Anita Lignell; Tillväxtsamhället
1973
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ANITA LIGNELL:
Tillväxtsamhället
T ekniken har lastats för många av de
misstag, som begåtts i vårt tillväxtsamhälle. Detta hävdar civilekonom Anita
Lignell, verksam inom Industriens utredningsinstitut. H on menar att förhållandet
mellan teknik och forskning varit
felaktigt avpassat. Tillväxten har gjorts
till självändamål, medan de olägenheter
och skadeverkningar som följt i tillväxtens
spår inte tagits på tillräckligt allvar.
Forskningen borde gå parallellt med den
tekniska utvecklingen. Men samtidigt
måste vad hon kallar tillväxtfilosofin
revideras och ersättas med kvalitetsfilosofi. Då skulle värderingar av långsiktig och medmänsklig karaktär komma
att prioriteras.
Teknikens hjul snurrar allt fortare. Förändringarna i samhället måste bli allt
snabbare. Människan tvingas anpassa sig
efter teknikens krav. Hur mycket förändring tål vi? Det är en fråga som under
senare år blivit aktuell, när människor
slängs ut från gamla yrken, måste omskola
sig, och blir odugliga efter 50 år, och när
människans yttre miljö successivt bryts
ned. Dessutom har vi människor ett viss
behov av trygghet i tillvaron. Det torde
finnas gränser för den takt i vilken vi kan
anpassa oss till ett alltmer komplicerat
samhälle, där den tekniska utvecklingen
tenderar att accelerera.
Den materiella utvecklingen har således
gått alltför snabbt och de åtföljande förändringarna skapat oförutsedda och svår
bemästrade problem : för samhällsmedborgaren både i psykiskt och fysiskt hänseende. Det tycks som om en allmänt accepterad tillväxtmaxim genomsyrat samhället.
Sannolikt har· denna sitt ursprung i de
ekonomiska tillstånd som rådde efter andra ’världskriget. I västvärlden fanns et
uppdämt behov av varor och materiell välfärd. Nödåren hade stoppat upp den industriella utvecklingen. Med de begränsade
produktionsresurser som fanns tillgängliga
gällde det att åstadkomma mesta möjliga
produktion. Helt naturligt investerades
kapital i forskningsverksamhet för att
finna ny teknik, som kunde öka produktionsvolymen med minsta möjliga kapitaloch arbetsinsats. Det blev vanligt att räkna
i ökningar och tillväxter, att öka tillväxttakten år från år. Denna tillväxtfilosofi,
som dominerat under femtio- och sextiotalen, har en baksida som blivit alltmer
påtaglig. Under de senaste åren har vi
kunnat konstatera att den inre miljön för
arbetaren och den yttre miljön för människan är otillfredsställande, och det gäller
att söka lösa de problem som givit upphov
till den som många hävdar ”försämrade
livssituationen”.
Vad gäller arbetsmarknaden kan man
notera att arbetsrutinerna blir mer och
mer mekaniserade, av löpande bandkaraktär, som tillsammans med höga bullernivåer i hög grad avskräcker den yngre
arbetskraften. Nya yrken kommer till och
gamla försvinner när nya tekniker vinner
inträde i näringslivet och gör gamla arbetsuppgifter överflödiga samt slår ut företag
ur vissa branscher. Gamla människor blir
med sitt kunnande överflödiga och tvingas
till omskolning och anpassning till nya
produktionsmetoder.
Vidare har hela miljöproblematiken blivit aktuell i vårt högproduktiva industriella samhälle. Medan produktionen ökat har
företagen i allt större utsträckning släppt
ut sitt avfall, förstört vatten och luft, vilket
givit upphov till väldiga ansamlingar
miljöfientliga substanser. Det är uppenbart att kontroller har saknats och att man
haft föga överblick över skadeverkningarna i naturen.
Slutligen bör också här nämnas de
nackdelar, som konsumenten utsatts för
som ett resultat av industriell forskning
och utvecklingsverksamhet. Det finns
exempel på produkter från bl a livsmedelsindustrin, läkemedels- och kemisk industri,
som inte genomgått tillräcklig kontroll för
243
att konstatera om de har skadlig inverkan
på människokroppen. Vidare utsätts konsumenten också för en hel del varor som
förändrats i form och färg under beteckningen ny, bättre vara, vilket är missvisande. Detta förfarande skulle kunna vara
påverkat av det allmänna starka ”tillväxtbehovet” inom industrin – att visa upp
större omsättning år från år med tillgripande av mer eller mindre hedersamma
metoder.
Har då människans livssituation försämrats i och med att ny teknik, nya forskningsresultat kommer fram? Svaret på
denna fråga är ja i vissa fall, t ex där tidigare okända kemiska medel blivit en biologisk fara. I andra fall får man svara nej.
Människorna har höjt sina krav på standard och välfärd. Många av de tekniska
framstegen har gällt ersättandet av rutinmässiga arbetsuppgifter med maskinellt
utförda sådana inom både industri och
servicenäringar. Här behöver inte nämnas
alla de innovationer inom bostadsbyggandet, kommunikationsområdet, sjukvården
och tillverkningsindustrin, som bidragit till
att höja vår levnadsnivå. Läsaren kan själv
se sig om och begrunda hur många av de
saker som idag omger honom, som fanns
för femtio år sedan. Hur många vill vi
vara utan idag?
Arbetsmiljön
Den kritik som reses mot rådande dåliga
arbetsförhållanden kan bemötas genom att
peka på vad den tekniska utvecklingen
med tiden åstadkommit. Låt oss belysa ett
standardfalL För hundra år sedan stod
244
företagsledare och arbetare inför valet
mellan en produktionsprocess med hundra
anställda som arbetade 12 timmar om dagen i en osund, smutsig miljö och utförde
fysiskt nedslitande rutiner eller en produktionsprocess, där en maskin ersatte hälften
av arbetarna och möjliggjorde kortare arbetsdag vid oförändrade löner och där
arbetsrutinen blev betydligt mindre slitsam
men gav upphov till bullerskador. Valet
för dåtidens arbetare och arbetsledare var
lätt- man valde tekniken! Arbetsmiljön,
totalt sett, har utan tvekan förbättrats betydligt för det stora flertalet arbetare under det senaste århundradet. Ny teknik
har under den tiden tagits i bruk för att
förbättra miljön – såsom att minska bullerskador, ge upphov till förenklade arbetsrutiner och bättre lokaler och framförallt
minska olycksriskerna.
”Tekniken” lastas också ofta för att
gamla branscher och yrken försvinner samt
att arbetare obarmhärtigt slås ut från arbetslivet. Dessa båda faktorer är, enligt
min mening, en direkt följd av de ökade
kraven på effektivitet och produktivitet
som läggs på företagen. Eftersom obönhörligt stegrad materiell levnadsstandard
krävs av människorna i vårt samhälle,
måste reallönerna ständigt pressas upp vid
given arbetsinsats. Den tekniska utvecklingen kan inte i samma takt som kraven
ställs prestera nya maskiner och rationaliseringar, som därmed motiverar en höjning av lönerna vid given produktionsvolym. Följden blir att produktionstakten
och effektiviteten ständigt måste stegras.
Olönsamma, irrationella yrkesgrupper, fö-
retag och branscher försvinner ut ur ekorrhjulet som snurrar allt fortare, eftersom
dessa grupper inte kan hålla rationaliseringstakten och löneökningskurvan. Slut·
resultatet blir att samhällsmedborgarna
själva drabbas negativt av orealistiska krav
som leder till arbetslöshet och en allmän
exploatering av naturresurserna.
Härvid har ny teknik åter igen satts in
för att reducera tidigare uppkomna olä-
genheter. De slutprodukter, som sådan
forskning idag ger, medverkar till att mot·
arbeta skadorna av buller, biocider, luftoch vattenföroreningar och bekämpa cancer m m. Tyvärr satsas endast omkring
2% eller 21 milj kr (1969) av industriru
forskningsutgifter i Sverige på dessa problemområden. Dessutom bedrivs forskning
med samma syfte i statlig regi vid våra
universitet, sjukhus och andra organisationer. Atervinning av avfall är ytterligare en
av teknikens landvinningar. Sålunda är
cirkeln sluten med teknikens hjälp i framtidens industriella samhälle: produktion
– produkter och avfall som resultat –
och återproduktion – omvandling av av·
fall till användbar materia i produktionen.
Produktutvecklingens nackdelar
I dagens samhälle har den tekniska ut·
vecklingen drivits fram så snabbt att vik·
tiga kontroll- och prövningsmöjligheter
försummas. I och med att livslängden fii
produkter och metoder minskar måstr
även testningsperioden komma att förkor·
tas. Alltför många metoder och produk!tl
kommer då ut på en marknad, där effek·
terna är okända eller svåröverskådliga
varvid samhälleliga skador kan uppkomma. Som exempel härpå kan nämnas verkningarna av neurosedyn, kvicksilverbetning och annan biocidanvändning, kemiska livsmedel, tillsatser som nitrit, cyklamat och färgämnen etc. Denna snabba
produkt- och metodförnyelse är en följd
av ett starkt behov av nya, eventuellt
”bättre” varor från konsumenterna samt
krav på ny produktionsteknik för att höja
levnadsstandarden för anställda. Det är
delvis samhällsmedborgaren själv som får
ställas till svars för denna utveckling.
Många anser att politikerna bär ansvaret och att det är deras uppgift att inrätta
kontrollstationer samt i viss mån hejda utvecklingen. Faran med politisk kontroll av
detta slag är att kreativiteten, initiativtagandet och företagsverksamheten kan
hämmas i alltför stor utsträckning. Besluten kan få karaktär av överstatliga, diktatoriska bestämmelser som inte har stöd
hos det stora flertalet samhällsmedborgare.
Bakom den tekniska utvecklingen ligger
en kedja av innovationer, som har sitt ursprung i forsknings- och utvecklingsverksamhet. Under 1960-talet svarade den
industriella forskningen i vårt land för
l % av BNP, varvid statsanslagen uppgick
till 30 %. Industrins produktionsvolym
ökade med i genomsnitt 6,4% per år mellan 1963 och 1969 medan forsknings- och
utvecklingsinsatserna ökade med endast
3,3% per år samma period. För de mest
forskningsintensiva branscherna var siffran 4,5 % · Om vi låter forskningsinsatsen i industrin vara en approximation för
teknisk utveckling, skulle ovannämnda
245
uppgifter tyda på att produktionen drevs
fram betydligt hårdare än tekniken under
större delen av 1960-talet, d v s ökade nästan dubbelt så mycket varje år. Den tekniska utvecklingen genererad inom landet
har inte varit särskilt anmärkningsvärd.
Om de tekniska framstegen under 1960-
talet gått i samma takt som produktionen
och dessutom inriktats på vissa väsentliga
områden skulle den industriella utvecklingen sannolikt varit annorlunda. Nedläggningshotade branscher och företag
skulle ha kunnat finna nya tillverkningsprocesser och rutiner, som gjort det möjligt för dem att överleva. Det borde ha
givits möjligheter att undvika stress- och
bullerskador, förtidspensionering m m. De
nämnda två procenten av industrins forskningsutgifter, som hittills satsats på miljö-
problem, har inte varit tillräckliga. Mer
insatser krävs idag inte bara för att ersätta
arbetsrutiner med maskiner utan också
för att höja miljöns kvalitetsnivå.
Den tekniska utvecklingen
Det är, för att sammanfatta, i stort sett tre
typer av forskning och teknisk utveckling i
produktionen, som samverkat under de
senaste decennierna. För det första är det
den typ av teknik, som på kort sikt drivits
fram och syftat till snabb produktutveckling och ensidig materiell standardhöjning
för samhällsmedborgarna. För det andra
är det den typ av teknik, som vuxit fram
som en följd av den förra – nämligen
med uppgift att återställa de externa skador den förra tillväxttekniken givit upphov
246
till. För det tredje är det den långsiktiga
tekniska utvecklingen, som borde ha växt
fram parallellt med de båda tidigare
nämnda och som syftar till att förbättra
produktionsmetoder och arbetsrutiner på
ett mer grundläggande sätt. Det skulle antagligen ha gett upphov till en mer balanserad industriell utvecklingstakt.
Tillväxtfilosofin, som så starkt har prioriterats i vårt samhälle, har varit en mycket viktig bidragande faktor till att de
problem av extern och intern karaktär som
här nämnts fått den omfattning de idag
har. Uttryck som materiell välfärd, standardhöjning, reallöneökning, stordrift,
höjd effektivitet, ökad tillväxttakt m m
har hyllats som målsättningar. Sannolikt
har man i början av 1970-talet sett alltför
många nackdelar hos ett ensidigt utvecklat tillväxtsamhälle. Tiden bör därför vara
mogen för en period präglad av kvalitetsfilosofi, där värderingar av långsiktig,
medmänsklig karaktär prioriteras. I ett
sådant samhälle kan en balanserad användning av forskning och teknik bli ett
användbart redskap i samhällets tjänst.
Tillväxtsamhället
T ekniken har lastats för många av de
misstag, som begåtts i vårt tillväxtsamhälle. Detta hävdar civilekonom Anita
Lignell, verksam inom Industriens utredningsinstitut. H on menar att förhållandet
mellan teknik och forskning varit
felaktigt avpassat. Tillväxten har gjorts
till självändamål, medan de olägenheter
och skadeverkningar som följt i tillväxtens
spår inte tagits på tillräckligt allvar.
Forskningen borde gå parallellt med den
tekniska utvecklingen. Men samtidigt
måste vad hon kallar tillväxtfilosofin
revideras och ersättas med kvalitetsfilosofi. Då skulle värderingar av långsiktig och medmänsklig karaktär komma
att prioriteras.
Teknikens hjul snurrar allt fortare. Förändringarna i samhället måste bli allt
snabbare. Människan tvingas anpassa sig
efter teknikens krav. Hur mycket förändring tål vi? Det är en fråga som under
senare år blivit aktuell, när människor
slängs ut från gamla yrken, måste omskola
sig, och blir odugliga efter 50 år, och när
människans yttre miljö successivt bryts
ned. Dessutom har vi människor ett viss
behov av trygghet i tillvaron. Det torde
finnas gränser för den takt i vilken vi kan
anpassa oss till ett alltmer komplicerat
samhälle, där den tekniska utvecklingen
tenderar att accelerera.
Den materiella utvecklingen har således
gått alltför snabbt och de åtföljande förändringarna skapat oförutsedda och svår
bemästrade problem : för samhällsmedborgaren både i psykiskt och fysiskt hänseende. Det tycks som om en allmänt accepterad tillväxtmaxim genomsyrat samhället.
Sannolikt har· denna sitt ursprung i de
ekonomiska tillstånd som rådde efter andra ’världskriget. I västvärlden fanns et
uppdämt behov av varor och materiell välfärd. Nödåren hade stoppat upp den industriella utvecklingen. Med de begränsade
produktionsresurser som fanns tillgängliga
gällde det att åstadkomma mesta möjliga
produktion. Helt naturligt investerades
kapital i forskningsverksamhet för att
finna ny teknik, som kunde öka produktionsvolymen med minsta möjliga kapitaloch arbetsinsats. Det blev vanligt att räkna
i ökningar och tillväxter, att öka tillväxttakten år från år. Denna tillväxtfilosofi,
som dominerat under femtio- och sextiotalen, har en baksida som blivit alltmer
påtaglig. Under de senaste åren har vi
kunnat konstatera att den inre miljön för
arbetaren och den yttre miljön för människan är otillfredsställande, och det gäller
att söka lösa de problem som givit upphov
till den som många hävdar ”försämrade
livssituationen”.
Vad gäller arbetsmarknaden kan man
notera att arbetsrutinerna blir mer och
mer mekaniserade, av löpande bandkaraktär, som tillsammans med höga bullernivåer i hög grad avskräcker den yngre
arbetskraften. Nya yrken kommer till och
gamla försvinner när nya tekniker vinner
inträde i näringslivet och gör gamla arbetsuppgifter överflödiga samt slår ut företag
ur vissa branscher. Gamla människor blir
med sitt kunnande överflödiga och tvingas
till omskolning och anpassning till nya
produktionsmetoder.
Vidare har hela miljöproblematiken blivit aktuell i vårt högproduktiva industriella samhälle. Medan produktionen ökat har
företagen i allt större utsträckning släppt
ut sitt avfall, förstört vatten och luft, vilket
givit upphov till väldiga ansamlingar
miljöfientliga substanser. Det är uppenbart att kontroller har saknats och att man
haft föga överblick över skadeverkningarna i naturen.
Slutligen bör också här nämnas de
nackdelar, som konsumenten utsatts för
som ett resultat av industriell forskning
och utvecklingsverksamhet. Det finns
exempel på produkter från bl a livsmedelsindustrin, läkemedels- och kemisk industri,
som inte genomgått tillräcklig kontroll för
243
att konstatera om de har skadlig inverkan
på människokroppen. Vidare utsätts konsumenten också för en hel del varor som
förändrats i form och färg under beteckningen ny, bättre vara, vilket är missvisande. Detta förfarande skulle kunna vara
påverkat av det allmänna starka ”tillväxtbehovet” inom industrin – att visa upp
större omsättning år från år med tillgripande av mer eller mindre hedersamma
metoder.
Har då människans livssituation försämrats i och med att ny teknik, nya forskningsresultat kommer fram? Svaret på
denna fråga är ja i vissa fall, t ex där tidigare okända kemiska medel blivit en biologisk fara. I andra fall får man svara nej.
Människorna har höjt sina krav på standard och välfärd. Många av de tekniska
framstegen har gällt ersättandet av rutinmässiga arbetsuppgifter med maskinellt
utförda sådana inom både industri och
servicenäringar. Här behöver inte nämnas
alla de innovationer inom bostadsbyggandet, kommunikationsområdet, sjukvården
och tillverkningsindustrin, som bidragit till
att höja vår levnadsnivå. Läsaren kan själv
se sig om och begrunda hur många av de
saker som idag omger honom, som fanns
för femtio år sedan. Hur många vill vi
vara utan idag?
Arbetsmiljön
Den kritik som reses mot rådande dåliga
arbetsförhållanden kan bemötas genom att
peka på vad den tekniska utvecklingen
med tiden åstadkommit. Låt oss belysa ett
standardfalL För hundra år sedan stod
244
företagsledare och arbetare inför valet
mellan en produktionsprocess med hundra
anställda som arbetade 12 timmar om dagen i en osund, smutsig miljö och utförde
fysiskt nedslitande rutiner eller en produktionsprocess, där en maskin ersatte hälften
av arbetarna och möjliggjorde kortare arbetsdag vid oförändrade löner och där
arbetsrutinen blev betydligt mindre slitsam
men gav upphov till bullerskador. Valet
för dåtidens arbetare och arbetsledare var
lätt- man valde tekniken! Arbetsmiljön,
totalt sett, har utan tvekan förbättrats betydligt för det stora flertalet arbetare under det senaste århundradet. Ny teknik
har under den tiden tagits i bruk för att
förbättra miljön – såsom att minska bullerskador, ge upphov till förenklade arbetsrutiner och bättre lokaler och framförallt
minska olycksriskerna.
”Tekniken” lastas också ofta för att
gamla branscher och yrken försvinner samt
att arbetare obarmhärtigt slås ut från arbetslivet. Dessa båda faktorer är, enligt
min mening, en direkt följd av de ökade
kraven på effektivitet och produktivitet
som läggs på företagen. Eftersom obönhörligt stegrad materiell levnadsstandard
krävs av människorna i vårt samhälle,
måste reallönerna ständigt pressas upp vid
given arbetsinsats. Den tekniska utvecklingen kan inte i samma takt som kraven
ställs prestera nya maskiner och rationaliseringar, som därmed motiverar en höjning av lönerna vid given produktionsvolym. Följden blir att produktionstakten
och effektiviteten ständigt måste stegras.
Olönsamma, irrationella yrkesgrupper, fö-
retag och branscher försvinner ut ur ekorrhjulet som snurrar allt fortare, eftersom
dessa grupper inte kan hålla rationaliseringstakten och löneökningskurvan. Slut·
resultatet blir att samhällsmedborgarna
själva drabbas negativt av orealistiska krav
som leder till arbetslöshet och en allmän
exploatering av naturresurserna.
Härvid har ny teknik åter igen satts in
för att reducera tidigare uppkomna olä-
genheter. De slutprodukter, som sådan
forskning idag ger, medverkar till att mot·
arbeta skadorna av buller, biocider, luftoch vattenföroreningar och bekämpa cancer m m. Tyvärr satsas endast omkring
2% eller 21 milj kr (1969) av industriru
forskningsutgifter i Sverige på dessa problemområden. Dessutom bedrivs forskning
med samma syfte i statlig regi vid våra
universitet, sjukhus och andra organisationer. Atervinning av avfall är ytterligare en
av teknikens landvinningar. Sålunda är
cirkeln sluten med teknikens hjälp i framtidens industriella samhälle: produktion
– produkter och avfall som resultat –
och återproduktion – omvandling av av·
fall till användbar materia i produktionen.
Produktutvecklingens nackdelar
I dagens samhälle har den tekniska ut·
vecklingen drivits fram så snabbt att vik·
tiga kontroll- och prövningsmöjligheter
försummas. I och med att livslängden fii
produkter och metoder minskar måstr
även testningsperioden komma att förkor·
tas. Alltför många metoder och produk!tl
kommer då ut på en marknad, där effek·
terna är okända eller svåröverskådliga
varvid samhälleliga skador kan uppkomma. Som exempel härpå kan nämnas verkningarna av neurosedyn, kvicksilverbetning och annan biocidanvändning, kemiska livsmedel, tillsatser som nitrit, cyklamat och färgämnen etc. Denna snabba
produkt- och metodförnyelse är en följd
av ett starkt behov av nya, eventuellt
”bättre” varor från konsumenterna samt
krav på ny produktionsteknik för att höja
levnadsstandarden för anställda. Det är
delvis samhällsmedborgaren själv som får
ställas till svars för denna utveckling.
Många anser att politikerna bär ansvaret och att det är deras uppgift att inrätta
kontrollstationer samt i viss mån hejda utvecklingen. Faran med politisk kontroll av
detta slag är att kreativiteten, initiativtagandet och företagsverksamheten kan
hämmas i alltför stor utsträckning. Besluten kan få karaktär av överstatliga, diktatoriska bestämmelser som inte har stöd
hos det stora flertalet samhällsmedborgare.
Bakom den tekniska utvecklingen ligger
en kedja av innovationer, som har sitt ursprung i forsknings- och utvecklingsverksamhet. Under 1960-talet svarade den
industriella forskningen i vårt land för
l % av BNP, varvid statsanslagen uppgick
till 30 %. Industrins produktionsvolym
ökade med i genomsnitt 6,4% per år mellan 1963 och 1969 medan forsknings- och
utvecklingsinsatserna ökade med endast
3,3% per år samma period. För de mest
forskningsintensiva branscherna var siffran 4,5 % · Om vi låter forskningsinsatsen i industrin vara en approximation för
teknisk utveckling, skulle ovannämnda
245
uppgifter tyda på att produktionen drevs
fram betydligt hårdare än tekniken under
större delen av 1960-talet, d v s ökade nästan dubbelt så mycket varje år. Den tekniska utvecklingen genererad inom landet
har inte varit särskilt anmärkningsvärd.
Om de tekniska framstegen under 1960-
talet gått i samma takt som produktionen
och dessutom inriktats på vissa väsentliga
områden skulle den industriella utvecklingen sannolikt varit annorlunda. Nedläggningshotade branscher och företag
skulle ha kunnat finna nya tillverkningsprocesser och rutiner, som gjort det möjligt för dem att överleva. Det borde ha
givits möjligheter att undvika stress- och
bullerskador, förtidspensionering m m. De
nämnda två procenten av industrins forskningsutgifter, som hittills satsats på miljö-
problem, har inte varit tillräckliga. Mer
insatser krävs idag inte bara för att ersätta
arbetsrutiner med maskiner utan också
för att höja miljöns kvalitetsnivå.
Den tekniska utvecklingen
Det är, för att sammanfatta, i stort sett tre
typer av forskning och teknisk utveckling i
produktionen, som samverkat under de
senaste decennierna. För det första är det
den typ av teknik, som på kort sikt drivits
fram och syftat till snabb produktutveckling och ensidig materiell standardhöjning
för samhällsmedborgarna. För det andra
är det den typ av teknik, som vuxit fram
som en följd av den förra – nämligen
med uppgift att återställa de externa skador den förra tillväxttekniken givit upphov
246
till. För det tredje är det den långsiktiga
tekniska utvecklingen, som borde ha växt
fram parallellt med de båda tidigare
nämnda och som syftar till att förbättra
produktionsmetoder och arbetsrutiner på
ett mer grundläggande sätt. Det skulle antagligen ha gett upphov till en mer balanserad industriell utvecklingstakt.
Tillväxtfilosofin, som så starkt har prioriterats i vårt samhälle, har varit en mycket viktig bidragande faktor till att de
problem av extern och intern karaktär som
här nämnts fått den omfattning de idag
har. Uttryck som materiell välfärd, standardhöjning, reallöneökning, stordrift,
höjd effektivitet, ökad tillväxttakt m m
har hyllats som målsättningar. Sannolikt
har man i början av 1970-talet sett alltför
många nackdelar hos ett ensidigt utvecklat tillväxtsamhälle. Tiden bör därför vara
mogen för en period präglad av kvalitetsfilosofi, där värderingar av långsiktig,
medmänsklig karaktär prioriteras. I ett
sådant samhälle kan en balanserad användning av forskning och teknik bli ett
användbart redskap i samhällets tjänst.