Erik Anners; Wendela Hebbe
1975
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Litteratur
ERIK ANNERS:
Wendela Hebbe
Biografier skrivna i släktkrönikans form och
författad av en släkting kan ibland bli påfrestande. De präglas gärna av en rörd släktkärlek liksom av bristande sinne för vad som kan
intressera den utomstående läsaren. Brita
Hebbe har givit sig på den ingalunda lätta
uppgiften att ge en levnadsteckning (”Wendela. En modern 1800-talskvinna”. Natur
och Kultur. 48 kr inb) av en av 1800-talets
mest intressanta svenska kvinnogestalter,
Wendela Hebbe, ”den första kvinnliga journalisten”.
I större delen av boken lyckas hon undvika
ovan antydda fallgrop. Så långt hon har ett
upplysande (och delvis nytt) brevmaterial att
bygga på löser hon också sin uppgift väl; när
materialet mot slutet sviker henne, tager
släktkärleken överhand. Men boken är givande ändå, både från litteraturhistorisk och
socialhistorisk synpunkt. Dessutom är den bra
skriven.
Prostdottern Wendela Hebbe började sitt
liv som vuxen under gynnsamrna auspicier.
Hennes man, Clemens Hebbe, var en ung jurist i domarkarriären, som tack vare välbärgad far år 1832 kunnat köpa godset Näsbyhalm utanför Värnamo som en ståndsmässig
bostad åt de nygifta. Men snart skulle två hot
mot hennes sinnesfrid aktualiseras. Det ena
kom från Esaias Tegner, då utled på biskopsmödorna i Växjö och i sitt personliga liv djupt
olycklig efter brytningen med Emili Sellden.
Han hade tidigare fattat tycke för den vackra
och begåvade Wendela och gjorde henne nu
sin kur i en lika hänsynslös som poetisk form.
Hon beundrade honom djupt som ”skaldefurste” och höll av honom för hans goda
hjärta. Men hon var gift, förmodligen personligen lycklig med sin charmfulle man, hon
hade barn att tänka på och hon ville inte alls.
Den samlade brevväxlingen ställer Tegners
fasoner på äldre dagar i ett obarmhärtigt ljus
och den lilla kloka och tappra damen i ett så
mycket bättre. I ett av sina brev säger hon
till Tegner: ”… i dessa (dvs brev) finns intet
av det där ’jag vet icke vad’, varigenom Du i
umgänget avlägsnar det förtroende och den
hjärtlighet varmed man ovillkorligen vill nalkas Dig. I Dina brev är det annorlunda”. Det
var klara verba; möjligen hade hon uppfattat
att Tegner inte längre var vid full själslig
hälsa. Trots detta behöll de kontakten.
Hon behövde den, och all annan hjälp hoa
kunde få. Mannen var lika fantasirik som i
avsaknad av verklighetssinne och hans affärer
blev därefter. Det slutade med katastrof:
konkurs och landsflykt undan åtal för bedrä-
geri och förfalskning. Han skulle uppleva växlande öden, än utblottad spekulant, än framgångsrik i äventyrliga politiska företag.
Wendela flyttade snart till Stockholm. Genom goda vänner kom hon in i kretsen krq
Aftonbladet. Lars Hierta fann att hon hade
en för dåtida unga damer ovanlig bildningsärskilt i litteratur och moderna språk – Id
att hon kunde skriva. Hon gavs kontrakt mrd
tidningen och därmed trygghet tillsvidalt
Men hon fick göra skäl för sig i hårt joumaJi.
tiskt vardagsarbete och skrev också någu
måttligt lyckade romaner. En övergiY!I
hustru med tre barn, som till på köpet var •
s k god familj, var i dåtidens Sverige i en förtvivlad situation om hon var hänvisad till au
själv försörja sig och sina barn. Wenddl
Hebbe lyckades; hon fick därtill snabk
många vänner som beundrade och höll •
henne, bland dem C J L Almquist.
Om brevväxlingen med Tegner är 11
tyngdpunkt i biografin, är skildringen av h~~o
nes vänskap med Almquist en annan. Det i
åtskilligt nytt förf kan bidraga med till ~
ningen av den vilsne romantiker och ”rabuJi.
tiske” sociale reformivrare, som skulle
upphov till 1800-talets största skandal. Nyi
gen har som bekant Stig Jägerskiöld g;.
sannolikt att Almquist var oskyldig till de l»
skyilningar för giftmordsförsök och förfUlning, som alltsedan hans flykt fläckat mimiii
av en av våra mest originella litterära gesl»
ter. Någon betydelse bör man nog tillmii
Wendela Hebbes fasta tro på Almq ·
oskuld. I allt fall säger det mycket om rtå
\1
tiorren bland Almquists kvinnliga vänner att
en annan av dem menade att Almquist aldrig
begått något brott. Han var ett stort barn, och
barn kan man inte tillräkna vad de gör.
Förf ger, utan att själv gå in på temat, ett
visst stöd för Jägerskiölds psykologiska tolkning av Almquists uppträdande, nämligen att
ban, som den naiva och labila fantasimänniska han var, flydde i panik i tron att han
skulle kunna försvara sig bara han kom utom
räckhåll för förföljelse.
Wendela Hebbes engagemang vid Aftonbladet slutade med en katastrof av annat
slag. Hon blev förälskad i Hierta, som var en
farligare herre än Tegner, och fick barn med
honom. Hiertas säregna kombination av hett
temperament och kylig realism i praktiska
angelägenheter framträder särdeles åskådligt
i hans agerande under denna kris. Han etablerade sig helt sonika med två familjer (han
hade en talrik barnskara med sin hustru) och
balanserade situationen utåt på ett häpnadsväckande skickligt sätt. Men hustrun led fruktansvärt, och WendeJa Hebbe fick genomleva
den dåtida klassiska utvägen (för ekonomiskt
välsituerat folk) vid illegalt barnafödande:
att försvinna i tystnad och föda barnet ut- 153
omlands under obeskrivlig övergivenhet. Hon
redde upp den krisen också, likvisst med
Hiertas stöd. Hans generositet och omtänksamhet mot henne sviktade aldrig, och de
tycks ha varit lyckliga i sin gemenskap sådan
den nu var.
Hon överlevde honom i många år – förankrad i litterärt och journalistiskt arbete liksom i omsorger och bekymmer för barn och
släktingar. Vad som hände henne efter Hiertas död tillhör emellertid snarast släktkrönikans värld.
WendeJa Hebbes livsöde och yrkesinsatser
är på ett särskilt sätt aktuella under det innevarande ”internationella kvinnoåret”. Den tid
hon levde i och de problem hon hade att
kämpa med tycks för oss ligga så oändligt
långt borta – trots att tidsavståndet bara är
ett århundrade. Kvinnans och särskilt yrkeskvinnans ställning är så helt annorlunda nu –
likaså hennes relationer till mannen. Wendela Hebbe levde som en särgestalt i ett utpräglat patriarkaliskt samhälle. Hon tillhörde
de få som i den miljön lyckades fullt ut
hävda både intellekt, karaktär och kvinnlighet. Därför är hon värd att minnas och boken
att läsas.
ERIK ANNERS:
Wendela Hebbe
Biografier skrivna i släktkrönikans form och
författad av en släkting kan ibland bli påfrestande. De präglas gärna av en rörd släktkärlek liksom av bristande sinne för vad som kan
intressera den utomstående läsaren. Brita
Hebbe har givit sig på den ingalunda lätta
uppgiften att ge en levnadsteckning (”Wendela. En modern 1800-talskvinna”. Natur
och Kultur. 48 kr inb) av en av 1800-talets
mest intressanta svenska kvinnogestalter,
Wendela Hebbe, ”den första kvinnliga journalisten”.
I större delen av boken lyckas hon undvika
ovan antydda fallgrop. Så långt hon har ett
upplysande (och delvis nytt) brevmaterial att
bygga på löser hon också sin uppgift väl; när
materialet mot slutet sviker henne, tager
släktkärleken överhand. Men boken är givande ändå, både från litteraturhistorisk och
socialhistorisk synpunkt. Dessutom är den bra
skriven.
Prostdottern Wendela Hebbe började sitt
liv som vuxen under gynnsamrna auspicier.
Hennes man, Clemens Hebbe, var en ung jurist i domarkarriären, som tack vare välbärgad far år 1832 kunnat köpa godset Näsbyhalm utanför Värnamo som en ståndsmässig
bostad åt de nygifta. Men snart skulle två hot
mot hennes sinnesfrid aktualiseras. Det ena
kom från Esaias Tegner, då utled på biskopsmödorna i Växjö och i sitt personliga liv djupt
olycklig efter brytningen med Emili Sellden.
Han hade tidigare fattat tycke för den vackra
och begåvade Wendela och gjorde henne nu
sin kur i en lika hänsynslös som poetisk form.
Hon beundrade honom djupt som ”skaldefurste” och höll av honom för hans goda
hjärta. Men hon var gift, förmodligen personligen lycklig med sin charmfulle man, hon
hade barn att tänka på och hon ville inte alls.
Den samlade brevväxlingen ställer Tegners
fasoner på äldre dagar i ett obarmhärtigt ljus
och den lilla kloka och tappra damen i ett så
mycket bättre. I ett av sina brev säger hon
till Tegner: ”… i dessa (dvs brev) finns intet
av det där ’jag vet icke vad’, varigenom Du i
umgänget avlägsnar det förtroende och den
hjärtlighet varmed man ovillkorligen vill nalkas Dig. I Dina brev är det annorlunda”. Det
var klara verba; möjligen hade hon uppfattat
att Tegner inte längre var vid full själslig
hälsa. Trots detta behöll de kontakten.
Hon behövde den, och all annan hjälp hoa
kunde få. Mannen var lika fantasirik som i
avsaknad av verklighetssinne och hans affärer
blev därefter. Det slutade med katastrof:
konkurs och landsflykt undan åtal för bedrä-
geri och förfalskning. Han skulle uppleva växlande öden, än utblottad spekulant, än framgångsrik i äventyrliga politiska företag.
Wendela flyttade snart till Stockholm. Genom goda vänner kom hon in i kretsen krq
Aftonbladet. Lars Hierta fann att hon hade
en för dåtida unga damer ovanlig bildningsärskilt i litteratur och moderna språk – Id
att hon kunde skriva. Hon gavs kontrakt mrd
tidningen och därmed trygghet tillsvidalt
Men hon fick göra skäl för sig i hårt joumaJi.
tiskt vardagsarbete och skrev också någu
måttligt lyckade romaner. En övergiY!I
hustru med tre barn, som till på köpet var •
s k god familj, var i dåtidens Sverige i en förtvivlad situation om hon var hänvisad till au
själv försörja sig och sina barn. Wenddl
Hebbe lyckades; hon fick därtill snabk
många vänner som beundrade och höll •
henne, bland dem C J L Almquist.
Om brevväxlingen med Tegner är 11
tyngdpunkt i biografin, är skildringen av h~~o
nes vänskap med Almquist en annan. Det i
åtskilligt nytt förf kan bidraga med till ~
ningen av den vilsne romantiker och ”rabuJi.
tiske” sociale reformivrare, som skulle
upphov till 1800-talets största skandal. Nyi
gen har som bekant Stig Jägerskiöld g;.
sannolikt att Almquist var oskyldig till de l»
skyilningar för giftmordsförsök och förfUlning, som alltsedan hans flykt fläckat mimiii
av en av våra mest originella litterära gesl»
ter. Någon betydelse bör man nog tillmii
Wendela Hebbes fasta tro på Almq ·
oskuld. I allt fall säger det mycket om rtå
\1
tiorren bland Almquists kvinnliga vänner att
en annan av dem menade att Almquist aldrig
begått något brott. Han var ett stort barn, och
barn kan man inte tillräkna vad de gör.
Förf ger, utan att själv gå in på temat, ett
visst stöd för Jägerskiölds psykologiska tolkning av Almquists uppträdande, nämligen att
ban, som den naiva och labila fantasimänniska han var, flydde i panik i tron att han
skulle kunna försvara sig bara han kom utom
räckhåll för förföljelse.
Wendela Hebbes engagemang vid Aftonbladet slutade med en katastrof av annat
slag. Hon blev förälskad i Hierta, som var en
farligare herre än Tegner, och fick barn med
honom. Hiertas säregna kombination av hett
temperament och kylig realism i praktiska
angelägenheter framträder särdeles åskådligt
i hans agerande under denna kris. Han etablerade sig helt sonika med två familjer (han
hade en talrik barnskara med sin hustru) och
balanserade situationen utåt på ett häpnadsväckande skickligt sätt. Men hustrun led fruktansvärt, och WendeJa Hebbe fick genomleva
den dåtida klassiska utvägen (för ekonomiskt
välsituerat folk) vid illegalt barnafödande:
att försvinna i tystnad och föda barnet ut- 153
omlands under obeskrivlig övergivenhet. Hon
redde upp den krisen också, likvisst med
Hiertas stöd. Hans generositet och omtänksamhet mot henne sviktade aldrig, och de
tycks ha varit lyckliga i sin gemenskap sådan
den nu var.
Hon överlevde honom i många år – förankrad i litterärt och journalistiskt arbete liksom i omsorger och bekymmer för barn och
släktingar. Vad som hände henne efter Hiertas död tillhör emellertid snarast släktkrönikans värld.
WendeJa Hebbes livsöde och yrkesinsatser
är på ett särskilt sätt aktuella under det innevarande ”internationella kvinnoåret”. Den tid
hon levde i och de problem hon hade att
kämpa med tycks för oss ligga så oändligt
långt borta – trots att tidsavståndet bara är
ett århundrade. Kvinnans och särskilt yrkeskvinnans ställning är så helt annorlunda nu –
likaså hennes relationer till mannen. Wendela Hebbe levde som en särgestalt i ett utpräglat patriarkaliskt samhälle. Hon tillhörde
de få som i den miljön lyckades fullt ut
hävda både intellekt, karaktär och kvinnlighet. Därför är hon värd att minnas och boken
att läsas.