Tommy Hansson; Konservatismens uppgift
1975
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
lOMMY HANSSON:
Konservatismens uppgift
’ och för sig borde det inte vara nödvändigt
!lt tala om vad konservatism är. Fil kand
rommy Hansson harfrån sin verksamtet inom Moderata Ungdomsförbundet och
rån diskussioner med oliktänkandefunnit,
!lt det då och då är värdefullt att kunna pre- :isera, vad de konservativa stårför. Inte
ninst gäller dettaförsvarsfrågan. Han hävtar också, att denna är enfråga, som inbjuler till samverkan, inte bara mellan de barrerliga utan även mellan dessa och socialdenokraterna.
I början av innevarande decennium gjordes
icke obetydliga försök att aktivera och aktualisera den tidigare undanskymda konservativa idedebatten i svensk politik. Det främsta
bidraget till denna målsättning får sägas vara den samtidigt behändiga och tungt vägande skriften ”Kämpande konservatism”, utkommen 1971 under Gunnar Ungers redaktörsskap. Boken bygger på en artikelserie i
Svenska Dagbladet under temat ”Är konservatism möjlig?”, ett tema som härrör från
den artikel under samma rubrik, varmed
professor Stig Strömholm inledde serien.
Gunnar Ungerskriver som avslutning på
förordet: ”Bokens syfte är att visa att konservatismen i dagens samhälle inte bara är möjlig utan önskvärd och inte bara önskvärd
utan nödvändig för att genom en framsynt
reformpolitik skapa förutsättningar för bevarandet av ett ovärderligt natur- och kulturarv.” I anslutning till denna tes kan man ställa frågan: vilka ämnen och frågor bör konservatismen och dess företrädare idag engagera sig i? Den debatt, som initierades av boken ”Kämpande konservatism”, har sedan
mer eller mindre kommit av sig. En ingående konservativ idedebatt borde vara självklar
och nödvändig inom och i anslutning till den
partibildning, som idag uppbär det konservativa idegodset, nämligen Moderata Samlingspartiet. Det är riktigt att många frågor
av omedelbar karaktär väntar på sin lösning,
men samtidigt torde det vara högst väsentligt att en konservativ principdiskussion fortlöpande förs. Utan en sådan är det fara värt,
att de konservativa ideerna löper risk att
uppgå i ett konglomerat av omkringflytande
och tillfälliga åsiktsformationer.
350
Professor Strömholm pekade i sin inled- prägla den svenska konservatismen.
ningsartikel i ”Kämpande konservatism” på
den i hans tycke ”omöjliga” beteckningen
konservatism. Längre fram förespråkar han
dock en ”värdekonservatism” som försvar
för kvaliten. Naturligtvis kan man tycka, att
konservatism är ett alldeles galet namn på en
politisk ideologi, ”genom sin antydan om en
möjlighet att, om det så vore över en natt,
hålla så mycket som en enda sten i vila på ett
ständigt rullande klot” (Strömholm). Det är
ej heller ovanligt, att konservativa företrädare i diskussioner och debatter uppfordras att
bruka en god del av tiden till att redogöra
för konservatismens ideologiska innehåll.
En vanlig missuppfattning är att konservatismen vill bevara status quo. En sådan målsättning är självfallet orimlig. En strävan att
bevara status quo i fråga om de konservativa
grundideerna skulle innebära, att konservatismen av idag skulle förespråka samma värderingar som vägledde den i början av
1800-talet framspringande konservativa
ideologin. Denna konservatism syftade bl a
till att motivera en stark statsmakt som värn
mot angrepp på den rådande samhällsordningen. Devisen ”svärdet, tronen, altaret”
myntades som beteckning för försvaret, konungamakten och kyrkan, institutioner vilka
förutsattes utgöra nödvändiga bastioner mot
våldsammare omstörtningar.
Maktfördelningen är i dagens västerländska samhällsbild en annan. Konservativa ser
idag som en huvuduppgift att gentemot en
statsmakt, som alltmer uppfattas som ett hot
mot den enskilde individens frihet, hävda
den enskildes oavvisliga rätt till integritet.
Speciellt får väl denna målsättning sägas
Ett andligt innehåll
Vad är det då konservatismen vill konservera? Naturligtvis har den konservativa ideologin mer vittgående ambitioner än att enban
konservera. Benämningen konservatism får
främst betraktas som en grundläggande atti·
tyd och sinnesinställning: en hållning av ef·
tertanke och besinning inför den snabbt ac·
cellererande utvecklingen. Utveckling i och
för sig behöver nämligen inte innebära en
utveckling i positiv riktning. Därför har den
konservative ansvar för att söka leda in ut·
vecklingen i ordnade och vettiga banor: ”aa
reformera vad som måste reformeras för an
konservera vad som måste konserveras”, for
att hänvisa till ett uttryck av Gunnar Unger
Mot denna bakgrund tycks ordet konsenatism uppfordra till en allvarlig strävan hOl
den konservative att i förnuftsbetonade ter·
mer redogöra för den konservativa ideologins innehåll. Och det borde inte vara sl
svårt.
Främst är det motiverat att framhålla konservatismens andliga innehåll. Är det inte
just denna dimension, som skiljer konsenatismen från vissa andra politiska ideologier’
Förmågan att sätta krassa och kortsiktiga
materiella hänsyn i andra hand ligger i en
äkta konservatisms natur. l stället framhä1es
att människan har ett djupare, ursprungli~
värde. Detta innebär, att individen har en
högre syfte än att i första hand tillfredsställa
omedelbara drifter och materiella beho~.l
detta andliga värde ligger ett ansvar, ut311
vilket friheten är värd intet. Således irM
den konservative att en obegränsad individualism inte behöver vara av godo.
Individens djupare mening och värde ligger i den strävan till moralisk och individuell
fullkomning som ligger latent i varje människa och som knyter henne till ett överordnat,
gudomligt ursprung. Denna sanning måste
~gga till grund för varje form av politisk
konservatism, utan att denna därför får en
konfessionell karaktär.
Konservativa huvudfrågor
En av de viktigaste frågorna för en kämpande konservatism bör vara det alltid aktuella
problemet rörande demokrati kontra diktatur. Konservatismen bör ha till uppgift att vitalisera frågan om demokratins innehåll:
vad är det för ett samhällssystem vi vill ha?
Vad innebär demokrati? Naturliga svar på
dessa frågor är, att vi önskar ett system som
sätter människan i centrum och värnar om
hennes frihet. Ett sådant system innebär fria
allmänna val, yttrandefrihet, religionsfrihet,
tolerans mot oliktänkande. Men inte bara
detta: det ligger också i en livsduglig demokratis intresse att medvetandegöra individen
om hennes ansvar. Inriktningen av detta ansvar bör en konservativ idedebatt precisera.
Det bör härvidlag vara fråga om ansvar gentemot människovärdet, familjen, nationen,
världen.
En naturlig följd av ett system med sådana
värderingar är att det måste kämpa mot politiska system och ideologier, vilka motverkar
friheten. Kommunismen har lagt under sig
en tredjedel av jordens befolkning. En aktiv
upplysning och information om kommu- 351
msm och socialism liksom annan form av
diktatur är en konservativ förstahands-uppgift.
En konservativ-liberal huvudfråga under
senare år har varit Europatanken, idealet
om ett enat Europa. Ungdomar från Moderata Ungdomsförbundet och Fria Moderata
studentförbundet har visat stor entusiasm
inför denna tanke, vilken bör vara ett självklart och bärande element i en modern konservatism. En uppgörelse bör ske med en inskränkt nationalism, vilken tidigare till en
viss del tillåtits prägla konservatismen.
En fråga där vänstern hitintills legat långt
framme är kvinnofrågan. Dessvärre är det
inte alldeles ovanligt att många idag uppfattar den socialistiska grupp 8 som inkarnationen av kvinnorörelsen. Representanter för
grupp 8 har lyckats få stor publicitet enligt
principen ”den som skriker högst”. Jag tänker då på företrädare för den socialistiska
kvinnokampen som t ex Marit Paulsen, krö-
nikör i LO-organet Aftonbladet. Det är
framförallt en fråga av ideologisk natur som
bör observeras i den socialistiska kvinnokampen. Den avgörande skillnaden mellan män
och kvinnor enligt grupp 8 och likasinnade
är – något tillspetsat uttryckt – inte att de
tillhör skilda kön. Den definitiva gränsen
går i stället mellan ”arbete och kapital.” Det
är därför inte kvinnokampen som betyder
mest i denna version, utan klasskampen: en
fullständigjämlikhet mellan könen kan uppnås först i ett socialistiskt samhälle, dvs sedan
proletariatets diktatur upprättats. Grupp 8
utnyqjar helt enkelt många kvinnors berättigade engagemang för en regelrätt socialistisk indoktrinering.
352
Sist men definitivt inte minst i denna sammanställning kommer försvarsfrågan. Vårt
land upplever härvidlag en kris: vad många
värnpliktiga sätter främst är ständig nattpermission, högre lön, strejkrätt, betald semester och andra dylika ”krav”, vilka uppfattas
som led i en demokratisering. Att vi har en
allmän värnplikt i syfte att upprätthålla ett
starkt och fredsbevarande försvar och att
därför annars civila, självklara rättigheter inte alltid kan gälla inom försvaret, tenderar
mer och mer att komma i bakgrunden. Detta
förhållande i förening med 1972 års försvarsbeslut, där socialdemokratiska partiskäl
åsidosatte den tidigare parlamentariska
enigheten i försvarsfrågan, kommer att urholka försvaret om utvecklingen fortsätter
att gå i hittills uppkörda spår. Regeringens
brist på intresse för en aktiv försvarsinsats är
snarast upprörande. En angelägen konservativ uppgift blir mot denna bakgrund att
uppehålla en mer ingående försvarsdebatt.
Den konservativa insatsen bör här göras utifrån en offensiv position, och inte som så
många gånger tidigare ur en defensiv och
balanserande aspekt. Vänstern har som
princip att alltid försöka skrika högst. Svaga
argument kompenseras med en offensiv attityd och pressat röstläge. Vi som anser oss ha
förnuftet på vår sida bör, om inte höja rösten, så i alla fall ta kommandot i olika frågor.
Enhetstanken
Som en övergripande tanke, omspännande
övriga upptagna problemkomplex, bör enhetstanken hävdas. Med den menas en na·
turlig känsla av samhörighet och samför·
stånd mellan konservativa, liberaler och var·
för inte socialdemokrater. Härmed åsyfta
nu inte någon form av koalition utöver ck!
borgerliga samarbete som är nödvändigtoch
självklart. En Haga- eller kohandels-anW,
som i praktiken åsidosätter mycket av det
parlamentariska arbetet, skall icke uppmunt·
ras.
Däremot torde det vara i hög grad lJlOo
tiverat med en attityd av grundläggande
samhörighet mellan de demokratiska par·
tierna. Tidigare har berörts behovet av ett
aktivt engagemang till frihetens förmr
gentemot en annalkande diktatur. Detl1
engagemang bör inte bara omfatta de konservativa utan också alla andra demokratisb
partier och grupperingar. När därför beh01
av ett gemensamt agerande gentemot totaitära strömningar och aggressivitet förelig.
ger, bör ett sådant agerande komma i förs11
rummet, före ideologisk antagonism mellaa
parti- och blockbildningar. En sådan enhcl
är helt nödvändig för att ett effektivt \äm
mot diktatur och för att ett demokratisk!
samhälle även i framtiden skall kunna upprätthållas.
Konservatismens uppgift
’ och för sig borde det inte vara nödvändigt
!lt tala om vad konservatism är. Fil kand
rommy Hansson harfrån sin verksamtet inom Moderata Ungdomsförbundet och
rån diskussioner med oliktänkandefunnit,
!lt det då och då är värdefullt att kunna pre- :isera, vad de konservativa stårför. Inte
ninst gäller dettaförsvarsfrågan. Han hävtar också, att denna är enfråga, som inbjuler till samverkan, inte bara mellan de barrerliga utan även mellan dessa och socialdenokraterna.
I början av innevarande decennium gjordes
icke obetydliga försök att aktivera och aktualisera den tidigare undanskymda konservativa idedebatten i svensk politik. Det främsta
bidraget till denna målsättning får sägas vara den samtidigt behändiga och tungt vägande skriften ”Kämpande konservatism”, utkommen 1971 under Gunnar Ungers redaktörsskap. Boken bygger på en artikelserie i
Svenska Dagbladet under temat ”Är konservatism möjlig?”, ett tema som härrör från
den artikel under samma rubrik, varmed
professor Stig Strömholm inledde serien.
Gunnar Ungerskriver som avslutning på
förordet: ”Bokens syfte är att visa att konservatismen i dagens samhälle inte bara är möjlig utan önskvärd och inte bara önskvärd
utan nödvändig för att genom en framsynt
reformpolitik skapa förutsättningar för bevarandet av ett ovärderligt natur- och kulturarv.” I anslutning till denna tes kan man ställa frågan: vilka ämnen och frågor bör konservatismen och dess företrädare idag engagera sig i? Den debatt, som initierades av boken ”Kämpande konservatism”, har sedan
mer eller mindre kommit av sig. En ingående konservativ idedebatt borde vara självklar
och nödvändig inom och i anslutning till den
partibildning, som idag uppbär det konservativa idegodset, nämligen Moderata Samlingspartiet. Det är riktigt att många frågor
av omedelbar karaktär väntar på sin lösning,
men samtidigt torde det vara högst väsentligt att en konservativ principdiskussion fortlöpande förs. Utan en sådan är det fara värt,
att de konservativa ideerna löper risk att
uppgå i ett konglomerat av omkringflytande
och tillfälliga åsiktsformationer.
350
Professor Strömholm pekade i sin inled- prägla den svenska konservatismen.
ningsartikel i ”Kämpande konservatism” på
den i hans tycke ”omöjliga” beteckningen
konservatism. Längre fram förespråkar han
dock en ”värdekonservatism” som försvar
för kvaliten. Naturligtvis kan man tycka, att
konservatism är ett alldeles galet namn på en
politisk ideologi, ”genom sin antydan om en
möjlighet att, om det så vore över en natt,
hålla så mycket som en enda sten i vila på ett
ständigt rullande klot” (Strömholm). Det är
ej heller ovanligt, att konservativa företrädare i diskussioner och debatter uppfordras att
bruka en god del av tiden till att redogöra
för konservatismens ideologiska innehåll.
En vanlig missuppfattning är att konservatismen vill bevara status quo. En sådan målsättning är självfallet orimlig. En strävan att
bevara status quo i fråga om de konservativa
grundideerna skulle innebära, att konservatismen av idag skulle förespråka samma värderingar som vägledde den i början av
1800-talet framspringande konservativa
ideologin. Denna konservatism syftade bl a
till att motivera en stark statsmakt som värn
mot angrepp på den rådande samhällsordningen. Devisen ”svärdet, tronen, altaret”
myntades som beteckning för försvaret, konungamakten och kyrkan, institutioner vilka
förutsattes utgöra nödvändiga bastioner mot
våldsammare omstörtningar.
Maktfördelningen är i dagens västerländska samhällsbild en annan. Konservativa ser
idag som en huvuduppgift att gentemot en
statsmakt, som alltmer uppfattas som ett hot
mot den enskilde individens frihet, hävda
den enskildes oavvisliga rätt till integritet.
Speciellt får väl denna målsättning sägas
Ett andligt innehåll
Vad är det då konservatismen vill konservera? Naturligtvis har den konservativa ideologin mer vittgående ambitioner än att enban
konservera. Benämningen konservatism får
främst betraktas som en grundläggande atti·
tyd och sinnesinställning: en hållning av ef·
tertanke och besinning inför den snabbt ac·
cellererande utvecklingen. Utveckling i och
för sig behöver nämligen inte innebära en
utveckling i positiv riktning. Därför har den
konservative ansvar för att söka leda in ut·
vecklingen i ordnade och vettiga banor: ”aa
reformera vad som måste reformeras för an
konservera vad som måste konserveras”, for
att hänvisa till ett uttryck av Gunnar Unger
Mot denna bakgrund tycks ordet konsenatism uppfordra till en allvarlig strävan hOl
den konservative att i förnuftsbetonade ter·
mer redogöra för den konservativa ideologins innehåll. Och det borde inte vara sl
svårt.
Främst är det motiverat att framhålla konservatismens andliga innehåll. Är det inte
just denna dimension, som skiljer konsenatismen från vissa andra politiska ideologier’
Förmågan att sätta krassa och kortsiktiga
materiella hänsyn i andra hand ligger i en
äkta konservatisms natur. l stället framhä1es
att människan har ett djupare, ursprungli~
värde. Detta innebär, att individen har en
högre syfte än att i första hand tillfredsställa
omedelbara drifter och materiella beho~.l
detta andliga värde ligger ett ansvar, ut311
vilket friheten är värd intet. Således irM
den konservative att en obegränsad individualism inte behöver vara av godo.
Individens djupare mening och värde ligger i den strävan till moralisk och individuell
fullkomning som ligger latent i varje människa och som knyter henne till ett överordnat,
gudomligt ursprung. Denna sanning måste
~gga till grund för varje form av politisk
konservatism, utan att denna därför får en
konfessionell karaktär.
Konservativa huvudfrågor
En av de viktigaste frågorna för en kämpande konservatism bör vara det alltid aktuella
problemet rörande demokrati kontra diktatur. Konservatismen bör ha till uppgift att vitalisera frågan om demokratins innehåll:
vad är det för ett samhällssystem vi vill ha?
Vad innebär demokrati? Naturliga svar på
dessa frågor är, att vi önskar ett system som
sätter människan i centrum och värnar om
hennes frihet. Ett sådant system innebär fria
allmänna val, yttrandefrihet, religionsfrihet,
tolerans mot oliktänkande. Men inte bara
detta: det ligger också i en livsduglig demokratis intresse att medvetandegöra individen
om hennes ansvar. Inriktningen av detta ansvar bör en konservativ idedebatt precisera.
Det bör härvidlag vara fråga om ansvar gentemot människovärdet, familjen, nationen,
världen.
En naturlig följd av ett system med sådana
värderingar är att det måste kämpa mot politiska system och ideologier, vilka motverkar
friheten. Kommunismen har lagt under sig
en tredjedel av jordens befolkning. En aktiv
upplysning och information om kommu- 351
msm och socialism liksom annan form av
diktatur är en konservativ förstahands-uppgift.
En konservativ-liberal huvudfråga under
senare år har varit Europatanken, idealet
om ett enat Europa. Ungdomar från Moderata Ungdomsförbundet och Fria Moderata
studentförbundet har visat stor entusiasm
inför denna tanke, vilken bör vara ett självklart och bärande element i en modern konservatism. En uppgörelse bör ske med en inskränkt nationalism, vilken tidigare till en
viss del tillåtits prägla konservatismen.
En fråga där vänstern hitintills legat långt
framme är kvinnofrågan. Dessvärre är det
inte alldeles ovanligt att många idag uppfattar den socialistiska grupp 8 som inkarnationen av kvinnorörelsen. Representanter för
grupp 8 har lyckats få stor publicitet enligt
principen ”den som skriker högst”. Jag tänker då på företrädare för den socialistiska
kvinnokampen som t ex Marit Paulsen, krö-
nikör i LO-organet Aftonbladet. Det är
framförallt en fråga av ideologisk natur som
bör observeras i den socialistiska kvinnokampen. Den avgörande skillnaden mellan män
och kvinnor enligt grupp 8 och likasinnade
är – något tillspetsat uttryckt – inte att de
tillhör skilda kön. Den definitiva gränsen
går i stället mellan ”arbete och kapital.” Det
är därför inte kvinnokampen som betyder
mest i denna version, utan klasskampen: en
fullständigjämlikhet mellan könen kan uppnås först i ett socialistiskt samhälle, dvs sedan
proletariatets diktatur upprättats. Grupp 8
utnyqjar helt enkelt många kvinnors berättigade engagemang för en regelrätt socialistisk indoktrinering.
352
Sist men definitivt inte minst i denna sammanställning kommer försvarsfrågan. Vårt
land upplever härvidlag en kris: vad många
värnpliktiga sätter främst är ständig nattpermission, högre lön, strejkrätt, betald semester och andra dylika ”krav”, vilka uppfattas
som led i en demokratisering. Att vi har en
allmän värnplikt i syfte att upprätthålla ett
starkt och fredsbevarande försvar och att
därför annars civila, självklara rättigheter inte alltid kan gälla inom försvaret, tenderar
mer och mer att komma i bakgrunden. Detta
förhållande i förening med 1972 års försvarsbeslut, där socialdemokratiska partiskäl
åsidosatte den tidigare parlamentariska
enigheten i försvarsfrågan, kommer att urholka försvaret om utvecklingen fortsätter
att gå i hittills uppkörda spår. Regeringens
brist på intresse för en aktiv försvarsinsats är
snarast upprörande. En angelägen konservativ uppgift blir mot denna bakgrund att
uppehålla en mer ingående försvarsdebatt.
Den konservativa insatsen bör här göras utifrån en offensiv position, och inte som så
många gånger tidigare ur en defensiv och
balanserande aspekt. Vänstern har som
princip att alltid försöka skrika högst. Svaga
argument kompenseras med en offensiv attityd och pressat röstläge. Vi som anser oss ha
förnuftet på vår sida bör, om inte höja rösten, så i alla fall ta kommandot i olika frågor.
Enhetstanken
Som en övergripande tanke, omspännande
övriga upptagna problemkomplex, bör enhetstanken hävdas. Med den menas en na·
turlig känsla av samhörighet och samför·
stånd mellan konservativa, liberaler och var·
för inte socialdemokrater. Härmed åsyfta
nu inte någon form av koalition utöver ck!
borgerliga samarbete som är nödvändigtoch
självklart. En Haga- eller kohandels-anW,
som i praktiken åsidosätter mycket av det
parlamentariska arbetet, skall icke uppmunt·
ras.
Däremot torde det vara i hög grad lJlOo
tiverat med en attityd av grundläggande
samhörighet mellan de demokratiska par·
tierna. Tidigare har berörts behovet av ett
aktivt engagemang till frihetens förmr
gentemot en annalkande diktatur. Detl1
engagemang bör inte bara omfatta de konservativa utan också alla andra demokratisb
partier och grupperingar. När därför beh01
av ett gemensamt agerande gentemot totaitära strömningar och aggressivitet förelig.
ger, bör ett sådant agerande komma i förs11
rummet, före ideologisk antagonism mellaa
parti- och blockbildningar. En sådan enhcl
är helt nödvändig för att ett effektivt \äm
mot diktatur och för att ett demokratisk!
samhälle även i framtiden skall kunna upprätthållas.