Namn att minnas – Lennart Blom
1971
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Namn att minnas
Lennart Blom
O, forna tiders borgarråd!
Som vilka bjässar ten I Eder icke, där I
avtecknen Eder mot historiens horisont!
Eller är det bara en synvilla, en perspektivförskjutning som gör att borgarråden på
20-, 30- och 40-talet verkar som jättar medan dagens förefaller om inte som dvärgar
så dock av medellängd för att inte säga medelmått. Är det bara en nyck av samma inbillning som gjorde att barndomens stenblock föreföll en som fjäll, dess tjärnar som
hav?
Kanske- kanske ej.
Tänk på Gustaf Söderlund, som lämnade
statssekreterarskapet i finansdepartementet
för att bli finansborgarråd och sedan gick
vidare som arbetsgivargeneral och småningom chef för skandinaviska banken, en av
det svenska näringslivets förgrundsfigurer
och mest respekterade talesmän under en
lång följd av år, ett ingrepp av gammalsvensk heder och duglighet, med något av
Engelbrekt och hans dalkarlar i sitt fasta
handslag, sin lugna, genomträngande blick
och sitt trygga, sjungande mål. Tänk på de
bägge Larssönerna, Yngve och Oscar, så olika i mycket men lika i fråga om sin kulturella bredd och kringsyn, Yngve stadsplaneraren och stockholmsälskaren, vältalaren och
stilkonstnären, Oscar, ömsevis kallad enmansdemokraten och silverräven, han som
tillsammans med Sven Tunberg skapade
Stockholms Högskola och under Operans
största glanstid var dess styrelseordförande.
Tänk på Halvar Sundberg, den legendariske juristprofessorn med sin blixtrande intelligens, sin dräpande ironi och sitt skallande skratt, stadsjuristen som blev finansborgarråd och när han tyckte debatterna i stadsfullmäktige blev för långtråkiga gick ut och
lade sig att sova på en bänk i promenoaren
efter att ha överenskommit med en trogen
vaktmästare att väcka honom när han hade
replik. Eller tänk på hans efterträdare som
finansborgarråd Zeth Höglund, Per Albin
Hanssons svurne rival och dödsfiende, mannen som när han inte kunde bli Sveriges
diktator fick nöja sig med att bli Stockholms
tyrann och regerade huvudstaden med järnhand i silkesvante, en av den svenska samtidens farligaste maktpolitiker, en fascinerande blandning av jakobin och jesuit.
Säga vad man vill – i jämförelse med
dessa gestalter ter sig figurer som exempelvis Inga Thorsson, Folke Kyling, Artur Nordin eller Wilhelm Forsberg inte särskilt im·
ponerande, ja inte ens P-0 Hansson verkar
direkt överväldigande.
Men rätt skall vara rätt. Det har funnits
undantagsmänniskor bland borgarråden även
på senare decennier: den kvicke, gemytlige
och konciliante John Bergvall, Erik Russ, ädelliberal med ekonomisk skarpblick och administrativ effektivitet och naturligtvis Hjalmar Mehr, Z:s lärjunge och arvtagare, med
mycket av mästarens jakobinism och inte så
litet av hans jesuitism; rolig, fräck, munvig
och maktlysten. Men med honom har väl
ändå det sista färgstarka borgarrådet försvunnit ur Stockholms stadshus – om man
inte skall räkna den ungefär samtidigt försvunne Gösta Agrenius som i varje fall är
färgstark till det yttre.
*
Hur kommer nu Lennart Blom att göra
sig i borgarrådslängden? Därom är det självfallet för tidigt att yttra sig eftersom han
nätt och jämnt tillträtt sin befattning som industriborgarråd efter Gösta Agrenius. Tillsvidare kan man med bestämdhet bara säga
en sak: att han kornmer att representera
en i viss mån ny typ av borgarråd, mera modernt strömlinjeformad, affärsmässig och teknokratisk än man hittills varit van vid – utan
att därför på något sätt vara opolitisk eller
oengagerad. Jo, vänta litet, man kan nog
med bestämdhet säga en sak till: att han
är mycket väl kvalificerad för jobbet.
Lennart Blom är född 1925, stockholmare,
av ärnbetsmannafarnilj. Han tog en jur kand
1951 och studerade under de närmast föl- —
jande åren som stipendiat först i USA och
sedan i Frankrike, där han bl a genomgått
en skola för företagsledare. Ar 1954-55 skaffade han sig en inblick i statsförvaltningen
som amanuens i handelsdepartementet och
år 1956-57 stiftade han bekantskap med Organisationssverige som sekreterare i Sveriges läkarförbund. Ar 1958 blev han generalsekreterare i Internationella handelskammarens svenska nationalkommitte och samtidigt
sekreterare i Stockholms handelskammare,
inom vilken han år 1963 utsågs till direktör
och åt vilken han ägnat sina tjänster fram
till borgarrådsutnämningen.
Redan under studentåren väcktes Lennart
Bloms intresse för politik och han har varit
aktiv inom svensk höger i flera olika sammanhang, i student- och ungdomsrörelsen, i
Stockholms Högerklubb där han varit ordförande, men framför allt i kommunalpolitiken. Under åren 1958-66 var han högerrepresentant i stadsfullmäktige och under
åren 59-61 och 63- 66 ledamot av byggnadsnämnden. I stadsfullmäktige gjorde han sig
bemärkt inte minst genom sina ettriga angrepp på Hjalmar Mehr (som han aldrig
kunnat tåla). Särskilt i den stora debatten
om exploateringen av Järvafältet tog han
hem åtskilliga poäng i tvekamp med sin
fruktade motståndare, som föreföll nästan
skakad över så mycken ungdomlig aggressivitet och impertinens. Lennart Blom ansågs
höra till de mycket få borgerliga kommunalpolitiker som verkligen kunde tampas
med Mehr.
Lennart Bloms utnämning till borgarråd
kom mycket överraskande, för vissa personer säkerligen som en blixt från en klar
himmel. I och med att Stockholms handelskammares chef Olof Leffler skulle pensioneras och hans närmaste man Gösta Bohman,
som skulle efterträtt honom, genom partiledarskapet i moderata samlingspartiet förhindrats från detta, var Lennart Blom de
facto designerad som handelskammarens nye’
chef. Men så kom det oväntade budet att
343
Gösta Agrenius skulle lämna sin borgarrådsbefattning för att övergå till industrin. Det
gav upphov till en dramatisk situation. Nu
var nämligen goda råd dyra för den majoritet inom moderaternas stadsfullmäktigegrupp som efter Yngve Holmbergs agerande i den s k Floren-Winther-affären till varje pris ville förhindra att den forne högerledaren (och borgarrådssekreteraren) skulle
göra come-back i Stadshuset som borgarråd. Man visste nämligen att starka krafter
inom riksdagsgruppen med Ivar Virgin i
spetsen såg sig om efter en lämplig reträttpost åt Holmberg och att borgarrådsbefattningen skulle anses idealisk som sådan. Det
gällde alltså att förekomma dessa krafter
genom att presentera ett nytt borgarråd innan de hunnit sätta sig i rörelse, och praktiskt taget över en natt lyckades man i sitt
uppsåt genom att övertala Lennart Blom
att acceptera kandidaturen.
Hur man bar sig åt för att få honom att
avstå från den avgjort lugnare och förmodligen bättr~ betalda posten .’som handelskammarens chef för att i stället överta den
utsatta och krävande borgarrådsbefattningen
är tillsvidare föremål för spekulationer. Kanske vädjade man till hans politiska ambition
och intresse. Hur som helst har han som
sagt goda meriter för sin nya uppgift. Han
kan kommunalpolitik, men har varit tillräckligt länge borta från Stadshuset för att inte
vara miljöskadad (en idealisk kombination).
Han är språkkunnig, beläst och berest (han
har flugit jorden runt med Marcus Wallenberg). Han är energisk och expedit. Han
är smidig, men har samtidigt en ironisk snärt
i repliken, som när det behövs, kan sätta
folk (inklusive Hjalmar Mehr) på plats. Lennart Blom, denne medelålders yngling med
kastanjebruna lockar, rosor på kinden och
solsken i blick är inte riktigt lika snäll som
han ser ut. Osvuret är bäst, men man törs
nog gissa att han blir ett bra borgarråd. ’
GU
M/S Axel Johnson
SNABB, PÅLITLIG, REGULJAR .
FRAKT- OCH PASSAGERARTRAFIK
Johnsonlinjen upprätthåller direkt,
reguljär expresstrafik från Sverige
och Nordeuropa till Sydamerika,
Centralamerika, Karibiska hamnar
och Nordamerikas västkust samt .
från Persiska Viken, Västpakistan
och Indien till Fjärran Ostern.
Rederiets flotta består av cirka 40
fartyg med en total kapacitet av
525 000 ton d. w.
Snabba moderna containerfartyg
har de senaste åren insatts i trafik
och ytterligare specialfartyg har beställts för transport av bilar och trä-
varor.
Johnsonlinjen erbjuder sina kunder
1O000 containers av internationell
standard samt 5 miljoner kubikfot
kyl- och frysutrymme för transport
av livsmedel, frukt och annat ömtå-
ligt gods.
.JOHNSONLIN.JENREDERI AB NORDSTJERNAN
STOCKHOLM TEL. 08/22 05 20 TELEX 17100 JOHNSON S
Lennart Blom
O, forna tiders borgarråd!
Som vilka bjässar ten I Eder icke, där I
avtecknen Eder mot historiens horisont!
Eller är det bara en synvilla, en perspektivförskjutning som gör att borgarråden på
20-, 30- och 40-talet verkar som jättar medan dagens förefaller om inte som dvärgar
så dock av medellängd för att inte säga medelmått. Är det bara en nyck av samma inbillning som gjorde att barndomens stenblock föreföll en som fjäll, dess tjärnar som
hav?
Kanske- kanske ej.
Tänk på Gustaf Söderlund, som lämnade
statssekreterarskapet i finansdepartementet
för att bli finansborgarråd och sedan gick
vidare som arbetsgivargeneral och småningom chef för skandinaviska banken, en av
det svenska näringslivets förgrundsfigurer
och mest respekterade talesmän under en
lång följd av år, ett ingrepp av gammalsvensk heder och duglighet, med något av
Engelbrekt och hans dalkarlar i sitt fasta
handslag, sin lugna, genomträngande blick
och sitt trygga, sjungande mål. Tänk på de
bägge Larssönerna, Yngve och Oscar, så olika i mycket men lika i fråga om sin kulturella bredd och kringsyn, Yngve stadsplaneraren och stockholmsälskaren, vältalaren och
stilkonstnären, Oscar, ömsevis kallad enmansdemokraten och silverräven, han som
tillsammans med Sven Tunberg skapade
Stockholms Högskola och under Operans
största glanstid var dess styrelseordförande.
Tänk på Halvar Sundberg, den legendariske juristprofessorn med sin blixtrande intelligens, sin dräpande ironi och sitt skallande skratt, stadsjuristen som blev finansborgarråd och när han tyckte debatterna i stadsfullmäktige blev för långtråkiga gick ut och
lade sig att sova på en bänk i promenoaren
efter att ha överenskommit med en trogen
vaktmästare att väcka honom när han hade
replik. Eller tänk på hans efterträdare som
finansborgarråd Zeth Höglund, Per Albin
Hanssons svurne rival och dödsfiende, mannen som när han inte kunde bli Sveriges
diktator fick nöja sig med att bli Stockholms
tyrann och regerade huvudstaden med järnhand i silkesvante, en av den svenska samtidens farligaste maktpolitiker, en fascinerande blandning av jakobin och jesuit.
Säga vad man vill – i jämförelse med
dessa gestalter ter sig figurer som exempelvis Inga Thorsson, Folke Kyling, Artur Nordin eller Wilhelm Forsberg inte särskilt im·
ponerande, ja inte ens P-0 Hansson verkar
direkt överväldigande.
Men rätt skall vara rätt. Det har funnits
undantagsmänniskor bland borgarråden även
på senare decennier: den kvicke, gemytlige
och konciliante John Bergvall, Erik Russ, ädelliberal med ekonomisk skarpblick och administrativ effektivitet och naturligtvis Hjalmar Mehr, Z:s lärjunge och arvtagare, med
mycket av mästarens jakobinism och inte så
litet av hans jesuitism; rolig, fräck, munvig
och maktlysten. Men med honom har väl
ändå det sista färgstarka borgarrådet försvunnit ur Stockholms stadshus – om man
inte skall räkna den ungefär samtidigt försvunne Gösta Agrenius som i varje fall är
färgstark till det yttre.
*
Hur kommer nu Lennart Blom att göra
sig i borgarrådslängden? Därom är det självfallet för tidigt att yttra sig eftersom han
nätt och jämnt tillträtt sin befattning som industriborgarråd efter Gösta Agrenius. Tillsvidare kan man med bestämdhet bara säga
en sak: att han kornmer att representera
en i viss mån ny typ av borgarråd, mera modernt strömlinjeformad, affärsmässig och teknokratisk än man hittills varit van vid – utan
att därför på något sätt vara opolitisk eller
oengagerad. Jo, vänta litet, man kan nog
med bestämdhet säga en sak till: att han
är mycket väl kvalificerad för jobbet.
Lennart Blom är född 1925, stockholmare,
av ärnbetsmannafarnilj. Han tog en jur kand
1951 och studerade under de närmast föl- —
jande åren som stipendiat först i USA och
sedan i Frankrike, där han bl a genomgått
en skola för företagsledare. Ar 1954-55 skaffade han sig en inblick i statsförvaltningen
som amanuens i handelsdepartementet och
år 1956-57 stiftade han bekantskap med Organisationssverige som sekreterare i Sveriges läkarförbund. Ar 1958 blev han generalsekreterare i Internationella handelskammarens svenska nationalkommitte och samtidigt
sekreterare i Stockholms handelskammare,
inom vilken han år 1963 utsågs till direktör
och åt vilken han ägnat sina tjänster fram
till borgarrådsutnämningen.
Redan under studentåren väcktes Lennart
Bloms intresse för politik och han har varit
aktiv inom svensk höger i flera olika sammanhang, i student- och ungdomsrörelsen, i
Stockholms Högerklubb där han varit ordförande, men framför allt i kommunalpolitiken. Under åren 1958-66 var han högerrepresentant i stadsfullmäktige och under
åren 59-61 och 63- 66 ledamot av byggnadsnämnden. I stadsfullmäktige gjorde han sig
bemärkt inte minst genom sina ettriga angrepp på Hjalmar Mehr (som han aldrig
kunnat tåla). Särskilt i den stora debatten
om exploateringen av Järvafältet tog han
hem åtskilliga poäng i tvekamp med sin
fruktade motståndare, som föreföll nästan
skakad över så mycken ungdomlig aggressivitet och impertinens. Lennart Blom ansågs
höra till de mycket få borgerliga kommunalpolitiker som verkligen kunde tampas
med Mehr.
Lennart Bloms utnämning till borgarråd
kom mycket överraskande, för vissa personer säkerligen som en blixt från en klar
himmel. I och med att Stockholms handelskammares chef Olof Leffler skulle pensioneras och hans närmaste man Gösta Bohman,
som skulle efterträtt honom, genom partiledarskapet i moderata samlingspartiet förhindrats från detta, var Lennart Blom de
facto designerad som handelskammarens nye’
chef. Men så kom det oväntade budet att
343
Gösta Agrenius skulle lämna sin borgarrådsbefattning för att övergå till industrin. Det
gav upphov till en dramatisk situation. Nu
var nämligen goda råd dyra för den majoritet inom moderaternas stadsfullmäktigegrupp som efter Yngve Holmbergs agerande i den s k Floren-Winther-affären till varje pris ville förhindra att den forne högerledaren (och borgarrådssekreteraren) skulle
göra come-back i Stadshuset som borgarråd. Man visste nämligen att starka krafter
inom riksdagsgruppen med Ivar Virgin i
spetsen såg sig om efter en lämplig reträttpost åt Holmberg och att borgarrådsbefattningen skulle anses idealisk som sådan. Det
gällde alltså att förekomma dessa krafter
genom att presentera ett nytt borgarråd innan de hunnit sätta sig i rörelse, och praktiskt taget över en natt lyckades man i sitt
uppsåt genom att övertala Lennart Blom
att acceptera kandidaturen.
Hur man bar sig åt för att få honom att
avstå från den avgjort lugnare och förmodligen bättr~ betalda posten .’som handelskammarens chef för att i stället överta den
utsatta och krävande borgarrådsbefattningen
är tillsvidare föremål för spekulationer. Kanske vädjade man till hans politiska ambition
och intresse. Hur som helst har han som
sagt goda meriter för sin nya uppgift. Han
kan kommunalpolitik, men har varit tillräckligt länge borta från Stadshuset för att inte
vara miljöskadad (en idealisk kombination).
Han är språkkunnig, beläst och berest (han
har flugit jorden runt med Marcus Wallenberg). Han är energisk och expedit. Han
är smidig, men har samtidigt en ironisk snärt
i repliken, som när det behövs, kan sätta
folk (inklusive Hjalmar Mehr) på plats. Lennart Blom, denne medelålders yngling med
kastanjebruna lockar, rosor på kinden och
solsken i blick är inte riktigt lika snäll som
han ser ut. Osvuret är bäst, men man törs
nog gissa att han blir ett bra borgarråd. ’
GU
M/S Axel Johnson
SNABB, PÅLITLIG, REGULJAR .
FRAKT- OCH PASSAGERARTRAFIK
Johnsonlinjen upprätthåller direkt,
reguljär expresstrafik från Sverige
och Nordeuropa till Sydamerika,
Centralamerika, Karibiska hamnar
och Nordamerikas västkust samt .
från Persiska Viken, Västpakistan
och Indien till Fjärran Ostern.
Rederiets flotta består av cirka 40
fartyg med en total kapacitet av
525 000 ton d. w.
Snabba moderna containerfartyg
har de senaste åren insatts i trafik
och ytterligare specialfartyg har beställts för transport av bilar och trä-
varor.
Johnsonlinjen erbjuder sina kunder
1O000 containers av internationell
standard samt 5 miljoner kubikfot
kyl- och frysutrymme för transport
av livsmedel, frukt och annat ömtå-
ligt gods.
.JOHNSONLIN.JENREDERI AB NORDSTJERNAN
STOCKHOLM TEL. 08/22 05 20 TELEX 17100 JOHNSON S