Matti Häggström; Om läget i skolan
1973
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
läget 1 skolan
Det s k IEA-projektet syftar till att Jamföra förhållandena i skolan i olika länder.
För några år sedan redovisades en rapport, av vilken framgick att de svenska
trettonåringarna hade sämre kunskaper i
matematik än sina kamrater i elva andra
länder. I våras presenterade utredningen
en ny studie som bl a berörde läsförståelse, litteraturkunskaper, kunskaper i naturorienterande ämnen samt trivse1 med skolarbetet.
Det visade sig att de svenska tioåringarna kunskapsmässigt hävdade sig utmärkt. I den åldern betyder dock hemmiljön avsevärt mer än skolförhållandena.
För fjortonåringarna är det tvärtom –
och mycket riktigt, dessa hade sackat efter
påtagligt jämfört med sina jämnåriga på
andra håll i världen.
Undersökningen avslöjade vidare, att
svenska grundskoleelever hade den uppfattningen att det var viktigt att klara sig
bra i skolan. De insåg att detta var avgö-
rande för deras chanser att framdeles få
välbetalda och trivsamma arbeten. Den
inställningen är värdefull och borde ha
gjort det lättare att skapa en god arbetsmiljö i skolan. Inte desto mindre trivs de
sämre med skolarbetet än sina kamrater i
samtliga länder som ingick i utredningen.
Dessa faktorer tyder på att allt inte står
väl till i den svenska skolan, alla storstilade reformer till trots. Det hindrade inte
den socia1demokratiske utbildningsministern Ingvar Carlsson från att säga, att utredningen gav belägg för att den ”svartmålning” av skolpolitiken som framför
allt moderata samlingspartiet och folkpartiet ägnat sig åt skulle vara obefogad.
Enligt hr Carlsson var allt i stort sett
utmärkt, I varje fall var han själv högeligen tillfreds. Man frågar sig om hans kvalificerade oförmåga att erkänna de befintliga problemen ger honom reella förutsättningar att åstadkomma nödvändiga förändringar och förbättringar. Samma lättsinniga syn på problemen har som bekant
justitieminister Lennart Geijer visat upp
inom sitt område med föga eftersträvansvärt resultat.
Arbetsmiljön i skolorna är på många
håll olidlig. Disciplinsvårigheterna har ofta växt de ansvariga över huvudet. En
undersökung i våras i skolorna i Kalmar
uppvisade skrämmande interiörer. Ordningen var inte längre möjlig att upprätthålla, och rektorer och lärare saknade tillräckliga befogenheter för att kunna ingripa effektivt. En elev motiverade sin frånvaro med att han hade baksmälla. En annan uppmanades av en lärare att hålla
tyst och röt då ”håll tyst själv”. Förstörelse av materiel var omfattande liksom skolket. Men läget i Kalmar har på sina håll
bedömts som bättre än i landet i övrigt.
Hur reagerade hr Carlsson på detta?
Jo, han framhöll bl a att vissa av de elever som vantrivdes säkert inte skulle trivas
någon annanstans heller! Man undrar vad
343
exempelvis Metallordföranden Bert Lundin skulle säga om han påtalade arbetsmiljöproblem bland metallarbetarna och
fick ett liknande svar av socialminister
Sven Aspling!
Socialdemokraterna har ofta skyllt problemen i skolan på lärarna. Det skulle
vara dessas fel att skolan inte fungerade
som teoretikerna i kanslihuset tänkt sig.
Det säger man samtidigt som man på ett
utmanande sätt negligerat lärarnas åsikter
när skolreformerna genomdrevs under förra decenniet. Rekordet tog säkert Alva
Myrdal, när hon häromåret förkunnade
att den nuvarande lärargenerationen måste dö ut innan vi fick en bättre skola.
En cynisk likgiltighet har präglat de ansvarigas attityd till arbetsmiljöproblemen
i skolan. Denna har drabbat samtliga de i
skolarbetet involverade. Framför allt har
den dralbbat de elever som efter avslutad
skolgång gått ut i yrkeslivet i tron att de
kan uppföra sig som det passar dem och
utebli från arbetet under hänvisning till
baksmälla eller andra lika hårt slående argument.
Det är skönt att bli gammal. Att vara
ung var för djävligt, skrev Hjalmar Söderberg en gång. Ändå hade han inte upplevt
dagens grundskola.
M atti H äggström
Det s k IEA-projektet syftar till att Jamföra förhållandena i skolan i olika länder.
För några år sedan redovisades en rapport, av vilken framgick att de svenska
trettonåringarna hade sämre kunskaper i
matematik än sina kamrater i elva andra
länder. I våras presenterade utredningen
en ny studie som bl a berörde läsförståelse, litteraturkunskaper, kunskaper i naturorienterande ämnen samt trivse1 med skolarbetet.
Det visade sig att de svenska tioåringarna kunskapsmässigt hävdade sig utmärkt. I den åldern betyder dock hemmiljön avsevärt mer än skolförhållandena.
För fjortonåringarna är det tvärtom –
och mycket riktigt, dessa hade sackat efter
påtagligt jämfört med sina jämnåriga på
andra håll i världen.
Undersökningen avslöjade vidare, att
svenska grundskoleelever hade den uppfattningen att det var viktigt att klara sig
bra i skolan. De insåg att detta var avgö-
rande för deras chanser att framdeles få
välbetalda och trivsamma arbeten. Den
inställningen är värdefull och borde ha
gjort det lättare att skapa en god arbetsmiljö i skolan. Inte desto mindre trivs de
sämre med skolarbetet än sina kamrater i
samtliga länder som ingick i utredningen.
Dessa faktorer tyder på att allt inte står
väl till i den svenska skolan, alla storstilade reformer till trots. Det hindrade inte
den socia1demokratiske utbildningsministern Ingvar Carlsson från att säga, att utredningen gav belägg för att den ”svartmålning” av skolpolitiken som framför
allt moderata samlingspartiet och folkpartiet ägnat sig åt skulle vara obefogad.
Enligt hr Carlsson var allt i stort sett
utmärkt, I varje fall var han själv högeligen tillfreds. Man frågar sig om hans kvalificerade oförmåga att erkänna de befintliga problemen ger honom reella förutsättningar att åstadkomma nödvändiga förändringar och förbättringar. Samma lättsinniga syn på problemen har som bekant
justitieminister Lennart Geijer visat upp
inom sitt område med föga eftersträvansvärt resultat.
Arbetsmiljön i skolorna är på många
håll olidlig. Disciplinsvårigheterna har ofta växt de ansvariga över huvudet. En
undersökung i våras i skolorna i Kalmar
uppvisade skrämmande interiörer. Ordningen var inte längre möjlig att upprätthålla, och rektorer och lärare saknade tillräckliga befogenheter för att kunna ingripa effektivt. En elev motiverade sin frånvaro med att han hade baksmälla. En annan uppmanades av en lärare att hålla
tyst och röt då ”håll tyst själv”. Förstörelse av materiel var omfattande liksom skolket. Men läget i Kalmar har på sina håll
bedömts som bättre än i landet i övrigt.
Hur reagerade hr Carlsson på detta?
Jo, han framhöll bl a att vissa av de elever som vantrivdes säkert inte skulle trivas
någon annanstans heller! Man undrar vad
343
exempelvis Metallordföranden Bert Lundin skulle säga om han påtalade arbetsmiljöproblem bland metallarbetarna och
fick ett liknande svar av socialminister
Sven Aspling!
Socialdemokraterna har ofta skyllt problemen i skolan på lärarna. Det skulle
vara dessas fel att skolan inte fungerade
som teoretikerna i kanslihuset tänkt sig.
Det säger man samtidigt som man på ett
utmanande sätt negligerat lärarnas åsikter
när skolreformerna genomdrevs under förra decenniet. Rekordet tog säkert Alva
Myrdal, när hon häromåret förkunnade
att den nuvarande lärargenerationen måste dö ut innan vi fick en bättre skola.
En cynisk likgiltighet har präglat de ansvarigas attityd till arbetsmiljöproblemen
i skolan. Denna har drabbat samtliga de i
skolarbetet involverade. Framför allt har
den dralbbat de elever som efter avslutad
skolgång gått ut i yrkeslivet i tron att de
kan uppföra sig som det passar dem och
utebli från arbetet under hänvisning till
baksmälla eller andra lika hårt slående argument.
Det är skönt att bli gammal. Att vara
ung var för djävligt, skrev Hjalmar Söderberg en gång. Ändå hade han inte upplevt
dagens grundskola.
M atti H äggström