts av ett mindre
bakslag och en stagnationsperiod
innan återhämtningen började på
allvar. Man trodde att så skulle bli
fallet även denna gång. Dessa spekulationer visade sig dock inte hålla
streck, utan produktionen fortsatte
att stiga även under sommarmånaderna. I augusti hade produktionsindex (1947/49 = 100) redan stigit
till 137, vilket var 11 enheter mer
än i april. Över hälften av produktionsminskningen från toppsiffran
147 i december 1956 var därmed
återhämtad. stegringen hade varit
betydligt snabbare än vad ens de
största optimisterna hade vågat tro.
Särskilt anmärkningsvärt var att så
gott som samtliga industrigrenar
deltog i uppsvinget. Ökningen i augusti var mest markerad för den
tunga kapitalvaruindustrien, som
vanligtvis brukar släpa efter under
en begynnande konjunkturförbättring. Inom stålindustrien har kapacitetsutnyttjandet nu stigit från
bottenläget av 40 % i våras till 70 %,
och byggnadsverksamheten, mätt i
antalet igångsatta bostäder, har
under de senaste månaderna varit
ca l O% större än ett år tidigare.
Återhämtningen har dock ännu
inte påverkat den mest uppmärksammade konjunkturindikatorn,
nämligen arbetslösheten. Sysselsättningen har visserligen ökat på sistone, men endast så mycket som be- 455
hövts för att absorbera det tillskott
som arbetsmarknaden erhåller genom den stigande befolkningen.
Folkmängden i Förenta staterna stiger f. n. med omkring 3 milj. per år.
Antalet arbetslösa uppnådde i absoluta siffror räknat sin högsta nivå
i juli med 5,3 milj. I augusti gick
siffran visserligen tillbaka till 4,7
milj., men nedgången var mindre
än vad som är vanligt under månaden med påföljd att den procentuella arbetslösheten i den säsongutjämnade serien steg till en ny
toppsiffra på 7,6 %. Det är dock
vanligt, att arbetslösheten följer
den ekonomiska aktiviteten med en
viss eftersläpning. Under avmattningen kvarhåller företagen en del
arbetskraft, som inte är fullt sysselsatt. När konjunkturen förbättras
utnyttjas i första hand denna arbetskraft mera fullständigt, och först i
andra hand ökar återanställningen.
En känsligare konjunkturindikator
utgör den genomsnittliga arbetsveckan, och denna har sedan bottenläget i våras ökat med en timme.
Flera faktorer har bidragit till
den återhämtning som ägt rum.
Bland dessa finns både aktiva
konjunkturstimulerande åtgärder
från myndigheternas sida och »inbyggda» stabiliseringsfaktorer som
trätt i funktion när läget försämrats.
Även de »spontana» eller »självlä-
kande» krafterna har dock spelat
sin viktiga roll i sammanhanget.
Bland de statliga åtgärderna kan
man framför allt nämna ökade
statsutgifter för försvarsändamåL
456
Dessa utgifter skars ned mycket
starkt under sommaren 1957 i syfte
att undvika att »taket>> för den federala upplåningen bröts igenom.
Minskningen i försvarets beställningar hade mycket kännbara följder för ett flertal industrier, bl. a.
för den viktiga flygplansproduktionen. Sedan början av innevarande
år har försvarsutgifterna åter varit
stigande. Detta är en av orsakerna
till att budgetunderskottet för det nu
löpande budgetåret beräknas uppgå
till 12 miljarder dollar mot ett
underskott på 2 miljarder dollar
under 1957/58. Till underskottet
har vidare bidragit ökade utgifter
för arbetslöshetsunderstöd, jordbrukssubventioner och offentliga
byggen såsom vägar, skolor, sjukhus, m. m. vilka tidigare hållits tillbaka.
Samtidigt som finanspolitiken fick
en klart expansiv riktning, lades
även penningpolitiken om. Under
större delen av 1957 förde Federal
Reserve en mycket stram kreditpolitik. Diskontot höjdes i flera etapper – senast i augusti till 3! % –
och genom försäljning av statspapper hölls penningtillgången
knapp, vilket begränsade bankernas
kreditgivningskapacitet Åtstramningen hade en kännbar effekt på
framför allt byggnadsfinansieringen.
När nedgången hade blivit ett faktum, slogs dock de penningpolitiska
signalerna om och i mitten av november genomfördes den första diskontosänkningen. Därefter sänktes
diskontot successivt till l ! %. Samtidigt lättades villkoren såväl för
byggnadskreditgivning som för belåning av aktier.
En styrka i konjunkturutvecklingen har varit att allmänhetens
inkomster inte sjunkit nämnvärt.
Vid bottenläget under andra kvartalet i år var den sammanlagda privata inkomsten efter skatt endast
l % lägre än vid toppläget under
tredje kvartalet i fjol. Räknat i fasta
priser var nedgången något större,
nämligen 3%. Under vårmånaderna
började inkomstnivån åter stiga
och i juli överskreds den tidigare
toppnivån från i fjol. Bakom denna
stabilitet låg sådana faktorer som
arbetslöshetsunderstöd, stigande
jordbruksinkomster, ökad sysselsättning inom serviceyrken, fortsatt
lönestegring till följd av stigande levnadskostnader och garanterad halvårslön inom vissa industrier.
Den stabila inkomstnivån har
gjort att även allmänhetens konsumtion hållits väl uppe. Detaljhandelns
omsättning har visserligen sjunkit
under förra årets toppläge•.men nedgången stannar vid endast ett par
procent. För sådana varor som bilar
och hushållsapparater har nedgången varit mycket betydande –
man räknar med en försäljning av
4,3 miljoner bilar i år mot 5,8 miljoner under 1957 -men samtidigt
har allmänheten köpt mera av
andra varor.
Bland de spontana faktorer som
bidragit till omslaget i konjunkturutvecklingen kan nämnas lagersituationen. När nedgången började under 1957, var lagren inom näringslivet överallt stora. En allmän försiktighet uppstod från köparnas sida
och såväl handeln som industrien
började tillämpa en »hand to
mouth»-politik vid sina inköp. Resultatet blev att näringslivets totala
lagerhållning minskades i en takt
av 9,5 mdr dollar per år när nedskärningen var som starkast.
Denna lagerminskning beräknas ha
svarat för mer än hälften av hela den
minskning av nationalinkomsten
som ägt rum under nedgångsperioden. Under vårmånaderna började
lageravvecklingen visa allt långsammare takt och under sommarmå-
naderna upphörde den såväl inom
detaljhandeln som inom grosshandeln. Inom industrien fortsätter
dock lagren alltjämt att sjunka. I
juli var de 8 % lägre än vid samma
tidpunkt i fjol.
När det gäller ett annat viktigt
område, nämligen näringslivets investeringar i fasta tillgångar, dröjde
det länge innan någonljusningkunde
skönjas. Den starka expansion av
dessa investeringar som hade ägt
rum under 1955/56, upphörde under loppet av 1957. Efter en uppgång med inte mindre än 22 % under 1956 blev ökningen under 1957
endast 6 %. Under andra halvåret
1957 blev tendensen nedåtriktad,
vilket naturligtvis hade en mycket
stark inverkan på konjunkturläget.
Ånnu så sent som i juni räknade
man i en officiell prognos med att
nedgången i investeringarna skulle
komma att fortsätta under hela 1958
457
och ett stycke in på 1959. Näringslivets totala investeringar i byggnader och maskiner beräknades då
sjunka från 37 mdr dollar under
1957 till knappt 31 mdr under 1958,
vilket innebar en minskning med
17 %. Denna prognos gav ånyo anledning till en del dystra spekulationer som gick ut på att den nuvarande konjunkturnedgången var
av mycket allvarligare karaktär än
de som förekommit tidigare efter
kriget. Man befarade en nedåtriktad
kumulativ process av förkrigstyp
där minskade investeringar leder
till minskade inkomster som i sin
tur via minskad konsumtion och
sjunkande vinster medför ytterligare nedskärningar i investeringsverksamheten. Alltför många viktiga
industrier hade enligt denna åsikt
fått överskottskapacitetochdetskulle
ta mycket lång tid innan efterfrågan
åter hunnit i kapp produktionskapaciteten. En nyligen framlagd reviderad kalkyl visar dock att denna
pessimism var överdriven. Man
räknar nämligen med att investeringsvolymen mot alla förväntningar stabiliserades redan under
tredje kvartalet i år och att man under sista kvartalet i år kan vänta sig
en mindre uppgång, omkring 2 %, i
stället för en tidigare beräknad nedgång av samma storlek. Alla sådana
prognoser är naturligtvis behäftade
med betydande felmarginaler, men
det förefaller dock som om den stigande aktiviteten i övrigt även dragit med sig investeringsverksamheten tidigare än väntat.
458
Beträffande den kommande utvecklingen pekar de flesta tecknen
på en fortsatt konjunkturförbättring
under de närmaste månaderna. Enligt myndigheterna i USA är problemet inte längre hur man skall stimulera konjunkturen utan hur man
skall undvika en ny inflation. Levnadskostnaderna i USA har fortsatt
att stiga under hela avmattningsperioden och först under augusti
kunde en obetydlig nedgång noteras.
Att man ser mycket allvarligt på inflationsrisken framgår av att Federal Reserve redan ändrat på sin
politik och börjat strama åt. Den
första åtgärden i denna riktning
var en höjning av kontantinsatsen
vid aktieköp från 50 till 70 %. Åtgärden ansågs närmast vara riktad
mot haussen på aktiebörsen, som
dock inte låtit sig påverkas utan
pågår fortfarande. I mitten av augusti följde en ny åtgärd, en diskontohöjning från li till 2 %. Federal
Reserve har även hållit penningtillgången knapp genom sina operationer i öppna marknaden. Till följd
härav har marknadsräntorna visat
en dragning uppåt, och man väntar därför en ny diskontohöjning
ganska snart.
För den övriga världen har effek•
ten av den amerikanska konjunkturdämpningen hittills varit relativt lindrig. Det fanns all anledning
att befara att avmattningen i USA
skulle leda till en nedgång i den
amerikanska importen och en forcering av den amerikanska exporten, vilket skulle minska den övriga
världens tillgång på guld och dollar.
I själva verket har emellertid utvecklingen varit den motsatta. Exporten från USA under 9-månadersperioden oktober 1957-juni 195&
var l,9 mdr dollar mindre än under motsvarande period ett år tidigare, samtidigt som den amerikanska importen sjönk endast obetydligt. I stället för att försämras har
världens dollarsituation förbättrats.
Under 9-månadersperioden fram
till slutet av juni i år ökade den övriga världen sina guld- och dollarreserver genom transaktioner med
USA med 1,3 mdr dollar. Om Västeuropa har fått några depressiva impulser från USA under det senaste
året, så har dessa närmast legat på
det psykologiska planet.