Matti Häggström; Om spel med sjuka
1976
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
\
spel med sjuka
När Transportbasen Hans Ericson i början
på detta år brunbränd återvände till fosterjorden från en av allt att döma behaglig vistelse på Kanarieöarna – som·tillhör Spanien
– uttalade han att de spanska socialdemokraterna nu såg ”ljusare än någonsin på situationen tack vare den inledda frigivningen
ay politiska fångar”.
De flesta bedömare torde vara överens om
att det finns tecken på att en utveckling mol
mera demokratiska förhållanden är på väg i
Spanien. Det hindrar likväl inte att vissa
svenska -politiker tycks mena att en hård attityd mot regimen av i dag skulle vara högsta
politiska klokhet. Dit hör uppenbarligen socialdemokraterna och centerpartisterna i
Svenska Landstingsförbundets styrelse.
I december i fjol gjorde de ett heroiskt
ställningstagande. Den spanska diktaturen
skulle krossas och landstingsförbundets styrelsemajoritet vinna odödlig ära. Snabba och
radikala åtgärder var följaktligen av nöden.
De skulle dock inte drabba styrelseledamö-
terna själva – någon måtta fick det vara. Att
göra de erforderliga offren överlät man
med vann hand åt cirka 750 patienter, bl a
kroniskt sjuka reumatiker och MS-sjuka. På
detta sätt ville man demonstrera idealiteten
och allvaret bakom sin aktion.
Det utrikespolitiska beslut, som majoriteten i landstingsförbundets styrelse fattade,
gick ut på att behandingsresorna till Spanien
för de 750 konvalescenterna skulle inhiberas
fr o m_. 1976. Visserligen behövde de alltjämt
den värme och den lindring som fanns att
hämta på den iberiska halvön med dess soliga klimat. Men vad betydde det? Skulle de
tillåtas resa diJ: var det ju fara värt att fascist- 153
diktaturen trots allt skulle överleva! För att Skälen är, som man kunde vänta, högst
dokumentera att den demokratiska kamp- triviala. Hr Lekberg uppger i Dagens Nyheoch missionärsivern ändå hade sina gränser
bestämde man att behandlingsresorna till
diktaturstaten Jugoslavien dock skulle fortsätta som förut.
Man tänker med vemod på punschskandinavismen för drygt l00 år sedan. Den var åtminstone inte medvetet cynisk!
I slutet på februari i år beslöt samma styrelsemajoritet att reumatikerbojkotten mot
Spanien skulle fortsätta. Däremot skulle
man sända MS-sjuka till den spanska ön Teneriffa. Där har landstinget anläggningar
för MS-sjuka, tillsammans med bl a MS-förbundets intressenter i en stiftelse som heter
Vintersol. Vem som är ordförande i Vintersol? Jo, det är det socialdemokratiska landstingsrådet och ledamoten i landstingsförbundets styrelse, Olof Lekberg.
Landstingsförbundets styrelsemajoritet
skiljer alltså skarpt på diktaturer och diktaturer. Inte nog med det. Man skiljer också
på sjuka och sjuka. En del får sina välbehövliga rekreationsresor till Spanien, andra däremot inte. Varför?
ter dels att det inte finns några alternativ för
de MS-sjuka, dels att det är ”en dyr affår” att
flytta till något annat land. Motiveringarna
strider mot varandra. Om det inte finns nå-
got annat land att flytta till, är det meningslöst att lägga kostnadsaspekter på en förflyttning.
Det finns landstingsmän som inte anser att
deras centralorganisations uppgift skall vara
att bekämpa utländska regimer. Det vore
dessutom intressant att få veta vad de reumatikersjuka säger om att vara brickor i denna beskäftiga Iandstingskommunala utrikespolitik. Tycker de att detjust nu är en lämplig tidpunkt med bojkottåtgärder mot Spanien? Tror de att den spanska regimen skakas
nämnvärt av att de inte längre tillåts resa dit
för att få sina plågor mildrade?
Det låter hädiskt, men man vill nästan beklaga att Astrid Lindgren inte har reumatism. Hon förefaller numera vara den enda
människa här i landet som de styrande anser
sig tvingade att lyssna till.
Matti Häggström
l
l
l
spel med sjuka
När Transportbasen Hans Ericson i början
på detta år brunbränd återvände till fosterjorden från en av allt att döma behaglig vistelse på Kanarieöarna – som·tillhör Spanien
– uttalade han att de spanska socialdemokraterna nu såg ”ljusare än någonsin på situationen tack vare den inledda frigivningen
ay politiska fångar”.
De flesta bedömare torde vara överens om
att det finns tecken på att en utveckling mol
mera demokratiska förhållanden är på väg i
Spanien. Det hindrar likväl inte att vissa
svenska -politiker tycks mena att en hård attityd mot regimen av i dag skulle vara högsta
politiska klokhet. Dit hör uppenbarligen socialdemokraterna och centerpartisterna i
Svenska Landstingsförbundets styrelse.
I december i fjol gjorde de ett heroiskt
ställningstagande. Den spanska diktaturen
skulle krossas och landstingsförbundets styrelsemajoritet vinna odödlig ära. Snabba och
radikala åtgärder var följaktligen av nöden.
De skulle dock inte drabba styrelseledamö-
terna själva – någon måtta fick det vara. Att
göra de erforderliga offren överlät man
med vann hand åt cirka 750 patienter, bl a
kroniskt sjuka reumatiker och MS-sjuka. På
detta sätt ville man demonstrera idealiteten
och allvaret bakom sin aktion.
Det utrikespolitiska beslut, som majoriteten i landstingsförbundets styrelse fattade,
gick ut på att behandingsresorna till Spanien
för de 750 konvalescenterna skulle inhiberas
fr o m_. 1976. Visserligen behövde de alltjämt
den värme och den lindring som fanns att
hämta på den iberiska halvön med dess soliga klimat. Men vad betydde det? Skulle de
tillåtas resa diJ: var det ju fara värt att fascist- 153
diktaturen trots allt skulle överleva! För att Skälen är, som man kunde vänta, högst
dokumentera att den demokratiska kamp- triviala. Hr Lekberg uppger i Dagens Nyheoch missionärsivern ändå hade sina gränser
bestämde man att behandlingsresorna till
diktaturstaten Jugoslavien dock skulle fortsätta som förut.
Man tänker med vemod på punschskandinavismen för drygt l00 år sedan. Den var åtminstone inte medvetet cynisk!
I slutet på februari i år beslöt samma styrelsemajoritet att reumatikerbojkotten mot
Spanien skulle fortsätta. Däremot skulle
man sända MS-sjuka till den spanska ön Teneriffa. Där har landstinget anläggningar
för MS-sjuka, tillsammans med bl a MS-förbundets intressenter i en stiftelse som heter
Vintersol. Vem som är ordförande i Vintersol? Jo, det är det socialdemokratiska landstingsrådet och ledamoten i landstingsförbundets styrelse, Olof Lekberg.
Landstingsförbundets styrelsemajoritet
skiljer alltså skarpt på diktaturer och diktaturer. Inte nog med det. Man skiljer också
på sjuka och sjuka. En del får sina välbehövliga rekreationsresor till Spanien, andra däremot inte. Varför?
ter dels att det inte finns några alternativ för
de MS-sjuka, dels att det är ”en dyr affår” att
flytta till något annat land. Motiveringarna
strider mot varandra. Om det inte finns nå-
got annat land att flytta till, är det meningslöst att lägga kostnadsaspekter på en förflyttning.
Det finns landstingsmän som inte anser att
deras centralorganisations uppgift skall vara
att bekämpa utländska regimer. Det vore
dessutom intressant att få veta vad de reumatikersjuka säger om att vara brickor i denna beskäftiga Iandstingskommunala utrikespolitik. Tycker de att detjust nu är en lämplig tidpunkt med bojkottåtgärder mot Spanien? Tror de att den spanska regimen skakas
nämnvärt av att de inte längre tillåts resa dit
för att få sina plågor mildrade?
Det låter hädiskt, men man vill nästan beklaga att Astrid Lindgren inte har reumatism. Hon förefaller numera vara den enda
människa här i landet som de styrande anser
sig tvingade att lyssna till.
Matti Häggström
l
l
l