Litteratur Jugoslavien mellan Öst och Väst
1971
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Litteratur
JAN-OLOF SUNDELL:
Jugoslavien mellan Öst och Väst
Litteraturen på svenska i internationella frå-
gor och om andra länders problem ökar ständigt. Allt för mycket av det som publiceras
är av tveksamt sakligt värde. Men under de
senaste åren har det dock börjat komma
böcker som avviker från den gängse vänstermallen och vilka förenar en nykter blick på
verkligheten med en ärlig ambition att
sprida så vitt möjligt objektiv upplysning om
ett land eller ett problemkomplex.
Till den sistnämnda gruppen sällar sig
den i våras utkomna pocketboken »Jugoslavien mellan Öst och Väst» med Hans Wolf,
Frank Walterson, Göran Frenne och Hans
Göran Tommila som författare (LT:s förlag) . Samma författarteam, som ursprungligen bildades som en arbetsgrupp inom Utrikespolitiska Föreningen vid Stockholms universitet, utgav i fjol ett förträffligt arbete om
Östeuropa efter Versailles. Det skall genast
sägas, att den nya boken inte står den tidigare efter i kvalitet. På något mer än 200
sidor får man en utmärkt introduktion till Jugoslaviens historia, dess stats- och rättssystem, ekonomi och sociala utveckling. Till
bokens stora förtjänster hör också en riklig
litteraturlista försedd med kommentarer för
vidare läsning för den intresserade, vilket ökar
bokens användning för studiecirklar. Däremot
saknas beläggning i texten med noter, vilket
man ibland skulle önskat inte enbart därför att
fakta är kontroversiella utan därför att man
helt enkelt undrar vilken typ av källa författama stöder sig på.
De fyra författarna lägger fram för läsaren
en mängd fakta, vilka som regel är väl underbyggda. Det finns dock undantag, flertalet gäller bagateller och förtjänar inte att
behandlas här. På åtminstone en punkt finns
det dock anledning till en mer bestämd invändning mot författarnas framställning. På
sid 93 ger man en sammanfattande karakteristik av den västerländska formen för styrelseskick: »De västeuropeiska staterna utom de på Pyreneiska halvön och Grekland
kännetecknas av ett parlamentariskt statsskick byggt på ett flerpartisystem och iden
om maktfördelningen mellan statsfunktionema. De olika partierna företräder olika
väljargruppers intressen och det politiska
livet kännetecknas av partiernas politiska
kamp om regeringsmakten. I den lagstiftande församlingen (parlamentet) finns partierna representerade i förhållande till sina
andelar av väljarkåren. Regeringen bildas
som bekant av det parti eller den koalition
av partier som kan uppnå majoritet. En förskjutning av väljarkårens sympatier kan framkalla ett regimskifte efter nästa val.»
Den här citerade framställningen är behäftad med flera brister. Som definition på
demokratier med parlamentariskt styrelsesätt är den alltför snäv. Den passar utmärkt
in på exempelvis det svenska systemet, men
det finns stater i Europa som ej har proportionellt valsystem (exempelvis England) och
där är partierna inte representerade i förhållande till sina andelar av väljarkåren.
I länder med majoritetsval och faktiskt två-
partisystem händer det dessutom ibland att
ett parti kan erhålla en högre andel av valmanskåren än sitt konkurrentparti men ändå
erhålla färre mandat än detta. Så var exempelvis fallet med Labour i England när partiet förlorade regeringsmakten 1951 till de
konservativa. Också en annan del av den citerade framställningen är inexakt. Det gäller
meningen »Regeringen bildas som bekant
av det parti eller den koalition av partier
som kan uppnå majoritet». Riktigare hade
varit att uttrycka det angivna förhållandet
på följande sätt: Regeringen bildas av ett
parti eller av en koalition av flera partier
som äger folkrepresentationens förtroende
eller åtminstone tolereras av denna. Det
finns nämligen minoritetsparlamentarism,
som vi själva har i Sverige sedan nyår med
den nya enkammarriksdagen.
Jugoslavien mellan Öst och Väst är på
det hela taget ett förträffligt arbete, som
har goda förutsättningar att bli standardarbetet om landet under åtskilliga år framåt.
JAN-OLOF SUNDELL:
Jugoslavien mellan Öst och Väst
Litteraturen på svenska i internationella frå-
gor och om andra länders problem ökar ständigt. Allt för mycket av det som publiceras
är av tveksamt sakligt värde. Men under de
senaste åren har det dock börjat komma
böcker som avviker från den gängse vänstermallen och vilka förenar en nykter blick på
verkligheten med en ärlig ambition att
sprida så vitt möjligt objektiv upplysning om
ett land eller ett problemkomplex.
Till den sistnämnda gruppen sällar sig
den i våras utkomna pocketboken »Jugoslavien mellan Öst och Väst» med Hans Wolf,
Frank Walterson, Göran Frenne och Hans
Göran Tommila som författare (LT:s förlag) . Samma författarteam, som ursprungligen bildades som en arbetsgrupp inom Utrikespolitiska Föreningen vid Stockholms universitet, utgav i fjol ett förträffligt arbete om
Östeuropa efter Versailles. Det skall genast
sägas, att den nya boken inte står den tidigare efter i kvalitet. På något mer än 200
sidor får man en utmärkt introduktion till Jugoslaviens historia, dess stats- och rättssystem, ekonomi och sociala utveckling. Till
bokens stora förtjänster hör också en riklig
litteraturlista försedd med kommentarer för
vidare läsning för den intresserade, vilket ökar
bokens användning för studiecirklar. Däremot
saknas beläggning i texten med noter, vilket
man ibland skulle önskat inte enbart därför att
fakta är kontroversiella utan därför att man
helt enkelt undrar vilken typ av källa författama stöder sig på.
De fyra författarna lägger fram för läsaren
en mängd fakta, vilka som regel är väl underbyggda. Det finns dock undantag, flertalet gäller bagateller och förtjänar inte att
behandlas här. På åtminstone en punkt finns
det dock anledning till en mer bestämd invändning mot författarnas framställning. På
sid 93 ger man en sammanfattande karakteristik av den västerländska formen för styrelseskick: »De västeuropeiska staterna utom de på Pyreneiska halvön och Grekland
kännetecknas av ett parlamentariskt statsskick byggt på ett flerpartisystem och iden
om maktfördelningen mellan statsfunktionema. De olika partierna företräder olika
väljargruppers intressen och det politiska
livet kännetecknas av partiernas politiska
kamp om regeringsmakten. I den lagstiftande församlingen (parlamentet) finns partierna representerade i förhållande till sina
andelar av väljarkåren. Regeringen bildas
som bekant av det parti eller den koalition
av partier som kan uppnå majoritet. En förskjutning av väljarkårens sympatier kan framkalla ett regimskifte efter nästa val.»
Den här citerade framställningen är behäftad med flera brister. Som definition på
demokratier med parlamentariskt styrelsesätt är den alltför snäv. Den passar utmärkt
in på exempelvis det svenska systemet, men
det finns stater i Europa som ej har proportionellt valsystem (exempelvis England) och
där är partierna inte representerade i förhållande till sina andelar av väljarkåren.
I länder med majoritetsval och faktiskt två-
partisystem händer det dessutom ibland att
ett parti kan erhålla en högre andel av valmanskåren än sitt konkurrentparti men ändå
erhålla färre mandat än detta. Så var exempelvis fallet med Labour i England när partiet förlorade regeringsmakten 1951 till de
konservativa. Också en annan del av den citerade framställningen är inexakt. Det gäller
meningen »Regeringen bildas som bekant
av det parti eller den koalition av partier
som kan uppnå majoritet». Riktigare hade
varit att uttrycka det angivna förhållandet
på följande sätt: Regeringen bildas av ett
parti eller av en koalition av flera partier
som äger folkrepresentationens förtroende
eller åtminstone tolereras av denna. Det
finns nämligen minoritetsparlamentarism,
som vi själva har i Sverige sedan nyår med
den nya enkammarriksdagen.
Jugoslavien mellan Öst och Väst är på
det hela taget ett förträffligt arbete, som
har goda förutsättningar att bli standardarbetet om landet under åtskilliga år framåt.