Nils Röhne; Jämtland – länet i centrum
1977
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
NILS RÖHNE:
jän1tland – länet i centrum
l vår serie om olika landsändar skriver
chefredaktör_ Nils Röhne, Östersunds-Posten,
om jämtland. Man har lyckats hejda den
stora utflyttningen under 50- och 60-talen
ochförmått utveckla redan existerande
företag ochfått andra attflytta in i länet.
Tillsammans med de stora satsningarna på
turism och jordbruk har detta inneburit att
länet blivit attraktivt och man ser ljust på
framtiden.
Är .Jämtlands län en bortglömd landsända?
Utgör systerprovinserna .Jämtland och Härjedalen – som det hette förr – vita fläckar
på den svenska kartan? Kanske igår – men
knappast i dag. Miu i den svenska kartan har
vi legat över 300 år vid det här laget – dessfikinnan låg vi som bekant mitt i den norska
kartan i minst 600 år. – Närmare mittpunkten i kungariket Sverige kan ingen länshuvudort ligga än Östersund.
Lite fler positionsangivelser; klimatologisktligger vi nära fjällvädret – vi har långa
vintrar och svala somrar, vilket inte hindrar
att vi kan segla p;”t Storsjön samtidigt som vi
kan åka skidor utför i junisol på Åreskutans
baksida. Botaniskt har vi en ~jällflora som
står som vachast ijuni(juli. Vi har nästan lika många orkideer att titta på och beundra
som på Gotland – nornan, guckuskon,
skogsfrun och andra skönheter har sina
,·äxtplatser runt Storsjön på de kalkrika markerna. En zoologisk angivelse: vi har landets
björnrikaste kommun – Strömsund, vi har
myskoxar i Härjedalen, vi har fler älgar än
andra – och större – och vi har också proportionerligt fler äl!{jägare än andra lands- ~indar. Vi har älgar både i jämtlandsvapnet
och i östet-sundsvapnet. Under äl!{jakten står
.Jämtland/Härjedalen stilla till hitlokaliserade och nyetablerade platschefers stora förtvivlan. Men efter ett par år här i länet åketde själva ut och jagar älg.
Befolkningsutvecklingen och industrin
Allvarligt talat var länet bortglömt under en
svart period, då det mesta gick bakåt. På 20
år – 1950-1970 – försvann mer än 20 000
444
människor i de allra aktivaste åldrarna sö-
derut och med statliga bi\jetter och bidrag.
Huvudanledningen var den rationaliseringsvåg som gick över Jämtlands läns basnäringar, jord- och skogsbruket.
Det satt hårt åt att få statsmakter, näringslivet och de politiska partierna att inse att det
krävdes en satsning i andra riktningen. Efter
en period av ganska bedövande pessimism i
länet för de allt mera stigande minussiffrorna varje år vid folkräkningarna – svartast
verkade det i slutet av 50-talet – övergick
jämtar och härjedalingar på alla nivåer att
sätta emot. Så småningom gav det resultat.
Med hjälp av en annan, delvis förändrad
statlig politik, och en delvis ändrad inställning till lokalisering bland vårt lands nä-
ringslivstoppar, öppnade flera av våra stora
företag fabriker och filialer även iJämtlands
län, främst i Östersund. LM, Fagersta, Partner, Sandvik m fl. Det ledde till att vi fick
värdefull industriell mi\jö etablerad även i
Jämtland – det fanns litet av den tidigare.
Så sent som i slutet på 50-talet förekom det
inlägg i Östersunds stadsfullmäktige som
gick ut på att någon industri skulle det verkligen inte ligga i stan. Den kunde spnda rök
och elände.
Det har beräknats att under tioårsperioden 1965- 1975 tillkom cirka 3 000 arbetstillfällen i samband med lokaliseringspolitiska åtgärder, bidrag, lån m m. Under åren
1965-1976 minskade dock samtidigt antalet
aktiva jordbrukare med 5 000 och i skogen
blev det 2 600 färre jobb. Så visst finns problematiken kvar.
Men, befolkningsavtappningen har hejdats, och det har sedap ett· par år tillbaka
förekommit en svag befolkningsökning. Den
nuvarande lågkonjunkturen har inte slagit
hårdast här iJämtland, men även här har industrin fått känna på. Partner har minskat
drastiskt, LM har tvingats avbryta sin expansion och använt sig av anställningsstopp och
s k naturlig avgång för att ta några exempel.
Förutom att nylokaliseringar bidrog till en
vändning av utvecklingen så är det dock de
stora ansträngningar, som gjorts inom det
”egna” näringslivet, som fått trenden att vända. De företagare som funnits och finns här i
Jämtland har utvidgat, kanske inte dramatiskt men stadigt. Även om vi fortfarande
har flerajord bruks- och skogsbrukssysselsatta människor jämfört med riksproportionerna, så ökar stadigt industrisidan.
Ett bekymmer för ett f d utflyttningslän är
helt naturligt den snedvridna befolkningspyramid som uppstår när aktiva åldrar år efter
år bara försvinner. Jämtlands län tillhör de
län i landet som proportionerligt har flest
åldringar.
Detta fenomen utgör ett mycket stort
kommunalekonomiskt problem och utgör
också ett hinder för en expansion i de sju
jämtkommunerna, Östersund undantaget.
Östersund är i dag det centrum som behövs.
Fortsättningen av utvecklingen måste komma främst i de andra kommunerna om länet
skall överleva. Bortser vi från den envisa lågkonjunkturen, sätter man ute i dessa kommuner sin tilltro till att de nya åtgärder, som
nu signalerats av den nya regeringen, bl a åtgärdspaketet för små och medelstora företag, kommer att betyda mycket för ettlän av
Jämtlands struktur. Paketet är också utformat av en jämte, industriminister Nils G Åslin~, och detlär inte vara nå~on överdrift att
påstå att hans erfarenheter från sitt hemlän
satt sina väsentli~a spår i den nya småföreta- ~arpolitiken.
Men finns det då människor ute i by~der?-
na för en expansion? Jo, det finns det, och
pro~nosern a talar för att det måste skapas
nya arbetstillfällen i tusental. Dessutom har
det visat si~ att det finns en stor, ofta välutbildad, re erv av jämtar och härjedalingar
ute i landet som är beredda att fl ytta hem –
om de erbjuds ett arbete som motsvarar deras kvalifikationer. Påfallande är att de industrier, institutioner eller myndigheter
som sökt specialister sällan haft några svårigheter au få sådana. Ofta i form av återvändande j ämtar eller härjedalingar.
Ny sysselsättning krävs, inte minst därför
att en ny våg av rationalisering förefaller
sannolik i skogen . Det senaste året har det
arbetats på ett projekt som skulle ge nya arbetstillfällen genom en betydligt ökad förädling av skog inom länet. I Jämtland bearbetas bara en liten, liten del av råvaran. Det
börjar dock bli en ny grund att stå på; hustillverkning – inte minst timmerhus – limträ,
snickerier, sågverk med specialiteter, spånplattor är träförädlin~ som vuxit fram i länet
och som är utby~~bar.
Jordbruket
Det är även da~s att ta itu med en offensivare jordbrukspolitik i länet. Det finns nu ett
nyligen framtaget material om möjligheterna att vända trenden. Alltså till en ökad sysselsättning inom jordbruket; en kraftigt
ökad mjölkproduktion, ytterligare slakt- 445
djursuppfödning, grönsaker och bärodling
ligger inom det möjligas gräns.
Det är nämligen så – om någon glömt sin
skolbok i geografi – att det är bördigt i Skå-
ne, på Gotland, på östgötaslätten, i storsjö-
bygden och i Tornedalen.
Tilltron till jordbruket är också stor inom
lantbrukskooperationen. I Östersund satsar
man just nu 50 – 100 miljoner på olika nya
produktionsställen, främst då på det stora
östersundsmejeriet, ett av landets största,
med bl a ost och messmör som specialiteter.
För att få fram en så slagkraftig producentkooperation som möjligt har för övrigt de
j ämtska och härjedalska bönderna tillsammans med grannbönder i Medelpad och
Hälsingland gått samman i landets enda
branschblandade producentförening, Nedre Norrlands Producentförening (NNP),
som blivit en stabil organisation, inte minst
för en fortsatt jordbruksindustriell förädling. Ett akut problem: det är för många
dödsbon som äger åkermark som ingen brukar. Ägarna kommer upp någon vecka från
Stockholm på sommaren och tittar på ägorna och säger: – Va’ skönt och vackert det är
ändå, här hemma iJämtland …
Turismen
De återvändande dödsbodelägarna bor då i
någon av de 80 000 turistbäddar som finns i
länet – turismen har i vårt län en ställning
som den knappast har i någon av landets övriga delar. Den ställningen beror givetvis på
att vi har två säsonger, vinter och sommar,
och inom vissa områden iJämtland och Härjedalen hyrs stugo•· ut 30-35 veckor av årets
52.
446
Positionen beror naturligtvis också på att
Härjedalen och Jämtland är det närmaste
större sammanhängande fjällområde, som
finns att tillgå i landet, och att vi var tidigt
ute med turism. Om inte vi betraktar Magnus Eriksson med sin Blanche av Namur –
som reste till Frösön för att hålla sig borta
från digerdöden – som de första turisterna,
så kan vi notera att det i mitten på 1700-talet
fanns viss kurortsverksamhet i Jämtland.
T u rismen och olika fritidsaktiviteter spelar alltså stor roll för länet. Av de 80 000 bäddarna kommer 30 000 på turisthotell, semester·byar, cam ping, privatlogi och vandrarhem, medan 50 000 finns i fritidshus ägda av
utomlänsbor. Totalt används bäddarna till
5,3 mi\joner övernattningar och brunoomsättningen uppgår till grovt räknat 300 miljoner.
Det satsas mycket stora pengar i LUrism
och fritid i länet sedan några år tillbaka och
enligt planerna de närmaste åren framåt.
Härom året gjor·des en sammanställning av
planer·ade projekt i länet för en miljard under en tioårsperiod.
l Härjedalen har det rent av varit fr~tga
om en s k Överhenning milt under lågkonjunkturen. l Härjedalen – landskapet som
numera är en kommun med 13 000 innevå-
nare – investerades det 150 miljoner i fritidshus förra året.
l Åre investeras det också mycket pengar
för· närvarande. Där har staten bidragit kraftigt i det s k Åre-projektet, som tillkom efter
en statlig utredning, som i sin tur tillkom
som ”tröst” förjämtarna när herr Str;ing och
cosa n~j till ,·inter-OS till Östersund och Åre
1976. Nu kanske det blir de ”tröstsatsningarna” som ligger som en grund för eventuella
framtida OS-tävlingar i utförsåkningar, om
Internationella olympiska kommitten säger
ja till den svenska ”decentraliserade” ansö-
kan om vinterspelen 1984 – med två jämtska kommuner som medsökande, Åre och
Ragunda.
Åre-investeringen ligger främst i en kabinbana – som kostade närmare 70 miljoner –
nya liftar – hela system efter mellaneumpeiskt mönster – stugby, vägar, reningsverk
osv.
Den våldsamma fritidshusbyggenskapen i
de känsliga fJällområdena innebär självklart
svåra problem och styrningsfrågorna aktualiseras. Det finns en klart unalad oro över
naturresurserna. Vi får inte sälja ut och exploatera allt det vi har alt ~juda på av vederkvickelse, natur, skönhetsvyer, vanendrag, fiske osv. En fråga som ställs är, hur
skall invester·ingarna i fritidshus kunna användas bättre än nu? Kan fritidshusägaren
lockas att upplåta sill fritidshus även åt anclr·a? Med en morot ala större skattefrihet än
nu vid uthyrning? Eller med skatlepiskan:
dvs hot om högre fastighetsskatt om stugan
inte hyrs ut?
Intressanta nya inslag är att flera företag
börjat bygga stugbyar där man säljer delar
av säsongen till hugade spekulanter på fritidshus. l priset ingår då även viss central
service och skötsel. Det är märkligt alt inte
detta system kommit förut i Sverige, flitigt
använt som det är i flera utländska turistländer.
Att oron över ”råvaran” – vårjämtska och
härjedalska natur ökat inom många kretsar
de senaste ~tren står klart. Ett par exempel:
inom länsstyrelsen har man t ex uttryckt
tveksamhet över att den nuvarande Helagsstationen, mitt inne i ett mycket använt men
också mycket känsligt orört fjällområde, önskas utbytt mot en större anläggning. Alltför
stor enligt länsstyrelsen, en anläggning som
innebär en ren hotellrörelse inne i fjällområ-
det.
Eller att man börjat på allvar diskutera au
organisera upp tältandet i fjället för de vandrande fjällbesökarna. Inom speciella tältplatser. På fjället. Det låter skrämmande!
Förbindelserna med Norge
Visst är turismen och fritidsaktiviteterna nå-
got som hör tilllänets framtid. Ska sanningen fram har vi ytterligare ett framtidsproje~
och det är Norge.
Relationer·na med Tröndelagen har alltid
varit livliga – men de håller på att värmas
upp ytterligare. I varje fall jobbas det härt
447
från jämtlandshället för bäure förbindelser
– vi vill t ex ha den av en nordisk ämbetsmannautredning kartlagda flyglinjen
Trondheim-Östersund, vi vill ha den likaledes föreslagna förenklade och förbättrade
godstaxan mellan havet och .Jämtland på
järnvägen, liksom förenklade rutiner för
lastbilstrafiken på mellanriksvägen E 75. Allt
för en intensifierad handels- och industriförbindelse med det alltmera expanderande
Trondheim och Tröndelagen. .Jodä, vi är
medvetna om att rakt utanför oss utmed
tröndernas kust skall det bli ett av Norges
största oljefält.
Det finns redan i dag konkreta exempel
på ökade aktiviteter. Norska företag har sökt
sig till .Järpen i Väs~ämtland med industrilokalisering liksom till Strömsund. Redan i
dag levererar vi skogsvara till norska massaoch pappersfabriker vid kusten från tidigare
s k O-områden i västra och norra .Jämtland.
Med samma bilar tar vi hem olja.
jän1tland – länet i centrum
l vår serie om olika landsändar skriver
chefredaktör_ Nils Röhne, Östersunds-Posten,
om jämtland. Man har lyckats hejda den
stora utflyttningen under 50- och 60-talen
ochförmått utveckla redan existerande
företag ochfått andra attflytta in i länet.
Tillsammans med de stora satsningarna på
turism och jordbruk har detta inneburit att
länet blivit attraktivt och man ser ljust på
framtiden.
Är .Jämtlands län en bortglömd landsända?
Utgör systerprovinserna .Jämtland och Härjedalen – som det hette förr – vita fläckar
på den svenska kartan? Kanske igår – men
knappast i dag. Miu i den svenska kartan har
vi legat över 300 år vid det här laget – dessfikinnan låg vi som bekant mitt i den norska
kartan i minst 600 år. – Närmare mittpunkten i kungariket Sverige kan ingen länshuvudort ligga än Östersund.
Lite fler positionsangivelser; klimatologisktligger vi nära fjällvädret – vi har långa
vintrar och svala somrar, vilket inte hindrar
att vi kan segla p;”t Storsjön samtidigt som vi
kan åka skidor utför i junisol på Åreskutans
baksida. Botaniskt har vi en ~jällflora som
står som vachast ijuni(juli. Vi har nästan lika många orkideer att titta på och beundra
som på Gotland – nornan, guckuskon,
skogsfrun och andra skönheter har sina
,·äxtplatser runt Storsjön på de kalkrika markerna. En zoologisk angivelse: vi har landets
björnrikaste kommun – Strömsund, vi har
myskoxar i Härjedalen, vi har fler älgar än
andra – och större – och vi har också proportionerligt fler äl!{jägare än andra lands- ~indar. Vi har älgar både i jämtlandsvapnet
och i östet-sundsvapnet. Under äl!{jakten står
.Jämtland/Härjedalen stilla till hitlokaliserade och nyetablerade platschefers stora förtvivlan. Men efter ett par år här i länet åketde själva ut och jagar älg.
Befolkningsutvecklingen och industrin
Allvarligt talat var länet bortglömt under en
svart period, då det mesta gick bakåt. På 20
år – 1950-1970 – försvann mer än 20 000
444
människor i de allra aktivaste åldrarna sö-
derut och med statliga bi\jetter och bidrag.
Huvudanledningen var den rationaliseringsvåg som gick över Jämtlands läns basnäringar, jord- och skogsbruket.
Det satt hårt åt att få statsmakter, näringslivet och de politiska partierna att inse att det
krävdes en satsning i andra riktningen. Efter
en period av ganska bedövande pessimism i
länet för de allt mera stigande minussiffrorna varje år vid folkräkningarna – svartast
verkade det i slutet av 50-talet – övergick
jämtar och härjedalingar på alla nivåer att
sätta emot. Så småningom gav det resultat.
Med hjälp av en annan, delvis förändrad
statlig politik, och en delvis ändrad inställning till lokalisering bland vårt lands nä-
ringslivstoppar, öppnade flera av våra stora
företag fabriker och filialer även iJämtlands
län, främst i Östersund. LM, Fagersta, Partner, Sandvik m fl. Det ledde till att vi fick
värdefull industriell mi\jö etablerad även i
Jämtland – det fanns litet av den tidigare.
Så sent som i slutet på 50-talet förekom det
inlägg i Östersunds stadsfullmäktige som
gick ut på att någon industri skulle det verkligen inte ligga i stan. Den kunde spnda rök
och elände.
Det har beräknats att under tioårsperioden 1965- 1975 tillkom cirka 3 000 arbetstillfällen i samband med lokaliseringspolitiska åtgärder, bidrag, lån m m. Under åren
1965-1976 minskade dock samtidigt antalet
aktiva jordbrukare med 5 000 och i skogen
blev det 2 600 färre jobb. Så visst finns problematiken kvar.
Men, befolkningsavtappningen har hejdats, och det har sedap ett· par år tillbaka
förekommit en svag befolkningsökning. Den
nuvarande lågkonjunkturen har inte slagit
hårdast här iJämtland, men även här har industrin fått känna på. Partner har minskat
drastiskt, LM har tvingats avbryta sin expansion och använt sig av anställningsstopp och
s k naturlig avgång för att ta några exempel.
Förutom att nylokaliseringar bidrog till en
vändning av utvecklingen så är det dock de
stora ansträngningar, som gjorts inom det
”egna” näringslivet, som fått trenden att vända. De företagare som funnits och finns här i
Jämtland har utvidgat, kanske inte dramatiskt men stadigt. Även om vi fortfarande
har flerajord bruks- och skogsbrukssysselsatta människor jämfört med riksproportionerna, så ökar stadigt industrisidan.
Ett bekymmer för ett f d utflyttningslän är
helt naturligt den snedvridna befolkningspyramid som uppstår när aktiva åldrar år efter
år bara försvinner. Jämtlands län tillhör de
län i landet som proportionerligt har flest
åldringar.
Detta fenomen utgör ett mycket stort
kommunalekonomiskt problem och utgör
också ett hinder för en expansion i de sju
jämtkommunerna, Östersund undantaget.
Östersund är i dag det centrum som behövs.
Fortsättningen av utvecklingen måste komma främst i de andra kommunerna om länet
skall överleva. Bortser vi från den envisa lågkonjunkturen, sätter man ute i dessa kommuner sin tilltro till att de nya åtgärder, som
nu signalerats av den nya regeringen, bl a åtgärdspaketet för små och medelstora företag, kommer att betyda mycket för ettlän av
Jämtlands struktur. Paketet är också utformat av en jämte, industriminister Nils G Åslin~, och detlär inte vara nå~on överdrift att
påstå att hans erfarenheter från sitt hemlän
satt sina väsentli~a spår i den nya småföreta- ~arpolitiken.
Men finns det då människor ute i by~der?-
na för en expansion? Jo, det finns det, och
pro~nosern a talar för att det måste skapas
nya arbetstillfällen i tusental. Dessutom har
det visat si~ att det finns en stor, ofta välutbildad, re erv av jämtar och härjedalingar
ute i landet som är beredda att fl ytta hem –
om de erbjuds ett arbete som motsvarar deras kvalifikationer. Påfallande är att de industrier, institutioner eller myndigheter
som sökt specialister sällan haft några svårigheter au få sådana. Ofta i form av återvändande j ämtar eller härjedalingar.
Ny sysselsättning krävs, inte minst därför
att en ny våg av rationalisering förefaller
sannolik i skogen . Det senaste året har det
arbetats på ett projekt som skulle ge nya arbetstillfällen genom en betydligt ökad förädling av skog inom länet. I Jämtland bearbetas bara en liten, liten del av råvaran. Det
börjar dock bli en ny grund att stå på; hustillverkning – inte minst timmerhus – limträ,
snickerier, sågverk med specialiteter, spånplattor är träförädlin~ som vuxit fram i länet
och som är utby~~bar.
Jordbruket
Det är även da~s att ta itu med en offensivare jordbrukspolitik i länet. Det finns nu ett
nyligen framtaget material om möjligheterna att vända trenden. Alltså till en ökad sysselsättning inom jordbruket; en kraftigt
ökad mjölkproduktion, ytterligare slakt- 445
djursuppfödning, grönsaker och bärodling
ligger inom det möjligas gräns.
Det är nämligen så – om någon glömt sin
skolbok i geografi – att det är bördigt i Skå-
ne, på Gotland, på östgötaslätten, i storsjö-
bygden och i Tornedalen.
Tilltron till jordbruket är också stor inom
lantbrukskooperationen. I Östersund satsar
man just nu 50 – 100 miljoner på olika nya
produktionsställen, främst då på det stora
östersundsmejeriet, ett av landets största,
med bl a ost och messmör som specialiteter.
För att få fram en så slagkraftig producentkooperation som möjligt har för övrigt de
j ämtska och härjedalska bönderna tillsammans med grannbönder i Medelpad och
Hälsingland gått samman i landets enda
branschblandade producentförening, Nedre Norrlands Producentförening (NNP),
som blivit en stabil organisation, inte minst
för en fortsatt jordbruksindustriell förädling. Ett akut problem: det är för många
dödsbon som äger åkermark som ingen brukar. Ägarna kommer upp någon vecka från
Stockholm på sommaren och tittar på ägorna och säger: – Va’ skönt och vackert det är
ändå, här hemma iJämtland …
Turismen
De återvändande dödsbodelägarna bor då i
någon av de 80 000 turistbäddar som finns i
länet – turismen har i vårt län en ställning
som den knappast har i någon av landets övriga delar. Den ställningen beror givetvis på
att vi har två säsonger, vinter och sommar,
och inom vissa områden iJämtland och Härjedalen hyrs stugo•· ut 30-35 veckor av årets
52.
446
Positionen beror naturligtvis också på att
Härjedalen och Jämtland är det närmaste
större sammanhängande fjällområde, som
finns att tillgå i landet, och att vi var tidigt
ute med turism. Om inte vi betraktar Magnus Eriksson med sin Blanche av Namur –
som reste till Frösön för att hålla sig borta
från digerdöden – som de första turisterna,
så kan vi notera att det i mitten på 1700-talet
fanns viss kurortsverksamhet i Jämtland.
T u rismen och olika fritidsaktiviteter spelar alltså stor roll för länet. Av de 80 000 bäddarna kommer 30 000 på turisthotell, semester·byar, cam ping, privatlogi och vandrarhem, medan 50 000 finns i fritidshus ägda av
utomlänsbor. Totalt används bäddarna till
5,3 mi\joner övernattningar och brunoomsättningen uppgår till grovt räknat 300 miljoner.
Det satsas mycket stora pengar i LUrism
och fritid i länet sedan några år tillbaka och
enligt planerna de närmaste åren framåt.
Härom året gjor·des en sammanställning av
planer·ade projekt i länet för en miljard under en tioårsperiod.
l Härjedalen har det rent av varit fr~tga
om en s k Överhenning milt under lågkonjunkturen. l Härjedalen – landskapet som
numera är en kommun med 13 000 innevå-
nare – investerades det 150 miljoner i fritidshus förra året.
l Åre investeras det också mycket pengar
för· närvarande. Där har staten bidragit kraftigt i det s k Åre-projektet, som tillkom efter
en statlig utredning, som i sin tur tillkom
som ”tröst” förjämtarna när herr Str;ing och
cosa n~j till ,·inter-OS till Östersund och Åre
1976. Nu kanske det blir de ”tröstsatsningarna” som ligger som en grund för eventuella
framtida OS-tävlingar i utförsåkningar, om
Internationella olympiska kommitten säger
ja till den svenska ”decentraliserade” ansö-
kan om vinterspelen 1984 – med två jämtska kommuner som medsökande, Åre och
Ragunda.
Åre-investeringen ligger främst i en kabinbana – som kostade närmare 70 miljoner –
nya liftar – hela system efter mellaneumpeiskt mönster – stugby, vägar, reningsverk
osv.
Den våldsamma fritidshusbyggenskapen i
de känsliga fJällområdena innebär självklart
svåra problem och styrningsfrågorna aktualiseras. Det finns en klart unalad oro över
naturresurserna. Vi får inte sälja ut och exploatera allt det vi har alt ~juda på av vederkvickelse, natur, skönhetsvyer, vanendrag, fiske osv. En fråga som ställs är, hur
skall invester·ingarna i fritidshus kunna användas bättre än nu? Kan fritidshusägaren
lockas att upplåta sill fritidshus även åt anclr·a? Med en morot ala större skattefrihet än
nu vid uthyrning? Eller med skatlepiskan:
dvs hot om högre fastighetsskatt om stugan
inte hyrs ut?
Intressanta nya inslag är att flera företag
börjat bygga stugbyar där man säljer delar
av säsongen till hugade spekulanter på fritidshus. l priset ingår då även viss central
service och skötsel. Det är märkligt alt inte
detta system kommit förut i Sverige, flitigt
använt som det är i flera utländska turistländer.
Att oron över ”råvaran” – vårjämtska och
härjedalska natur ökat inom många kretsar
de senaste ~tren står klart. Ett par exempel:
inom länsstyrelsen har man t ex uttryckt
tveksamhet över att den nuvarande Helagsstationen, mitt inne i ett mycket använt men
också mycket känsligt orört fjällområde, önskas utbytt mot en större anläggning. Alltför
stor enligt länsstyrelsen, en anläggning som
innebär en ren hotellrörelse inne i fjällområ-
det.
Eller att man börjat på allvar diskutera au
organisera upp tältandet i fjället för de vandrande fjällbesökarna. Inom speciella tältplatser. På fjället. Det låter skrämmande!
Förbindelserna med Norge
Visst är turismen och fritidsaktiviteterna nå-
got som hör tilllänets framtid. Ska sanningen fram har vi ytterligare ett framtidsproje~
och det är Norge.
Relationer·na med Tröndelagen har alltid
varit livliga – men de håller på att värmas
upp ytterligare. I varje fall jobbas det härt
447
från jämtlandshället för bäure förbindelser
– vi vill t ex ha den av en nordisk ämbetsmannautredning kartlagda flyglinjen
Trondheim-Östersund, vi vill ha den likaledes föreslagna förenklade och förbättrade
godstaxan mellan havet och .Jämtland på
järnvägen, liksom förenklade rutiner för
lastbilstrafiken på mellanriksvägen E 75. Allt
för en intensifierad handels- och industriförbindelse med det alltmera expanderande
Trondheim och Tröndelagen. .Jodä, vi är
medvetna om att rakt utanför oss utmed
tröndernas kust skall det bli ett av Norges
största oljefält.
Det finns redan i dag konkreta exempel
på ökade aktiviteter. Norska företag har sökt
sig till .Järpen i Väs~ämtland med industrilokalisering liksom till Strömsund. Redan i
dag levererar vi skogsvara till norska massaoch pappersfabriker vid kusten från tidigare
s k O-områden i västra och norra .Jämtland.
Med samma bilar tar vi hem olja.