Namn att minnas – Igor Holmstedt
1958
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
~~———————————————-
NAMN ATT MINNAS:
IGOR HOLMSTEDT
Vilket fantasieggande namn – Igor
Holmstedt! Hur förenar det inte i sig
Ryssland och Roslagen, kolonin och
moderlandet! Erinrar man sig inte,
när man hör det, Sven Tunbergs odödliga bon mot: »Det var vi, som grundlade Ryssland. Det skulle vi aldrig ha
gjort.» Låter det inte som en halvt
exotisk fanfar, en varjagisk hornstöt?
Framkallar det inte för ens inre syn
hur:
öfver de vestliga klippornas topp Fullmånan sig höjde,
Log bland silfrade moln och beglänste
med darrande strålar
Theodosias stad och Wladimirs skimrande läger …
Ser man inte en rödskäggyvig nordisk hjälte avteckna sig mot Kievs kupoler? Hör man inte den förledande
klangen av de polovtsiska danserna?
Men den verklighet, som skall skildras av detta Igorkväde, Slovo o polku
lgorev, är betydligt mera prosaisk.
Den visar oss inte en rödskäggyvig
varjag utan en liten, blek, tunnhårig
man med blåsvart skäggbotten, energisk haka och brinnande ögon. Han
avtecknar sig inte mot bakgrunden av
Kievs kupoler utan mot de nya höghusen på Lidingön. Och den mest förledande klang, som uppfattas i hans
närhet, är dunkandet av kortlappar
under de långa pauserna i avtalsförhandlingar. För övrigt är han värmlänning och inte rospigg. Men pigg är
han.
Låt oss börja någorlunda från början. Från början på 30-talet då den
värmländske studenten Igor Holmstedt
kom till Uppsala för att läsa juridik.
Den lille, bistre, begåvade, sammanbitet arbetsamme juristen blev snart nog
en profil som avtecknade sig med avsevärd skärpa i Uppsala studentvärld.
Han valdes raskt till kurator i Värmlands nation, till studentkårens vice
ordförande och, väl så ärofullt, till
ordförande i Heimdal, vars 50-årsjubileum han med fast hand organiserade.
För de svenska studenter som vid midsommartiden 1939, i skuggan av det
andra världskrigets utbrott, deltog i
det nordiska studentmötet i Oslo, blev
han mer eller mindre självfallet en av
de främste talesmännen. Han hörde
till dem, som då, in i det sista ivrade
för den nordiska försvarsgemenskap,
som om den i tid förverkligats, av
allt att döma skulle hållit samtliga
nordiska länder utanför kriget.
När han småningom efter avlagd
jur. kand. lämnade Uppsala för att
tillträda befattningen som förbundsombudsman i Högerns ungdomsförbund, förutspåddes han allmänt en
snabb och lysande politisk karriär.
Han tillhörde de unga högerradikaler,
som med målmedveten kraft inriktade
sig på att reformera högern och göra
den till ett modernt, socialt medvetet,
slagkraftigt konservativt folkparti –
måhända med tonvikten snarare på
folkparti än på konservativt. Arbetsförmåga, organisatorisk talang, ambition och lidelsefullt politiskt intresse
hade han i rikt mått ådagalagt redan
539
——
~~~~~)
J ;\~__/ . (,
. ’ \ l
t,-~·
’-/
under studentåren. Till detta kom ett
rakknivsskarpt intellekt, som i politiska debatter firade logiska triumfer,
i den män någonting sådant överhuvudtaget är tänkbart. Allt tycktes upplagt för att Igor Holmstedt på kort tid
skulle komma fram i första ledet av
aktiva yngre högerpolitiker.
Genom omständigheternas makt blev
det inte så. Den insats, han hade så
stora naturliga förutsättningar att göra
inom Högerns ungdomsförbund, var
värdefull men blev splittrad genom
längvariga inkallelser under krigsåren,
då han avancerade till en synnerligen
effektiv kapten i Värmlands regementes reserv. Frän ungdomsförbundet
kom han över till högerns riksdagskansli som sekreterare och blev där
en av de drivande krafterna i den socialt betonade programrevision som
resulterade i 1.946 års nya partiprogram. Men inte heller nu kom den
politiska befordran, som föreföll självklar. Igor Holmstedt lämnade i stället
den aktiva politiken och inträdde –
liksom på sin tid en annan icke okänd
högerman – som sekreterare i Handelns Arbetsgivarförbund, där han numera sedan åtskilliga är är biträdande
direktör.
Under 50-talet har gjorts behjärtade
försök att lansera honom i den stockholmska kommunalpolitiken och det
var mycket nära att han år 1954 blev
ett av högerns borgarråd. I stället har
Lidingöbon Igor Holmstedt intresserat sig för sin hemkommuns angelägenheter och kommit att inta en
framskjuten plats i Lidingö kommunala liv. Den fordom idylliska
villastaden är som bekant numera ett
samhälle i mycket stark och snabb expansion med uppemot 85 000 invånare
och väl i behov av ungdomlig, administrativ kapacitet. Man har därför beslutat att – i någon män efter mönster av borgarrädsbefattningarna i
———————————————
540
Stockholm – inrätta en administrativ chefspost inom kommunalförvaltningen. Till denna post är Igor Holmstedt designerad, sedan samtliga stadsfullmäktigeledamöter i Lidingö, inte
bara högermän och folkpartister utan
även socialdemokrater givit honom sitt
förord.
Frän Lidingö kommunalmyndigheter för naturligt en väg till Stockholms
läns landsting och frän Stockholms
läns landsting till Sveriges riksdag.
Men det kan inte hjälpas att man i
Igor Holmstedts fall tycker att det är
en onödigt läng omväg. Lät vara att
han med sitt något kantiga sätt och
en humor som ligger så djupt att inte
mänga kunnat bringa den i dagen har
vissa svårigheter att ta folk. Det hindrar inte att alla som samarbetat med
honom, framför allt på båda sidor om
förhandlingsbordet, fått den största respekt för hans kunnighet, skicklighet
och intelligens. Och så gott har inte
ens högern om unga snillen, att partiet
har räd att inte till fullo utnyttja Igor
Holmstedts kapacitet.
G. U.
NAMN ATT MINNAS:
IGOR HOLMSTEDT
Vilket fantasieggande namn – Igor
Holmstedt! Hur förenar det inte i sig
Ryssland och Roslagen, kolonin och
moderlandet! Erinrar man sig inte,
när man hör det, Sven Tunbergs odödliga bon mot: »Det var vi, som grundlade Ryssland. Det skulle vi aldrig ha
gjort.» Låter det inte som en halvt
exotisk fanfar, en varjagisk hornstöt?
Framkallar det inte för ens inre syn
hur:
öfver de vestliga klippornas topp Fullmånan sig höjde,
Log bland silfrade moln och beglänste
med darrande strålar
Theodosias stad och Wladimirs skimrande läger …
Ser man inte en rödskäggyvig nordisk hjälte avteckna sig mot Kievs kupoler? Hör man inte den förledande
klangen av de polovtsiska danserna?
Men den verklighet, som skall skildras av detta Igorkväde, Slovo o polku
lgorev, är betydligt mera prosaisk.
Den visar oss inte en rödskäggyvig
varjag utan en liten, blek, tunnhårig
man med blåsvart skäggbotten, energisk haka och brinnande ögon. Han
avtecknar sig inte mot bakgrunden av
Kievs kupoler utan mot de nya höghusen på Lidingön. Och den mest förledande klang, som uppfattas i hans
närhet, är dunkandet av kortlappar
under de långa pauserna i avtalsförhandlingar. För övrigt är han värmlänning och inte rospigg. Men pigg är
han.
Låt oss börja någorlunda från början. Från början på 30-talet då den
värmländske studenten Igor Holmstedt
kom till Uppsala för att läsa juridik.
Den lille, bistre, begåvade, sammanbitet arbetsamme juristen blev snart nog
en profil som avtecknade sig med avsevärd skärpa i Uppsala studentvärld.
Han valdes raskt till kurator i Värmlands nation, till studentkårens vice
ordförande och, väl så ärofullt, till
ordförande i Heimdal, vars 50-årsjubileum han med fast hand organiserade.
För de svenska studenter som vid midsommartiden 1939, i skuggan av det
andra världskrigets utbrott, deltog i
det nordiska studentmötet i Oslo, blev
han mer eller mindre självfallet en av
de främste talesmännen. Han hörde
till dem, som då, in i det sista ivrade
för den nordiska försvarsgemenskap,
som om den i tid förverkligats, av
allt att döma skulle hållit samtliga
nordiska länder utanför kriget.
När han småningom efter avlagd
jur. kand. lämnade Uppsala för att
tillträda befattningen som förbundsombudsman i Högerns ungdomsförbund, förutspåddes han allmänt en
snabb och lysande politisk karriär.
Han tillhörde de unga högerradikaler,
som med målmedveten kraft inriktade
sig på att reformera högern och göra
den till ett modernt, socialt medvetet,
slagkraftigt konservativt folkparti –
måhända med tonvikten snarare på
folkparti än på konservativt. Arbetsförmåga, organisatorisk talang, ambition och lidelsefullt politiskt intresse
hade han i rikt mått ådagalagt redan
539
——
~~~~~)
J ;\~__/ . (,
. ’ \ l
t,-~·
’-/
under studentåren. Till detta kom ett
rakknivsskarpt intellekt, som i politiska debatter firade logiska triumfer,
i den män någonting sådant överhuvudtaget är tänkbart. Allt tycktes upplagt för att Igor Holmstedt på kort tid
skulle komma fram i första ledet av
aktiva yngre högerpolitiker.
Genom omständigheternas makt blev
det inte så. Den insats, han hade så
stora naturliga förutsättningar att göra
inom Högerns ungdomsförbund, var
värdefull men blev splittrad genom
längvariga inkallelser under krigsåren,
då han avancerade till en synnerligen
effektiv kapten i Värmlands regementes reserv. Frän ungdomsförbundet
kom han över till högerns riksdagskansli som sekreterare och blev där
en av de drivande krafterna i den socialt betonade programrevision som
resulterade i 1.946 års nya partiprogram. Men inte heller nu kom den
politiska befordran, som föreföll självklar. Igor Holmstedt lämnade i stället
den aktiva politiken och inträdde –
liksom på sin tid en annan icke okänd
högerman – som sekreterare i Handelns Arbetsgivarförbund, där han numera sedan åtskilliga är är biträdande
direktör.
Under 50-talet har gjorts behjärtade
försök att lansera honom i den stockholmska kommunalpolitiken och det
var mycket nära att han år 1954 blev
ett av högerns borgarråd. I stället har
Lidingöbon Igor Holmstedt intresserat sig för sin hemkommuns angelägenheter och kommit att inta en
framskjuten plats i Lidingö kommunala liv. Den fordom idylliska
villastaden är som bekant numera ett
samhälle i mycket stark och snabb expansion med uppemot 85 000 invånare
och väl i behov av ungdomlig, administrativ kapacitet. Man har därför beslutat att – i någon män efter mönster av borgarrädsbefattningarna i
———————————————
540
Stockholm – inrätta en administrativ chefspost inom kommunalförvaltningen. Till denna post är Igor Holmstedt designerad, sedan samtliga stadsfullmäktigeledamöter i Lidingö, inte
bara högermän och folkpartister utan
även socialdemokrater givit honom sitt
förord.
Frän Lidingö kommunalmyndigheter för naturligt en väg till Stockholms
läns landsting och frän Stockholms
läns landsting till Sveriges riksdag.
Men det kan inte hjälpas att man i
Igor Holmstedts fall tycker att det är
en onödigt läng omväg. Lät vara att
han med sitt något kantiga sätt och
en humor som ligger så djupt att inte
mänga kunnat bringa den i dagen har
vissa svårigheter att ta folk. Det hindrar inte att alla som samarbetat med
honom, framför allt på båda sidor om
förhandlingsbordet, fått den största respekt för hans kunnighet, skicklighet
och intelligens. Och så gott har inte
ens högern om unga snillen, att partiet
har räd att inte till fullo utnyttja Igor
Holmstedts kapacitet.
G. U.