Margaretha av Ugglas; Om Olof Palme
1976
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
OlofPalme
Vår statsminister har tagit på sig filttofflorna. Visionären från 60-talet finner det år
1976 säkrast att gå baklänges in i framtiden.
Folkhemmet tas till heders, Gunnar Sträng
blir dragplåster i valrörelsen, och Olof Palme filar energiskt på sina vassa kanter.
Det är en märklig omvandling vi bevittnar. Den radikale Olof Palme, framgångsrikt friande till de rödaste inom sitt eget parti, marscherande i demonstrationståg på
Sergels torg, vorden statsminister 1969
bland bifallsropen från de ”nya socialisterna”. Olof Palme, han som kan allt. Han som
skall göra’t. Med Olof Palme får vi skåda det
socialistiska lyckoriket!
Två förlustval senare drar Olof Palme på
sig den grå kappan. Framåtsyftande förslag,
lanserade under senare tid av SAP och LO,
om löntagarfonder, socialisering av all mark,
planhushållning m m förnekas av Olof Palme i riksdagens talarstol. Gösta Bohman,
som har ofinheten att påminna om beslut
och debatt vid den socialdemokratiska partikongressen i höstas, får höra att han bedriver konfrontationspolitik.
Olof Palme är en skicklig taktiker, och nog
är det en helomvändning värdig en stor illusionist vi nu fått bevittna. Frågan är bara,
vad kommer härnäst? Om Olof Palme lyckas
klamra sig fast vid makten i höst, vart skall
han sedan styra sin socialdemokratiska
arme. Dess inneboende drivkraft är marschen mot socialismen. Om denna marsch
äventyrar regeringsmakten, vilken väg skall
Olof Palme då anvisa sin folkrörelse?
Under Per Albin Hanssons, Tage Erlanders och en stor del av Gunnar Strängs dagar var den stora hemligheten i den svenska
socialdemokratins permanenta framgång
dess förmåga att hela tiden veta hur fort det
gick att skynda mot socialismen. Kanske håller inte det receptet längre.
Det är en ny tid vi lever i. En ny verklighet
har växt fram. En verklighet som vad beträffar Sverige i påtaglig utsträckning präglats
av socialdemokratin. Det är mot sina egna
misslyckanden, underlåtenhetssynder och
felbedömningar socialdemokratin nu måste
kämpa. Det räcker inte längre att hålla en
opinion lugn, att stryka väljarna medhårs,
när det är den egna politikens resultat man
har att svara för.
Och inte nog med detta. Den nya tiden för
med sig nya problem, nya strömningar, nya
människor. Vi har fått uppleva den gröna
vågen, nu växer sig den nya individualismen
stark. Kan den gamla socialismen verkligen
liva de unga sinnena? Kommer den att kännas förlösande och reell i en tid, när byrå-
kratisering, centralisering, datorisering och
kollektivisering är de nya hoten? När överheten är det nya socialdemokratiska maktetablissemanget.
105
Vad önskar vi oss av framtiden? Ett mjukare, mera mänskligt samhälle. Ett samhälle
som ger oss möjlighet att i arbete och på fritid få ge det bästa av oss själva. Ett samhälle
som ger oss mera frihet. Frihet inte bara till
självförverkligande utan frihet också att bry
oss om, att söka gemenskapen och glädas åt
den, inte att påtvingas den.
Svarar den materiella socialismen mot
dessa krav? Socialismen som omsatt i praktisk handling innebär växande byråkrati,
ständigt nya regler och förordningar, blanketter och broschyrer och övervakande
myndigheter, som med stränga sanktioner
skall tillse att den enskilde inte på något sätt
sviker sina förpliktelser mot staten.
Illusionsnumren, modell Olof Palme, lär
inte i längden dölja den verklighet som ett
fortsatt socialdemokratiskt styre innebär. De
kommer inte heller att dölja bristen på en
politik för en samhällsutveckling som människorna vill ha den. En framtid i frihet och
välfärd.
Margaretha af Ugglas
Vår statsminister har tagit på sig filttofflorna. Visionären från 60-talet finner det år
1976 säkrast att gå baklänges in i framtiden.
Folkhemmet tas till heders, Gunnar Sträng
blir dragplåster i valrörelsen, och Olof Palme filar energiskt på sina vassa kanter.
Det är en märklig omvandling vi bevittnar. Den radikale Olof Palme, framgångsrikt friande till de rödaste inom sitt eget parti, marscherande i demonstrationståg på
Sergels torg, vorden statsminister 1969
bland bifallsropen från de ”nya socialisterna”. Olof Palme, han som kan allt. Han som
skall göra’t. Med Olof Palme får vi skåda det
socialistiska lyckoriket!
Två förlustval senare drar Olof Palme på
sig den grå kappan. Framåtsyftande förslag,
lanserade under senare tid av SAP och LO,
om löntagarfonder, socialisering av all mark,
planhushållning m m förnekas av Olof Palme i riksdagens talarstol. Gösta Bohman,
som har ofinheten att påminna om beslut
och debatt vid den socialdemokratiska partikongressen i höstas, får höra att han bedriver konfrontationspolitik.
Olof Palme är en skicklig taktiker, och nog
är det en helomvändning värdig en stor illusionist vi nu fått bevittna. Frågan är bara,
vad kommer härnäst? Om Olof Palme lyckas
klamra sig fast vid makten i höst, vart skall
han sedan styra sin socialdemokratiska
arme. Dess inneboende drivkraft är marschen mot socialismen. Om denna marsch
äventyrar regeringsmakten, vilken väg skall
Olof Palme då anvisa sin folkrörelse?
Under Per Albin Hanssons, Tage Erlanders och en stor del av Gunnar Strängs dagar var den stora hemligheten i den svenska
socialdemokratins permanenta framgång
dess förmåga att hela tiden veta hur fort det
gick att skynda mot socialismen. Kanske håller inte det receptet längre.
Det är en ny tid vi lever i. En ny verklighet
har växt fram. En verklighet som vad beträffar Sverige i påtaglig utsträckning präglats
av socialdemokratin. Det är mot sina egna
misslyckanden, underlåtenhetssynder och
felbedömningar socialdemokratin nu måste
kämpa. Det räcker inte längre att hålla en
opinion lugn, att stryka väljarna medhårs,
när det är den egna politikens resultat man
har att svara för.
Och inte nog med detta. Den nya tiden för
med sig nya problem, nya strömningar, nya
människor. Vi har fått uppleva den gröna
vågen, nu växer sig den nya individualismen
stark. Kan den gamla socialismen verkligen
liva de unga sinnena? Kommer den att kännas förlösande och reell i en tid, när byrå-
kratisering, centralisering, datorisering och
kollektivisering är de nya hoten? När överheten är det nya socialdemokratiska maktetablissemanget.
105
Vad önskar vi oss av framtiden? Ett mjukare, mera mänskligt samhälle. Ett samhälle
som ger oss möjlighet att i arbete och på fritid få ge det bästa av oss själva. Ett samhälle
som ger oss mera frihet. Frihet inte bara till
självförverkligande utan frihet också att bry
oss om, att söka gemenskapen och glädas åt
den, inte att påtvingas den.
Svarar den materiella socialismen mot
dessa krav? Socialismen som omsatt i praktisk handling innebär växande byråkrati,
ständigt nya regler och förordningar, blanketter och broschyrer och övervakande
myndigheter, som med stränga sanktioner
skall tillse att den enskilde inte på något sätt
sviker sina förpliktelser mot staten.
Illusionsnumren, modell Olof Palme, lär
inte i längden dölja den verklighet som ett
fortsatt socialdemokratiskt styre innebär. De
kommer inte heller att dölja bristen på en
politik för en samhällsutveckling som människorna vill ha den. En framtid i frihet och
välfärd.
Margaretha af Ugglas