Matti Häggström; Vårt avlånga län
1977
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
MATTI HÄGGSTRÖM:
Vårt avlånga län
I Svensk Tidskrifts serie om bortglömda
svenska landsändar skriver redaktör Matti
Häggström om inte mindre än hela Kalmar
län. Kan verkligen ett helt län vara bortglömt? Ja, menarförfattaren och hänvisar
bla till att befolkningsutvecklingen bevisligen stagnerat och att industrin kämpar med
svårigheter på grund av de bristande kommunikationerna: han är djärv nog att plädera för en sydlig Ostkustbana och anför åter
sakskälför att Bromma inte skallläggas ned.
Men han påpekar, att Kalmar län omfattar
en del av Småland, och den småländskaföretagsandan blommar också där, trots alla svå-
righeter. En sak kan heller inga myndigheter
beröva länet: den vackra naturen som lockar
turister, men tyvärr under en alltför kort tid
av året.
Vad är det som lockar människor att bosätta
sig i en speciell landsända?
Ett av svaren på frågan ges i en insändare i
Barometern-OT den 21 juli i år, signerad
Sommartorparmoran. Hon berättar, att hon
hela sitt liv varit bosatt i Stockholm men på
äldre dagar blivit sommartorpare i Småland.
I hänförda ordalag återger hon den vänlighet och generositet hon stött på i Kalmar län
– när hon sommarprenumererat på tidningen, när hon tankat bilen, när hon fått TVapparaten reparerad. Hon stutar så här:
”Så älskade, rara och vänliga smålänningar i Kalmar län, tro inte att stockholmarna
alltid är snorkiga när vi bär oss underligt åt.
Vi är bara överväldigade av så mycken generositet. Vanan att gå fram med armbågarna
är så inrotad att vi blir avväpnade och vet inte riktigt hur vi ska bete oss. Men det känns
skööönt …”.
Orden är vackra, kanske överdrivna, men
de innehåller i varje fall en kärna av sanning. Vårt avlånga län, som man med en travestering på en sliten kliche kan kalla Kalmar län, sträcker sig från Västervik i norr till
Torsås i söder. Hela detta område är, för att
komma med ännu en travestering, denna
gång på Karl Ludvig i Birger Sjöbergs
”Kvartetten som sprängdes”, helt enkelt ett
gott ställe te å vara på.
Den närhet till människorna, som Sommanorparmoran pekar på, upplevs som en
realitet, åtminstone om man jämför med förhållandena i Stockholm. Men det finns också
mycket annat att åberopa: De förhållandevis
obetydliga köerna. Den relativt lugna livsrytmen. Korta avstånd till och från arbetet.
Goda möjligheter till stimulerande fritid och
344
rekreation. Förutsättningar att till relativt
rimliga priser skaffa sig eget hem eller sommarhus. De flesta soltimmarna i landet – en
långt ifrån oväsentlig faktor! Närheten till
sjöar, hav och skärgård. Någorlunda oförstörd miljö. Tillgång på olika slags kulturaktiviteter – låt vara att de inte kan mäta sig
med storstädernas. Mindre knark, alkohol
och kriminalitet bland ungdomen än vad
som förekommer i betong- och förortsgettona.
Begreppet levnadsstandard håller dessbättre på att fördjupas. Tidigare omfattade
det huvudsakligen den enskildes inkomster
och andra materiella förmåner. I dag ser
man mera på livssituationen i stort. I det perspektivet kan man även utan stora inkomster
leva på en hög standard i Kalmar län. I det
perspektivet bör Kalmar län också kunna se
framtiden an med tillförsikt. Det är inte fy
skam att ha naturresurserna på sin sida.
Ändå kämpar länet i dag med omfattande
svårigheter. De kan illustreras av det faktum
att befolkningen är ungefär 240 000 människor. Lika många fanns det för 100 år sedan.
Varpå beror denna stagnation som ju realiter är en tillbakagång?
Kommunikationerna
En viktig förklaring är de dåliga kommunikationerna. Under de senaste decennierna
har 50 mil järnväg skrotats i Kalmar län. På
de återstående bandelarna har servicen skurits ner. En ljuspunkt har kunnat noteras på
senare år. Det var när riksdagen för ett par
år sedan beslöt att den smalspåriga s k
Bergabanan skulle breddas. Det är gott och
väl, men det bör endast betraktas som ett
första steg. Vad som behövs är en Ostkustbana också i Sydsverige, en sammanhängande
järnväg Linköping- Hultsfred- KalmarKarlskrona- Kristianstad- Malmö. Projektet
har diskuterats men har aldrig prövats förutsättningslöst, trots att riksdagen beställde
detta redan 1955. Men då var järnvägarna
mindre populära, och oljekrisen hade inte
satt in. Det är inte alls otroligt, att en sådan
bana nu skulle göra alla bandelarna mera
lönsamma.
De återstående järnvägssträckorna måste
bevaras och få förbättrad service. Det kan synas samhällsekonomiskt olämpligt, men utgifterna för kommunikationer hänger samman med tillgången på olika slags energi.
Kostnadsrelationerna mellan trafikmedlen
kan därför snabbt förändras. Tåg är ett
energisnålt och dessutom miljövänligt transportalternativ. Det är inte uteslutet att det
framdeles kan visa sig lönsamt med järnvägstrafik, och att järnvägarna får en renässans.
I så fall kommer nedlagda järnvägsdelar att
för kommande generationer framstå som ett
av många exempel på kortsynthet hos dem
som levde under detta århundrade.
Även vägnätet i Kalmar län behöver rustas
upp. Detta är särskilt angeläget för de mindre orterna. Det kan nämnas att inte en enda
meter landsväg byggdes under hela 1976.
Flygförbindelserna mellan Kalmar län och
andra områden är bristfälliga. För bia sydöstra Sverige är det oerhört viktigt att Bromma flygfält bevaras. En del tror att goda flygkommunikationer mellan en landsortskommun och Stockholm endast är av intresse för
dem som flyger. Det är en felsyn. En snabb
förbindelse mellan Kalmar och Stockholm
betyder mycket för företagens expansionsmöjligheter och även för förutsättningarna
att förlägga nya statliga institutioner till Kalmar län. Länets myndigheter och borgerliga
politiker har – trots envist motstånd från de
socialdemokratiska riksdagsmännen – engagerat sig hårt i arbetet på att slå vakt om
Brommafältet. Regeringsskiftet i fjol möjliggjorde dessbättre en ny utredning om
Bromma. Rimligtvis kommer det att leda till
att den förra regeringens nedläggningsbeslut rivs upp. Bevarar regeringen Bromma,
gör den en stor regionalpolitisk insats för
Kalmar län och andra områden i Sverige.
Flygförbindelserna med andra orter behö-
ver också förbättras. Viktigt är att en flyglinje mellan Kalmar och Göteborg och Kalmar
och Köpenhamn kommer till stånd. Särskilt
den senare är angelägen. Ett omdiskuterat
projekt har varit en förbindelse Kalmar-Sturup-Kastrup. Den lösningen är visserligen
något sämre än en direktlinje med Köpenhamn, men är ändå fullt acceptabel.
Industrierna
Den industriella utvecklingen i Kalmar län
har länge varit på gott och ont. En expansion på ena orten har tyvärr ofta uppvägts av
en motsatt trend på en annan. Oskarshamns
industriella framsteg, bl a varvet och Simpvarp, hör till glädjeämnena, liksom Södra
Skogsägarnas satsning i Mönsterås – låt vara
att även denna koncern tvingats överväga
permitteringar till följd av det kärva konjunkturläget och näringslivets kraftigt ökade
kostnader. Volvos etablering i Kalmar, som
345
bl a omfattat epokgörande investeringar på
arbetsmiljöns område, har gett södra delen
av länet många välkomna arbetstillfällen.
Kalmar län råkade illa ut i slutet av 1960-
talet, när det oförskyllt utsågs till experimentfält för Krister Wickmans nya näringspolitik. Resultatet, parkeringshissarna och
Tjorvenbilarna, blev stora fiaskon och manade inte till efterföljd. Dessbättre fick den
förra regeringen sent omsider ompröva beslutet om nedläggning av det statliga Kalmar
Verkstads AB. Tack vare goda insatser från
företagsledningen och de anställda samt
myndigheterna och politikerna från länet
består företaget och har de senaste åren
t o m kunnat redovisa vinst. Den borgerliga
regeringens satsning på nya järnvägsvagnar
samt de bundna u-hjälpsinsatserna i bl a
Tanzania i form av järnvägsvagnar gör att
företaget ser framtiden an med viss tillförsikt.
Kalmar län fick tyvärr inte mycket med av
kakan när utlokaliseringen av statliga verk
och institutioner ägde rum i början av detta
decennium. Televerket förslår inte långt, eftersom den socialdemokratiska regeringen
1975 lyckades genomdriva att F 12 i Kalmar
läggs ner om några år. Försök efter 1976 års
val från borgerligt håll att rädda flottiljen visade sig fruktlösa – utvecklingen hade gått
för långt. Det betyder att inte mindre än 500
arbetstillfällen går förlorade och måste kompenseras. Hur? Rimligtvis genom att Kalmar
prioriteras när nya statliga aktiviteter skall
lokaliseras, och genom att staten stöder etablering av nya industrier.
346
Sysselsättningen
De största sysselsättningssvårigheterna har
onekligen inlandskommunerna Högsby,
Vimmerby och Hultsfred. Krav har framställts att de skall infogas i den s k grå zonen.
För Öland har läget förbättrats efter Ölandsbrons tillkomst för fem år sedan. Det har bl a
lett till ökade turistinkomster och befolkningstillväxt efter åtskilliga års regress. Risk
finns dock för allvarlig nedslitning av den
delvis unika naturen på ön. Fortfarande har
också Ölands diminutiva näringsliv besvärligheter.
En viss ljusning innebär tillkomsten av
högskolan i Kalmar. Det krävs dock att satsningen fullföljs, så att det blir en väl fungerande· utbildningsanstalt med naturvetenskaplig-teknisk inriktning, i enlighet med de
riktlinjer som dragits upp i nära samråd
med länets näringsliv.
Kalmar län är ett jordbrukarlän. Antalet
sysselsatta inom jordbruket är avsevärt större än på de flesta andra håll i landet. För lä-
nets utveckling är det därför angeläget att
regeringen för en sådan jordbrukspolitik att
denna näring får förutsättningar att bestå
och vidareutvecklas. Detta är också viktigt
för att kulturlandskapet skall kunna bevaras.
En speciell svårighet har varit att den
förra regeringens konfrontationspolitik
gentemot näringslivet drabbat länet hårt. I
Småland finns många mindre och medelstora företag, ofta familjeägda. Många har
emellertid nu lagts ner eller köpts upp av investmentsbolag eller utländska koncerner.
Detta har skapat stora sysselsättningssvårigheter på åtskilliga orter. Den satsning den
nya regeringen gjort för att förbättra villkoren för den manuella glasindustrin är välkommen. Även det småföretagarprogram
som aviserats till höstriksdagen kan bli av
stor betydelse för länets framtid, om det
motsvarar förväntningarna.
Tillfredsställande är att Kalmar län sedan
ett par år tillbaka har en egen handelskammare. Den har på kort tid blivit väl etablerad
och gör goda insatser för att bevaka företagens intressen i olika sammanhang.
Slutligen – Kalmar län är ett populärt turistmål. Det ger långt ifrån föraktliga inkomster. Den ökande fritiden, bl a den femte semesterveckan, kommer sannolikt att innebära att strömmen av rekreaktionssökande och kulturintresserade människor till sydöstra Sverige blir ännu större. Det är utmärkt – här finns plats för ännu fler!
Vårt avlånga län
I Svensk Tidskrifts serie om bortglömda
svenska landsändar skriver redaktör Matti
Häggström om inte mindre än hela Kalmar
län. Kan verkligen ett helt län vara bortglömt? Ja, menarförfattaren och hänvisar
bla till att befolkningsutvecklingen bevisligen stagnerat och att industrin kämpar med
svårigheter på grund av de bristande kommunikationerna: han är djärv nog att plädera för en sydlig Ostkustbana och anför åter
sakskälför att Bromma inte skallläggas ned.
Men han påpekar, att Kalmar län omfattar
en del av Småland, och den småländskaföretagsandan blommar också där, trots alla svå-
righeter. En sak kan heller inga myndigheter
beröva länet: den vackra naturen som lockar
turister, men tyvärr under en alltför kort tid
av året.
Vad är det som lockar människor att bosätta
sig i en speciell landsända?
Ett av svaren på frågan ges i en insändare i
Barometern-OT den 21 juli i år, signerad
Sommartorparmoran. Hon berättar, att hon
hela sitt liv varit bosatt i Stockholm men på
äldre dagar blivit sommartorpare i Småland.
I hänförda ordalag återger hon den vänlighet och generositet hon stött på i Kalmar län
– när hon sommarprenumererat på tidningen, när hon tankat bilen, när hon fått TVapparaten reparerad. Hon stutar så här:
”Så älskade, rara och vänliga smålänningar i Kalmar län, tro inte att stockholmarna
alltid är snorkiga när vi bär oss underligt åt.
Vi är bara överväldigade av så mycken generositet. Vanan att gå fram med armbågarna
är så inrotad att vi blir avväpnade och vet inte riktigt hur vi ska bete oss. Men det känns
skööönt …”.
Orden är vackra, kanske överdrivna, men
de innehåller i varje fall en kärna av sanning. Vårt avlånga län, som man med en travestering på en sliten kliche kan kalla Kalmar län, sträcker sig från Västervik i norr till
Torsås i söder. Hela detta område är, för att
komma med ännu en travestering, denna
gång på Karl Ludvig i Birger Sjöbergs
”Kvartetten som sprängdes”, helt enkelt ett
gott ställe te å vara på.
Den närhet till människorna, som Sommanorparmoran pekar på, upplevs som en
realitet, åtminstone om man jämför med förhållandena i Stockholm. Men det finns också
mycket annat att åberopa: De förhållandevis
obetydliga köerna. Den relativt lugna livsrytmen. Korta avstånd till och från arbetet.
Goda möjligheter till stimulerande fritid och
344
rekreation. Förutsättningar att till relativt
rimliga priser skaffa sig eget hem eller sommarhus. De flesta soltimmarna i landet – en
långt ifrån oväsentlig faktor! Närheten till
sjöar, hav och skärgård. Någorlunda oförstörd miljö. Tillgång på olika slags kulturaktiviteter – låt vara att de inte kan mäta sig
med storstädernas. Mindre knark, alkohol
och kriminalitet bland ungdomen än vad
som förekommer i betong- och förortsgettona.
Begreppet levnadsstandard håller dessbättre på att fördjupas. Tidigare omfattade
det huvudsakligen den enskildes inkomster
och andra materiella förmåner. I dag ser
man mera på livssituationen i stort. I det perspektivet kan man även utan stora inkomster
leva på en hög standard i Kalmar län. I det
perspektivet bör Kalmar län också kunna se
framtiden an med tillförsikt. Det är inte fy
skam att ha naturresurserna på sin sida.
Ändå kämpar länet i dag med omfattande
svårigheter. De kan illustreras av det faktum
att befolkningen är ungefär 240 000 människor. Lika många fanns det för 100 år sedan.
Varpå beror denna stagnation som ju realiter är en tillbakagång?
Kommunikationerna
En viktig förklaring är de dåliga kommunikationerna. Under de senaste decennierna
har 50 mil järnväg skrotats i Kalmar län. På
de återstående bandelarna har servicen skurits ner. En ljuspunkt har kunnat noteras på
senare år. Det var när riksdagen för ett par
år sedan beslöt att den smalspåriga s k
Bergabanan skulle breddas. Det är gott och
väl, men det bör endast betraktas som ett
första steg. Vad som behövs är en Ostkustbana också i Sydsverige, en sammanhängande
järnväg Linköping- Hultsfred- KalmarKarlskrona- Kristianstad- Malmö. Projektet
har diskuterats men har aldrig prövats förutsättningslöst, trots att riksdagen beställde
detta redan 1955. Men då var järnvägarna
mindre populära, och oljekrisen hade inte
satt in. Det är inte alls otroligt, att en sådan
bana nu skulle göra alla bandelarna mera
lönsamma.
De återstående järnvägssträckorna måste
bevaras och få förbättrad service. Det kan synas samhällsekonomiskt olämpligt, men utgifterna för kommunikationer hänger samman med tillgången på olika slags energi.
Kostnadsrelationerna mellan trafikmedlen
kan därför snabbt förändras. Tåg är ett
energisnålt och dessutom miljövänligt transportalternativ. Det är inte uteslutet att det
framdeles kan visa sig lönsamt med järnvägstrafik, och att järnvägarna får en renässans.
I så fall kommer nedlagda järnvägsdelar att
för kommande generationer framstå som ett
av många exempel på kortsynthet hos dem
som levde under detta århundrade.
Även vägnätet i Kalmar län behöver rustas
upp. Detta är särskilt angeläget för de mindre orterna. Det kan nämnas att inte en enda
meter landsväg byggdes under hela 1976.
Flygförbindelserna mellan Kalmar län och
andra områden är bristfälliga. För bia sydöstra Sverige är det oerhört viktigt att Bromma flygfält bevaras. En del tror att goda flygkommunikationer mellan en landsortskommun och Stockholm endast är av intresse för
dem som flyger. Det är en felsyn. En snabb
förbindelse mellan Kalmar och Stockholm
betyder mycket för företagens expansionsmöjligheter och även för förutsättningarna
att förlägga nya statliga institutioner till Kalmar län. Länets myndigheter och borgerliga
politiker har – trots envist motstånd från de
socialdemokratiska riksdagsmännen – engagerat sig hårt i arbetet på att slå vakt om
Brommafältet. Regeringsskiftet i fjol möjliggjorde dessbättre en ny utredning om
Bromma. Rimligtvis kommer det att leda till
att den förra regeringens nedläggningsbeslut rivs upp. Bevarar regeringen Bromma,
gör den en stor regionalpolitisk insats för
Kalmar län och andra områden i Sverige.
Flygförbindelserna med andra orter behö-
ver också förbättras. Viktigt är att en flyglinje mellan Kalmar och Göteborg och Kalmar
och Köpenhamn kommer till stånd. Särskilt
den senare är angelägen. Ett omdiskuterat
projekt har varit en förbindelse Kalmar-Sturup-Kastrup. Den lösningen är visserligen
något sämre än en direktlinje med Köpenhamn, men är ändå fullt acceptabel.
Industrierna
Den industriella utvecklingen i Kalmar län
har länge varit på gott och ont. En expansion på ena orten har tyvärr ofta uppvägts av
en motsatt trend på en annan. Oskarshamns
industriella framsteg, bl a varvet och Simpvarp, hör till glädjeämnena, liksom Södra
Skogsägarnas satsning i Mönsterås – låt vara
att även denna koncern tvingats överväga
permitteringar till följd av det kärva konjunkturläget och näringslivets kraftigt ökade
kostnader. Volvos etablering i Kalmar, som
345
bl a omfattat epokgörande investeringar på
arbetsmiljöns område, har gett södra delen
av länet många välkomna arbetstillfällen.
Kalmar län råkade illa ut i slutet av 1960-
talet, när det oförskyllt utsågs till experimentfält för Krister Wickmans nya näringspolitik. Resultatet, parkeringshissarna och
Tjorvenbilarna, blev stora fiaskon och manade inte till efterföljd. Dessbättre fick den
förra regeringen sent omsider ompröva beslutet om nedläggning av det statliga Kalmar
Verkstads AB. Tack vare goda insatser från
företagsledningen och de anställda samt
myndigheterna och politikerna från länet
består företaget och har de senaste åren
t o m kunnat redovisa vinst. Den borgerliga
regeringens satsning på nya järnvägsvagnar
samt de bundna u-hjälpsinsatserna i bl a
Tanzania i form av järnvägsvagnar gör att
företaget ser framtiden an med viss tillförsikt.
Kalmar län fick tyvärr inte mycket med av
kakan när utlokaliseringen av statliga verk
och institutioner ägde rum i början av detta
decennium. Televerket förslår inte långt, eftersom den socialdemokratiska regeringen
1975 lyckades genomdriva att F 12 i Kalmar
läggs ner om några år. Försök efter 1976 års
val från borgerligt håll att rädda flottiljen visade sig fruktlösa – utvecklingen hade gått
för långt. Det betyder att inte mindre än 500
arbetstillfällen går förlorade och måste kompenseras. Hur? Rimligtvis genom att Kalmar
prioriteras när nya statliga aktiviteter skall
lokaliseras, och genom att staten stöder etablering av nya industrier.
346
Sysselsättningen
De största sysselsättningssvårigheterna har
onekligen inlandskommunerna Högsby,
Vimmerby och Hultsfred. Krav har framställts att de skall infogas i den s k grå zonen.
För Öland har läget förbättrats efter Ölandsbrons tillkomst för fem år sedan. Det har bl a
lett till ökade turistinkomster och befolkningstillväxt efter åtskilliga års regress. Risk
finns dock för allvarlig nedslitning av den
delvis unika naturen på ön. Fortfarande har
också Ölands diminutiva näringsliv besvärligheter.
En viss ljusning innebär tillkomsten av
högskolan i Kalmar. Det krävs dock att satsningen fullföljs, så att det blir en väl fungerande· utbildningsanstalt med naturvetenskaplig-teknisk inriktning, i enlighet med de
riktlinjer som dragits upp i nära samråd
med länets näringsliv.
Kalmar län är ett jordbrukarlän. Antalet
sysselsatta inom jordbruket är avsevärt större än på de flesta andra håll i landet. För lä-
nets utveckling är det därför angeläget att
regeringen för en sådan jordbrukspolitik att
denna näring får förutsättningar att bestå
och vidareutvecklas. Detta är också viktigt
för att kulturlandskapet skall kunna bevaras.
En speciell svårighet har varit att den
förra regeringens konfrontationspolitik
gentemot näringslivet drabbat länet hårt. I
Småland finns många mindre och medelstora företag, ofta familjeägda. Många har
emellertid nu lagts ner eller köpts upp av investmentsbolag eller utländska koncerner.
Detta har skapat stora sysselsättningssvårigheter på åtskilliga orter. Den satsning den
nya regeringen gjort för att förbättra villkoren för den manuella glasindustrin är välkommen. Även det småföretagarprogram
som aviserats till höstriksdagen kan bli av
stor betydelse för länets framtid, om det
motsvarar förväntningarna.
Tillfredsställande är att Kalmar län sedan
ett par år tillbaka har en egen handelskammare. Den har på kort tid blivit väl etablerad
och gör goda insatser för att bevaka företagens intressen i olika sammanhang.
Slutligen – Kalmar län är ett populärt turistmål. Det ger långt ifrån föraktliga inkomster. Den ökande fritiden, bl a den femte semesterveckan, kommer sannolikt att innebära att strömmen av rekreaktionssökande och kulturintresserade människor till sydöstra Sverige blir ännu större. Det är utmärkt – här finns plats för ännu fler!