Helge Filipson; Västkustfisket
1974
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
HELGE FILIPSON:
Västkustfisket
Ridaktör Helge Filipson i Västkustfidarnas Centralförbund ger en översikt
iller det svenska västkustfiskets utveckling
nder efterkrigstiden. Sedan 1965 har
flngsterna minskat med en tredjedel. De
111/lSte JO åren har antalet fiskare sjunkit
1111d närmare 50 % och antalet båtar
1111d ca 40 %· Det största problemet för
lirvarande är yrkandet från alltfler
Iinder på utvidgade fiskegränser. Går
dessa krav igenom, avstängs de svenska
fiskarna så gott som helt från de tradilionella fångstfälten.
Det västsvenska fisket (Bohuslän och Halland) har sedan krigsslutet 1945 upplevt
en stark expansion men också, från 1965,
en stark tillbakagång när det gäller folk
och fartyg.
Under kriget var fiskeflottan avstängd
från Nordsjön och gick för ”halv maskin” i Skagerrak, Kattegatt och tidvis
också i Östersjön. De flesta av dessa bå-
tar hade byggts just för nordsjöfiske och
klarade inte omställningen till andra fiskevatten och andra fiskemetoder. Dessutom rekvirerades flera stora trålare av
försvaret för minsvepning. Dessutom var
det stor brist på drivmedel.
Omedelbart efter krigsslutet började
västkustfisket expandera. Det fanns gott
om fisk i Nordsjön efter de många årens
fiskestopp. Båtar beställdes och levererades i den takt svenska och en del norska
varv hann bygga. Först byggdes båtarna
i ek, från 1950 även i stål. Båtarnas storlek varierade från 80 till 120 fot med
motorer från 500 till l 000 Hk. De flesta
trålade sill som sedan århundraden varit
bohusläningamas viktigaste fångstobjekt.
Under åren 1935-1939 låg västkustfiskamas fångster omkring 75 000 ton per
år med ett förstahandsvärde på 17-19
mkr. Under krigsåren sjönk fångstema
några tusen ton, men starkt ökande priser gjorde att försäljningsvärdet steg till
ca 45 mkr årligen.
Efter kriget ökade fisket mycket snabbt,
dels beroende på större fångstfält men
dels också på effektivare redskap och
större båtar med elektronisk utrustning
för fisksökning och navigation. Ar 1960
418
låg västkustfiskarnas fångster på 190 000
ton till ett förstahandsvärde av 120 mkr.
1965 blev det bästa året någonsin med
309 000 ton och 207 mkr i försäljningsvärde. Detta var 81 procent av hela
svenska havsfisket och 75 procent av försäljningsvärdet.
Denna expansion i fångst och försäljningsvärde skedde samtidigt som yrkeskåren minskade från omkring 8 000 man
1939 till omkring 4 800 man 1965. Antalet stora trålare var då drygt 700.
Sill och räkor
Det var sillfisket i Nordsjön, Skagerrak
och Kattegatt, som gav de ojämförligt
största fångsterna. Huvuddelen landades
i utländska – i första hand danska –
hamnar.
Men från 1965 började sillförekomsterna i Nordsjön och Skagerrak kraftigt
minska, och detta bidrog till ett väldigt
ras i det västsvenska fisket. Ar 1970 hade
fångsterna sjunkit till 230 000 ton (värde
154 mkr) och 1973 till 153 000 ton till
ett förstahandsvärde av 162 mkr. Dessa
siffror avspeglar de ökade fiskpriserna.
Försäljningssumman ökade alltså trots att
fångsten minskade med omkring en tredjedel.
Av de 270–275 stora trålare, som under mitten på 60-talet var inriktade på
sillfiske i Nordsjön och yttre Skagerrak,
såldes närmare hälften till utlandet. En
del av båtägarna kunde inte klara räntor
och amorteringar när fisket gick tillbaka.
Det gällde båtar, som till största delen
finansierats med banklån mot personlig
borgen och som fick säljas till priser SOII
ofta låg under assuransvärdet. I några
fall tvingades båtägare och borgensmäl
gå i konkurs.
En annan viktig yrkesgren, närnligea
räkfisket, som i början på 60-talet sysselo
satte omkring 900 man på 250 .trålille
från norra och mellersta Bohuslän, har
gått kraftigt tillbaka. Antalet räkfislwe
är nu bara något över 500 man på 145
båtar. Liknande bakslag har drabbat fU..
trålare och snurrevadar samt drivgamfisket efter makrill. Det s k hemrnafisbl
efter hummer, krabba, torskfiskar oci
flatfisk inomskärs och längs kusten !w
också reducerats kraftigt. Till stor clll
beror tillbakagången här på det stad!
ökande icke yrkesmässiga fisket med tim
och garn. Yrkesfiskare har helt enkek
blivit utkonkurrerade både när det gälltr
fiskeplatser och fisktillgångar.
Nu ser det emellertid ut som om tiJ.
bakagången har bromsats upp. År 197S
fanns på västkusten 2 900 heltidsfiskazt,
därav 87 procent från Bohuslän och 1S
procent från Halland. Det var den läg!ll
siffran någonsin. Men flykten från fisbl
har stannat av, och under första halvänJ
1974 började 30 ungdomar nästan direb
efter grundskolans slut som yrkesfiska.It.
Staten och fisket
Det finns ingen styrning vare sig fri
statsmakterna eller från den fackliga e1o
ganisationen i det svenska fisket. Dl
finns heller ingen strukturpolitik som
norskt fiske eller i svenskt jordbruk. Da r
är inte heller föremål för sociala OlllSII’ r
irsvunnit, ett system som under krisåren
islutet på 60-talet drabbade många fiskeigen, där alla var i borgen för alla, myclet hårt.
Fiaansieringsproblem
VId landningar i svenska hamnar gäller
iir de viktigare fiskslagen rninirni- och
prantipriser. Priserna fastställes av förmingen Svensk Fisk, som är sammansatt
av representanter för yrkesfisket, fiskhandeln och konsumenterna. Om exempelvis
stor kolja inte kan säljas på svenska färskmarknaden, eller för konserv, till l : 60
per kg, utbetalar Svensk Fisk garantipris
med l: 50 per kg. Priserna varierar med
hänsyn till fiskslag och fiskstorlek.
Föreningen Svensk Fisk ombesörjer
iven en omfattande fiskreklam genom annonser i dags- och veckopress, broschyrer om fisk och fiske för skolornas räkning, receptsamlingar som utsändes till
fiskhandlare osv. Verksamheten finansieras genom anslag från fiskets prisregleringsfond.
Samtliga yrkesfiskare i landet är fackligt organiserade i regionala förbund som
isin tur är anslutna till Sveriges Fiskares
Riksförbund. På västkusten betalar Västkustfiskarnas Centralförbund medlemmamas premier för grupplivförsäkring
och arbetslöshetsförsäkring samt en
grundplåt i yrkesskadeförsäkringen. Centralförbundet finansierar också facktidningen Svenska Västkustfiskaren, som utkommer med 5 800 ex. Förbundet lärnnar vidare juridisk hjälp åt medlemrnarna i olika situationer. Avgiften till Cen- 419
tralförbundet är 1,5 procent av bruttoförsäljningen från fisket.
Centralförbundet driver genom sitt
dotterföretag Västkustfisk SVC AB en
modern fiskmjölsfabrik samt handel med
saltsill och räka. Vidare har företaget två
moderna ståltrålare som nyligen tagits i
bruk.
Sedan urmmnes tider har det västsvenska fisket byggt på den s k lottprincipen, medlemrnarna i laget har delat förtjänsten i lotter, en lott till varje man
oavsett ålder och erfarenhet, och ett visst
antal lotter till båt och redskap. Hur
många beror på lagets och båtens storlek.
Ett båtlag på sex man delar i regel nettobehållningen, sedan kostnader för is, lå-
dor, bunkerolja, auktions- och hamnavgifter osv, avdragits, i 11 lotter, en till
varje man och fem till båt och redskap.
För de allra flesta ligger årsinkomsten
mellan 30 000 och 40 000 kr före skatt
och eftersom fiskare räknas som egna fö-
retagare oavsett om de är båtägare eller
ej får de också själva svara för alla sociala avgifter ATP, arbetsgivaravgift,
höjd försäkringsavgift osv.
Men i några fall har detta gamla system nu ändrats. Det finns idag sex bolagsägda större fiskebåtar i Bohuslän och
ytterligare fem är kontrakterade. I bolagsbåtarna har besättningarna fast må-
nadslön samt en viss provision i försäljningsvärdet. Bolaget betalar också de sociala avgifterna för besättningarna. Om
denna utveckling fortsätter kornmer den
att innebära stora strukturförändringar
inom det västsvenska fisket.
420
ger av något slag utan får klara sig självt
så gott det går.
Vid köp av en ny fiskebåt kan delägarna i bästa fall räkna med 300 000 kr
i statligt fiskerilån, och det räcker inte
långt om båten kostar 3 milj. (Nyligen
levererades en ny fiskebåt som kostade 8
mkr till Donsö.) Man kan också anlita
den statliga kreditgarantin för lån i
bank, men det är dyra pengar, och dessutom är garantisumman maximerad till
20 mkr per år för hela landet. Man måste därför skaffa pengar på annat sätt, och
det gör man genom att sälja den gamla
båten och sätta in pengarna i den nya.
De som inte har en gammal båt att byta
med får börja i en mera blygsam skala.
Ett fiskelag är sammanhållet enbart
genom muntlig överenskommelse utan
bindande avtal. Man bestämmer själv
vilket fiske man skall satsa på – sill,
torskfisk, makrill, räka, havskräfta. I viss
utsträckning har man också möjlighet att
sälja fångsten där man vill.
Denna möjlighet har dock begränsats
genom det svenska frihandelsavtalet med
EG, där Sverige fick relativt goda villkor
men där fisket och fiskindustrin fick en
mycket styvmoderlig behandling. Den
svenska exporten av fisk och fiskkonserver till EG har, med vissa undantag, belagts med tullar som i etapper skall trappas upp till 24 procent fram till 1977.
Samtidigt har dörren lämnats helt öppen
för export av samma varor från EG-länderna till Sverige.
Detta har naturligtvis slagit mycket
hårt, dels mot fiskkonservindustrins exportmöjligheter och dels direkt mot det
västsvenska fisket. Under de senaste 10
åren har nämligen ungefär två tredjedelar av de västsvenska sillfångsterna direktlandats i danska hamnar. Efter påtryck·
ningar från Västkustfiskarnas Centralfft.
hund kunde emellertid regeringen revidera avtalet på så sätt att tullen på sill til
Danmark tillsvidare suspenderats. DeDII
suspension av silltullen gäller så länf
”inte konkurrensförhållandena avsevått
förändras”.
Den behandling fisket fick i frihand•
avtalet med EG har av många tolkats 4
att myndigheterna offrade en relativt al.
tydlig näring för att få bättre villkor i
handelsutbytet i övrigt.
Från Jordbruksdepartementet, dit
fisket hör, har man länge haft samma ilställning till fisket som till jordbrubt.
nämligen att genom rationalisering rd
omstrukturering hålla detta på en viss •
given nivå. Med andra ord, det sk1i
inte finnas för många yrkesfiskare.
Utvecklingen under de senaste 10 ln1
har emellertid visat att dessa farhåp
var helt ogrundade. Fiskarkåren har milt
kat med närmare 50 procent och antaiii
båtar med omkring 40. Numera har 1111
också från regeringshåll vid uppre
tillfällen framhållit ”vi skall ha kvar
svenskt yrkesfiske”, men man har ·
närmare preciserat på vilket sätt det
hållas kvar.
Det har dock gjorts en del, bl a har
förts den statliga kreditgarantin vid
vesteringar i fisket. Delvis har därmed
gamla lånesystemet med personlig
De nya gränserna
Fiskare har inte, som andra näringsutövare, möjlighet att överblicka framtiden.
Visserligen har fiskpriserna stabiliserats
men fisktillgångarna sviktar och man vet
inte hur länge bestånden håller. I Nordsjön och Skagerrak är sillen i fara att utrotas och för att återställa balansen har
Nordostatlantiska fiskerikommissionen seden 1971 infört fiskeförbud under vissa
perioder. För tiden l juli 1974-30 juni
1975 har sillfisket reglerats genom kvoteringar. Sveriges kvot under ettårsperioden
är 43 000 ton. F n pågår förhandlingar
inom kommisionen om att kvotera även
makrillfisket.
Det största hotet mot det framtida
västkustfisket är de allt starkare kraven
från många nationer om utvidgade fiske- 421
gränser. Den internationella havsrättskonferens, som nyligen hölls i Caracas i
Venezuela, lyckades inte lösa fiskegränsproblemen, som tas upp i en ny konferens
i Geneve 1975.
Det stora flertalet av världens fiskerinationer yrkar på fiskegränser, eller ekonomiska zoner, på 200 sjömil. Skulle exempelvis Norge och Storbritannien göra
allvar av talet om 200 sjömils ekonomiska zoner, måste Danmark, Västtyskland
och Holland följa efter, vilket i praktiken betyder att Nordsjön kommer att delas upp mellan dessa länder. För svenska
västkustfiskare skulle en sådan uppdelning bli ödesdiger, om inte regeringen kan
utverka långfristiga avtal med vederbö-
rande stater om fortsatt svenskt fiske på
de traditionella fångstfälten.
’
Västkustfisket
Ridaktör Helge Filipson i Västkustfidarnas Centralförbund ger en översikt
iller det svenska västkustfiskets utveckling
nder efterkrigstiden. Sedan 1965 har
flngsterna minskat med en tredjedel. De
111/lSte JO åren har antalet fiskare sjunkit
1111d närmare 50 % och antalet båtar
1111d ca 40 %· Det största problemet för
lirvarande är yrkandet från alltfler
Iinder på utvidgade fiskegränser. Går
dessa krav igenom, avstängs de svenska
fiskarna så gott som helt från de tradilionella fångstfälten.
Det västsvenska fisket (Bohuslän och Halland) har sedan krigsslutet 1945 upplevt
en stark expansion men också, från 1965,
en stark tillbakagång när det gäller folk
och fartyg.
Under kriget var fiskeflottan avstängd
från Nordsjön och gick för ”halv maskin” i Skagerrak, Kattegatt och tidvis
också i Östersjön. De flesta av dessa bå-
tar hade byggts just för nordsjöfiske och
klarade inte omställningen till andra fiskevatten och andra fiskemetoder. Dessutom rekvirerades flera stora trålare av
försvaret för minsvepning. Dessutom var
det stor brist på drivmedel.
Omedelbart efter krigsslutet började
västkustfisket expandera. Det fanns gott
om fisk i Nordsjön efter de många årens
fiskestopp. Båtar beställdes och levererades i den takt svenska och en del norska
varv hann bygga. Först byggdes båtarna
i ek, från 1950 även i stål. Båtarnas storlek varierade från 80 till 120 fot med
motorer från 500 till l 000 Hk. De flesta
trålade sill som sedan århundraden varit
bohusläningamas viktigaste fångstobjekt.
Under åren 1935-1939 låg västkustfiskamas fångster omkring 75 000 ton per
år med ett förstahandsvärde på 17-19
mkr. Under krigsåren sjönk fångstema
några tusen ton, men starkt ökande priser gjorde att försäljningsvärdet steg till
ca 45 mkr årligen.
Efter kriget ökade fisket mycket snabbt,
dels beroende på större fångstfält men
dels också på effektivare redskap och
större båtar med elektronisk utrustning
för fisksökning och navigation. Ar 1960
418
låg västkustfiskarnas fångster på 190 000
ton till ett förstahandsvärde av 120 mkr.
1965 blev det bästa året någonsin med
309 000 ton och 207 mkr i försäljningsvärde. Detta var 81 procent av hela
svenska havsfisket och 75 procent av försäljningsvärdet.
Denna expansion i fångst och försäljningsvärde skedde samtidigt som yrkeskåren minskade från omkring 8 000 man
1939 till omkring 4 800 man 1965. Antalet stora trålare var då drygt 700.
Sill och räkor
Det var sillfisket i Nordsjön, Skagerrak
och Kattegatt, som gav de ojämförligt
största fångsterna. Huvuddelen landades
i utländska – i första hand danska –
hamnar.
Men från 1965 började sillförekomsterna i Nordsjön och Skagerrak kraftigt
minska, och detta bidrog till ett väldigt
ras i det västsvenska fisket. Ar 1970 hade
fångsterna sjunkit till 230 000 ton (värde
154 mkr) och 1973 till 153 000 ton till
ett förstahandsvärde av 162 mkr. Dessa
siffror avspeglar de ökade fiskpriserna.
Försäljningssumman ökade alltså trots att
fångsten minskade med omkring en tredjedel.
Av de 270–275 stora trålare, som under mitten på 60-talet var inriktade på
sillfiske i Nordsjön och yttre Skagerrak,
såldes närmare hälften till utlandet. En
del av båtägarna kunde inte klara räntor
och amorteringar när fisket gick tillbaka.
Det gällde båtar, som till största delen
finansierats med banklån mot personlig
borgen och som fick säljas till priser SOII
ofta låg under assuransvärdet. I några
fall tvingades båtägare och borgensmäl
gå i konkurs.
En annan viktig yrkesgren, närnligea
räkfisket, som i början på 60-talet sysselo
satte omkring 900 man på 250 .trålille
från norra och mellersta Bohuslän, har
gått kraftigt tillbaka. Antalet räkfislwe
är nu bara något över 500 man på 145
båtar. Liknande bakslag har drabbat fU..
trålare och snurrevadar samt drivgamfisket efter makrill. Det s k hemrnafisbl
efter hummer, krabba, torskfiskar oci
flatfisk inomskärs och längs kusten !w
också reducerats kraftigt. Till stor clll
beror tillbakagången här på det stad!
ökande icke yrkesmässiga fisket med tim
och garn. Yrkesfiskare har helt enkek
blivit utkonkurrerade både när det gälltr
fiskeplatser och fisktillgångar.
Nu ser det emellertid ut som om tiJ.
bakagången har bromsats upp. År 197S
fanns på västkusten 2 900 heltidsfiskazt,
därav 87 procent från Bohuslän och 1S
procent från Halland. Det var den läg!ll
siffran någonsin. Men flykten från fisbl
har stannat av, och under första halvänJ
1974 började 30 ungdomar nästan direb
efter grundskolans slut som yrkesfiska.It.
Staten och fisket
Det finns ingen styrning vare sig fri
statsmakterna eller från den fackliga e1o
ganisationen i det svenska fisket. Dl
finns heller ingen strukturpolitik som
norskt fiske eller i svenskt jordbruk. Da r
är inte heller föremål för sociala OlllSII’ r
irsvunnit, ett system som under krisåren
islutet på 60-talet drabbade många fiskeigen, där alla var i borgen för alla, myclet hårt.
Fiaansieringsproblem
VId landningar i svenska hamnar gäller
iir de viktigare fiskslagen rninirni- och
prantipriser. Priserna fastställes av förmingen Svensk Fisk, som är sammansatt
av representanter för yrkesfisket, fiskhandeln och konsumenterna. Om exempelvis
stor kolja inte kan säljas på svenska färskmarknaden, eller för konserv, till l : 60
per kg, utbetalar Svensk Fisk garantipris
med l: 50 per kg. Priserna varierar med
hänsyn till fiskslag och fiskstorlek.
Föreningen Svensk Fisk ombesörjer
iven en omfattande fiskreklam genom annonser i dags- och veckopress, broschyrer om fisk och fiske för skolornas räkning, receptsamlingar som utsändes till
fiskhandlare osv. Verksamheten finansieras genom anslag från fiskets prisregleringsfond.
Samtliga yrkesfiskare i landet är fackligt organiserade i regionala förbund som
isin tur är anslutna till Sveriges Fiskares
Riksförbund. På västkusten betalar Västkustfiskarnas Centralförbund medlemmamas premier för grupplivförsäkring
och arbetslöshetsförsäkring samt en
grundplåt i yrkesskadeförsäkringen. Centralförbundet finansierar också facktidningen Svenska Västkustfiskaren, som utkommer med 5 800 ex. Förbundet lärnnar vidare juridisk hjälp åt medlemrnarna i olika situationer. Avgiften till Cen- 419
tralförbundet är 1,5 procent av bruttoförsäljningen från fisket.
Centralförbundet driver genom sitt
dotterföretag Västkustfisk SVC AB en
modern fiskmjölsfabrik samt handel med
saltsill och räka. Vidare har företaget två
moderna ståltrålare som nyligen tagits i
bruk.
Sedan urmmnes tider har det västsvenska fisket byggt på den s k lottprincipen, medlemrnarna i laget har delat förtjänsten i lotter, en lott till varje man
oavsett ålder och erfarenhet, och ett visst
antal lotter till båt och redskap. Hur
många beror på lagets och båtens storlek.
Ett båtlag på sex man delar i regel nettobehållningen, sedan kostnader för is, lå-
dor, bunkerolja, auktions- och hamnavgifter osv, avdragits, i 11 lotter, en till
varje man och fem till båt och redskap.
För de allra flesta ligger årsinkomsten
mellan 30 000 och 40 000 kr före skatt
och eftersom fiskare räknas som egna fö-
retagare oavsett om de är båtägare eller
ej får de också själva svara för alla sociala avgifter ATP, arbetsgivaravgift,
höjd försäkringsavgift osv.
Men i några fall har detta gamla system nu ändrats. Det finns idag sex bolagsägda större fiskebåtar i Bohuslän och
ytterligare fem är kontrakterade. I bolagsbåtarna har besättningarna fast må-
nadslön samt en viss provision i försäljningsvärdet. Bolaget betalar också de sociala avgifterna för besättningarna. Om
denna utveckling fortsätter kornmer den
att innebära stora strukturförändringar
inom det västsvenska fisket.
420
ger av något slag utan får klara sig självt
så gott det går.
Vid köp av en ny fiskebåt kan delägarna i bästa fall räkna med 300 000 kr
i statligt fiskerilån, och det räcker inte
långt om båten kostar 3 milj. (Nyligen
levererades en ny fiskebåt som kostade 8
mkr till Donsö.) Man kan också anlita
den statliga kreditgarantin för lån i
bank, men det är dyra pengar, och dessutom är garantisumman maximerad till
20 mkr per år för hela landet. Man måste därför skaffa pengar på annat sätt, och
det gör man genom att sälja den gamla
båten och sätta in pengarna i den nya.
De som inte har en gammal båt att byta
med får börja i en mera blygsam skala.
Ett fiskelag är sammanhållet enbart
genom muntlig överenskommelse utan
bindande avtal. Man bestämmer själv
vilket fiske man skall satsa på – sill,
torskfisk, makrill, räka, havskräfta. I viss
utsträckning har man också möjlighet att
sälja fångsten där man vill.
Denna möjlighet har dock begränsats
genom det svenska frihandelsavtalet med
EG, där Sverige fick relativt goda villkor
men där fisket och fiskindustrin fick en
mycket styvmoderlig behandling. Den
svenska exporten av fisk och fiskkonserver till EG har, med vissa undantag, belagts med tullar som i etapper skall trappas upp till 24 procent fram till 1977.
Samtidigt har dörren lämnats helt öppen
för export av samma varor från EG-länderna till Sverige.
Detta har naturligtvis slagit mycket
hårt, dels mot fiskkonservindustrins exportmöjligheter och dels direkt mot det
västsvenska fisket. Under de senaste 10
åren har nämligen ungefär två tredjedelar av de västsvenska sillfångsterna direktlandats i danska hamnar. Efter påtryck·
ningar från Västkustfiskarnas Centralfft.
hund kunde emellertid regeringen revidera avtalet på så sätt att tullen på sill til
Danmark tillsvidare suspenderats. DeDII
suspension av silltullen gäller så länf
”inte konkurrensförhållandena avsevått
förändras”.
Den behandling fisket fick i frihand•
avtalet med EG har av många tolkats 4
att myndigheterna offrade en relativt al.
tydlig näring för att få bättre villkor i
handelsutbytet i övrigt.
Från Jordbruksdepartementet, dit
fisket hör, har man länge haft samma ilställning till fisket som till jordbrubt.
nämligen att genom rationalisering rd
omstrukturering hålla detta på en viss •
given nivå. Med andra ord, det sk1i
inte finnas för många yrkesfiskare.
Utvecklingen under de senaste 10 ln1
har emellertid visat att dessa farhåp
var helt ogrundade. Fiskarkåren har milt
kat med närmare 50 procent och antaiii
båtar med omkring 40. Numera har 1111
också från regeringshåll vid uppre
tillfällen framhållit ”vi skall ha kvar
svenskt yrkesfiske”, men man har ·
närmare preciserat på vilket sätt det
hållas kvar.
Det har dock gjorts en del, bl a har
förts den statliga kreditgarantin vid
vesteringar i fisket. Delvis har därmed
gamla lånesystemet med personlig
De nya gränserna
Fiskare har inte, som andra näringsutövare, möjlighet att överblicka framtiden.
Visserligen har fiskpriserna stabiliserats
men fisktillgångarna sviktar och man vet
inte hur länge bestånden håller. I Nordsjön och Skagerrak är sillen i fara att utrotas och för att återställa balansen har
Nordostatlantiska fiskerikommissionen seden 1971 infört fiskeförbud under vissa
perioder. För tiden l juli 1974-30 juni
1975 har sillfisket reglerats genom kvoteringar. Sveriges kvot under ettårsperioden
är 43 000 ton. F n pågår förhandlingar
inom kommisionen om att kvotera även
makrillfisket.
Det största hotet mot det framtida
västkustfisket är de allt starkare kraven
från många nationer om utvidgade fiske- 421
gränser. Den internationella havsrättskonferens, som nyligen hölls i Caracas i
Venezuela, lyckades inte lösa fiskegränsproblemen, som tas upp i en ny konferens
i Geneve 1975.
Det stora flertalet av världens fiskerinationer yrkar på fiskegränser, eller ekonomiska zoner, på 200 sjömil. Skulle exempelvis Norge och Storbritannien göra
allvar av talet om 200 sjömils ekonomiska zoner, måste Danmark, Västtyskland
och Holland följa efter, vilket i praktiken betyder att Nordsjön kommer att delas upp mellan dessa länder. För svenska
västkustfiskare skulle en sådan uppdelning bli ödesdiger, om inte regeringen kan
utverka långfristiga avtal med vederbö-
rande stater om fortsatt svenskt fiske på
de traditionella fångstfälten.
’