Regeringen inför utlandet
1971
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
’: !
Regeringen inför utlandet
Det är ej precis som några hjältar som
företrädarna för regeringens nya EEC-politik uppträder, sedan statsminister Palme i mars meddelade, att Sverige ej skall
eftersträva fullt medlemskap i den europeiska ekonomiska gemenskapen. Detta
var emellertid ett öppet alternativ när
Sveriges ansökan i november 1970 lades
fram i Bryssel. Bakom denna ansökan stod
de demokratiska partierna enade. I utlandet hade statsministern rest omkring
och värvat stöd. En ny handelsminister
hade fått ersätta den förbrukade just för
EEC-frågans skull, en så mycket mera på-
fallande åtgärd som han var den enda av
de förbrukade· statsråden som hr Palme
bytte ut vid sitt tillträde. Men pressen på
regeringen från vänsterhåll blev för stark.
Några: s.vepskäl skaffades fram- ty tydligen hade EEC:sr struktur på intet sätt
ändrats därför att hrr Werner och Davignon utarbetat rapporter om eventuella utvecklingslinJer inom organisationen. Efter
att ha. konfererat med president Kekkonen och sannolikt efter att ha försäkrat sig
om st<>? från hr Hedlund lade statsministern fram det nya beslutet, givetvis utan
ai:t ha hört riksdagens representanter i utrikesutskottet: ·
En efter en steg sedan de ansvariga
fram, sist även’hr Arne Geijer, och avsade
sig allt ansvar. De »hade ej trott» på medlemskapet. Men om så varit fallet, varför
hade de agerat som de gjorde under hösten? Hade de medvetet misslett opinionen, sedan de visserligen först underlåtit
att informera väljarna om EEC:s innebörd och om betydelsen av ett svenskt åtagande? I varje fall hade de misslett sitt
eget parti. Ännu dagarna innan regeringen ändrade åsikt var de beredda att skriva partiresolutioner och stödja regeringspolitiken, nämligen den som skulle överges, och detta trots att de ej trodde på
den. Detta är svenska socialdemokratiska
ledare av i dag.
I utlandet har man naturligtvis observerat utvecklingen i Sverige. Uppmärksamheten väcktes redan under första skedet av tjänstemannakonflikten. Om strejker och lockouter i andra länder skriver
de flesta tidningar med liten stil. Men hotet om en officerslockout var något nytt
Det uppfattades så att Sveriges regering
av lönepolitiska skäl förbjöd officerskåren
att deltaga i landets försvar- alltså något
överdrivet, men ej så långt från sanningen, om nämligen regeringen ej verkställt
sitt återtåg i skydd av en tvångslagstiftning. Hur den regering är beskaffad, som
kunde och ville sätta sitt land i ett dylikt
läge, var och är omöjligt att förstå ens i
våra närmaste grannländer, som annars
börjar känna oss rätt väl.
Sättet att handlägga EEC-frågan har nu
tillkommit. Enligt Times i London, en tidning vars auktoritet ej går att förneka, var
hr Palmes utspel »en osäker regerings försök att samtidigt ställa sig in hos både traditionella och radikala element». Man kan
diskutera vilka element tidningen avser
med de traditionella. Men den sätter fingret på en av de ömma punkterna. Hr Palme gjorde en utrikespolitisk manöver för
att inrikespolitiskt skydda sig själv.
Om hur tillfället gavs att verkställa
denna manöver underrättade en av Västtysklands mest sobra tidningar, nämligen
Frankfurter Allgemeine Zeitung, sina lä-
sare, som finns över hela Europa. »Finlands president Kekkonen har de senaste
dagarna i Stockholm berättat om sin sista
Moskvaresa och om de sovjetiska uppfattningarna om Skandinaviens förhållande
till EEC», skrev den. Den tillade korrekt
att hr Palme förnekat ett samband mellan
hr Kekkonens besök och regeringsbeslutet.
Men tidningen tycktes inte tro på hr Palme. Att en svensk regeringschef icke blir
trodd är redan beklagligt. Men därtill
kommer att utlandet, inklusive Bryssel, nu
torde misstänka mer än någonsin att hans
beslut fattats under påtryckningar österifrån.
Att Neue Ziiriche Zeitung meddelat,
att regeringens åtgärd att inställa officerslockouten skedde för att undvika en bia- 169
mage inför utlandet, har redan nämnts -j
denna tidskrift. I EEC-frågan gjorde tidningen klart, att den svenska avsikten att
eftersträva en tullunion och en jordbruksöverenskommelse kommer att stöta på
komplikationer, som gör att Stockholm får
luckra upp sina positioner. Och detta, sade den välunderrättade tidningen, har
kommissionen i Bryssel redan tydligt talat
om för de svenska förhandlarna. Man lä-
ser ett sådant rent besked med viss överraskning: har vår regering lika tydligt talat om samma sak ens för riksdagen?
Det är för varje land ett dyrt nöje att
ha en svag regering, oah Sverige kommer
otvivelaktigt att få betala för sin. Svenska.
folket är i allmänhet icke klart öve.I,” hur
djupt Sveriges anseende sjunkit utomlands.
Regeringen bär ansvaret, men·det yttersta
ansvaret bär vi alla som ej gemensamt arbetat på att få bort den.
,,
”
Regeringen inför utlandet
Det är ej precis som några hjältar som
företrädarna för regeringens nya EEC-politik uppträder, sedan statsminister Palme i mars meddelade, att Sverige ej skall
eftersträva fullt medlemskap i den europeiska ekonomiska gemenskapen. Detta
var emellertid ett öppet alternativ när
Sveriges ansökan i november 1970 lades
fram i Bryssel. Bakom denna ansökan stod
de demokratiska partierna enade. I utlandet hade statsministern rest omkring
och värvat stöd. En ny handelsminister
hade fått ersätta den förbrukade just för
EEC-frågans skull, en så mycket mera på-
fallande åtgärd som han var den enda av
de förbrukade· statsråden som hr Palme
bytte ut vid sitt tillträde. Men pressen på
regeringen från vänsterhåll blev för stark.
Några: s.vepskäl skaffades fram- ty tydligen hade EEC:sr struktur på intet sätt
ändrats därför att hrr Werner och Davignon utarbetat rapporter om eventuella utvecklingslinJer inom organisationen. Efter
att ha. konfererat med president Kekkonen och sannolikt efter att ha försäkrat sig
om st<>? från hr Hedlund lade statsministern fram det nya beslutet, givetvis utan
ai:t ha hört riksdagens representanter i utrikesutskottet: ·
En efter en steg sedan de ansvariga
fram, sist även’hr Arne Geijer, och avsade
sig allt ansvar. De »hade ej trott» på medlemskapet. Men om så varit fallet, varför
hade de agerat som de gjorde under hösten? Hade de medvetet misslett opinionen, sedan de visserligen först underlåtit
att informera väljarna om EEC:s innebörd och om betydelsen av ett svenskt åtagande? I varje fall hade de misslett sitt
eget parti. Ännu dagarna innan regeringen ändrade åsikt var de beredda att skriva partiresolutioner och stödja regeringspolitiken, nämligen den som skulle överges, och detta trots att de ej trodde på
den. Detta är svenska socialdemokratiska
ledare av i dag.
I utlandet har man naturligtvis observerat utvecklingen i Sverige. Uppmärksamheten väcktes redan under första skedet av tjänstemannakonflikten. Om strejker och lockouter i andra länder skriver
de flesta tidningar med liten stil. Men hotet om en officerslockout var något nytt
Det uppfattades så att Sveriges regering
av lönepolitiska skäl förbjöd officerskåren
att deltaga i landets försvar- alltså något
överdrivet, men ej så långt från sanningen, om nämligen regeringen ej verkställt
sitt återtåg i skydd av en tvångslagstiftning. Hur den regering är beskaffad, som
kunde och ville sätta sitt land i ett dylikt
läge, var och är omöjligt att förstå ens i
våra närmaste grannländer, som annars
börjar känna oss rätt väl.
Sättet att handlägga EEC-frågan har nu
tillkommit. Enligt Times i London, en tidning vars auktoritet ej går att förneka, var
hr Palmes utspel »en osäker regerings försök att samtidigt ställa sig in hos både traditionella och radikala element». Man kan
diskutera vilka element tidningen avser
med de traditionella. Men den sätter fingret på en av de ömma punkterna. Hr Palme gjorde en utrikespolitisk manöver för
att inrikespolitiskt skydda sig själv.
Om hur tillfället gavs att verkställa
denna manöver underrättade en av Västtysklands mest sobra tidningar, nämligen
Frankfurter Allgemeine Zeitung, sina lä-
sare, som finns över hela Europa. »Finlands president Kekkonen har de senaste
dagarna i Stockholm berättat om sin sista
Moskvaresa och om de sovjetiska uppfattningarna om Skandinaviens förhållande
till EEC», skrev den. Den tillade korrekt
att hr Palme förnekat ett samband mellan
hr Kekkonens besök och regeringsbeslutet.
Men tidningen tycktes inte tro på hr Palme. Att en svensk regeringschef icke blir
trodd är redan beklagligt. Men därtill
kommer att utlandet, inklusive Bryssel, nu
torde misstänka mer än någonsin att hans
beslut fattats under påtryckningar österifrån.
Att Neue Ziiriche Zeitung meddelat,
att regeringens åtgärd att inställa officerslockouten skedde för att undvika en bia- 169
mage inför utlandet, har redan nämnts -j
denna tidskrift. I EEC-frågan gjorde tidningen klart, att den svenska avsikten att
eftersträva en tullunion och en jordbruksöverenskommelse kommer att stöta på
komplikationer, som gör att Stockholm får
luckra upp sina positioner. Och detta, sade den välunderrättade tidningen, har
kommissionen i Bryssel redan tydligt talat
om för de svenska förhandlarna. Man lä-
ser ett sådant rent besked med viss överraskning: har vår regering lika tydligt talat om samma sak ens för riksdagen?
Det är för varje land ett dyrt nöje att
ha en svag regering, oah Sverige kommer
otvivelaktigt att få betala för sin. Svenska.
folket är i allmänhet icke klart öve.I,” hur
djupt Sveriges anseende sjunkit utomlands.
Regeringen bär ansvaret, men·det yttersta
ansvaret bär vi alla som ej gemensamt arbetat på att få bort den.
,,
”