Matti Häggström; Om ordens innehåll
1974
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ordens innehåll
I svenska dagstidningar stöter man allt
som oftast på ord och uttryck som an·
vänds för att mer eller mindre avsiktligt
dölja vissa tankar. Metoden kallas ibland
för indoktrinering, och den förekommer
visst inte enbart i socialdemokraternas
skola. Emellanåt inträffar att även ickesocialistiska publikationer begagnar sig a
en vokabulär som är högst betänklig.
Det hände i höstas att en tidning på s·
förstasida hade en rubrik, i vilken ord
”borgarna” förekom. Därmed förstods
borgerliga partierna. Borgarna är ett ut
tryck som annars i första hand använd
av den kommunistiska avisan Ny Dag, ·
denna var på sitt vanliga klasskampsh
mör. På senare tid har även en del soci
demokratiska tidningar funnit det före
ligt med sina ideologiska och politiska ·
tressen att utnyttja ordet. Avsikten är ·
vetvis att läsarna skall sammankopp
moderata samlingspartiet, folkpartiet
centerpartiet med de besuttna i samhäll
borgarna, de som lever lättjefullt,
och lyxigt på arbetarklassens blod, s
och tårar. Alltid kan det finnas några s~
lar som aningslöst är beredda att si
sådana förvrängda politiska anakronis
med hull och hår.
Av det skälet är f ö inte heller uttryc
”de borgerliga partierna” särskilt lyc
Det kan fortfarande ge vissa männi
felaktiga föreställningar om den poli
partierna företräder. Förre folkparti!
ren, professor Bertil Ohlin, lär en gång
erbjudit en större summa åt den som f
ett bättre ord än borgerlig. Ännu
ingen lyckats, trots att det motsvara
D
11
v;
ti·
lil
danska ordet är det positivt värdeladdade
”liberal”, och hr Ohlin har tyvärr fått
behålla sina pengar.
När valorganisationen Medborgerlig
Samling bildades i fyrstadskretsen för tio
år sedan blev det ett tjockt streck i räkningen för socialdemokraterna att den
inte kallade sig Borgerlig Samling. Borgarna, det hade låtit något! Men det gick
ju inte att använda ordet medborgare
som glåpord.
Ett annat exempel. En tidning i Göteborg innehöll för en tid sedan ett samtal
med skådespelaren Stig Järrel. Intervjuaren berättade att hr Järrel inte hängav
sig åt ”skattegnäll”. Detta är naturligtvis
indirekt en gliring åt de hundratusentals
medborgare som vänder sig mot vårt lands
orimliga skattetryck. I Norge och Danmark har protesterna mot högskattepolitiken blivit så utrerade, att de gett upphov till utpräglade missnöjespartier. I Sverige framstår en ny och måttfullare skattepolitik som en av de angelägnaste samhällsreformerna. Att avfärda de många
vanliga människornas berättigade reaktion mot de höga skatterna som gnäll är
lika cyniskt och omdömeslöst som att tala
121
om exempelvis arbetsmiljögnäll, när stora
löntagargrupper framför sina krav på en
bättre miljö på arbetsplatserna.
En veckotidning hade nyligen en bild
av ambassadör Harald Edelstam och Kubadiktatorn Fidel Castro. I rubriken talades det om två ”folkhjältar”. Andrej
Sacharov och Alexander Solsjenitsyn har
med ett moraliskt mod, som egentligen
överträffar allt förnuft, protesterat mot
det kommunistiska förtrycket i Sovjetunionen. De om några är verkligen förtjänta av att kallas hjältar. De har kraftigt poängterat vikten av att världsopinionen inte tystnar i sina protester mot
kommunistvåldet. Samtidigt kallas en annan kommunistledare i en icke-socialistisk
svensk veckotidning för folkhjälte!
I diktaturstater gäller det för medborgarna att vakta på sina ord. Annars råkar
de illa ut. I demokratierna finns lyckligtvis inte det tvånget. Vi har i stället anledning att besinna vårt ansvar och inte underblåsa allsköns fördomar och okunnighet. Ännu mindre bör vi göra drängtjänst
åt auktoritära samhällssystem.
Matti Häggström
I svenska dagstidningar stöter man allt
som oftast på ord och uttryck som an·
vänds för att mer eller mindre avsiktligt
dölja vissa tankar. Metoden kallas ibland
för indoktrinering, och den förekommer
visst inte enbart i socialdemokraternas
skola. Emellanåt inträffar att även ickesocialistiska publikationer begagnar sig a
en vokabulär som är högst betänklig.
Det hände i höstas att en tidning på s·
förstasida hade en rubrik, i vilken ord
”borgarna” förekom. Därmed förstods
borgerliga partierna. Borgarna är ett ut
tryck som annars i första hand använd
av den kommunistiska avisan Ny Dag, ·
denna var på sitt vanliga klasskampsh
mör. På senare tid har även en del soci
demokratiska tidningar funnit det före
ligt med sina ideologiska och politiska ·
tressen att utnyttja ordet. Avsikten är ·
vetvis att läsarna skall sammankopp
moderata samlingspartiet, folkpartiet
centerpartiet med de besuttna i samhäll
borgarna, de som lever lättjefullt,
och lyxigt på arbetarklassens blod, s
och tårar. Alltid kan det finnas några s~
lar som aningslöst är beredda att si
sådana förvrängda politiska anakronis
med hull och hår.
Av det skälet är f ö inte heller uttryc
”de borgerliga partierna” särskilt lyc
Det kan fortfarande ge vissa männi
felaktiga föreställningar om den poli
partierna företräder. Förre folkparti!
ren, professor Bertil Ohlin, lär en gång
erbjudit en större summa åt den som f
ett bättre ord än borgerlig. Ännu
ingen lyckats, trots att det motsvara
D
11
v;
ti·
lil
danska ordet är det positivt värdeladdade
”liberal”, och hr Ohlin har tyvärr fått
behålla sina pengar.
När valorganisationen Medborgerlig
Samling bildades i fyrstadskretsen för tio
år sedan blev det ett tjockt streck i räkningen för socialdemokraterna att den
inte kallade sig Borgerlig Samling. Borgarna, det hade låtit något! Men det gick
ju inte att använda ordet medborgare
som glåpord.
Ett annat exempel. En tidning i Göteborg innehöll för en tid sedan ett samtal
med skådespelaren Stig Järrel. Intervjuaren berättade att hr Järrel inte hängav
sig åt ”skattegnäll”. Detta är naturligtvis
indirekt en gliring åt de hundratusentals
medborgare som vänder sig mot vårt lands
orimliga skattetryck. I Norge och Danmark har protesterna mot högskattepolitiken blivit så utrerade, att de gett upphov till utpräglade missnöjespartier. I Sverige framstår en ny och måttfullare skattepolitik som en av de angelägnaste samhällsreformerna. Att avfärda de många
vanliga människornas berättigade reaktion mot de höga skatterna som gnäll är
lika cyniskt och omdömeslöst som att tala
121
om exempelvis arbetsmiljögnäll, när stora
löntagargrupper framför sina krav på en
bättre miljö på arbetsplatserna.
En veckotidning hade nyligen en bild
av ambassadör Harald Edelstam och Kubadiktatorn Fidel Castro. I rubriken talades det om två ”folkhjältar”. Andrej
Sacharov och Alexander Solsjenitsyn har
med ett moraliskt mod, som egentligen
överträffar allt förnuft, protesterat mot
det kommunistiska förtrycket i Sovjetunionen. De om några är verkligen förtjänta av att kallas hjältar. De har kraftigt poängterat vikten av att världsopinionen inte tystnar i sina protester mot
kommunistvåldet. Samtidigt kallas en annan kommunistledare i en icke-socialistisk
svensk veckotidning för folkhjälte!
I diktaturstater gäller det för medborgarna att vakta på sina ord. Annars råkar
de illa ut. I demokratierna finns lyckligtvis inte det tvånget. Vi har i stället anledning att besinna vårt ansvar och inte underblåsa allsköns fördomar och okunnighet. Ännu mindre bör vi göra drängtjänst
åt auktoritära samhällssystem.
Matti Häggström