Litteratur Perspektiv på Indokina
1971
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Litteratur
NILS PALMSTIERNA:
Perspektiv på Indokina
Någon månad innan New York Times avslöjade några av den amerikanska ledningens överväganden och beslut om det militära engagemanget i Vietnam publicerade
Svenska Dagbladets utrikespolitiske medarbetare Bo Kage Carlson en pocketbok om kriserna i Indokina, Konflikternas Indokina
(Almqvist & Wiksell/Geber, pris kr 11: 90).
I förordet sägs att strävan varit att ge »en
så objektiv och mångsidig bild som möjligt
av konflikten». I allt väsentligt har detta
lyckats, och det är glädjande att i Vietnamkrigets elfte timme äntligen få läsa en svensk
skrift som söker sanningen om denna konflikt.
I några inledande avsnitt ges en historisk
bakgrund, i vilken bl a det franska Indokina
presenteras. Här hade en enkel kartskiss varit
till god hjälp. Vem vet längre, utom de som
en gång samlade frimärken från detta områ-
de, var Cochin-Kina, Annam och Tonking
ligger? Som vanligt tycks kartorna vara gjorda av någon som inte läst texten.
Den inkonsekventa amerikanska kolonialpolitiken berörs. Roosevelts beslut att hindra
de gamla europeiska kolonialväldena från
förkrigstiden från att återupprättas efter andra världskriget förde bl a till att Ho Chi Minh
i början fick amerikansk hjälp med vapen
och materiel i sin kamp mot fransmännen.
Den ökade spänningen mellan USA och Sovjetunionen, Mao Tse-Tungs seger i Kina samt
i synnerhet Koreakriget ledde till en helomvändning av den amerikanska utrikespolitiken. Vid slutstriden om Dien Bien Puh 1954
sökte utrikesminister Dulles två gånger få
Storbritanniens stöd för en intervention men
fick blankt nej av premiärminister Eden.
I och med att de europeiska makterna
tvingats ut ur de forna kolonierna uppstod i
stället nya men svaga statsbildningar, maktpolitiska tomrum. I kraft av sitt kärnvapenmonopol ansåg sig USA starkt nog att kunna
hindra fientliga stater från att få fotfästen i
dessa områden. Men när den strategiska kärnvapenbalansen blev ett faktum, var inte längre USA:s styrka tillräcklig för att lösa denna
uppgift. Den amerikanska ledningen insåg
detta alltför sent. Kriget i Indokina är den
mest tragiska följden av denna felbedömning.
Författaren är måttfull i sina omdömen.
Om de val, som enligt Genevekonferensens
beslut skulle ha hållits i hela Vietnam i juli
1956, nöjer han sig med att konstatera att de
aldrig kom till stånd. Varför det blev så och
om detta var ett brott mot dek!arationens bokstav går han inte in på. Beträffande bildandet av FNL visar han, att beslutet härom fattades i Hanoi av kommunistiska partiets centralkommitte den 13 maj 1960, drygt ett
halvt år innan FNL öppet trädde fram. Han
säger också att beslutet att öka krigsinsatsen
och att börja flyganfall i stor skala mot Nordvietnam fattades redan hösten 1964. Detta
har bekräftats av de nu offentliggjorda handlingarna från Pentagon.
Det amerikanska anfallet in i Kambodja
våren 1970 avfärdas som ett politiskt och militärt fiasko. Här underskattas nog storleken
av FNL:s baser i Kambodja och deras betydelse för FNL:s möjligheter att operera i södra
delarna av Sydvietnam. På den kartskiss, där
underhållslinjerna till de nordvietnamesiska
styrkorna och till FNL lagts in, har den viktiga sjötransportleden till Sihanoukville inte
tagits med. Den slogs ut genom operationen
i södra Kambodja, som var en operation med
begränsat mål för att hindra anfall mot Mekongdeltat. Detta mål nåddes. Ännu ett år
efter operationen råder lugn i det avsnittet.
Nixon tvingades inte heller, som Carlson skriver, att efter två månader dra sig tillbaka.
Samma dag som trupperna ryckte in i Kambodja förklarade Nixon att operationen skulle
avslutas inom 60 dagar.
Någon gång är ensidigheten påtaglig. Männen i byarna och på landsbygden håller sig
dolda, säger författaren, av rädsla för att rekryteras till Saigonarmen. Detta är nog ofta
fallet, men är de inte lika rädda för att tvingas in i FNL:s stridskrafter?
På ett utmärkt sätt har Vietnamkonflikten
fogats in i både sitt historiska och nutida sammanhang, och författaren har övertygande viOm låginkomstfrågan
339
sat, att den slutliga politiska uppgörelsen inte
kan begränsas till Vietnam utan måste omfatta hela Indokina.
Socialdemokratiska partistyrelsens förslag till nya »allmänna grundsatser» i partiprogrammet ger anledning till åtskilliga lärorika betraktelser. Det allmänna intrycket är ett utplånande av alla klara ocli
skarpt avgränsade uttryck och deras ersättande med svävande formuleringar, lämpliga att efter omständigheterna betyda allt eller intet …
Ur detta halvdunkel framträder knappast mer än en sak fullt klart,
och det är, att socialismens mål skulle bestå i fattigdomens avskaffande. Det täta upprepandet av detta uttryck i inlägg från partiets
mera övade pennförare under sista tiden låter förmoda, att man häri
har att se det nya fältropet. Mycket kunde förändras, om detta finge
tagas på allvar.
Svensk Tidskrift 1911
NILS PALMSTIERNA:
Perspektiv på Indokina
Någon månad innan New York Times avslöjade några av den amerikanska ledningens överväganden och beslut om det militära engagemanget i Vietnam publicerade
Svenska Dagbladets utrikespolitiske medarbetare Bo Kage Carlson en pocketbok om kriserna i Indokina, Konflikternas Indokina
(Almqvist & Wiksell/Geber, pris kr 11: 90).
I förordet sägs att strävan varit att ge »en
så objektiv och mångsidig bild som möjligt
av konflikten». I allt väsentligt har detta
lyckats, och det är glädjande att i Vietnamkrigets elfte timme äntligen få läsa en svensk
skrift som söker sanningen om denna konflikt.
I några inledande avsnitt ges en historisk
bakgrund, i vilken bl a det franska Indokina
presenteras. Här hade en enkel kartskiss varit
till god hjälp. Vem vet längre, utom de som
en gång samlade frimärken från detta områ-
de, var Cochin-Kina, Annam och Tonking
ligger? Som vanligt tycks kartorna vara gjorda av någon som inte läst texten.
Den inkonsekventa amerikanska kolonialpolitiken berörs. Roosevelts beslut att hindra
de gamla europeiska kolonialväldena från
förkrigstiden från att återupprättas efter andra världskriget förde bl a till att Ho Chi Minh
i början fick amerikansk hjälp med vapen
och materiel i sin kamp mot fransmännen.
Den ökade spänningen mellan USA och Sovjetunionen, Mao Tse-Tungs seger i Kina samt
i synnerhet Koreakriget ledde till en helomvändning av den amerikanska utrikespolitiken. Vid slutstriden om Dien Bien Puh 1954
sökte utrikesminister Dulles två gånger få
Storbritanniens stöd för en intervention men
fick blankt nej av premiärminister Eden.
I och med att de europeiska makterna
tvingats ut ur de forna kolonierna uppstod i
stället nya men svaga statsbildningar, maktpolitiska tomrum. I kraft av sitt kärnvapenmonopol ansåg sig USA starkt nog att kunna
hindra fientliga stater från att få fotfästen i
dessa områden. Men när den strategiska kärnvapenbalansen blev ett faktum, var inte längre USA:s styrka tillräcklig för att lösa denna
uppgift. Den amerikanska ledningen insåg
detta alltför sent. Kriget i Indokina är den
mest tragiska följden av denna felbedömning.
Författaren är måttfull i sina omdömen.
Om de val, som enligt Genevekonferensens
beslut skulle ha hållits i hela Vietnam i juli
1956, nöjer han sig med att konstatera att de
aldrig kom till stånd. Varför det blev så och
om detta var ett brott mot dek!arationens bokstav går han inte in på. Beträffande bildandet av FNL visar han, att beslutet härom fattades i Hanoi av kommunistiska partiets centralkommitte den 13 maj 1960, drygt ett
halvt år innan FNL öppet trädde fram. Han
säger också att beslutet att öka krigsinsatsen
och att börja flyganfall i stor skala mot Nordvietnam fattades redan hösten 1964. Detta
har bekräftats av de nu offentliggjorda handlingarna från Pentagon.
Det amerikanska anfallet in i Kambodja
våren 1970 avfärdas som ett politiskt och militärt fiasko. Här underskattas nog storleken
av FNL:s baser i Kambodja och deras betydelse för FNL:s möjligheter att operera i södra
delarna av Sydvietnam. På den kartskiss, där
underhållslinjerna till de nordvietnamesiska
styrkorna och till FNL lagts in, har den viktiga sjötransportleden till Sihanoukville inte
tagits med. Den slogs ut genom operationen
i södra Kambodja, som var en operation med
begränsat mål för att hindra anfall mot Mekongdeltat. Detta mål nåddes. Ännu ett år
efter operationen råder lugn i det avsnittet.
Nixon tvingades inte heller, som Carlson skriver, att efter två månader dra sig tillbaka.
Samma dag som trupperna ryckte in i Kambodja förklarade Nixon att operationen skulle
avslutas inom 60 dagar.
Någon gång är ensidigheten påtaglig. Männen i byarna och på landsbygden håller sig
dolda, säger författaren, av rädsla för att rekryteras till Saigonarmen. Detta är nog ofta
fallet, men är de inte lika rädda för att tvingas in i FNL:s stridskrafter?
På ett utmärkt sätt har Vietnamkonflikten
fogats in i både sitt historiska och nutida sammanhang, och författaren har övertygande viOm låginkomstfrågan
339
sat, att den slutliga politiska uppgörelsen inte
kan begränsas till Vietnam utan måste omfatta hela Indokina.
Socialdemokratiska partistyrelsens förslag till nya »allmänna grundsatser» i partiprogrammet ger anledning till åtskilliga lärorika betraktelser. Det allmänna intrycket är ett utplånande av alla klara ocli
skarpt avgränsade uttryck och deras ersättande med svävande formuleringar, lämpliga att efter omständigheterna betyda allt eller intet …
Ur detta halvdunkel framträder knappast mer än en sak fullt klart,
och det är, att socialismens mål skulle bestå i fattigdomens avskaffande. Det täta upprepandet av detta uttryck i inlägg från partiets
mera övade pennförare under sista tiden låter förmoda, att man häri
har att se det nya fältropet. Mycket kunde förändras, om detta finge
tagas på allvar.
Svensk Tidskrift 1911