Margaretha af Ugglas; Om en utredning
1977
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
en utredning
Sysselsättningsutredningen, en viktig utredning, fortlever trots regimskiftet sitt socialistiska liv i högönsklig välmåga.
Utredningen har i sin krets av ledamöter
många berömda namn från svensk socialdemokrati: Rudolf Meidner och Gösta Rehn,
Lars Sandberg, f d ordförande i Statsanställdas förbund och tillika ordförande i utredningen, samt John Östlund från TCO-S. Av
yngre årgång är Metall-ekonomen Per-Olof
Edin. Bland pamparna från OrganisationsSverige märks verkställande direktörerna i
Kommun- och Landstingsförbundet samt
SAF:s Karl-Olof Faxen. AMS-generalen Bertil Rehnberg är självfallet med. För att alrunda denna krets av mäktiga män återfinns
också bland ledamöterna ett antal riksdagsledamöter av båda könen, utsedda av sina respektive partier.
En huvudräkning ger vid handen, att partisympatierna i sysselsättningsutredningen
fördelar sig så, att socialdemokraterna kan
räkna med en betryggande majoritet på
ungefär lO mot de borgerligas 6.
Det är emellertid inte bara i utredningen,
som socialdemokraterna är i förkrossande
majoritet. Än värre är det i sekretariatet. Det
kan utan vidare betecknas som helrött. Flera
av utredningens cirka sexton heltidsanställda sekreterare är dessutom partipolitiskt aktiva inom socialdemokratin. Det hör också
till det vanliga att LO:s tidning Fackföreningsrörelsen kan presentera material från
utredningen innan det har kommit på utredningens bord.
Sysselsättningsutredningen fortsätter således att på skattebetalarnas bekostnad vidareutveckla den socialdemokratiska synen på
sysselsättnings- och näringspolitiken. Någon
utvärdering av den förda arbetsmarknadspolitiken görs inte. Den allvarligaste anmärkningen som kan riktas mot Per Ahlmark – för det är han som är den ansvarige
iden här affären – är att han genom sin vägran att omgestalta sysselsättningsutredningen har avhänt den borgerliga regeringen ett redskap, som kunde nytuas till att förnya sysselsättningspolitiken efter borgerliga
riktlinjer.
Förklaringen till Per Ahlmarks oförmåga
att byta majoritet i bl a sysselsättningsutredningen är hans långt drivna lust att hålla sig
väl med fackföreningsrörelsen. När Lars
Sandberg liksom även Åke Nilsson, den f d
Metallordföranden, som är ordförande i Arbetsrättskommitten, i god demokratisk ordning lämnade in sina avskedsansökningar efter socialdemokraternas valförlust, bad Per
Ahlmark dem enträget att stanna kvar. De- 417
ras motkrav blev helt naturligt att majoritetsläget i utredningarna inte skulle ändras.
Det är till föga tröst i sammanhanget att
Per Ahlmark får besvär av sitt eget arrangemang. Samtidigt som arbetsmarknadsministern tillsätter en utredning, som bl a skall undersöka om Åman-lagarna försvårar för
ungdomen att få jobb och i så fall skall föreslå ändringar i lagstiftningen, tillstyrker
hans folkpartistiska kollegor i sysselsättningsutredningen förslag som innebär att
Åman-lagarna skall göras ännu strängare
och ungdomens situation ”förbättras” med
ytterligare lagstiftning.
Det är inte att undra på att Per Ahlmark
får en pressad debatt i riksdagen när Mats
Hellström (s) frågar honom när regeringen
avser att genomföra Sysselsättningsutredningens förslag. Som man bäddar får man
ligga!
Margaretha af Ugglas
Med detta häfte av tidskriften följer ett inbetalningskort avseende prenumerationsavgiften 60:- kronor för år 1978.
(Prenumerationspris för pensionärer: 50: – ).
Sysselsättningsutredningen, en viktig utredning, fortlever trots regimskiftet sitt socialistiska liv i högönsklig välmåga.
Utredningen har i sin krets av ledamöter
många berömda namn från svensk socialdemokrati: Rudolf Meidner och Gösta Rehn,
Lars Sandberg, f d ordförande i Statsanställdas förbund och tillika ordförande i utredningen, samt John Östlund från TCO-S. Av
yngre årgång är Metall-ekonomen Per-Olof
Edin. Bland pamparna från OrganisationsSverige märks verkställande direktörerna i
Kommun- och Landstingsförbundet samt
SAF:s Karl-Olof Faxen. AMS-generalen Bertil Rehnberg är självfallet med. För att alrunda denna krets av mäktiga män återfinns
också bland ledamöterna ett antal riksdagsledamöter av båda könen, utsedda av sina respektive partier.
En huvudräkning ger vid handen, att partisympatierna i sysselsättningsutredningen
fördelar sig så, att socialdemokraterna kan
räkna med en betryggande majoritet på
ungefär lO mot de borgerligas 6.
Det är emellertid inte bara i utredningen,
som socialdemokraterna är i förkrossande
majoritet. Än värre är det i sekretariatet. Det
kan utan vidare betecknas som helrött. Flera
av utredningens cirka sexton heltidsanställda sekreterare är dessutom partipolitiskt aktiva inom socialdemokratin. Det hör också
till det vanliga att LO:s tidning Fackföreningsrörelsen kan presentera material från
utredningen innan det har kommit på utredningens bord.
Sysselsättningsutredningen fortsätter således att på skattebetalarnas bekostnad vidareutveckla den socialdemokratiska synen på
sysselsättnings- och näringspolitiken. Någon
utvärdering av den förda arbetsmarknadspolitiken görs inte. Den allvarligaste anmärkningen som kan riktas mot Per Ahlmark – för det är han som är den ansvarige
iden här affären – är att han genom sin vägran att omgestalta sysselsättningsutredningen har avhänt den borgerliga regeringen ett redskap, som kunde nytuas till att förnya sysselsättningspolitiken efter borgerliga
riktlinjer.
Förklaringen till Per Ahlmarks oförmåga
att byta majoritet i bl a sysselsättningsutredningen är hans långt drivna lust att hålla sig
väl med fackföreningsrörelsen. När Lars
Sandberg liksom även Åke Nilsson, den f d
Metallordföranden, som är ordförande i Arbetsrättskommitten, i god demokratisk ordning lämnade in sina avskedsansökningar efter socialdemokraternas valförlust, bad Per
Ahlmark dem enträget att stanna kvar. De- 417
ras motkrav blev helt naturligt att majoritetsläget i utredningarna inte skulle ändras.
Det är till föga tröst i sammanhanget att
Per Ahlmark får besvär av sitt eget arrangemang. Samtidigt som arbetsmarknadsministern tillsätter en utredning, som bl a skall undersöka om Åman-lagarna försvårar för
ungdomen att få jobb och i så fall skall föreslå ändringar i lagstiftningen, tillstyrker
hans folkpartistiska kollegor i sysselsättningsutredningen förslag som innebär att
Åman-lagarna skall göras ännu strängare
och ungdomens situation ”förbättras” med
ytterligare lagstiftning.
Det är inte att undra på att Per Ahlmark
får en pressad debatt i riksdagen när Mats
Hellström (s) frågar honom när regeringen
avser att genomföra Sysselsättningsutredningens förslag. Som man bäddar får man
ligga!
Margaretha af Ugglas
Med detta häfte av tidskriften följer ett inbetalningskort avseende prenumerationsavgiften 60:- kronor för år 1978.
(Prenumerationspris för pensionärer: 50: – ).