Elisabeth Holm; Kärnenergin
1975
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
HOLM:
lämenergin
om kärnenergin tycks i väsentliga
vara baserad på två irrationella förenämligen rädsla för det okända och
drömmar om lågenergisamhällets
är båda begrepp som under sekler
människor. Rädslan tycks vara ini den mänskliga naturen. ”Tillbaka till
– filosofin känner vi från återkomfilosofiska strömningar både före och
Rousseau. Märkligt nog har människor
alltid övervunnit såväl rädsla som nostaldrömmar, och tekniken har ständigt ernya plattformar att arbeta från.
den gångna julhelgen har vi via
nyhetsredaktion fått veta att kärnkraftproducerar plutonium, som kan arrväntill atombomber. Detta är ingenting nytt
som är insatta i kärnkraftproblematiRisken skall ingalunda negligeras, även
det inte är så helt enkelt att göra atomav”kraftverksplutonium” som man gärframställa saken i massmedia. Det är en
isotop av plutonium än den, som kraftproducerar som avfall, som kan arrväntill atombomber. Det går alltså inte att
någon sorts kokboksrecept göra atombomi garaget, som ibland har gjorts gällande.
risken är allvarlig nog ändå.
som förvånar är den slutsats man drar
(llplut:oniumtriskerl, nämligen att vi därför inte
ha kärnenergi i Sverige. Det är att förpå ett sätt som gränsar till ansvarslösför framställning av atombomber ur
”kraftverksplutonium” är naturligtvis särpåtaglig i stater med instabila regimer
tillika är politiskt omogna. Att även om- 6Dcslösa och hänsynslösa terrororganisatioskulle kunna komma över plutonium
*e betraktas som en allvarlig risk. Atomframställning i länder som inte skrivit
FN:s provstoppsavtal kan endast med
kontrolleras.
ökande tillgång till
är emellertid en förutsättning för att
dessa länder skall ha möjlighet att nå en
standard jämförlig med industriländernas. Uländernas jordbruksproduktion kräver effektiva gödningsmedel, som i sin tur kräver
energi för sin framställning. Detta tycks mig
vara betydligt viktigare faktorer att ta med i
den allmänna debatten om energin än det
verklighetsfrämmande resonemanget om ett
svenskt ”tillbaka till naturen”-samhälle.
Oljepriserna har flerdubblats på senaste
året, vilket drabbat u-länderna särskilt hårt.
De oljeproducerande länderna ökar sina inkomster och kan med lätthet diktera villkor,
antingen dessa kommer att gå ut på höjda
priser eller begränsade leveranser. Oljan är
ett kapital som producentländerna har råd att
spara på. För sitt fortsatta framåtskridande
kan u-länderna tvingas producera sin egen
energi i kärnkraftverk och tillförs därmed
den teknik och den kunskap, som gör det
möjligt att ur avfallsplutonium framställa
atombomber. Med hänsyn till den politiska
instabilitet, som råder i många u-länder, är
detta ett hot mot mänskligheten, som måste
tas på allvar.
Den svenska energidebatten har alltför
mycket kretsat kring de risker en svensk
kärnkraftproduktion skulle ha inom landet.
Man har inte sett ut över gränserna. Energiproblematiken kan inte begränsas till ett enda
land. Det är ett globalt problem både vad
gäller tillräcklig produktion och de risker som
är förenade därmed.
Att basera en framtida svensk energipolitik
på ett fortsatt oljeberoende skulle av flera
skäl innebära en alltför kortsiktig bedömning. Det kommer även i framtiden att vara
olja från Mellanöstern som blir dominerande
på marknaden. Sovjetunionen är visserligen
en av världens största producenter av olja,
men dess möjlighet och vilja att leverera olja
till andra länder kan begränsas av politiska
hänsyn i lika hög grad som OPEC-ländernas.
Det ligger också något utomordentligt motsägelsefullt i att de oljeproducerande länderna
själva, t ex Iran, planerar en kraftig kärnkraft- 100
uppbyggnad.
Att mot denna bakgrund Sverige skulle öka
sitt oljeberoende kan inte vara en framsynt
politik. Det är det självfallet inte ur nationell
synpunkt. Ur internationell är det ansvarslöst.
Om Sverige menar allvar med sin solidaritet
med u-länderna måste vi bidra till deras
energiförsörjning genom minskad egen oljekonsumtion. En svensk energiförbrukning bas
på ökat oljeberoende skulle motverka
sänkning av oljepriserna, som torde vara
förutsättning för u-ländernas utveckling.
ken ökar för en uppbyggnad av kärnkraf
runt om i de nya staterna och därmed
för närvarande riskerna för mänskligheten.
m
nå
de
öv
sel
fa1
föJ
SOI
ut<
bel
daJ
hm
1
äkt
19:
räd
om
irri
ger
gan
dal
sult
lämenergin
om kärnenergin tycks i väsentliga
vara baserad på två irrationella förenämligen rädsla för det okända och
drömmar om lågenergisamhällets
är båda begrepp som under sekler
människor. Rädslan tycks vara ini den mänskliga naturen. ”Tillbaka till
– filosofin känner vi från återkomfilosofiska strömningar både före och
Rousseau. Märkligt nog har människor
alltid övervunnit såväl rädsla som nostaldrömmar, och tekniken har ständigt ernya plattformar att arbeta från.
den gångna julhelgen har vi via
nyhetsredaktion fått veta att kärnkraftproducerar plutonium, som kan arrväntill atombomber. Detta är ingenting nytt
som är insatta i kärnkraftproblematiRisken skall ingalunda negligeras, även
det inte är så helt enkelt att göra atomav”kraftverksplutonium” som man gärframställa saken i massmedia. Det är en
isotop av plutonium än den, som kraftproducerar som avfall, som kan arrväntill atombomber. Det går alltså inte att
någon sorts kokboksrecept göra atombomi garaget, som ibland har gjorts gällande.
risken är allvarlig nog ändå.
som förvånar är den slutsats man drar
(llplut:oniumtriskerl, nämligen att vi därför inte
ha kärnenergi i Sverige. Det är att förpå ett sätt som gränsar till ansvarslösför framställning av atombomber ur
”kraftverksplutonium” är naturligtvis särpåtaglig i stater med instabila regimer
tillika är politiskt omogna. Att även om- 6Dcslösa och hänsynslösa terrororganisatioskulle kunna komma över plutonium
*e betraktas som en allvarlig risk. Atomframställning i länder som inte skrivit
FN:s provstoppsavtal kan endast med
kontrolleras.
ökande tillgång till
är emellertid en förutsättning för att
dessa länder skall ha möjlighet att nå en
standard jämförlig med industriländernas. Uländernas jordbruksproduktion kräver effektiva gödningsmedel, som i sin tur kräver
energi för sin framställning. Detta tycks mig
vara betydligt viktigare faktorer att ta med i
den allmänna debatten om energin än det
verklighetsfrämmande resonemanget om ett
svenskt ”tillbaka till naturen”-samhälle.
Oljepriserna har flerdubblats på senaste
året, vilket drabbat u-länderna särskilt hårt.
De oljeproducerande länderna ökar sina inkomster och kan med lätthet diktera villkor,
antingen dessa kommer att gå ut på höjda
priser eller begränsade leveranser. Oljan är
ett kapital som producentländerna har råd att
spara på. För sitt fortsatta framåtskridande
kan u-länderna tvingas producera sin egen
energi i kärnkraftverk och tillförs därmed
den teknik och den kunskap, som gör det
möjligt att ur avfallsplutonium framställa
atombomber. Med hänsyn till den politiska
instabilitet, som råder i många u-länder, är
detta ett hot mot mänskligheten, som måste
tas på allvar.
Den svenska energidebatten har alltför
mycket kretsat kring de risker en svensk
kärnkraftproduktion skulle ha inom landet.
Man har inte sett ut över gränserna. Energiproblematiken kan inte begränsas till ett enda
land. Det är ett globalt problem både vad
gäller tillräcklig produktion och de risker som
är förenade därmed.
Att basera en framtida svensk energipolitik
på ett fortsatt oljeberoende skulle av flera
skäl innebära en alltför kortsiktig bedömning. Det kommer även i framtiden att vara
olja från Mellanöstern som blir dominerande
på marknaden. Sovjetunionen är visserligen
en av världens största producenter av olja,
men dess möjlighet och vilja att leverera olja
till andra länder kan begränsas av politiska
hänsyn i lika hög grad som OPEC-ländernas.
Det ligger också något utomordentligt motsägelsefullt i att de oljeproducerande länderna
själva, t ex Iran, planerar en kraftig kärnkraft- 100
uppbyggnad.
Att mot denna bakgrund Sverige skulle öka
sitt oljeberoende kan inte vara en framsynt
politik. Det är det självfallet inte ur nationell
synpunkt. Ur internationell är det ansvarslöst.
Om Sverige menar allvar med sin solidaritet
med u-länderna måste vi bidra till deras
energiförsörjning genom minskad egen oljekonsumtion. En svensk energiförbrukning bas
på ökat oljeberoende skulle motverka
sänkning av oljepriserna, som torde vara
förutsättning för u-ländernas utveckling.
ken ökar för en uppbyggnad av kärnkraf
runt om i de nya staterna och därmed
för närvarande riskerna för mänskligheten.
m
nå
de
öv
sel
fa1
föJ
SOI
ut<
bel
daJ
hm
1
äkt
19:
räd
om
irri
ger
gan
dal
sult