Om en älv
1970
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
en älv
Brevet som kom handlade inte om som
marsäd, vinbärsbuskar eller körsbärsträd
men nära på. Det kom från några skiftes
delägare i byarna Mårdsele, Bjursele oc
Ekorrsele-Ekorrlund. Och det vädjad
»till hela Sveriges folk om hjälp inför ho
tet om Vindelälvens utbyggnad». Breve
vore värt att återges i sin helhet, men de
får räcka med ytterligare två meningar
»Av våra tre byars 49 skiftesdelägare är
43 emot all reglering av Vindelälven. Vi
frågar oss med både fruktan och bitterhet om lösningen av ett tillfälligt sysselsättningsproblem får leda till att våra egna
och våra förfäders livsverk spolieras, samtidigt som vi för alltid förlorar den trivsel vi nu känner för vår hembygd».
Regeringen har nu beslutat sig för att
skona Vindelälven. Men det skedde sedan
man grunnat i flera år och visat ett vankelmod som överträffar det mesta – och
efter decennier av försummelser på miljö-
vårdsområdet
Riksdagen har en gång sagt nej till en
utbyggnad av Vindelälven. Det har ungdomen däruppe också gjort. Ställd inföc
detta obehagliga faktum insinuerade en
kommunalpamp – med betoning på ordets sista stavelse – i en TV-intervju att
skolbarnen indoktrinerats av sina lärare.
Dessbättre dementerades detta vältaligt i
samma program av såväl lärare som elever.
Nej – bestämda sådana – har också de flesta remissinstanser sagt. Bland
dem TCO, UKÄ och Naturvårdsverket.
Ett ja har däremot LO uttalat. LO och
socialdemokratiska partiet är – för att
använda deras egen älsklingsmetafor –
»två grenar på samma träd». Efter vad
som skett de senaste åren finns anledning
förmoda att inte många sådana träd längre växer längs Vindelälven.
Oppositionspartierna har ihärdigt och
i enighet bekämpat planerna på älvens
utbyggnad – här har det bästa hos konservatismen på ett slående sätt manifesterats! Men det skall erkännas att oppositionen även haft stöd av några socialdemokrater. Bland dem fru Nancy Eriksson. En av invånarna däruppe lär ha döpt
sin båt till Nancy med anledning av detta. Det har både hon och båten förtjänat.
De historiker som en gång studerar Vindelälvsdebatten kommer troligen att förvånas över mycket, exempelvis över regeringspartiets alla krumbukter. De baxnar när de konstaterar att dessa delvis ägt
rum samtidigt med det internationella
miljövårdsåret, och två år innan ett stort
miljövårdssymposium skulle arrangeras i
-Sverige.
Det fanns en tid då en utbyggnad av
de norrländska älvarna var motiverad.
Vi behövde elkraft. Men de skälen existerar inte längre. Vårt kraftbehov kan numera tillgodoses på andra sätt.
Allra mest kommer dock sannolikt historikerna att häpna över de arbetsmarknadspolitiska motiveringarna till att skövla Vindelälven. Man ville ge människor
sysselsättning, hette det. Det ville man genom att driva andra människor från gård
och grund och genom att fördärva oersättliga naturvärden och turistmöjligheter. Det var inga uppbyggande sysselsättningar man tänkte ge dessa arbetslöshetshotade människor. Det vad destruktiva
arbeten, arbeten som tusentals och åter
tusentals människor här i landet skulle
sett på med avsky och förbittring. För att
inte tala om deras efterkommande.
Tänk, säger sig historikerna, att det
fanns en regering som funderade på att
utsätta en grupp människor för en sådan
indignation. Det måste varit produkten av
en politisk cynism som övervann allt.
M atti H äggström
Brevet som kom handlade inte om som
marsäd, vinbärsbuskar eller körsbärsträd
men nära på. Det kom från några skiftes
delägare i byarna Mårdsele, Bjursele oc
Ekorrsele-Ekorrlund. Och det vädjad
»till hela Sveriges folk om hjälp inför ho
tet om Vindelälvens utbyggnad». Breve
vore värt att återges i sin helhet, men de
får räcka med ytterligare två meningar
»Av våra tre byars 49 skiftesdelägare är
43 emot all reglering av Vindelälven. Vi
frågar oss med både fruktan och bitterhet om lösningen av ett tillfälligt sysselsättningsproblem får leda till att våra egna
och våra förfäders livsverk spolieras, samtidigt som vi för alltid förlorar den trivsel vi nu känner för vår hembygd».
Regeringen har nu beslutat sig för att
skona Vindelälven. Men det skedde sedan
man grunnat i flera år och visat ett vankelmod som överträffar det mesta – och
efter decennier av försummelser på miljö-
vårdsområdet
Riksdagen har en gång sagt nej till en
utbyggnad av Vindelälven. Det har ungdomen däruppe också gjort. Ställd inföc
detta obehagliga faktum insinuerade en
kommunalpamp – med betoning på ordets sista stavelse – i en TV-intervju att
skolbarnen indoktrinerats av sina lärare.
Dessbättre dementerades detta vältaligt i
samma program av såväl lärare som elever.
Nej – bestämda sådana – har också de flesta remissinstanser sagt. Bland
dem TCO, UKÄ och Naturvårdsverket.
Ett ja har däremot LO uttalat. LO och
socialdemokratiska partiet är – för att
använda deras egen älsklingsmetafor –
»två grenar på samma träd». Efter vad
som skett de senaste åren finns anledning
förmoda att inte många sådana träd längre växer längs Vindelälven.
Oppositionspartierna har ihärdigt och
i enighet bekämpat planerna på älvens
utbyggnad – här har det bästa hos konservatismen på ett slående sätt manifesterats! Men det skall erkännas att oppositionen även haft stöd av några socialdemokrater. Bland dem fru Nancy Eriksson. En av invånarna däruppe lär ha döpt
sin båt till Nancy med anledning av detta. Det har både hon och båten förtjänat.
De historiker som en gång studerar Vindelälvsdebatten kommer troligen att förvånas över mycket, exempelvis över regeringspartiets alla krumbukter. De baxnar när de konstaterar att dessa delvis ägt
rum samtidigt med det internationella
miljövårdsåret, och två år innan ett stort
miljövårdssymposium skulle arrangeras i
-Sverige.
Det fanns en tid då en utbyggnad av
de norrländska älvarna var motiverad.
Vi behövde elkraft. Men de skälen existerar inte längre. Vårt kraftbehov kan numera tillgodoses på andra sätt.
Allra mest kommer dock sannolikt historikerna att häpna över de arbetsmarknadspolitiska motiveringarna till att skövla Vindelälven. Man ville ge människor
sysselsättning, hette det. Det ville man genom att driva andra människor från gård
och grund och genom att fördärva oersättliga naturvärden och turistmöjligheter. Det var inga uppbyggande sysselsättningar man tänkte ge dessa arbetslöshetshotade människor. Det vad destruktiva
arbeten, arbeten som tusentals och åter
tusentals människor här i landet skulle
sett på med avsky och förbittring. För att
inte tala om deras efterkommande.
Tänk, säger sig historikerna, att det
fanns en regering som funderade på att
utsätta en grupp människor för en sådan
indignation. Det måste varit produkten av
en politisk cynism som övervann allt.
M atti H äggström